Årets starkaste tips: Tisvildeleje och Rågeleje

För några dagar sedan skrev jag om en snabb tur till Köpenhamn, och den var ju inte bara ämnad för att njuta av stadens goda frukost och dricka naturvin, utan egentligen var vi bara på genomfart till Själlands nordliga kust. Själland är alltså en av öarna som utgör Danmark, och det är samma ö som Köpenhamn ligger på. Nordkusten där har vackra klippor, stränder och ett bullrigt hav. Där, i Rågeleje, har min vän köpt sommarhus och nu var vi ett tjejgäng på åtta starka personer som besökte. Vi gjorde sånt man gör på tjejhelger, som att dricka vin, bada, se konst och göra utlfykter. Blev smått kär i denna del av Danmark och planerar redan för nästa tur…

Efter första kvällen ihop av middagsätande och vindrickande så vaknade vi till strålande sol och sommar i luften. Betänk att detta är Kristi Him-helgen, så vi var absolut inte säkra på fint väder. Pernilla hade föreslagit massa bra utflykter och vi valde Tisvildeleje som dagens besök just för att vi ville gå lite på stranden där, vilket inte skulle vara ett lika bra upplägg på regniga dagar. Tisvildeleje påminde pyttelite om en favoritplats på Bali för mig där du har höga klippsatser och vacker sandstrand nedan.

Vi spankulerade runt där och begrundade allt det vackra.

Jag vet inte om de där stenmurarna markerar något med marken men vi gick på iallafall, hoppade över de små rösena och funderade på om man skulle bada nu eller sen.

Tisvildeleje känns väldigt danskt hippt i sin stämning. Det finns gott om second hand-butiker med ett kurerat urval, alla danskar traskade runt med moderiktiga tofflor och baggy jeans och det fanns en riktigt härlig stämning av badort. Älskar gamla badorter!

Vi stannade till vid ett badhotell och drack drinkar på deras terass med utsikt över havet. Jag sörplade i mig rabarberlemonad.

Sen kikade vi givetvis i fler butiker och jag köpte mig denna gulliga rosett. Den är stor och maffig, ganska flickig men ända sedan jag såg Madicken för första gången som barn har en fascination för rosetter funnits som aldrig går ur.

Den här butiken var kanske mer vuxen med alla toner av brunt och beige som lockade oss alla. Det blev inget köp men jag var ruskigt sugen på ett askfat i keramik som var lite roligt, men alltså danska valutan gör att alla ogenomtänkta köp genast blir mer påtagliga så jag landade i att 2000 kronor spontant för ett litet askfat som kan gå sönder på vägen hem inte fick vara värt det.

Efter att ha kammat varje butik var vi nere på stranden. Där fanns en strandkiosk där vi köpte lunch och drack öl tills solen gick i moln och vi började tänka på refrängen.

Vi åkte tillbaka till Rågeleje och tänkte först inte bada men sen blev det faktiskt ett kvällsdopp ändå. Leve havet.

Ny dag, nytt väder. Vi åkte till Dronningmølle för att gå på Rudolph Tegners skulpturmuseum.

ÄLSKADE. Ni måste gå hit om ni är i krokarna! Här har han avbildat Pallas Athenas födelse exempelvis.

Inne i museumet var det mestadels gipsskulpturer men ute i den vackra parken hittade man skulpturer av mässing som stod ståtliga. Vi vandrade omkring tills regnet tog oss.

Vi skyndade därför oss till Hornbæk och en Bodega, tydligen ett vida använt ord i Danmark. Åt smörrebröd och drack varsin pilsner.

Sen gick bilen till Rågeleje igen. Ena halvan handlade mat, andra halvan mig inkluderat läste i grupp. Älskar att sitta flera tillsammans och läsa. Innan middagen blev det ett kvällsdopp i regnet, vi var helt nakna och livet kändes fullkomligt på något vis.

Jag är redigt taggad på att återkomma hit! Nordsjälland kan med varm hand rekommenderas.

En guide till att segla i Kornati, Kroatien

Jag har seglat i Kroatien två gånger, och senast blev det en segling i en av deras skärgårdar, Kornati, som också är en nationalpark. Tyckte det var en ljuvlig segling (även fast den första Kroatien-seglingen för alltid kommer vara den finaste i livet, för det var där jag träffade D). Kände att en guide för någon som är sugen på att segla där men inte vet hur man ska ta sig an rutten, kan vara på sin plats.

Vår båt utgick från Trogir och vi seglade med ett svenskt företag som höll kurs för storbåt. Man kan hyra båt själv, utöver vana behöver man förarintyg. När man seglar mellan öarna utanför Trogir, typ Hvar, Vis osv så är det ganska enkelt rent grundmässigt. Djupt hav, djupa vikar, lite krångligt att lägga till för man backar oftast in i hamnarna. I Kornati får man vara mer på sin vakt, många fler grund och klurigare navigation men man belönas med mer pittoreska platser. Vi var där på hösten, är säkert fler båtar ute sommartid även här, men annars tyckte jag just att det var så tomt var en enorm fördel.

Men häng med! Stopp för stopp:

DRVENIK VELIKI
Vi seglade först till Drvenik Veliki. Ärligt talat åkte vi för motor dit, det tar sådan tid att handla och botanisera inför en segling när check in är efter lunch. Den här hamnen är på perfekt avstånd från Trogir för att man ska känna att man kommit ut en bit men att man inte har så många timmar på sig. Förra gången vi seglade denna sträcka såg vi delfiner! Det finns en restaurang, Konoba Jere. Ägaren känner D:s kusin av en slump! De låg i lumpen ihop. Han serverar och joxar, hans fru lagar maten och ofta kan man få sig en liten sup efter notan om man vill. Har ätit både svart risotto och cevapiči här, bägge goda.

ŽIRJE
För att komma till Kornati från Trogir är det enklast att segla via Šibenik, en annan vacker skärgård. Žirje är största ön som ligger precis under Kornati. Vi låg på svaj i solnedgången och åt pasta med köttfärssås till middag, och tyvärr såg vi inget av Žirje men det ska vara en gullig fiskeby.

KORNAT
Nästa sträcka ledde oss till Kornat, ett av mina favoritställen under resan faktiskt. Här la vi till i den lilla lilla hamnen som har plats för 4-5 båtar kanske. Där fick man ligga gratis, men vi åt såklart på restaurangen som hör till bryggan. Det är ett par som driver både restaurangen och kanske det enda rum för uthyrning som fanns. Maten var förövrigt toppen, färskfångad fisk grillad med olivolja och massa goda grillade grönsaker till. Enkelt, rustikt och alldeles underbart.

DUG OTOK
Morgonen efter kastade vi loss och seglade vidare mot Telašćica (som uttalas typ telash-chi-tsa) som är en nationalpark i nationalparken. Den ligger mest syd på ön Dug Otok, och där finns bland annat en saltsjö vi besökte och badade i. Sen finns det gott om promenadstråk med hisnande klippor och vi såg faktiskt delfiner när vi stod och spanade! Vi seglade vidare men vinden var knapp så istället badade vi efter båten ett slag, barnsligt kul, innan vi la oss vid en naturhamn på Dug Otok. Draginjevica hette den viken. Kan rekommendera särskilt vid vind, den låg bra till. Stjärnhimmeln var magisk denna natt och vi åt en riktig tjejmiddag med bruschetta, massa god kroatisk chark och hårdostar. På natten hörde vi ljud som jag tror var delfiner.

KAMENI ŽAKAN
När vi seglade mot Kameni Žakan såg vi delfiner! Mycket fokus på detta djur men jag älskar delfiner, ens hjärta blir så varmt av att se dem som en våg upp ur vattnet. Här låg vi i en naturhamn men tog den lille jollen för att gå i land. Det var dock privat mark typ överallt så till slut återvände vi till båten och såg solnedgången istället. Allemansrätten hörni, den är inte dum.

PRIMOŠTEN
Vår sista anhalt blev Primošten, en otroligt gullig och pittoresk by som går längst med klippväggar och glittrande hav. Hit kom vi ganska tidigt vilket jag uppskattade, för jag vet att det är ett av Ds favoritställen i Kroatien, så jag ville gärna upptäcka byn även om jag saknade honom vid min sida. Vi drack en drink i solnedgången, utsikten från den lilla baren på klippväggen var magnifik. Vi åt färsk fisk och köpte med oss restaurangens olivolja från en av de små ställena nära hamnen. En underbar avslutning på en underbar segling.

Morgonen efter kastade vi loss och seglade tillbaka till Trogir via en bensinmack för att fylla upp båten innan vi återlämnade den. På macken stod D, hans syster och man. Blev så extremt varm i hjärtat av att se dem möta upp oss.

Alla som älskar att segla eller drömmer om att få göra det, prova Kroatien! Can’t recommend enough för att slänga in lite engelska! Det enda minuset är att sedan Kroatien fick euro är prisbilden ganska mycket högre dvs det är inte mycket billigare att segla i Kroatien än i svenska skärgården. Men att segla lite utanför säsongen i Kroatien är mitt bästa tips, man får en längre seglingssäsong och man får se ett lite lugnare folkliv. Man får mer öppet hav men också skärgård, man får pittoreskt men ändå okänt, man får delfiner och det vackraste havet jag sett.

Köpenhamn på sex timmar

När jag växte upp kändes Köpenhamn noll procent coolt för mig. Vi var där ibland för att gå på Tivoli och i tvåan hade vi utbyte med en dansk skola, minns deras skolgård vagt. Som tonåring kom den nyöppnade bron till pass, vi åkte över till Netto och köpte sprit helt obehindrat och var livrädda för tullens knarkhundar på vägen hem. Tiderna förändras! Nu känns Köpenhamn, eller Kbh som jag oftast lite svängigt vill skriva, som en underbar plats.

Jag och min kompis R pluggade ihop och vårt kompisgäng från universitetet brukar ses samlat minst en gång per år i ett sommarhus. Vi är vilt utspridda – de som bor mest söderut bor i Malmö och Kbh, den som bor mest norr är bosatt i Gällivare. Jag och R bodde en natt i min familjs sommarhus i Skåne innan vi tog tåget över älskade bron.

Solen sken och vi kunde sitta ute, en riktig lyx i maj då vi var där. Efter att hyrt cyklar (tyvärr hyrde jag två olika modeller och med danska kronans ställning stod detta misstag mig mycket dyrt) så begav vi oss till Fredriksbergs Allé och slog oss ner på Sonny. Vi delade en klassisk frukosttallrik och sedan en med ägg, harissa, avo osv. Varsin balja matcha till det. Kan meddela att brödet från den klassiska tallriken var riktigt gott!

Sen började vi med vårt spankulerandes i olika butiker. Här i en japanskinspirerad tebutik, men vi kikade också en hel massa på second hand-ställen och ett med bara trevliga olika slags pryttlar? Varför är danskarna bättre på att kurera än vad vi är?

Vår kompis Klara mötte upp oss i en av vintagebutikerna, det var lite knäppt för i samma butik sprang jag också på en annan kompis som jag inte visste befann sig i Kbh över huvudtaget. Man är inte så unik som man tror. Nåväl, vi tog Klara under armen och gick på lunchjakt.

Gulliga gulliga Kbh.

Det blev Mirabelle för oss! Jag tog råbiff och ett grumligt glas orange som var väldigt smakligt.

Trots det enorma valutapåslaget unnande jag mig också en bit baskisk ostkaka ringlad med rabarberkräm och en espresso i solen. Här mådde man, ävenom vindarna blåste kallt och jag drog trenchen om mig då och då. Baskisk ostkaka är en av få efterrätter jag uppskattar, är så glad att den trendar.

Sen mötte vi upp vår vän Pernilla, det är hon som bor i Kbh, som körde ut oss till hennes alldeles egna sommarställe på Själlandskusten. Det vuxnaste som finns, att man har en vän med ett eget sommarställe! Och jag längtar redan tillbaka till nästa Köpenhamnstur.

Florens, schiacciatabröd, kardiolog och Jimmy Choo

Vi åkte till Florens, och med vi menar jag inte bara mig själv och D utan min bror, hans numera fru, familjerna på vardera sida och alla deras vänner typ. Säg ett trevligare koncept? Det vankades nämligen bröllop i Toscana mellan min bror och Hj, och vi var så taggade allihop. Helgen innan hade de haft en liten vigsel för familjerna i kyrkan, dels för att underlätta pappersarbetet med att gifta sig utomlands men ärligt talat också ett perfekt tillfälle att få det där intima stadsbröllopet också. Det lugnade mig som känt mig nästan tyngd av alla stora känslor så med lite lättat sinne begav vi oss till Italien, för min och D:s del redan på tisdagen.

Första dagen, onsdagen, vaknade jag hungrig, sådär hungrig att jag hade svårt att ta beslut. Jag ville äta något italienskt men de är ju inte kungar på frukost och tiden bara gick så till slut kunde man nästan äta lunch. Vi tog därför och delade på en macka som är känd för regionen. Toscana är känt för sitt Schiacciata- bröd, en tunnare och kanske ännu krispigare variant av foccacian. Det fanns i varenda gathörn i Florens i massor av olika tappningar men alla ställen serverade en mortadella + pistage-variant och en sådan blev det för oss. Att något så enkelt kan vara så gott.

Med mätta magar traskade vi runt i stan. Florens är fullpackat med massor av vackra byggnader, hisnande arkitektur, så mycket konst och gedigen historia. Jag var här som 20-åring men hann inte se något och nu var prio en del annat inför bröllopet. Jag vill tillbaka någon gång och insupa kulturen helhjärtat!

Prio nu var tillexempel att kika i vintage-butiker och bättra på läppstift. Jag hade inte sagt något till D här men vid denna tidpunkt hade jag varit kardiolog i nästan fem timmar. Tidigt på morgonen fick jag besked per mail: jag är klar specialistläkare! Det var för stort att ta in så jag kunde inte säga något. Sen blev jag hangry innan frukosten och kände att jag inte hade tid med gratulationer så jag höll det inom mig en stund till.

Så vi spatserade mot lunchen och jag tänkte knappt på att en milstolpe i livet precis var avklarad. Ändå bra förträngningsförmåga.

Vi mötte upp min bror + Hj på ett pastaställe som verkligen kan rekommenderas. De var stolta över sitt pastahantverk och man fick välja sort, inte på ett turistigt vis utan italienskt charmigt, eller iallafall genom mina ögon. Vi beställde in en kanna vitt krispigt vin till och då kände jag att stunden var kommen för att berätta. Vi skålade och de var så glada för min skull, kände mig genuint lycklig och hög på livet i den stunden. Kanske tyckte D att det var angränsande psykopat att inte säga något men jag är verkligen jättebra på att trycka undan när något sådär stort slår till.

En espresso på maten och sen gick vi i några vintagebutiker till.

I en av dessa stod ett par klackar jag direkt kände borde bli mina. Jag hade letat efter ett par vita slingbacks med spetsig tå i flera veckor men inte hittat det perfekta paret, men det var för att det perfekta paret väntade på mig i Florens förstod jag i efterhand. Jag var lagom disig i huvudet av vinlunchen och lagom hög av kardiolog-beviset, och vad passar inte bättre än att köpa sina första Jimmy Choo?

Vi gick till en takterrass sen, där D drack öl och jag tog en cosmopolitan. Underskattad drink måste jag säga, och förstärkt Sex and the city-känslan i skoshoppandet.

Efter denna glada tur gick vi tillbaka till hotellet och svidande om.

Vi hade nämligen bord på Loggia. Underbar utsikt och den godaste negronin. Jag gillar inte negroni men till och med jag förstod grejen.

Solnedgången var otrolig och efter att alla pimplat drinkar, vi var tio personer, så gick vi ut och åt ihop. På middagen tog jag in husets bästa prosecco (champagne, no no we don’t have) för att fira. Det var så kul att få berätta för folk som står en nära och kan förstå hur stort det är för mig att ha det här avklarat!

Sen gick vi hem, sov och vaknade upp till ännu en dag med perfekt temperatur. Vi åt frukostbuffén men det hindrade inte oss för att ganska strax därefter äta macka igen. Vi var på ett ställe som blivit populärt via tik tok antar jag, det var gott, men om det var värt den extra kön vet jag inte. Råkade dessutom välja exakt samma kombination igen men den är också den godaste?

Sen gick vi runt i stan.

Vi var kanske fjorton personer som gick runt ihop och drack vin eller aperol från olika barer.

Vid ett tillfälle sackade jag och D efter. Jag ville köpa vykort från en gullig pappershandel och D köpte glass från det där gulliga stället till vänster i bild. Vi delade på en den, en kula pistage och en kula mörk choklad. Magnifik.

Generellt var det ett väldigt mysigt område.

Och allt är gulligt i Sydeuropa? Ville handla allt bara av hur det är framlagt.

Vi hittade resten av gänget som satt sig på en uteservering men ganska snart knatade vi tillbaka till hotellet. Inte en trist promenadväg förbi Duomo direkt.

På hotellet svidade vi snabbt om, min bror till en turkos händelse.

Och jag invigde mina nya skor! Det var för-fördrink på hotellet ihop, så himla mysigt. Vi fortsatte verkligen temat att hänga runt i grupp och gick tio pers till en restaurang efter. Åt en riktigt god pasta, carbonara-bas men med tryffel och toppad med en stor räka. Folk fortsatte droppa in och den gulliga damen som jobbade byggde ut vårt bort, till sist var vi närmare 20 personer. Jag ville testa en toscansk ”efterrätt” som jag har ljuva minnen ifrån när jag var i Florens senast som 20-åring. Man får ett slags dessertvin och en slags biscotti man ska doppa i vinet. Det var inte lika himmelsk som jag minns det men det hade fortfarande något. Och så var även denna otroliga italienska dag slut.

Shoppar lavendel, Dior och vykort i Frankrike

Jag var ju i Antibes en långhelg, och om det är något som pockar på ens romantiserande om Frankrike så är det alla små butiker med saker man vill ta med sig hem för att bevara den franska touchen.

Säg något franskare än lavendelpåsar. Det är vår, vilket är de små krypen i sekelskiftslägenheters favorittid dessvärre och jag väntar bekymrat på utvecklingen. Tydligen kan lavendel hålla undan deras ankomst så jag köpte glatt två små påsar.

Köpte mig både en grön och en grå-brun-melerad fransk hårnål. Den gröna trampade jag sönder häromdagen tyvärr, den låg i en packpåse utanför resväskan på hotellet i Florens och då lät det knäck. Kanske kan man limma? Och den gråa är redan på vift. Så synd för när man får in snitsen blir det riktigt tjusigt!

Här har ni en produkt i två delar. Det vänstra är ett fodral jag köpte för nästan ett år sedan men inte invigt. Jag ville nämligen ge min svägerska Hj ett likadant i present så väntade in hennes födelsedag. Till höger ser ni det nya köpet, nämligen en refill-hylsa av det sjukt mjuka balmiga stiftet Dior Lip Addict. Man klickar i det i sitt återanvändningsbara fodral. Älskar.

Jag gick på stan med Lovisa och Mulaika från möhippan, och fick lära mig att detta är en kult-retinol. Var tvungen att hoppa på tåget och köpa. Den är inte invigd än, ska prova efter min nuvarande är slut.

Vi gick förbi en otroligt gullig pappersbutik och jag var tvungen att köpa ett lass med vykort. Hann tyvärr inte posta ett enda denna gång men jag sparar dessa hemma. När man ska på kalas eller middag och vill skriva en hälsning så tycker jag ens lilla korthög kommer till väl pass. Det blev också ett bokmärke som ni ser till vänster. Kunde inte låta bli…

Sist ut: ätbara saker. Tog bara bild på tomaterna men dessa tre otroligt vackra tomater transporterades i handväskan med viss oro om att de skulle bli mosade. Den gula fick en smäll men överlag gick det oväntat bra. Dagen efter jag kom hem åt jag och D dessa, det var fint att bjuda honom på en smak av Frankrike. Jag köpte också en Pain au chocolat som han fick till frukost och en Pan Bagnat, det vill säga den mackan som har ursprung i Nice och består av salad nicoise i bröd helt enkelt (Sandra Beijer-core). Den är fylld med tonfisk, sardeller, ägg, grönsaker och den köpte jag faktiskt till mig själv och slukade på flyget.

Är nöjd med min lilla skörd!

Franska rivieran, havet och firande

Franska rivieran, varför är den så otroligt lockande? Det var flera år sedan jag var där själv men via Sandra Beijers blogg får man en air av Antibes då och då. Min egen bror är också där jämt eftersom hans numer fru (!) har hus där, eller hennes familj rättare sagt. Och det var därför jag själv var där en aprilhelg, för det vankades möhippa.

Vad är ens möhippa för sjukt ord? Nåväl. Kosan styrdes iallafall till Sydfrankrike och nog påmindes jag om varför denna kust är så lockande. Vinden var ljummen, havet krusigt, fransmännen var fransmän med allt vad det innebär. Vi åt musselpasta vid havet direkt efter vi landat och drack krispigt vitt mineraligt vin med iskuber. Jag tror inte ens jag tyckte maten var extraordinär men att sitta där vid havet med ett dussin tjejer och veta att man har en hel helg och lite mer till gemensamt förfogande, det är inte dåligt hörni.

Jag tyckte så himla mycket om just Antibes. Vi har varit lite i Nice och Cannes med familjen och Nice är ljuvligt, men den mysiga stadskärnan i Antibes växte på mig. Eller mer än så, den klistrade sig fast direkt. Det fanns så många mysiga små butiker, cafeér och gränder. Typ som detta gulliga fönster där man kunde köpa ismatcha gjord med kokosvatten. Riktigt bra dryck om man är lite dagen-efter.

Nu gick jag händelserna i förväg. Men det är svårt att berätta kronologiskt om en sådan här helg och är det ens poängen? Jag tänker att jag vill kapsla in allt som var. Vi var i Cannes en dag och besökte en beach club. Dukarna var granna och parasollen vackert symmetriska. Min tonfisksallad var alltför petite för att mätta mig dagen efter utgång men den var onekligen vacker. Årets första rosé dracks vilket på ett sätt är chockerande, jag är ingen roséperson och tror många fransmän inte ser det som riktigt vin, men det hade något i den där kontexten.

Vi gjorde andra klassiska möhippegrejer. Klädde Hj, blivande bruden, i tiara och tog ut henne på en stökig middag. Drack pornstar martinis, dansade på kareokebar, drack pastis (om än motvilligt), gick på efterfest i en fiskrestaurang som en fransman öppnade upp i smyg. Han bjöd oss på god champagne och ostron om man ville, vi rökte inomhus tills det inte gick att andas i det lilla rummet. Det blev långa frukostar med baguette och kokt skinka, små yoghurtar i portionsförpackning och skållhett kaffe.

Jag kände så mycket den här helgen. Kände att bröllopet var nära, att ens lillebror gifter sig är svårslaget ska ni veta, och jag kände mig sådär skör som man kan göra inför större händelser. Jag var glad, så glad, över massa roliga tjejer och deras energi. Var pirrig inför allt en senvår i Frankrike kan ge en i hopp om sommaren. Var glad över de lyxiga butikerna, de slitna kioskerna med tidningarna, var trött och håglös efter utekvällar, var full och skränig, ja allt rymdes i dessa dagar. Hoppas på att Antibes tar mig tillbaka snart!

Tomorrowland i Alpe d’Huez

Tiden går så fort och mars är long gone så att säga men ändå vill jag bevara en liten skärva av vår alpresa. Att få skriva om sina minnen gör att de fäster sig starkare inom mig. Just nu, när allt går så fort och mycket stora saker händer i livet samtidigt, så känns det extra viktigt på något sätt, att låta allt ha sin plats.

Till dessa vackra berg åkte jag, D och sju kompisar i mars månad. Vi hade varit precis där, nästan samma konstellation, en gång förut. Det var Alpe d’Huez som ropade på oss även detta år.

Vi var där på festival, Tomorrowland! Den där legendariska elektroniska festivalen som brukar vara i främst Belgien ni vet? Den har en alpversion. Förra året var allt nytt och obekant men i år kände vi igen oss, även om scenerna var nya. Det finns flera scener i backen man kan åka mellan.

D lyckades snappa platser till en bonusspelning i solnedgången en av dagarna. Tänk dessa vyer för ögat, det var galet vackert. Åka ner i mörker var dock inte riktigt en favorit, mår nästan lite illa av det?

Att glida runt i ett skidsystem och möta upp sina vänner för gemensam åk, en långlunch i solen, hitta fram till spelningen ihop… det är livets lyx.

Om kvällarna öppnar festivalområdet. Tre-fyra lite mindre scener och en jättestor. Vi såg Steve Angello och Axwell, Lost Frequencies och Dmitri Vegas. Dansade, dansade, dansade.

Livet känns i en under sådana här veckor. Alla dagar blir små minnespärlor att bära med sig. Om man är det minsta intresserad av festivaler/EDM/coola scenproduktioner och gillar skidor så kan jag inte rekommendera en sådan vecka nog.

Bröllop på Dundret bland fjäll och utsikt

Häng med häng med på fjälltur!

Okej det var att ta i. Men i september åkte jag iallafall till Gällivare ihop med ett gäng tjejkompisar. Det slumpade sig så att nästan ingen av de pojkvänner vi har i gänget kunde hänga med så det blev faktiskt en glittrande tjejhelg i kärlekens tecken.

Det var bröllopshelg nämligen. Min kära Anso gifte sig med den fenomenala Petter. För att få ta del av ceremonin, tog man sig till en vacker plats på Dundret.

Det var makalöst vackert att stå där, bevittna en så traditionell och stämningsfull ceremoni med utsikt för ögat.

Traskandet ned tog därför tid. Alldeles för fint överallt, behövde stanna och fotografera allt tjusigt.

Man blir väldigt rörd när nära vänner gifter sig, särskilt när man själv också känner att det är en speciell kärlek, en perfekt match. Kände mig väldigt emotionell efter ceremonin, på det bästa sätt och att få få traska ner och insupa fjället på vägen, det var en så bra stund.

Men ner kom vi och då kände även jag mig redo för del två av bröllop: middagen och festen! Det var så personligt alltihop. Snittarna var med lokala råvaror, maten så sjukt god och oerhört generös. Jag satt så nära bruden som jag kunde typ och aldrig känt mig så hedrad.

Sen bytte vi plats och det var ett genidrag! För om man är lite trött efter middagen, lätt hänt, så piggnar man till av frisk luft och en kortare promenad. Det var en så otroligt rolig kväll! Kommer aldrig glömma. De körde att olika kompis-duos DJade i en halvtimme var, och när mina vänner Rebbis och Nico körde, tokstollarna var galna och sen lämnade aldrig den stämningen oss.

Kärlek kärlek kärlek.

Balkanroadtrip: Dubrovnik, Game of Thrones och världens bästa Crni Rižot

I somras bilade jag och Daniel på Balkan. Balkan är så stort och det känns lite svepande att påstå att vi bilade där, men vi besökte tre länder som alla ingått i gamla Jugoslavien nämligen Kroatien, Bosnien och Montenegro. En bra blandning av länder om man vill förstå lite av historien, och se likheter men också stora skillnader. I mina tidigare inlägg kan man läsa om Trogir, Mostar, Sarajevo, Durmitor och Kotor.

Dubrovnik tog mig med storm. Daniel har besökt staden innan, och han hade redan sagt till mig att jag nog skulle komma att gilla det, men ändå blev jag överraskad? Vi bodde innanför murarna i Gamla Stan. Är man där en kort tid som vi var så är det värt att lägga de pengarna, det ger en till dimension till upplevelsen.

Staden omgiven av en stor mur som man kan promenera på. Det kostar rätt mycket numer att gå upp på muren men det är värt det, både för den fenomenala utsikten, den mäktiga känslan av vad man mäktade med att bygga förr men också för att man bidrar till bevarandet av staden. Runt om störtar det ner klippor man kan bada från.

Första kvällen åt vi på en ljuvlig restaurang, typ en av de bästa under hela resan. Jag tog en Dalmatisk kulträtt, nämligen svart risotto som heter Crni Rižot på kroatiska. Denna var G A L E N. Så otroligt god! Bläckfisken i var perfekt konsistens, det svarta bläcket skapade massor av umami och sälta som bröts av med burrata och friterad salvia. Om jag åker tillbaka till Dubrovnik blir det exakt den rätten igen och igen, på exakt det stället.

Morgonen därpå var vi riktiga turister och hade bokat in oss på en guidad tur. Jag älskar att göra det? Tycker man lär sig så mycket om platsen man är på, vilket är viktigt för mig när jag reser, förstå sammanhanget och historien.

Dubrovnik har alltid varit känt då Gamla Stan är så välbevarad men lokallivet har ändå funnits kvar. så är tyvärr inte riktigt känslan längre. Dels har staden verkligen blivit ett oerhört populärt resmål pga att Game of Thrones spelades in här till stor del, och dels är det opraktiskt att bo i en så kullig och gammal stad. Det var anmärkningsvärt många amerikanare ute på gatorna när vi var där, och jag förstod varför när jag insåg GoT-kopplingen. Själv har jag inte sett den här serien, eller jag såg ett avsnitt och tyckte det var helt sjukt aggressivt så ville inte se mer men staden är fylld av referenser till inspelningen.

Lite lokalliv finns ju dock kvar, när vi promenerade runt på muren kunde vi se små spår av det.

Vi badade också. Alltså det var magiskt att bada här, så pampigt.

Folk var sjukt modiga och hoppade från höga klippor. Jag hoppade också men från lite lägre avsatser.

Vår resa var verkligen så fin. Vi pratade en del om det i Dubrovnik som var sista anhalten. Vi fick så mycket av allt och framförallt av tid ihop. Jag älskar att få äventyra tillsammans såhär! Lärdom till nästa gång är att man kan stanna lite längre på varje plats ändå. I värsta fall blir man lite uttråkad och det är nog bara bra att bli någon gång då och då…

Balkanroadtrip: Kotorbukten, Perast, skaldjurspasta och romantiska havsutsikter

Det är fint att få blicka tillbaka på vår bilresa i somras. För er som vill läsa mer om våra Balkandestinationer så finns Bosnien-resemålen Mostar och Sarajevo, samt ett inlägg om Durmitor i Montenegro. Från Durmitor bilade vi ner till Kotor och Kotor-bukten. Jag hade längtat tillbaka till havet lite, inte bara för att få tillgång till bad igen utan också för maten. Inlandet visade sig vara mer köttdominerat på menyerna och jag längtade efter skaldjur, citron, tomat.

Montenegro är ett så ungt land i sin nuvarande form. Dels var det en del av forna Jugoslavien, och sen i union med Serbien fram tills 2006 då det blev självständigt igen. Från bergen till kusten är det kanske 2,5 h att köra? Det är väldigt litet till ytan. När vi kom ner till havsnivån gick vägen längs vattnet och skapade pirr inom mig. Svårt att fånga men ser ni hur vackert det är?

Första kvällen var jag taggad på lite finare kläder efter bergshänget och väldigt sugen på skaldjurspasta. Vi hamnade på en romantisk liten restaurang på strandpromenaden med bord längs med vattnet. Jag åt min pasta och vi drack ett väldigt krispigt vitt vin från trakterna. Kände direkt att Kotorbukten hade något.

Kotor i sig är en gammal stad, och ett UNESCO-arv. Man ser likheterna med Dubrovnik och Trogir, men det är lite mindre underhåll här. Lite smutsigare fasader och därför kanske lite mer genuint på något vis? Samtidigt kände man hur det satsades på staden, Kotor har två fina torg med uteserveringar och bägge torgen hade livemusik med otroligt passande filmisk musik. Uppskattade detta, men det kändes också planerat och genomtänkt.

Vi badade, läste, tittade ut över bukten. I efterhand känner jag att vi var där för kort tid men på vägen från Kotor tillbaka till Kroatien stannade vi till i Perast.

Perast är en del av Kotorbukten och har blivit duktigt hype:ad senaste åren. För att få parkering köpte vi ett litet paket där man förutom att man fick stå på någons landsplätt hela dagen, också fick en båttur ut till en miniliten ö med en kyrka. Det var en ganska trevlig deal för 15€.

Kyrkan är väldigt vacker om än också väldigt liten. För mig är det likadels obegripligt varför den är placerad på en så liten ö, brukade man ta båten till kyrkan alltså? Det känns opraktiskt men det finns säkert skäl. Det var hiskeligt varmt därinne så efter det obligatoriska besöket suktade vi efter bad och placerade våra handdukar under ett skuggande träd när vi var tillbaka i själva Perast. Bakom oss satt en familj från trakterna och mormodern dök i vattnet på ett sätt som gjorde att jag och Daniel tittade på varandra med samma tankar. Hon såg ut som ett havsdjur, som en Sally Bauer? Rysligt imponerade var vi helt enkelt.

När hungern pockade på satte vi oss ner och tog en skaldjurspasta igen. Det var inte så att denna pasta var den godaste jag ätit direkt men det var ändå en av de mest minnesvärda måltiderna denna sommar ändå. Vi hade ett bord precis vid vattnet, salta vågor rullade in mot uteserveringens stenkant och stänkte ner tårna, vinet var iskallt och mineraligt och jag kände en sådan tacksamhet över att få sitta på så vackra platser tillsammans med Daniel.

Vi tog varsin espresso efter maten. Jag ville absolut inte byta ställe, kände mig så tillfreds och insåg för en gångs skull att gräset faktiskt inte kunde vara grönare än såhär.

Jag hoppas jag för alltid kommer minnas den här känslan.

Och med det minnet färskt rundar jag av min korta reseberättelse från Kotorbukten. Värt att besöka, jag tyckte själv att det hade en ganska parig vibe så allra bäst är det kanske för en slags romantisk getaway. Sen tyckte jag inte det var helt olikt Dalmatien som är mer sevärt enligt mig men jag är partisk i målet i och med att det är där Daniels släkt är ifrån…