Chimamanda Ngozi Adichie är en av mina favoritförfattare faktiskt. Jag har bara läst tre titlar av henne men alla satte tydliga spår i mig och jag har beundrat hennes intelligenta penna alltjämt. När hon äntligen släppte en ny skönlitterär bok häromåret efter en lång paus var jag otroligt glad, men sen dröjde ändå tills nu för mig att läsa den.
Klev in på biblioteket i Höllviken och där fanns boken uppsatt på fronten, så jag påmindes om att det var dags för mig att läsa den helt enkelt. CNA har i denna bok valt att skildra några kvinnors liv som hör ihop i periferin, men som lever varsitt liv. Deras egentliga enda likheter är att de är afrikanska kvinnor som flyttat till USA, och alla känner Chia som kanske ändå är bokens protagonist även om varje karaktär har en sektion av boken för sig själv. Chia kommer från en välbärgad nigeriansk familj och med sin bakgrund kan hon unna sig ett arbete som inte prompt gör att hon går runt ekonomiskt, utan lusten kan få styra. Chia är väldigt vacker, väldigt snäll, väldigt rik och en romantiker. Hon vill att kärleken ska kännas, man ska längta, åtrån ska flamma och aldrig ska man känna sig säker. I min mening ett ungt sätt att se på kärlek och som gör att hon träffar fel män, män som är obeslutsamma, inte uppskattar henne såsom man förtjänar i en parrelation och generellt som är en mer eller mindre bra match till henne.
I boken är det pandemi och den existensiella frågan hon fastnar vid är om någon verkligen känt hela henne? En fråga som jag kan förstå, för i en värld där parrelationen är satt på piedestal blir man brutalt påmind om det: är jag någons första val i livet, den personen de alltid skulle välja som favorit?
Boken skildrar också tre andra kvinnor, där en av karaktärerna fått mer ljus på sig än de andra efter boken släpptes eftersom den grundar sig på en riktig person. Kortfattat blev en hotellstäderska överfallen av en rik mäktig man och hon fick aldrig upprättelse för att hennes bakgrund var ansedd tvivelaktig. I boken dyker CNA in i henne som person, faktan överensstämmer inte med verkliga livet men det CNA vill skapa är en tydligare och flerdimensionell bild av hennes fall. På ett sätt tycker jag det är ett märkligt val att göra, för det är en av många historier i boken och på något plan tycker jag att en sådan slags skildring förtjänar strålkastaren på sig. Samtidigt kanske det är ett smart sätt att sätta ljus på tankarna i farten, så fler får ta del av historien.
CNA är skicklig på att skriva och det känner jag fortfarande tydligt genom sidorna, men det var inte en historia med samma bäring som hennes tidigare titlar. Jag har lyssnat på flera intervjuer med henne angående boken och den historien hon beskriver är inte riktigt samma som landar hos mig, men intervjuerna resulterande ändå i att boken gav större behållning när jag förstod hennes vision bättre. Läsvärd ja, men ska man introduceras till hennes författarskap rekommenderar jag En halv gul sol (underbar!) och Americanah (smart!). Eller vad tycker ni?
