Kategori: segling

En guide till att segla i Kornati, Kroatien

Jag har seglat i Kroatien två gånger, och senast blev det en segling i en av deras skärgårdar, Kornati, som också är en nationalpark. Tyckte det var en ljuvlig segling (även fast den första Kroatien-seglingen för alltid kommer vara den finaste i livet, för det var där jag träffade D). Kände att en guide för någon som är sugen på att segla där men inte vet hur man ska ta sig an rutten, kan vara på sin plats.

Vår båt utgick från Trogir och vi seglade med ett svenskt företag som höll kurs för storbåt. Man kan hyra båt själv, utöver vana behöver man förarintyg. När man seglar mellan öarna utanför Trogir, typ Hvar, Vis osv så är det ganska enkelt rent grundmässigt. Djupt hav, djupa vikar, lite krångligt att lägga till för man backar oftast in i hamnarna. I Kornati får man vara mer på sin vakt, många fler grund och klurigare navigation men man belönas med mer pittoreska platser. Vi var där på hösten, är säkert fler båtar ute sommartid även här, men annars tyckte jag just att det var så tomt var en enorm fördel.

Men häng med! Stopp för stopp:

DRVENIK VELIKI
Vi seglade först till Drvenik Veliki. Ärligt talat åkte vi för motor dit, det tar sådan tid att handla och botanisera inför en segling när check in är efter lunch. Den här hamnen är på perfekt avstånd från Trogir för att man ska känna att man kommit ut en bit men att man inte har så många timmar på sig. Förra gången vi seglade denna sträcka såg vi delfiner! Det finns en restaurang, Konoba Jere. Ägaren känner D:s kusin av en slump! De låg i lumpen ihop. Han serverar och joxar, hans fru lagar maten och ofta kan man få sig en liten sup efter notan om man vill. Har ätit både svart risotto och cevapiči här, bägge goda.

ŽIRJE
För att komma till Kornati från Trogir är det enklast att segla via Šibenik, en annan vacker skärgård. Žirje är största ön som ligger precis under Kornati. Vi låg på svaj i solnedgången och åt pasta med köttfärssås till middag, och tyvärr såg vi inget av Žirje men det ska vara en gullig fiskeby.

KORNAT
Nästa sträcka ledde oss till Kornat, ett av mina favoritställen under resan faktiskt. Här la vi till i den lilla lilla hamnen som har plats för 4-5 båtar kanske. Där fick man ligga gratis, men vi åt såklart på restaurangen som hör till bryggan. Det är ett par som driver både restaurangen och kanske det enda rum för uthyrning som fanns. Maten var förövrigt toppen, färskfångad fisk grillad med olivolja och massa goda grillade grönsaker till. Enkelt, rustikt och alldeles underbart.

DUG OTOK
Morgonen efter kastade vi loss och seglade vidare mot Telašćica (som uttalas typ telash-chi-tsa) som är en nationalpark i nationalparken. Den ligger mest syd på ön Dug Otok, och där finns bland annat en saltsjö vi besökte och badade i. Sen finns det gott om promenadstråk med hisnande klippor och vi såg faktiskt delfiner när vi stod och spanade! Vi seglade vidare men vinden var knapp så istället badade vi efter båten ett slag, barnsligt kul, innan vi la oss vid en naturhamn på Dug Otok. Draginjevica hette den viken. Kan rekommendera särskilt vid vind, den låg bra till. Stjärnhimmeln var magisk denna natt och vi åt en riktig tjejmiddag med bruschetta, massa god kroatisk chark och hårdostar. På natten hörde vi ljud som jag tror var delfiner.

KAMENI ŽAKAN
När vi seglade mot Kameni Žakan såg vi delfiner! Mycket fokus på detta djur men jag älskar delfiner, ens hjärta blir så varmt av att se dem som en våg upp ur vattnet. Här låg vi i en naturhamn men tog den lille jollen för att gå i land. Det var dock privat mark typ överallt så till slut återvände vi till båten och såg solnedgången istället. Allemansrätten hörni, den är inte dum.

PRIMOŠTEN
Vår sista anhalt blev Primošten, en otroligt gullig och pittoresk by som går längst med klippväggar och glittrande hav. Hit kom vi ganska tidigt vilket jag uppskattade, för jag vet att det är ett av Ds favoritställen i Kroatien, så jag ville gärna upptäcka byn även om jag saknade honom vid min sida. Vi drack en drink i solnedgången, utsikten från den lilla baren på klippväggen var magnifik. Vi åt färsk fisk och köpte med oss restaurangens olivolja från en av de små ställena nära hamnen. En underbar avslutning på en underbar segling.

Morgonen efter kastade vi loss och seglade tillbaka till Trogir via en bensinmack för att fylla upp båten innan vi återlämnade den. På macken stod D, hans syster och man. Blev så extremt varm i hjärtat av att se dem möta upp oss.

Alla som älskar att segla eller drömmer om att få göra det, prova Kroatien! Can’t recommend enough för att slänga in lite engelska! Det enda minuset är att sedan Kroatien fick euro är prisbilden ganska mycket högre dvs det är inte mycket billigare att segla i Kroatien än i svenska skärgården. Men att segla lite utanför säsongen i Kroatien är mitt bästa tips, man får en längre seglingssäsong och man får se ett lite lugnare folkliv. Man får mer öppet hav men också skärgård, man får pittoreskt men ändå okänt, man får delfiner och det vackraste havet jag sett.

Seglingsäventyr i skärgården

Jag älskar att segla. Jag älskade att segla redan innan jag hade provat det för första gången. Det var en sommar jag anmälde mig själv och min vän Cilla som funktionärer till en seglingskupp på Marstrand, utan att egentligen veta så mycket om båtar överhuvudtaget. Cilla som är skärgårdsvan sedan barndomen fick uppgiften att köra ribbåt medan jag själv fick stå som värdinna i hamnen och peka ut var tävlingarna gick. Fast jag hade faktiskt en till arbetsuppgift, den bästa, och det var att agera viktutjämnare på matchbåtarna. Ibland fick jag hålla en hink vatten i luckan medan vi seglade race, eller jag stod ju bara där och försökte att inte vara i vägen men det var en riktigt häftig upplevelse! Sedan dess har jag försökt följa med på en seglats varje sommar, och i september förra året blev den en kurs i Kroatien. Världens bästa seglats, för där träffade jag ju D.

Nu mötte vi upp våra seglingskompisar från Kroatien, Erik äger en fin sjuttiotalsskuta som heter Perla. Hon tog ut oss på äventyr, för min del med start från Bullandö. Det var ganska rått i luften den kvällen och vi satt inomhus på Bullandö krog och åt mat, och hoppades på vind från vädergudarna till nästa dag.

Vi seglade från Bullandö till Sandhamn morgonen därpå, det var helgen innan midsommar och ganska kyligt i luften än så vi var inte alltför många som la till i gästhamnen och tur var väl det med våra något skrala kunskaper om att angöra en brygga värdigt. Vi firade att varesig vi eller omgivande båtar tagit skada, genom att dricka bubbel.

Sen turnerade vi runt mellan de olika ställena på ön. Vi drack varsin drink och löjligt ljust rosé på Seglarhotellets uteservering, en god pyttipanna från Värsan och varsin otrolig cocktail från Dykarn. Mitt tips från Sandhamn efter att ha hälsat på goda vänner där otaliga gånger är: ät dagens fisk på Värsan, drick drinkarna på Dykarn, gå på After-sail på Seglarn, köp Rödbetsbröd på bageriet.

Dagen efter seglade vi vidare. Är mäkta stolt över den här bilden som gör mig coolare än jag är. Men vi seglade iallafall över till Nämdö, där Erik har upptäckt en fin vik där även bastutillgång finns. Det känns som jag seglat hit förr, även om jag inte säkert minns.

På Nämdö besökte vi bastun, löste av ett gäng tyska pensionärer som seglat över och givetvis hade droppat essentiella oljor i bastuvattnet. Erik hade också med sig ett kit, så vi mös därinne till toner av lavendel och eukalyptus. D och jag satt på klipporna efteråt och grillade. Skönt att värma håret som doppades flera gånger och kändes isande kallt i nacken på kvällen.

Sen sjönk solen ner över horisonten och vi somnade till gnisslande tampar.

Det var fasligt vackert här och morgonen efter ville man bara dröja sig kvar men plötsligt insåg vi – Linns tåg tillbaka till Skåne behöver ju matchas med någon hamn! Vi bestämde oss för att sätta kurs mot Stavsnäs och det var ruskigt bråttom där ett tag, så dumt när man ju egentligen förlitar sig på naturens krafter, och naturen vet man ju inte vad den vill ge.

Men vi hann fram! Lämnade Linn vid macken, åt varsin korv och glass, och kastade sedan loss mot Dalarö. Fyra timmar hårt kryssande, vi var så nöjda efter! 7 knop i rask takt mot hamnen där vi la till bredvid en dansk som var starkt oroad över sin båt. Jag förstår honom, men föreställ er att man har det där adrenalinpåslaget som bara en tilläggning kan ge, och någon på danska försöker ropa hur man ska justera fendrarna. Till sist var vi iallafall i mål, och åt en avslutande måltid på en restaurang i byn. Den var inget att hänga i taket men vi tog varsin öl från det lokala bryggeriet och skålade av en otrolig seglats. Längtar till nästa gång vi får återse Perlan!