Kroatien eller Hrvatska som det heter på kroatiska, fick sig ett besök här i juni av oss. Förra året slog jag upp varför det heter så olika, och svaret var något otillfredsställande. Det handlar om att de flesta icke-slaviska språk tycker att konsonanterna H-R-V är onaturliga och på något sätt omvandlades dessa till C-R istället. Ljuden är visserligen lite lika varandra faktiskt, men det känns tarvligt på något sätt.
Trogir är vackert även i juni månad kan jag konstatera. Det var första gången jag var här just i juni. Hittills har jag varit här i april, augusti, september och oktober, alla månader har sitt att erbjuda såsom det är med de flesta platser men juni hade blommorna, det prunkande och frodiga. Bougainvillean ropade ut sin färg i gränderna, oleandern mer blygsam men ändå med stark närvaro. Blommor jag aldrig kunnat namnet på men bestämt vill lära mig.
Olivträdens skimriga blad var sig lika oavsett säsong, tydligen hade de blommat i maj, gett ifrån sig gula små små blomblad.
Vi gick ner till klippbadet ganska omgående och det var sig likt. Den vita stenen och det turkosa vattnet, svårt att be om mer.
Staden kände vi igen också. Vesporna parkerade i rad, kroatiskan som blandas upp med tusen olika turistspråk på gatorna, cevape-stället vid kanalen, den lilla grönsaksmarknaden och deras vitlöksflätor.
Någon dag ska jag besöka kyrkorna i Trogir, en sak som aldrig hunnits med. Jag skulle vilja gå en tur och få lära mig allt om deras tinnar och torn, varför de restes, vilka målningar de huserar.
Första veckan extrajobbade jag lite, försökte skapa mig en lön så att säga. Det tog längre tid än tänkt med mina uppgifter och jag kände mig stressad, påminde mig om alla livsval jag borde göra men inte orkar ta tag i. Längtade därför ofta till att sätta mig på Agape, mitt favoritcafé. Där får man inte ha med sig dator, och att sitta där med sin bok, skriva ett par rader i dagboken, sippa en iskaffe, det ger mig ro i allt vimmel som sker i mitt huvud.
Men visst känner jag att jag funderar mycket. Det är som att bli vuxen en gång till just nu. Jag vill leva ett skrivande liv, jag vill vara lugn och glad, jag vill resa och äventyra. Hur bygger man ihop det på bästa sätt? Det har jag inga svar på men önskar jag hade. Det är en evig balans mellan att våga hoppa, våga satsa men också vara realist. Hur ska jag någonsin, på riktigt, ha ett skrivande liv om jag inte försöker? Men hur försöker man? Datorn och jag funderade vidare i den kroatiska junivärmen.
Årets sommarpratssäsong är igång! Förra året lyssnade jag nästan ingenting alls eftersom man inte kan använda sina vanliga poddappar till sommarprat längre utan måste gå in på SRs egna app. Idiotiskt tycker jag, man gör likadant med vissa populära poddar och släpper bara varannat avsnitt till vanliga poddspelare. Public Service borde ha som mål att vara tillgängligt, inte knyta upp sitt innehåll endast mot sin egna app enligt mig men i år orkade jag inte statuera exempel. Hittills har jag lyssnat sju sommarprat, de är recenserade efter kronologisk ordning som de är släppta.
Amanda Romare Amanda Romare debuterade med boken ”Halva Malmö består av killar som dumpat mig” som sålde väldigt bra för en debutantroman och som Netflix plockade upp till en serie. Jag har faktiskt bara sett serien och tyckte den var grym. Ett slags nedslag i nutiden, med en humoristisk ton. Nu släppte hon uppföljaren Judas som jag ska publicera en recension om; men liksom halva Malmö är det en rå autofiktion, något som går igen om än i en mer spommarpratsanpassad form. Romare pratar om att växa upp på Bjäre och känslan av att ljuga, vara imposter och vävt mellan ämnena lyser den starka systerkärlek hon och lillasystern delar. På samma sätt som hennes böcker är ofiltrerade är henne prat likaså. Att hon är författare tycker jag märks – hon är duktig på att berätta en historia och jag fångas av hennes olika trådar. Det är inget omvälvande prat som ger en massa insikter, men ett standardbra sådant.
Jonas Bonnier Jonas Bonnier har varit både författare och förlagschef. Han berättar hur det är att växa upp med ett namn som hans, och samtidigt vilja skriva. Han är väl medveten om att det är ett lyxproblem men det är också hans verklighet och jag uppskattar att lyssna på hans skildring av att leta efter en oberoende bekräftelse på att han behärskar hanteringen av orden. Tyckte om detta prat som dessutom har en hemlighet om avslöjas och som han snyggt hänger upp hela sitt prat på. Berättartekniskt skickligt! Men inget prat jag kommer minnas i evinnerlig tid.
Carolina Dybeck Happe Det tillhör sommarpratets arsenal att ha med en tung näringslivsprofil, något jag uppskattar men oftast är det inte de mest medryckande praten. Dybeck Happe gör precis det som förväntas: berättar om industriuppdrag med stor press, stor arbetsbörda och stor cred. Det är häftigt att hon faktiskt är Microsofts vice VD, vi ska vara stolta över att en svensk har den positionen och jag tycker det är extra häftigt att hon är kvinna. Hon pratar kanske mest om sin tid på GE och själv inser jag att när jag håller på med hjärtultraljud är det ju GE:s maskiner, samma företag som Edison grundade och som har flera verksamheter, som att de gör flyplansmotorer. Ändå otroligt hur vi byggt upp vår värld.
Ginna Lindberg Jag är ett stort USA-podden-fan, har lyssnat sedan första avsnittet. När en av deras stora profiler och tillika kända journalisten Ginna Lindberg ska prata så lyssnar jag med vässade öron. För den som slaviskt följt varje avsnitt så är det inte så mycket nytt, och förutom en kortare utsvävelse där familj och visserligen det tunga ämnet cancer nämns, så är fokuset strikt på hennes korre-uppdrag. För den som inte lyssnar slaviskt på USA-podden är detta en bra introduktion till amerikansk politik, för oss andra blir det ett lite best-of-medley. Kanske hade jag önskat mer om det journalistiska hantverket, även om det ibland skiner igenom tankar kring att bevaka en president som man inte får säga att den ljuger när det sker så ofta.
Patrik Norqvist Norqvist är fysiker och därtill en folkbildande sådan. Trots att jag läst naturvetenskap på gymnasiet och tog mig igenom Fysik A och B så kan jag precis ingenting längre. Norqvist är van vid att svara på frågor genom sina olika TV-uppdrag som Fråga Lund, och gör likadant när han har sin SR-timme men blandar upp med anekdoter från sitt eget liv. Kanske blev det här ett lite hoppigt prat för min del utan en tydligt röd tråd eller poäng, även om fysiken i sig presenterades på ett intressant sätt. Dock hamnade han mitt i ett flöde av olika sommarprat av duktiga dramaturgiker (eftersom jag inte lyssnat kronologiskt utan lyssnade på typ fyra författare på raken), så konkurrensen är ju stentuff.
Maria Maunsbach Maunsbach har jag löjeväckande dålig koll på, för tydligen är hon både en känd radioprofil och författare. Hennes senaste bok ”En magisk man” känner jag iallafall igen titeln på och efter att ha lyssnat på hennes sommarprat vill jag hemskt gärna läsa den. På klingande skånska, något som gör en exil-lundensare trygg, berättar hon om livet och relationer till andra människor på ett varmt men ändå intresseväckande sätt. Pratet såldes in som att det skulle handla om familjebildning, men det är bara en metafor enligt mig för att beskriva det mellanmänskliga med nästan tonen av en skröna. Efter att ha lyssnat känner jag djup tacksamhet inför vänskaper och en stark påminnelse om att hålla hårt i och vårda de relationer som gör en gott, oavsett om det gäller blodsband, romantisk kärlek eller vad det än må vara för definition.
Ann Heberlein Heberlein, en till skånsk författare men med flera titlar som filosof och teolog på sitt CV, gör något jag kan uppskatta starkt med Sommarprat. Hon väljer att fokusera på en enskild viktig berättelse istället för att försöka väva in sin egen barndom och privatlivet i pratet. Heberlein väljer att ägna sommarpratet åt faster Gunnel som blev tvångssteriliserad i 60-talets Sverige. Ett kapitel av vår lands historia som jag inte kände till, och som jag känner mig tacksam Heberlein till att ha blivit upplyst om.
Skepp ohoj! Dags för en ny tur på havet. För någon månad sedan skrev jag en guide för segling i Kornati, men den här gånger befinner jag mig på svenskt skärgårdsvatten, och den bästa delen av skärgården runt Stockholm om ni frågar mig.
Jag kom direkt från Sandhamn, hade tagit snabbåten in till Stavsnäs och drack en cappuccino i godan ro medan Erik, vår vän som äger båten, och Daniel seglade kanske en av deras tuffaste seglatser in för att hämta upp mig.
Kapten Erik. Vi styrde kosan mot Bullandö och behövde då segla under Djuröbron, alltid lika hisnande att segla med en hög mast under en bro där det diffar någon meter mellan mastens topp och brons höjd.
På Bullandö var vi alla helt slut och gjorde oss redo för bastuhäng. Erik är ett bastuproffs och har bra koll på vilka hamnar och naturhamnar som erbjuder detta.
Efter att ha hängt i bastun och tjötat seglingsbus med ett okänt seglarpar mötte vår vän Linn upp. Hon hade tagit sig hela vägen från Skåne! Vi åt en middag på krogen i hamnen, samma som förra året.
Nästa morgon kom vår vän Kajsa och hennes kille L till oss på båten. Seglingsgänget var samlat!
Vi hade en underbar seglats. Vindarna gick precis som vi hade önskat, vilket inte är att ta för givet och särskilt inte i en skärgård där öarna ligger tätt så en vind man litar på plötsligt kan vrida.
Snart firar Perlan, båten, 50 år! Tänk hur många kompisgäng den burit fram genom åren.
Min min min men det vet ni ju vid det här laget.
Blir lycklig av att få göra sådant här, även om jag bär på en stark känsla av att jag aldrig kommer lära mig segling på riktigt? Hur mycket jag än seglar och hur många kurser jag än går känner jag alltid att jag kan minst av alla på båten.
När vi ankom vår naturhamn på Lökaö skickade jag exempelvis Kajsa i land för jag akut glömde hur man gör en pålstek.
Vi var oavsett glada över att vara framme.
Vi letade genast upp badbryggan och jag insåg att jag varit precis här, i denna vik, för många år sedan med min vän Cilla.
Det blev många friska bad, för i denna vik finns också en bastu.
Vi hade en riktig Pripps Blå-kväll, förutom bastubad med essentiella oljor (tack Erik!) lagade vi lyxig mat och åt ute i sittbrunnen medan myggen bet oss. Trots en riktigt sen mattid var det fortfarande ljust, såhär dagarna innan midsommar.
Vi åt öppen lasagne. Erik hade hittat receptet, i princip är det färska lasagneplattor man varvar med en spenat-grädd-röra, buffelmozarella, krispig panko, brynt smör, hasselnötter och färsk basilika. Hello.
Tillsist gick solen ned även denna junidag och himlen glödde.
Vi vaknade upp till en mulen himmel som lovade regn och kanske till och med åska om man seglade åt fel håll. Min geist slocknade något och det blev extra kämpigt att trimma segel.
Daniel var som alltid stöttande och vid gott humör, vilket verkligen behövdes för när vi väl kom hem efter denna underbara seglingshelg hade vi kanske elva timmar hemma där vi skulle packa om väskorna, städa och sova innan planet till Kroatien gick. Perfekt planerat som alltid…
Tycker alltid det är svårt att recensera böcker som Straff, böcker man tycker är viktiga men som kanske inte fullständigt når fram till den litterära nivå man också vill ha. När jag var i San Francisco hösten ’24 besökte jag en legendarisk bokhandel och i en hylla med de översatta böckerna som är på topplistan skymtade jag Stöld. Ändå maffigt för en svensk författare att ta sig dit! Jag läste den på svenska och kände flera saker; dels att den är viktig för själv hade jag inte läst någon bok om samernas nutid. Samtidigt var jag märkligt oberörd när jag slog igen boken, inte på ett intellektuellt plan för jag kände mig upprörd över diverse saker, men liksom emotionellt kom inte historierna åt mig.
Det var ju ett dystert sätt att beskriva en bok som trots allt var bra, men troligtvis färgade denna tidigare upplevelse min ingång till Straff. Den här boken är upplagd med en blandad kronologi. Vi följer ett gäng barn som tvingas gå på Nomadskolan med en riktigt ondsint husmor, och vi följer dem i nutid. Nomadskole-tiden är 50-talet, nutid är sent 90-tal kanske?
På Nomadskolan är barnen tvingade att prata svenska, även om de inte kan språket. De blir misshandlade, straffade, nedtryckta och föräldrarna får de endast träffa på lov. Barnen vi följer blir ärrade för livet. Och det är här jag tror Laestadius tappar mig lite.
Jag har stor respekt för att jag inte kan förstå den här slags övergrepp, och jag vill inte bagatellisera de ärr som en sådan här kollektiv händelse kan orsaka. Samtidigt tror jag få människor bara är sitt trauma. De flesta människor hittar en väg till överlevnad och ljus. När jag läser boken är det bara en karaktär som verkar få ihop det som vuxen, men alla de vuxna kapitlens om henne handlar om hennes oförmåga till att visa och utrycka kärlek till sin omgivning. Så tycker jag resten av karaktärerna också skildras, det är bara allt det hemska som hänt dem som lyser igenom och präglar deras nutid.
Boken är dock enkel att sluka. Språket sakligt, historien intressant och viktig. Jag läser på om Nomadskolan och funderar mycket. Så nog når den upp till ett viktigt syfte ändå, det ska man inte förringa, men visst hade jag önskat en annan slags komplexitet i karaktärerna så jag kände och våndades med dem under läsningen istället för att sakligt förstå.
Som vanligt är jag otroligt nyfiken på vad ni tycker som läst!
Den första juni varje sommar brukar jag lägga upp en känd dikt på instagram, en dikt som skapar den för mig karaktäristiska sommarkänslan. Att man vill så mycket, men knappast hinner, att man längtat tills dessa dagar och vill förvalta de väl, men samtidigt är det bara en sträcka av dagar och ens eget mående kommer variera lika mycket (eller lite för de som är välsignade med mer stabila sinnesstämningar) som vanligt. I år har juni varit en äkta sommarmånad för mig – och är jag mer nöjd för det? Ni kan gissa svaret. Den eviga känslan av att vara ett halvt steg efter verkar bero på mitt inre och inte de externa faktorerna så att säga… För denna juni har det blivit besök i Småland, segling, Sandhamn och Kroatien. Säg en mer bortskämd tid!
Månadens bok I juni avslutade jag inte en enda bok, men jag påbörjade Kära faster av Valérie Perrin. Lika duktig som alltid på att skriva, och det är samma upplägg som det brukar vara: nutid och dåtid flätas ihop genom avtäckandet av en hemlighet. Nästa bok på tur är nog Supper Club av Lara Williams. Vad ska folk läsa i sommar?
Månadens ord Tropik. För att det varit så tropiskt varmt i Sverige de här sista dagarna i juni. Eller iallafall i Stockholm och Oskarshamn där jag varit. Vi var också i Kroatien, visserligen varmt men det här heta tryckande som tillhör luftfuktigheten har jag haft mest av i Sverige. Ordet kommer tydligen från grekiskans vridning, förstår inte helt kopplingen och är för varm för att orka kika vidare på det.
Månadens mat Medelhavsmaten. Älskar den. När vi är i Kroatien befinner vi oss längst den Adriatiska kusten, maten där är lik annan medelhavsmat man känner till. Fisk- och skaldjur, olivolja, risotto, pasta. Ett favoritkök så att säga. Jag har lagat bläckfisk för första gången, en råvara jag är rädd att göra fel med men tror jag lärt mig hantera något sånär nu. Jag kan iallafall rensa den mindre varianten som kallas squid på engelska.
Månadens vin Kripigt vitt vin med isbitar i. Det här med att ha i is som får smälta uppskattar jag av flera skäl, både att det svalkar men också att vinet späs ut. Lite som tyskans Weinschorle där man blandar hälften vin, hälften kolsyrat vatten.
Månadens te Nu när vi ska resa bort och kanske hyra ut lägenheten så vill jag försöka tömma skafferiet lite. Därför har jag återupptäckt en burk med Ringmursblandning från Kränku. Kränku är en tebutik på Gotland, eller i Visby närmare bestämt. Ringmursblandning och deras Kalkstensdrömmar är favoriterna bland alla jag provat. Ringmursblandning är en svart blandning med flädersmak. Ganska kraftigt och egentligen inte så mycket finess men det gör sitt.
Månadens skönhet Min vän Antonia fyllde år och jag ville skämma bort henne med något lyxigt jag själv hade uppskattat. Gick därför till Cow Perfumery, en underbar liten butik i närheten av Mood Gallerian. Det jag älskar med dem är alla deras olika parfymmärken som jag annars bara kommer i närheten av på doftyoutube. De har nyligen släppt ett litet kit med reseparfymer från olika märken. Ett underbart sätt att upptäcka och variera sin doftgarderob.
Månadens bad Ett favoritställe att bada på är ett klippbad vid Daniels pappa i Kroatien. Nu när vi var där i juni råkade vänner till oss också vara i Kroatien samtidigt så deras gulliga lilla familj kom över och badade med oss. Det gjorde mig så lycklig att få dela en sådan plats med dem. Inte för att platsen i sig är så extraordinär, utan känslan av att dela med några som annars inte är där.
Månadens skrivande Den här månaden hakade jag på en skrivutmaning om att skriva varje dag. Det gick cirka käpprätt men 10 dagar fick jag ihop, á kanske 10 minuter vardera. Jag försöker inte lägga någon större värdering i det för då blir jag galen. Känslan av att aldrig ge tid till det jag helst vill, gör mig besviken på mig själv.
Månadens låt What’s up med Sveriges VM-låt? Alltså jag älskar Stenström (och kommer se honom live i helgen!) men ska inte en VM-låt vara liksom medryckande och ha en glad känsla? Stenström är underbart duktig på en melankolisk svensk känsla. Skulle kanske Zara Larsson kanske ha gjort den? Eller är hon för stor?
Månadens kultur Riktigt kulturfattig månad om man inte räknar att gå förbi alla de exceptionella byggnaderna i Trogir, ganska passivt sätt att insupa kultur men kanske kan det få räknas. Dock tipsade jag om Sommarkultur i Stockholm här, in och kika om ni ska befinna er i huvudstaden.
Månadens TV Det givna svaret blir fotbolls-VM. Dock riktigt tråkigt att det är i en så svår tidszon för oss? Eftersom förra VM var i Qatar så blir det andra VM:et och därmed nästan ett decennium där jag känner mig lite bortkopplad. Annars brukar VM vara en av få gånger då jag är sportintresserad.
Månadens podd Känns repetitivt att svara Sommarprat men så är det såklart, även om det drog igång i slutet av månaden. Här listar jag praten jag är mest taggad på. Hittills hunnit lyssna på Amanda Romare, Jonas Bonnier och Ginna Lindberg.
Nu kliver vi in i juli. Vi ska vara i Oskarshamn och Skåne större delen av månaden, och jag längtar efter bad bad bad. Men jag funderar också på hur man kommer åt den där känslan, den där av att inte riktigt göra vad man vill. Balansera ens drömmar med den krassa realiteten med räkningar. Hur man vågar ta ett kliv mot ett mer skrivande liv men utan att ta sig vatten över huvudet. Det ska tydligen juli ge mig svar på.
Jag är kär i skärgården. Det är väl kanske ingen överraskning och inte unikt på något sätt. Ett ställe jag ofta är på är Sandhamn och det får jag tacka bland annat min vän Hanna för. Hanna och jag gick i samma högstadieklass och har hängt ihop sedan dess, och med henne fick jag några av mina närmsta vänner som också är hennes släkt. Hennes syster och två kusiner som är systrar, de är alla mig nära i livet. De har haft sina sommar i skärgården och med åren har jag spenderat några dagar där varje år. Denna gång var det Hanna som bjöd ut mig för ett dygn bara vi två, för att fira att jag är klar specialist. Gulligaste!
Efter en mycket stressig dag anlände jag Sandhamn. Med nära vänner kan det gå lång tid mellan gångerna, och ändå kännas helt naturligt. Så är det för mig och Hanna, men nu var det så länge sedan vi var själva att varje sak vi pratade om genererade typ sju trådar till. Det var underbart att veta att vi hade massor av tid, och vi förflyttade kökssnacket i huset till restaurangbordet på Värsan.
Så klassiskt fint där inne, en riktig skärgårdsrestaurang. Puben är mysig den med, men mer ruffig.
Mörkt trä + marinblått, mmmmm.
Jag tog Värdshusbiffen men egentligen kanske man borde ta fisken på Värsan. Biffen är sjukt god! Men jag vet att de har stolthet i att servera färsk fisk, och det tycker jag är fint.
Efter att ha klämt förrätt, huvudrätt, efterrrätt, cocktail, apertif och måltidsvin rullade vi ut i sommarnatten för att se solnedgång.
Det var dagarna innan midsommar så riktigt mörkt blev det inte.
Hanna, som ett trädgårdsväsen!
Morgonen därpå vaknade jag sugen på ett dopp. Alltid sugen på att bada när jag är här; det är något med deras brygga som är extra välkomnande.
Efter ett ganska iskallt bad dukades frukost upp. De hade skördat en hel del äpplen i höstas och en del låg i frysen. Vi tinade upp en påse med skurna bitar och gjorde äpplepannkakor. Kan varmt rekommendera, man mosar ner äpplebitarna i smeten och smaksätter med kanel. Det blir otroligt gott!
Med en rejäl kolhydratladdning begav jag mig ut på springtur. Jag har absolut ingen strategi vilket känns lite dumt, jag vill ändå verkligen komma igång. Fick ett fint tips i kommentarerna att försöka vända prestationen, från tider och flås till att man alls springer. Sen när det bygger på sig kan man börja finna kicken i det där andra. Ska också skriva till min kompis I för att få lite riktning på det här.
Jag blev sjukt varm av min vilsna löptur och bestämde mig för att bada igen trots 11 kalla grader i vattnet. Tyvärr hade jag glömt att en AirPod låg i sportBHn så när jag klädde av mig for den ut och landade på botten av det kalla vattnet. Det fanns simfötter att låna så nog hade jag kunnat försöka dyka efter den men vattnet i skärgården är sällan klart, det kom mycket vågor och med den iskalla temperaturen trodde jag inte att jag skulle klara dyka efter den faktiskt. Så nu ligger den där, får lite ångest av att jag bidragit till elektronikskräp i skärgården.
Vi gick till Värsan igen efter och åt lunch, drack varsin drink och åt sedan en mjukglass i hamnen innan vi fick lov att avrunda dag 2. Vi hann såklart inte klart med allt prat, men så ljuvligt det var att få den här tiden.
Sen fick jag vinka farväl och åka båten in till Stavsnäs. Där hängde jag på ett café och drack cappuccino medan jag inväntande en segelbåt och nya äventyr, mer om det en annan gång.
Här på bloggen är det fortfarande sommarens första andetag, visst är det skönt att få bromsa tiden? Jag och D åkte till Oskarshamn en torsdagkväll och vaknade upp på fredagen till en tryckande känsla i stan. Åska och studentutspring i en salig blandning som skapade denna stämning.
Dagen började dock med att jag var och spanade in sjukhuset en sväng och skrev ett kontrakt. Två veckor ska jag jobba på hjärtmottagningen, känns mysigt. Jag och D möttes på Nilssons efter min intervju. Nilssons är ett konditori som ändå måste klassas som en lokal stolthet. Konditorn är vida känd och det känns extra mysigt att han ändå valt att satsa i sina hemtrakter. Jag åt en pralin och D en rabarber-vaniljsnurra. Vi pratade mellan tuggorna och då och då åkte skräniga studentflak förbi. Jag blev tårögd varje gång, nostalgin tränger sig på.
När eftermiddagen närmade sig kväll bestämde sig jag och D för att ta en löprunda. Jag är i hopplöst dålig konditionsform, ni vet sådär dålig att det inte känns något kul? Jag vet inte hur länge jag ska skylla på min axel men efter en ganska brutal skada 2020 hindrade den ändå mig från löpturer till kanske 2023. Man stötdämpar så mycket med sin axel så jag hade ingen chans till springsporter just. Under de åren tappade jag också konditionen och då blir uppförsbacken till att dra igång otroligt brant. Så att jag och D snörade på oss skor och tog oss till en skogslinga var inte givet, självfallet började det ösa ner regn efter en kilometer typ. Mina kläder blev dränkta och efter närmare tre kilometer avslutade vi. Om någon har tips om hur man kommer tillbaka till sitt springande tar jag tacksamt emot.
Vi köpte ingredienser till en favoritsallad (favorit men riktigt ful) och jag åt kanske femton portioner i soffan. Var helt dränerad.
Nästa morgon var det nya tag. Solen sked stadigt och vi promenerade till Havslätt för ett morgondopp.
Sen drog vi hem och preppade inför kvällens stora aktivitet, nämligen examen och muckfest!
Jag promenerade dit men tappade givetvis bort mig. Solen stekte på mitt huvud medan jag bad till deodorantgudarna att min klänning inte skulle bli fläckig.
Festen hölls i ett område som heter Fallebo. Husgrisen Rambo gottade sig under Kajsas klappande.
Fördrink blev till middag som blev till dans och när klockan slog en bit efter midnatt promenerade jag och D hem i sommarnatten.
Morgonen efter var vi lite trötta, men ändå pigga nog för att vandra till Havslätt igen men denna gång igenom ett gulligt koloniområdet.
Det blev bad, så skönt när man är en smula bakis faktiskt. Efter badet tömde vi ur lokalen lite och åt en sista lyxlunch som Ds mamma dukade upp på balkongen åt oss.
Kosan styrdes sedan hem mot Stockholm igen! Och visst är det sommar när man stannar längs med vägen för ett dopp? Vi åt glass och drack kaffe också, innan ett oväder drog in igen och blötte ner en redan blöt jag. vi behövde också göra ett obligatoriskt stopp på en hamburgerkedja, det blev Donken. Jag valde en mellanpommes och chili cheese, inte min mest näringsrika måltid möjligen men ändå… Dock har jag kommit fram till att Jureskogs är ett favoritstopp i kategorin hamburgarekedja. Är nyfiken på era roadtripbeställningar!
Nu blev rubriken lite missvisande för det kom med någon helgmiddag här och var. Dessutom är detta kanske mitt matinlägg med fulast bilder hittills, ni får ursäkta! Men häng med på mest snabblagade vardagsrätter pga inte haft ro att planera bättre än såhär.
NUDELBOWL Detta är en favorit att laga när jag har bråttom. Egentligen är detta en take på japchae från början, koreanska sötpotatisnudlar, men vi hade inte det hemma så det blev äggnudlar. Jag skakar ihop en sås på jordnötssmör, sesamolja, soja och risvinsvinäger samt slänger i de grönsaker jag har hemma. Toppar gärna med hackade jordnötter och salladslök. Kombon: alltid god.
QUESADILLAS MED MAJSSALLAD D lagade köttfärssås det blev en del färs kvar så dagen efter stekte vi quesadillas. Jag har typ aldrig gjort det. Köttfärs och västerbottenost åkte i själva bröden. Till det gjorde jag en majssallad, lite esquitosliknande, med jalapeno och fetaost som rördes runt med majonnäs. Sen blev det självklart hederlig tacosås och en klick crème fraiche till.
TAGLIATA Det här är D:s förtjänst men han köpte entrecote och lagade tagliata till oss. Det innebär egentligen att man skär upp kött på en ruccolabädd. Vi hade rostade tomater, potatis och parmesan till.
HACKAD ÄGG- OCH SARDINSALLAD Sardiner trendar! Jag är inte övertygad. Jag gillar fisk på burk men sardiner är svårare än mycket annat. Sardeller är däremot min grej, salta och unamistinna. Mat-Tina trillade dock in i mitt flöde och det verkar vara en trend att hacka ihop ägg med olika grejer för att få till en röra. Hon gjorde en med sardiner, kapris, gräslök, dijon och olivolja så jag följde efter men bytte gräslök till salladslök pga vad vi hade hemma. Det blev helt okej! Ägg, olja och dijon är ju en bra bas för majonnäs annars. La det på en bädd av sallad. Hade nog varit tio gånger godare med smörstekt bröd.
TONFISK I GOCHUJANGSÅS En till snabblösning. Kom hem vrålhungrig. Vi hade sallad i kylen som var färdigsköljd och en förpackning algsallad från Risberg som jag velat prova. Blandade ihop tonfisk på burk med soja, gochujang och majonnäs. En riktigt god kombination! Algsalladen var sådär dock, jag brukar gilla alger men osäker på hur man borde ha dressat dessa.
ÄLGSTEK MED ROSTAD POTATIS, TOMATSALLAD OCH HARICOT VERTS Vi har fått viltkött av D:s mamma, så extremt lyxigt. När pappa fyllde år bjöd vi därför honom på detta, men bilden är tagen när jag mikrat resterna dagen efter. Älgen fick gå i sous viden i kanske fyra timmar. Jag gjorde en kantarellsås, har kvar en del torkade från i höstas, och min favorittomatsallad. Det är en hederlig fransk med dijon, vinäger, olivolja och småhackad lök. Det blev även haricot verts vända i lite sherryvinäger och flingsalt.
Matinspirationen har trytit lite. Är ärligt talat lite ovan vid det men har inte hunnit helt enkelt. Är ni sugna på något riktigt gott som jag kan ta med mig?
Juni kom och med det en nästan överväldigande frihet. Jag har inte bestämt vad jag vill ta för nästa steg i jobblivet och rullar därför lite skrivuppdrag och annat medan jag tänker. Stockholm kan vara en underbar plats i försommarens brus, eller kallar man ens det för försommar när det är juni? Jag tog iallafall sats och försökte balansera en rastlöshet med öva på förmågan att ta det mer lugnt junis allra första dagar.
Samt lilla lilla Alba. Fick prova att rulla barnvagn en stund.
Stegen tog oss till Rosendal. Medan Alba fick sin amning snacksade vi på deras bröd. Jag tycker de oftast har en god sort i brödkorgen (det mer vita brödet med frökant) och sen ett bröd som är mer grovt och inte passar så bra till olivolja enligt mig. Det vita brödet är nästan alltid slut men jag hittade en skiva i botten av deras korg som jag girigt snappade åt mig. Saltade oljan alldeles för hårt, händer varje gång jag är här.
Jag åt deras version på Okonomiyaki (japansk kålpannkaka) och Anna fläskkarré med potatissallad. Som alltid väldigt gott här, men tycker ofta portionerna är i minsta laget.
Djurgården prunkade på. Vi pratade om ditten och datten. När vi skildes åt gick jag hem och skrev det sista på nyhetsbrevet och sen lite på ett nytt projekt som jag sakta men säkert smakar på.
D var borta på kvällen och jag försökte ge mig själv en snabb middag. Det blev gochujangtonfisk, algsallad, vanlig sallad och en beroendeframkallande gurksallad.
Morgonen efter kände jag mig nästan stressad över allt jag ville hinna med nu när jag har tid i mina händer. Alltid denna oförmåga till balans. Satte mig på Eken, mitt favoritställe i stan sedan öppning, och läste ett gammalt nummer av Skriva samt bläddrade i en skrivhandbok jag fått en gång av min vän Ludwig (som både är läkare och musiker, en sann inspiration till att behålla det kreativa! Nu för tiden skriver han mest låtar till andra men här hittar ni hans egna musik på Spotify).
Skrivhandboken är ganska tunn och mer konkret i övningar än en lunta av information.
Dagen ägnades åt skrivande och ärenden, men på kvällen bjöd vi pappa på middag eftersom han fyllde år! Till snacks blev det pan con tomate + feta (galet gott) och persiska saltgurkor. Sen bjöd vi honom på sous vidad älgstek, potatis och svampsås.
Vips är det onsdag, så snabbt det går i bloggens tid. All disk från födelsedagsmiddagen stod i högar men jag skulle på frukostevent. Snörade på mig mina nya skor jag fick i present av Mikaela och Martin. Martin är skodesigner, hans instagram är här, och jag fick ett par i specialistpresent! Så extremt fin present, jag blev så rörd. Jag fick faktiskt köpa ett av hans första par som var till salu tidigare i år, och gav i present till min lillebror.
Läkare utan gränser hade ett frukostevent på Soho House. Jag var där med min vän Aster. Vi har känt varandra sedan gymnasiet och båda vandrat samma väg dvs är läkare i Stockholm. Han tog med sin dotter Alma som var riktigt charmig och av dem fick jag en flaska champagne. Folk skämmer bort mig på ett sätt efter specialistgrejen, är så oerhört tacksam och pirrig över det.
Efter eventet gick vi en promenad i Humlan. Deras ordförande hade pratat en del om att vissa inlägg eller kampanjer de gör på sociala medier plockas bort för det anses vara politiskt. Det har jag oerhört svårt att ta in. För mig är Läkare utan gränser en opolitisk organisation. De pekar sällan ut vem som är förövare, eller har rätt och fel (tror jag?) utan brukar peka på att man absolut inte får attackera sjukvård vilket tyvärr är vanligt i så många konflikter numer.
Med dessa tankar gled jag hem och bytte om till yogabyxor. Tycker Yogayama, där jag för tillfället har klippkort, har en så mysig butik i receptionen. Och sen har de BodyBuddy, god bless. Gillar dock inte salen så mycket, tycker man hör för mycket ljus från gatan och att den är för ljus. Jag är en person som mycket enkelt kan distraheras.
När jag författar det här inlägget inser jag hur många kreativa vänner jag har? Imponerad.
För på kvällen gick vi på lanseringen av Worns nya kollektion. Worn är det svenska märket med återvunna skinnjackor som typ Hailey Bieber burit. Galet! De har iallafall släppt en kollektion med plagg gjorda på återvunna spetsdukar och andra tyger.
Det är min kompis Matildas kille Robin som sytt allt! Matildas instagram vill jag förresten alltid tipsa om, här finns den. De bor så sjukt fint med kreativ lust i alla väggar. Vi gav en blomma som lyckosparksgåva.
Mingelstämningen var hög. Vi drack koskenkorva-drinkar på burk och rosé i plastglas.
Efter invigningen gick jag och D, jag möjligen lite lite salongs som jag alltid blir av färdigblandade drinkar på burk, till 800 grader. Jag tog ett glas lambrusco pga älskar bubblor i rött vin? Och D tog en frozen margarita. Kände att vi var äkta DINKs i detta läge.
Älskar estetiken här inne.
D tog en klassisk maggan och jag en med ramslök och sparris. Tycker dock alltid margarita är bland de godaste? Tomatsås, det är ju bäst. Tycker det kan vara gott med svamp på också typ men annars är jag nog ganska simpel som pizzatjej, iallafall finpizzor. Om vi snackar den svenska pizzerian, då är visserligen Funghi favoriten eller Vegetariana. Allra helst med fyra burkar pizzasallad typ… vi provade faktiskt 800 graders pizzasallad, god! Men fräsch, inte sådär inlagd som jag vill ha den.
Kan väl konstatera att jag hade det riktigt trevligt mina första fria dagar.
Glad midsommar alla! Egentligen är midsommar en av mina favorithögtider. Det är något med den som bara är ljust och härligt. Jag har haft ynnesten att oftast fira på Öland eller i Stockholms skärgård, på senare år nästan jämt Sandhamn. Att binda sin sneda krans, äta matjes och färskpotatis till lunch, leka lekar, dansa kring stången… Det finns inget svenskare? Och det finns inget roligare. Förr om åren var det ofta brakfest om kvällarna men numer har många av mina vänner barn så det blir en lugnare version. I år är vi dock i Kroatien för att hälsa på Ds pappa. Det var så vi behövde göra för att få till kalenderplanerandet, men för att få till något sånär midsommarkänsla har jag gått igenom årets olika sommarpratare och valt ut en drös. Det var oväntat många jag var taggad på i år. Mitt riktmärke brukar vara journalister, författare och skådespelare i första hand eftersom de oftast är bra på att berätta historier och just sådana var det många av i år. Alla bilder är från SRs hemsida.
JUNI
23e juni, Amanda Romare Amanda Romare ska prata! En påminnelse för mig om att lägga ut min recension om Judas. Tycker det är fascinerande vilket spin Romare fått, det var längesedan jag uppfattade att en svensk författare blev så generellt omtalad och syntes överallt. Jag har hört henne live en gång på Soho House och det är fascinerande att följa hennes tankar.
24e juni, Jonas Bonnier Jonas Bonnier har lyckats med den där väldigt hemlighetsomsusade – att skriva succéer. Han har skildrat Helikopterrånet och Knutby bland annat. Han utlovar att avslöja en hemlighet och jag är simpel nog att gå på den dramatiken.
26e juni, Carolina Dybeck Happe Jag har dålig koll på närinsglivsprofiler men nog blev man nyfiken när en svensk sitter bakom rodret för Microsofts omställning avseende AI. Hoppas på att lära mig men också förstå industrin bättre!
28e juni, Ginna Lindberg Det är få kändisar som jag har koll på, men journalister är den kategori där jag sjukt nog är mest bevandrad. Ginna Lindberg är just nu korre i Washington, något hon var i slutet av 00-talet också. Hon har dessutom varit chef för utrikesredaktionen på Ekot och startade USA-podden som jag följt sedan avsnitt ett. Dvs jag har höga förväntningar!
29e juni, Patrik Norqvist Patrik Norqvist är en profil inom fysik, ett ämne jag minns förvånansvärt lite om från gymnasiet. Han är folkbildare inom detta dvs han är med.i bland annat program och sammanhang som Fråga Lund. Han framhäver att fysik är vägen till att förstå ens omvärld, och det känns ovanligt med fysiker som är bra på folkbildning så jag är taggad på att lära mig ett och annat.
JULI
2e juli, Maria Maunsbach Maunsbach är författare, själv har jag inte läst henne men jag tycker hon har valt ett spännande tema för sitt snack, nämligen familjebildning och kanske framförallt förbi det biologiska. I dagens svenska samhälle kan familjebildning vara så mycket mer än bara att skaffa barn i en monogam relation, och det ska bli intressant att höra henne resonera kring detta.
3e juli, Ann Heberlein Heberlein är en spännande profil. Jag håller inte alltid med om henne åsikter eller resonemang men hon är duktig på att framföra dem och ibland med en sällsam lätthet. Hon kommer bland annat prata om faster Gunnel som var en av de sista att tvångssteriliserad i Sverige.
10e juli, Carl Skau Carl Skau har ansvar för FN:s livsmedelsprogram och kommer prata en del om hungersbekämpning, ett svårt men viktigt ämne att bilda sig kring i min mening. Han har en gedigen diplomatisk bakgrund och jag är väldigt nyfiken på den slags livsval och karriärsbanor.
12e juli, Martin Modéus Marin Modéus är ärkebiskop och han kommer prata en del om att var ärkebiskop i en tid där allt kan kännas motsägelsefullt. I beskrivningen om hans kommande prat nämner han att han kommer prata om Gud, bön och livet. Oavsett om man själv är religös, kristen, eller ej så tror jag det gör gott för själen att samtala om något som är större än människan ibland.
14e juli, Ebba Kleberg von Sydow Det här sommarpratet tvekade jag om jag är nyfiken på eller inte men det kan vara oerhört skönt med ett lättsammare snack då och då. När jag var liten och hälsade på vår familjevän Gertie fanns det ibland damtidningar och jag älskade att bläddra och läsa om kungligheterna. Förresten har jag blivit intervjuad av Ebba von Sydow live i Stadshuset en gång på Nobelmiddagen när jag ansvade för Nobel NightCap, efterfesten det vill säga. Good times.
24e juli, Sara-Vide Ericson Sara-Vide är konstnär och många av hennes målningar tycker jag fångar tag i ens tankar. Det känns så kul med en konstnär som sommarpratare, jag tycker det varit lite få senaste åren och det är kanske talande för hur vi tappat bort konstnärers viktiga roll i samhällsbildandet och diskussionen. Nåväl. Dessa meningar från Sara-Vide lockar mig att lyssna: – Det finns ingen skiss. Du skissar inte ett knull. Du är där och då, och du ger allt. Det är målningen. Jag tror måleriet kom till mig för att jag behövde befästa något, bevisa att något var verkligt och sätta det på pränt.
26e juli, Sven Hagströmer En finansprofil jag faktiskt råkar ha koll på är Hagströmer och jag är så nyfiken på hans sommarprat. Han utlovar lite talkshow med sig själv där han snackar om politik och ekonomi. Toppenkoncept menar jag, iallafall på förhand.
29e juli, Martin Peterson Marin Peterson är akademiker och filosofiker som är verksam i Texas. Han undervisar bland annat genom att berätta om Platons Gästabudet, ett av de mest kända verken från filosofen som är en slags dialog eftersom Platon menade att äkta kunskap kan man bara samtala sig till. Dock har Martin Persons undervisning blivit stoppad för man menar att Gästabudet skildrar homosexualitet, vilket man med stöd av nya Trumpadministrationen inte tillåter vid universitetet längre. Jag tycker själv detta är häpnadsväckande och ser fram emot att en filosofiprofessor ska diskutera saken.
AUGUSTI
1a augusti, Kristoffer Leandoer Jag har hållit på att läsa Leandoers bok ”Det är läsaren som skriver boken” här under våren. Det är en bok jag vill läsa bit för bit, för den är fullpackad med klokheter och reflektioner. En titel jag för övrigt fick i present av min vän Simon, ypperligt köp. Känslan är att Leandoer kommer vara duktig på att berätta.
2a augusti, Ebba Witt-Brattström Witt-Brattström är en profil som jag ofta tycker är i hetluften. Hon är litteraturprofessor och har lyft fram flera viktiga kvinnliga profiler genom åren. Hon är lite av en feministisk profil, men feminism har ändrats genom åren vilket är varför jag tror att det kan bli sådana diskussioner kring hennes ställningstaganden. Nu tror jag inte det här sommarpratet kommer fokusera just på det men att vara en intressant person är tillräckligt för att locka mitt intresse.
9e augusti, Åsne Seierstad Om man någon gång läst Seierstads böcker vet man att hon är en fenomenal berättare. Jag har inte läst henne sedan Bokhandlaren i Kabul-boken men är ändå törstande efter att höra vad hon har att bildsätta från världen idag. Hennes senaste bok handlar om Ryssland, och det är temat för detta sommarprat.
11e augusti, Ewa Fröling Först vill jag bara uppmärksamma er om att Frölings bild är typ den enda som inte är tagen med den sedvanliga midsommarkransen och enhetlig med de andra. Är lite nyfiken på varför. Också väldigt nyfiken på Fröling som verkat under Ingmar Bergman och öppnat Pandoras ask om Dramatens arbetsmiljö.
Har ni någon annan som ni ser fram emot? Vill ha tips i denna djungel!
