Segling i Stockholms skärgård

Skepp ohoj! Dags för en ny tur på havet. För någon månad sedan skrev jag en guide för segling i Kornati, men den här gånger befinner jag mig på svenskt skärgårdsvatten, och den bästa delen av skärgården runt Stockholm om ni frågar mig.

Jag kom direkt från Sandhamn, hade tagit snabbåten in till Stavsnäs och drack en cappuccino i godan ro medan Erik, vår vän som äger båten, och Daniel seglade kanske en av deras tuffaste seglatser in för att hämta upp mig.

Kapten Erik. Vi styrde kosan mot Bullandö och behövde då segla under Djuröbron, alltid lika hisnande att segla med en hög mast under en bro där det diffar någon meter mellan mastens topp och brons höjd.

På Bullandö var vi alla helt slut och gjorde oss redo för bastuhäng. Erik är ett bastuproffs och har bra koll på vilka hamnar och naturhamnar som erbjuder detta.

Efter att ha hängt i bastun och tjötat seglingsbus med ett okänt seglarpar mötte vår vän Linn upp. Hon hade tagit sig hela vägen från Skåne! Vi åt en middag på krogen i hamnen, samma som förra året.

Nästa morgon kom vår vän Kajsa och hennes kille L till oss på båten. Seglingsgänget var samlat!

Vi hade en underbar seglats. Vindarna gick precis som vi hade önskat, vilket inte är att ta för givet och särskilt inte i en skärgård där öarna ligger tätt så en vind man litar på plötsligt kan vrida.

Snart firar Perlan, båten, 50 år! Tänk hur många kompisgäng den burit fram genom åren.

Min min min men det vet ni ju vid det här laget.

Blir lycklig av att få göra sådant här, även om jag bär på en stark känsla av att jag aldrig kommer lära mig segling på riktigt? Hur mycket jag än seglar och hur många kurser jag än går känner jag alltid att jag kan minst av alla på båten.

När vi ankom vår naturhamn på Lökaö skickade jag exempelvis Kajsa i land för jag akut glömde hur man gör en pålstek.

Vi var oavsett glada över att vara framme.

Vi letade genast upp badbryggan och jag insåg att jag varit precis här, i denna vik, för många år sedan med min vän Cilla.

Det blev många friska bad, för i denna vik finns också en bastu.

Vi hade en riktig Pripps Blå-kväll, förutom bastubad med essentiella oljor (tack Erik!) lagade vi lyxig mat och åt ute i sittbrunnen medan myggen bet oss. Trots en riktigt sen mattid var det fortfarande ljust, såhär dagarna innan midsommar.

Vi åt öppen lasagne. Erik hade hittat receptet, i princip är det färska lasagneplattor man varvar med en spenat-grädd-röra, buffelmozarella, krispig panko, brynt smör, hasselnötter och färsk basilika. Hello.

Tillsist gick solen ned även denna junidag och himlen glödde.

Vi vaknade upp till en mulen himmel som lovade regn och kanske till och med åska om man seglade åt fel håll. Min geist slocknade något och det blev extra kämpigt att trimma segel.

Daniel var som alltid stöttande och vid gott humör, vilket verkligen behövdes för när vi väl kom hem efter denna underbara seglingshelg hade vi kanske elva timmar hemma där vi skulle packa om väskorna, städa och sova innan planet till Kroatien gick. Perfekt planerat som alltid…

Seglingsgänget, vi kör igen nästa sommar!

Sandhamn och Värdshuset, pannkakor och iskalla bad

Jag är kär i skärgården. Det är väl kanske ingen överraskning och inte unikt på något sätt. Ett ställe jag ofta är på är Sandhamn och det får jag tacka bland annat min vän Hanna för. Hanna och jag gick i samma högstadieklass och har hängt ihop sedan dess, och med henne fick jag några av mina närmsta vänner som också är hennes släkt. Hennes syster och två kusiner som är systrar, de är alla mig nära i livet. De har haft sina sommar i skärgården och med åren har jag spenderat några dagar där varje år. Denna gång var det Hanna som bjöd ut mig för ett dygn bara vi två, för att fira att jag är klar specialist. Gulligaste!

Efter en mycket stressig dag anlände jag Sandhamn. Med nära vänner kan det gå lång tid mellan gångerna, och ändå kännas helt naturligt. Så är det för mig och Hanna, men nu var det så länge sedan vi var själva att varje sak vi pratade om genererade typ sju trådar till. Det var underbart att veta att vi hade massor av tid, och vi förflyttade kökssnacket i huset till restaurangbordet på Värsan.

Så klassiskt fint där inne, en riktig skärgårdsrestaurang. Puben är mysig den med, men mer ruffig.

Mörkt trä + marinblått, mmmmm.

Jag tog Värdshusbiffen men egentligen kanske man borde ta fisken på Värsan. Biffen är sjukt god! Men jag vet att de har stolthet i att servera färsk fisk, och det tycker jag är fint.

Efter att ha klämt förrätt, huvudrätt, efterrrätt, cocktail, apertif och måltidsvin rullade vi ut i sommarnatten för att se solnedgång.

Det var dagarna innan midsommar så riktigt mörkt blev det inte.

Hanna, som ett trädgårdsväsen!

Morgonen därpå vaknade jag sugen på ett dopp. Alltid sugen på att bada när jag är här; det är något med deras brygga som är extra välkomnande.

Efter ett ganska iskallt bad dukades frukost upp. De hade skördat en hel del äpplen i höstas och en del låg i frysen. Vi tinade upp en påse med skurna bitar och gjorde äpplepannkakor. Kan varmt rekommendera, man mosar ner äpplebitarna i smeten och smaksätter med kanel. Det blir otroligt gott!

Med en rejäl kolhydratladdning begav jag mig ut på springtur. Jag har absolut ingen strategi vilket känns lite dumt, jag vill ändå verkligen komma igång. Fick ett fint tips i kommentarerna att försöka vända prestationen, från tider och flås till att man alls springer. Sen när det bygger på sig kan man börja finna kicken i det där andra. Ska också skriva till min kompis I för att få lite riktning på det här.

Jag blev sjukt varm av min vilsna löptur och bestämde mig för att bada igen trots 11 kalla grader i vattnet. Tyvärr hade jag glömt att en AirPod låg i sportBHn så när jag klädde av mig for den ut och landade på botten av det kalla vattnet. Det fanns simfötter att låna så nog hade jag kunnat försöka dyka efter den men vattnet i skärgården är sällan klart, det kom mycket vågor och med den iskalla temperaturen trodde jag inte att jag skulle klara dyka efter den faktiskt. Så nu ligger den där, får lite ångest av att jag bidragit till elektronikskräp i skärgården.

Vi gick till Värsan igen efter och åt lunch, drack varsin drink och åt sedan en mjukglass i hamnen innan vi fick lov att avrunda dag 2. Vi hann såklart inte klart med allt prat, men så ljuvligt det var att få den här tiden.

Sen fick jag vinka farväl och åka båten in till Stavsnäs. Där hängde jag på ett café och drack cappuccino medan jag inväntande en segelbåt och nya äventyr, mer om det en annan gång.

Seglingsäventyr i skärgården

Jag älskar att segla. Jag älskade att segla redan innan jag hade provat det för första gången. Det var en sommar jag anmälde mig själv och min vän Cilla som funktionärer till en seglingskupp på Marstrand, utan att egentligen veta så mycket om båtar överhuvudtaget. Cilla som är skärgårdsvan sedan barndomen fick uppgiften att köra ribbåt medan jag själv fick stå som värdinna i hamnen och peka ut var tävlingarna gick. Fast jag hade faktiskt en till arbetsuppgift, den bästa, och det var att agera viktutjämnare på matchbåtarna. Ibland fick jag hålla en hink vatten i luckan medan vi seglade race, eller jag stod ju bara där och försökte att inte vara i vägen men det var en riktigt häftig upplevelse! Sedan dess har jag försökt följa med på en seglats varje sommar, och i september förra året blev den en kurs i Kroatien. Världens bästa seglats, för där träffade jag ju D.

Nu mötte vi upp våra seglingskompisar från Kroatien, Erik äger en fin sjuttiotalsskuta som heter Perla. Hon tog ut oss på äventyr, för min del med start från Bullandö. Det var ganska rått i luften den kvällen och vi satt inomhus på Bullandö krog och åt mat, och hoppades på vind från vädergudarna till nästa dag.

Vi seglade från Bullandö till Sandhamn morgonen därpå, det var helgen innan midsommar och ganska kyligt i luften än så vi var inte alltför många som la till i gästhamnen och tur var väl det med våra något skrala kunskaper om att angöra en brygga värdigt. Vi firade att varesig vi eller omgivande båtar tagit skada, genom att dricka bubbel.

Sen turnerade vi runt mellan de olika ställena på ön. Vi drack varsin drink och löjligt ljust rosé på Seglarhotellets uteservering, en god pyttipanna från Värsan och varsin otrolig cocktail från Dykarn. Mitt tips från Sandhamn efter att ha hälsat på goda vänner där otaliga gånger är: ät dagens fisk på Värsan, drick drinkarna på Dykarn, gå på After-sail på Seglarn, köp Rödbetsbröd på bageriet.

Dagen efter seglade vi vidare. Är mäkta stolt över den här bilden som gör mig coolare än jag är. Men vi seglade iallafall över till Nämdö, där Erik har upptäckt en fin vik där även bastutillgång finns. Det känns som jag seglat hit förr, även om jag inte säkert minns.

På Nämdö besökte vi bastun, löste av ett gäng tyska pensionärer som seglat över och givetvis hade droppat essentiella oljor i bastuvattnet. Erik hade också med sig ett kit, så vi mös därinne till toner av lavendel och eukalyptus. D och jag satt på klipporna efteråt och grillade. Skönt att värma håret som doppades flera gånger och kändes isande kallt i nacken på kvällen.

Sen sjönk solen ner över horisonten och vi somnade till gnisslande tampar.

Det var fasligt vackert här och morgonen efter ville man bara dröja sig kvar men plötsligt insåg vi – Linns tåg tillbaka till Skåne behöver ju matchas med någon hamn! Vi bestämde oss för att sätta kurs mot Stavsnäs och det var ruskigt bråttom där ett tag, så dumt när man ju egentligen förlitar sig på naturens krafter, och naturen vet man ju inte vad den vill ge.

Men vi hann fram! Lämnade Linn vid macken, åt varsin korv och glass, och kastade sedan loss mot Dalarö. Fyra timmar hårt kryssande, vi var så nöjda efter! 7 knop i rask takt mot hamnen där vi la till bredvid en dansk som var starkt oroad över sin båt. Jag förstår honom, men föreställ er att man har det där adrenalinpåslaget som bara en tilläggning kan ge, och någon på danska försöker ropa hur man ska justera fendrarna. Till sist var vi iallafall i mål, och åt en avslutande måltid på en restaurang i byn. Den var inget att hänga i taket men vi tog varsin öl från det lokala bryggeriet och skålade av en otrolig seglats. Längtar till nästa gång vi får återse Perlan!