Skåne i försommaren

Det var försommar ett par tappra majdagar och just dessa dagar råkade jag och D befinna oss i Skåne. Ni ska veta att det var välbehövligt. Som kanske märkts mellan (eller kanske rakt på) raderna i bloggen, så har våren varit något uppstressad. Det finns flera skäl, jobbosäkerhet och splittrat fokus mellan flera olika typer av jobb fast utan riktig framtidsplan, är starkt bidragande. Så när vi bestämde oss för att jobba från Skåne två dagar för att förlänga helgen så var jag osäker på om om jag bara skulle känna mig mer stressad av att flänga eller om havet skulle ge mig ro.

Men havet gav mig ro. Att kliva in på stranden i Ljunghusen ger mig alltid ro. Om jag har i mina hörlurar, drar jag alltid ur dem när jag kommer ner till stranden, jag vill höra bruset, suset eller dundret från havet när det slår in mot sanden. Solen brukar glittra sig vackert, sandkornen blända med sin vithet.

Vi kunde lura oss själva att det var sommarsemester. En av morgnarna gjorde jag min klassiska sommarfrukost. Den tar jag till i Ljunghusen om somrarna men försöker äta den på så många platser som möjligt, den smakar gudomligt men framförallt ger en sådan stadig rutin en påminnelse om att det är sommar ifall ens hjärna fladdrar.

Jag stekte nektariner i honung och olivolja, lät rosmarin bada med dem och slevade sedan i mig dessa med en fet yoghurt. D fick smaka, och han gillade också det så i sommar blir det att dubbla mängden nektariner.

En förmiddag sken solen starkt men vindarna ven. Vi placerade oss mellan sanddynerna och det mina vänner, det var ett utmärkt trick. Solen värmde på, jag låg i badkläder och läste det sista av Hyper. Det blev till och med ett bad, inte för D men för mig. Isande kallt visserligen och jag blev på ett chockartat sätt påmind om hur det faktiskt var vår och en snål maj, inte vecka tjugonio mitt i industrisemestern. Tolv starka grader påstod en granne att temperaturen landade på. Just den grannen är min lärare från högstadiet. Jag hade inte henne som huvudlärare men om jag var försenad eller av annat okänt behövde kvarsittning, fick jag sitta på hennes lektioner. Hon är dessutom gift med min kemilärare från gymnasiet. Liten värld osv.

Ljunghusen är en liten ort men med åren har två stadiga restauranger etablerat sig. Jag och D gjorde en turné mellan dessa två på fredagskvällen, för att markera helgen trots att det flöt ihop något (jag behövde forska även på helgen så gränsen blev inte helt tydlig). Båda restaurangerna hade nya ägare, och vi började med den i hamnen som självaste Restaurangvärlden tagit över. Deras förrätter var toppen, och även huvudrätterna var goda men jag är inte lika förtjust i rökt makrill som jag minns det. De serverade en Salad Nicosia fast med makrill istället alltså. Nåväl, besök kan alltid rekommenderas för man har prima utsikt över solnedgången här.

Trots det rullade vi cyklarna från Bistro Bro lagom till skymning och tog oss till det gamla stationshuset. Svårt att tänka att det gick ett tåg från Ljunghusen till Skanör innan, men så var det! Badtåg måntro? Numer är det alltså restaurang och de gamla ägarna, som också brukade äga restaurangen i hamnen, har lämnat över till en av sina kockar. Man kan ha lite synpunkter på deras insta och typsnitt på restaurangen (ursäkta petitesser) men stämningen och den vackra inredningen har fått bestå under ägarskiftet vilket gladde mig.

Vi tog varsin dessert, jag en semifreddo och D en creme brulée. Kan rekommendera båda men kanske extra mycket D:s val trots klassiskt! Blev lite trött på aprikoserna som var hackade till tillbehör men var också trött generellt så kanske var det inte aprikosernas fel ändå.

Var så skönt att känna ro i kroppen, det lyxigaste som finns att få vara på en sådan plats en hel helg utan hållpunkter.

Ljunghusen, jag längtar tillbaka.

Maj månad i en lista

Maj, var tog du vägen? Den klassiska känslan av att tiden springer en ur händerna. Maj gav inget sken av att vara en försommarmånad förutom vissa enstaka stunder och de stunderna var skimrande vackra.

Månadens bok

Denna månad läste jag klart Hyper av Agri Ismael, ännu en bokklubbsbok jag varit gravt efter med. Tyvärr inte riktigt min slags bok trots idel lovord kring mig. Tyckte den var bitvis tråkig, bitvis Snabba Cash:ig. Blev inte investerad i karaktärerna och blev besviken över att inte känna mer över en bok som många runt om mig gillar.

Månadens ord

Har funderat en del på ordet fänkål (döm mig ej). Men jag tycker man nästan hör hur det smakar. Då jag endast hunnit skriva medicinskt (en text om hjärtmuskelinflammation) och en vetenskaplig text (om fysisk aktivitet och kalk) finns det inga mer poetiska betraktelser än så från maj.

Månadens mat

Jag och D har lagat salsicciapasta två gånger i maj, en rätt jag typ aldrig gjort. En gång i Ljunghusen, en gång när vi återförenades med gänget vi var i Alperna med. Men något extra gott är det över en ganska fet färs som Salsicciafärs och att bryta av med färska tomater, grädde, lite vin. Och massor av fänkål…

Månadens vin

Vin har det druckits väldigt lite av denna månad av medvetna anledningar. Det var så mycket firande ett tag att bubbel inte kändes kul längre, och man vill ju längta till ett gott glas vin inte bara dricka det på slentrian. Men trots detta har jag varit på vinprovning på Pompette och smakat av en hel massor olika. Bäst var ett vitt vin från Arndorfer (som gör de där gröna naturvinsflaskorna?) som jag ska försöka knipa i sommar när de kommer ut till hyllorna.

Månadens skönhet

Kicks hade halva priset på Skincitys produkter (ägarskapet förvirrar mig än) så jag köpte fyra burkar av min favoritnattkräm som jag berättade om lite mer här.

Månadens bad

ÄNTLIGEN bad! Jag badade två gånger på Gotland, en gång med stor vällust då det var varmt mellan sandgroparna på Toftas strand och en gång utan någon lust alls, i en grå och blåsig hamn. Blev även två skånska bad för mig, båda i Ljunghusen. Ett bryggbad och ett inspringandes från strandkanten – båda isande kalla bad men kände mig sådär löjligt stolt efter som man bara är när man är en odräglig kallbadare.

Månadens låt

Jag har knappt lyssnat på musik, förutom LEONs Lift Me Up. Den är trevlig den.

Månadens kultur

Operan fick sig ett besök, för att se baletten Romeo och Julia. Det var jag, föräldrarna, min bror och hans fästmö samt D. Den var verkligen helt otroligt fin, kan varmt rekommendera.

Annars var det Art Week som jag skrev om här. Favoriten var att besöka Eva Livijns hem!

Månadens bokcitat

Inget bokcitat denna månad faktiskt. Hyper gav mig ingen sådan inspiration. En lite dyster känsla men det kommer nya böcker, nya ord, nya meningar.

Månadens TV

Jag har fyllt mina måndagskvällar med GVFÖ eller Gift vid första ögonkastet för er som inte är invigda. Tycker man får andra perspektiv på relationer och lär sig längs vägen. Uppskattar det mycket! I år har jag som vanligt vissa frågetecken kring produktionens val (varför måste vi veta SÅ MYCKET om Jannica och Dennis sexliv?) och en del allmänna reflektioner (många som ser till sina egna behov först och främst denna säsong, är det den moderna generationens synsätt på saker?).

Månadens podd

Kanske har jag sagt det förr men jag prenumererar på mediehuset Kvartal, som jag starkt kan rekommendera men de kör en podd som heter Veckopanelen där tre personer diskuterar veckan som gått i politik och nyheternas tecken. Uppskattar denna podd och deras journalistik överlag starkt.

Nu är det juni. Jag vill allt och inget med denna månad. Jag vill hinna jobba undan saker för att njuta av allt som är härligt. Så förutom att forska och jobba massor av nattpass är förhoppningen att fira student och nationaldag i Oskarshamn, bada från en segelbåt i skärgården och fira midsommar någonstans. Men först: andas.

En helg på Gotland

För någon helg sedan var jag på Gotland. Denna ö, denna ö. För mig helt obekant fram tills 2017 då jag besökte öjn för första gången under Almedalen. Sen jag har återvänt genom åren, mycket för att min vän Emma bor och numer verkar där i form av att hon driver den drömmiga vinbaren Lilla Huset. Vi överraskade henne en helg och bodde i ett supervackert hus i Tofta.

Det är så pirrigt att överraska någon! Huset fylldes med ballonger, små dekorationer och framförallt av hennes vänner. Tofta är fint, jag varit där en del med just Emma och det påminner mig faktiskt en del om Ljunghusen. Det är den pudrigt vita sanden och det långgrunda som gör sig påmint. Naturen nära sand är alltid liknande varandra också; tallar som samsas med nyponrosor. Nu under långsäsong tror jag Tofta gör sig extra bra för vi träffade knappt en kotte under helgen, vilket jag misstänker inte är fallet i mitten av juli direkt.

Tänkte stå över att beskriva möhippan i alltför stora detaljer men låt oss säga att fredagen lämnade sina spår i form av ett ganska sargat gäng lördag morgon. Vi hade bokat en yogastudio där Emma brukar vara lärare ibland. Hon fick som uppdrag att ta oss igenom olika yin-positioner och det var magiskt. Något extra fint när det är ens väns röst som tar en igenom positionerna. Efter utsträckta och mjuka leder framkallats, tog vi oss till Själsö bageri för en macklunch innan det blev dags för bad. Oftast när det ska badas är jag taggad, det känns som en liten utmaning om vädret är grått och vattnet isande kallt men just därför får man så mycket belöning efter. Den här dagen däremot, Jesus, den gråa hamnen och snålblåsten skrämde mig men Emma var peppad så jag plumsade i kort efter henne. Efter lite hackande av tänder och påklädning kände jag den välbekanta värmen sprida sig i kroppen igen. Klyschigt men sant att man aldrig ångrar ett bad?

Kvällen var fin och förflöt i Emma-anda. Vi lagade massa smårätter och quizade om Emma och Petters liv. Om det inte framgått var detta alltså en möhippa. Har fortfarande svårt för ordet? Nåväl. Det var så mysigt att umgås i grupp en hel helg och på söndagsmorgonen stekte vi pannkakor och åt mot den varma husväggen.

Det blev bad igen, nu i Tofta och med större glädje från min sida ändå. Solen sken, vi hittade en vindstilla grop att sträcka ut oss i och jag kände mig len inombords. Hejdå Gotland, vi ses senast till bröllopet igen!

Det är vår höst sommar

Idag vaknade jag av ljudet från regnsmatter mot balkongen. När jag kikar ut genom gardinerna ser jag hur trädkronorna på innergården slits i vinden. Öppnar balkongdörrarna och känner den klara friska luften storma mot mig. Nio grader är luften som sprids i mitt sovrum enligt mobilens startsida. Jag går in i badrummet, gör mig i ordning inför dagen. Har fått en miniflaska av Tobacolor från en vän, en Diorparfym som visar sig dofta väderenligt. Söt tobak, vanilj och honung i en omfamning.

Medan jag gör min morgonkopp av te funderar jag på varför min kropp känns så lugn. Jag som ska skriva en epidemiologi-tenta, hålla en presentation och hinna med tusen saker efter jobbet, innan springklubben, innan middagen på Bar Nimês. Egentligen borde stressen fladdra i min mage.

Blundar, känner efter. Det är höstens närvaro som lägger sig som balsam mot min själ. Känslan av att inte behöva fånga dagen, få tända ljus, göra det man behöver utan att jäktas för att vädret lockar ut en.

Öppnar ögonen igen, tänder just ett ljus. Jag vet att det är vår och snart är den älskade sommaren här, som står högst i kurs hos alla. Men idag tänker jag lura min kropp att det är höst, för hösten är en älskad årstid hos mig, en som skänker ro. Jag kommer klä mig i en stickad tröja och dofta höstparfym, kommer dricka baljor med te och dra nytta av känslan, fast i smyg, för jag tror ingen är med mig på detta. Döm mig ej osv.

Intermezzo av Sally Rooney

Äntligen är det dags att skriva den här recensionen. Jag har burit runt på Intermezzo (den engelska versionen på danskt band) i evigheter känns det som. Den har lästs med Soho-bokklubben och vanliga bokklubben, men jag hängde inte med i någon av dessa och avslutade flera veckor efter alla andra.

Sally Rooney har rönt stora framgångar med sina romaner. Hennes första två har blivit TV-serier till och med. Jag tror det är något med Irland, det ganska sakliga prosan och karaktärersskildringarna som gör att böckerna fått så stor spridning. Själv läste jag Normal People med stor behållning, och jag läste Conversations with friends först nu i januari men tyckte om den också. Dock hade jag inte mycket för hennes tredje bok som jag faktiskt inte ens läste klart.

Boken skildrar två bröder vars pappa nyligen gått bort. Som hennes tidigare verk är historien starkt relationsdriven och även nu får vi ta del av kärleksliv, men också en sårig syskonrelation. Ivan är lillebror, superbra på schack och har gått från den socialt bortvände lillen till en person som tydligen kan bli kär medan storebror Peter är klassiskt charmig, en framgångsrik jurist men har en relation som betytt allt för honom bakom sig istället för framför sig.

I Intermezzo har Rooney ett annat slags språk än hennes två första böcker. Man känner igen hennes ton på något vis, men det är faktiskt en helt annan slags prosa. Den känns vuxnare, mer stilistisk och med mycket inspiration från de klassiska författarna. Men just det enkla språket har tidigare varit hennes styrka och nu fastnar jag i meningsuppbyggnaderna, det flyter inte. Historien får får därför inte flöda inom mig, och istället blir det stackato.

Det är synd, jag lämnas med en känsla av en trög bok som jag försöker ta mig igenom, och samtidigt har den ju något. Karaktärerna, dynamiken, komplexiteten. Men det naturliga flödet som Rooney annars är så duktig på finns inte och då försvinner ändå njutningen av att läsa för mig. Poängerna försvinner, jag förstår inte karaktärerna, jag häpnas inte när jag ska häpnas och jag berörs inte när jag ska beröras. Och min tolkning är att det är språket som sätter käppar i hjulet för läsupplevelsen. Det blev en bok jag ändå är glad över att ha läst för att kunna delta i diskussioner men en bok som jag inte kommer ge vidare som lästips till någon ytterligare. Får se hur den fortsatta utvecklingen blir!

Förslag på några av mina tidigare recensioner:
Den första boken av Karolina Ramqvist
Stacken av Annika Norlin
The ministry of time av Kaliane Bradley
Butcher av Joyce Carol Oates

En skälvande månad

Det är maj och jag mår som jag ofta gör i maj, en god vandring genom ängslan och väntan. Kanske är maj såhär för alla, kanske är maj månad specifikt såhär just för mig. Det är så mycket som ska hinnas i jobbet, forskningen och samtidigt logistiskt ordnas inför sommaren. Semestern är så starkt bunden till sjukhuset, planerna anpassas utifrån mina lediga dagar, jag vill ha så mycket frihet som möjligt men vet att det kommer göra mig trött att flänga såsom jag önskar. När man precis lyckats pussla ihop allt kommer mailet om jourer, om mer jobb jag inte har plats till. Känner mig som en liten hamster som springer på, medan jag allra helst vill sitta i en park och se på vita knoppar som blir till blommor.

Ängslan ligger nära väntan. Jag väntar på de ljusa känslorna som kommer flera gånger per dag. Solen som värmer ansiktet, den första kulan gelato som kan ätas utan en värmande jacka, solstrålar som slår mot vattenytan när man promenerar längs Stockholms många vattendrag. Fantiserar om kommande svalkande sommardopp, om lättja, om tid, om ledighet, om frihet. Drömmandet skapar ängslan, ängslan skapar väntan, det skälver inom mig av allt samtidigt. Om jag jobbar tillräckligt snabbt, kanske jag kan njuta mer. Eller så behöver jag njuta nu, för om jag inte njuter nu kommer jag inte vara mig själv tillräckligt mycket för att njuta sen?

I helgen var jag på Gotland med nio tjejer. Vi dansade om natten, lagade god mat, gjorde yoga, badade, njöt av varandras sällskap och jag påmindes igen och igen om vad som är det riktiga livet. Det är att känna allt det där. Höra fåglarna kvittra, skratta åt något en vän säger, bada med samma glädje som ett barn. Alla prestationer jag vill hinna med i maj är inte för själens skull, även om det behöver göras med tanke på hur mitt liv är byggt just nu.

Maj, du ger mig så mycket förvirring.

Stockholm Art Week, fascinerande Eva Livijn och vad man inte ska missa

Det är Stockholm Art Week nu, en enligt mig underbar vecka där konstscenen får välförtjänt ljus på sig. Dock kommer jag vara i Skåne större delen av veckan men maximerade min tisdag med konst och lyckades längs vägen snappa upp lite tips som jag vill dela med mig av.

Min tisdagsmorgon började i arla morgonstund på Soho House som bjöd på frukostmacka och oväntat gott bryggkaffe medan Sara Berner Bengtsson som chefar över Stockholm Market Art Fair intervjuades av Rolande-Philippe Kretzschmar (som driver The Art Bystander). Sara bjöd generöst på insikt i hur konstmarknaden fungerar och varför det är viktigt att Stockholm har en Art fair. Uppskattade detta samtal mycket! Hon tipsade om Coulisse Gallery som jag absolut ska besöka (och som jag fått höra prata i ett annat frukostsamtal, blev verkligen peppad på att gå dit).

Tisdagen rasslade vidare till lunchträff hos Eva Livijn. Eva är konstkännare och konstrådgivare, som i sitt hem brukar ha kurerade utställningar. Detta var magiskt och ett enligt mig, numer relativt unikt koncept. Hon bjöd frikostigt på historier om konstverken i sitt hem och anekdoter om besökare.

Jag hade med mig min vän Dagmar, en energisk amerikanska från San Francisco.

Tyckte mycket om verken. Mjukt, pastelligt, naturen nära. Det smälte in så fint i hemmet också. Tyvärr hade det blivit felbokning på något sätt så konstnären Sara Nilsson var inte där men om man gick lunchen därpå kunde man få en tur av henne själv också. Lyxigt!

Jag och Dagmar traskade till Maru, ett riktigt hål-i-väggen-ställe på Lützengatan vid Karlaplan. Vi åt varsin halvdan rätt, men gubben som driver det är riktigt gullig så det är svårt att låta bli att gå tillbaka ändå.

På kvällen hade jag och D konstkvällsdejt. Först gick vi till CFHILL som är ett galleri vid Artilleriet. Modernt och i framkant generellt, och de visade nu verk från Alexandre Diop och Keith Haring som inspireras av att använda olika material och skapa konst som är starkt influerad av undergroundscenen. Jag som är mer en klassisk person i konstavseende har lite svårt att ta till mig den här slags verk.

Kunde dock läsa av i rummet att fascinationen var stor.

Jag och D traskade raskt vidare till A Days March för att se den nya kollektionen släppt av Mark Frygell.

Vi fick goda drycker (jag drack som ett naturvinsliknande-kombuchastyle-dryck) medan vi tittade på plaggen. Tyckte tröjorna skulle passa som hand i handsken till en kompis så skickade genast lite bilder dit.

Vi avslutade dejtkvällen med ramen, stans bästa ramennudlar finns på Kapibara! Fast jag ljög när jag sa att vi avslutade så, för sen gick vi hem till mamma och pappa för en spontan fika. Drack te, åt vattenmelon och den där goda mjölkchokladen från Linda med stora hasselnötter.

Nåväl, tre starka konsttips:

Ej chockerande så säger jag Coulisse Gallery. Jeanette Gunnarsson, en av de som driver galleriet, var på ett morgonsnack idag. Hon kändes så fascinerande och hon och jobbpartnern Filip Zieçiak känns i framkant i sina val av konstnärer. De kommer stå på Market Art Fair med konstnärerna Fabian Bergmark Näsman och Julia Kowalska.
Carl Eldhs ateljé är alltid en dröm att besöka, oavsett. Det var endast öppet april till september och den platsen är en av mina favoritplatser i Stocholm. Lugnet och andäktigheten i ateljén är starkt närvarande. Varje år samarbetar de med en konstnär som har en temporär utställning inflätat i den permanenta. Theresa Traore Dahlberg är årets konstnär, och hon kommer bland annat ha inkorporerat trädgården i sitt arbete. Premiärvisning imorgon! Men den finns hela säsongen om man missar (som jag).
På lördag håller åtta gallerier på Östermalm öppet med temat ”Gallery breakfast”. Man kan traska emellan, lyssna på samtal om konst och dricka kaffe ihop. Art Fairs chef tipsade om Ayan Farah som ställs ut på Nordenhake.

Det var mina tips för nu! Hoppas konstlovers som bor i Stockholm hinner med lite sådant i dagarna.

April i en lista

April kom och gick. Det kändes som jag knäppte med fingrarna och så var månaden över. Den här månaden har jag dragits med en mycket jobbig bihåleinflammation som tagit över stora delar av min tid, men jag har också hunnit åka till Skåne för skrivuppdrag en vecka, åka till Kroatien för att träffa D:s släkt, varit på möhippa, 60-årsfirande på spa, firat min egen födelsedag två gånger, gjort halvtid på doktorandtjänsten. Kanske är det inte konstigt att tiden gick så fort. Just nu pustar jag ut i en fluffig hotellsäng på Stufvenäs, ett spa i Småland, och kikar ut över havet från kuddarna medan jag skriver detta.

Månadens bok

Den enda boken jag läst och ÄNTLIGEN läst klart är Intermezzo. Så skönt att få gå vidare. I bokklubben ska vi läsa Kärlek, vänskap, hat av Alice Munro vilket jag är taggad på, jag har aldrig läst Munro trots hennes omtalade storhet.

Månadens ord

Havsglitter. För att sol mot en havsyta är mer än vad mitt hjärta tål, det är så vackert och ger mig på ett eget sätt ljusa känslor kring livet.

Månadens mat

I Kroatien lagade en släkting till D otroliga ”fritule”. Alltså det var så gott, hon friterade små stycken av någon deg som blev fluffig och oemotståndlig. Kommer tänka på dessa länge. Också ätit madeleinkakor på Villa Dagmar vars yta påminner litegrann om samma friterade deg, de har en friterad yta med kanelsocker. Jag som inte ens gillar sötsaker så mycket tog upp två inte så mat-matiga exempel men så fick det bli.

Månadens vin

Det får bli månadens glas champagne som Fanny bjöd mig på efter halvtiden. Magi att efter en utmanande eftermiddag få ett glas i handen av en nära vän som bara peppar en. Dock träffades även vinklubben och diskuterade Georgiska viner, får se om jag kan sno ihop ett inlägg om det.

Månadens skönhet

I någon slags impuls köpte jag ett countourstick från Westman Atelier. Älskar förpackningen som är tung, lyxig och har ett magnetiskt lock. Tycker om mycket hittills men prislappen känns väldigt hög för ett stick när man sneglar åt isadora som verkar ha liknande.

Månadens bad

Vi badade i Kroatien och det går inte att välja något annat än det friska klippbadet i Chaldoun. Det var kanske sjutton grader, sol i luften och påsk. Men stark andraplats är spa-badet på Stufvenäs när D:s mamma firade 60 år. Utomhuspoolen var varm och go i nattens skumma ljus.

Månadens låt

Jag har loopar LÉONs låt Lift me up. Musiktips till mig, har någon det?

Månadens kultur

Det har blivit nedslående lite kultur den här månaden. Jag var sjuk på bokklubben, ställde in ett besök på utställning, missade Mikaelas invigning på Sigtunastiftelsen pga resa osv. Längtar till en maj med mer. Dock haft vinklubb om Georgiska viner som sagt och tittat på Trogirs vackra byggnader som är ett världsarv.

Månadens bokcitat

Inte fotograferat ett enda sådant så bjuder på ett gammalt:

Poesi från Jila Mossaed.

Månadens TV

Alltså relationsprogram, varför är jag besatt av det? Tycker det är så spännande med hur relationer skapas. Nu är det Gift vid första ögonkastet som dragit igång och efter tre avsnitt är det svårt att säga hur resultatet ska bli. Jag tror på Jannica och den andra skåningen, men övriga får man se.

Månadens podd

Jag har, i försök att koppla av en hjärna som känt sig överbelastad, lyssnar på Efterrätten som diskuterar de svenska Mästerkocksavsnitten. Do not judge :).

Det var april i ett kvickt svep. Jag vet inte vad maj kan ge mig, massor massor, men jag är lite för trött för att lyfta blicken. Det är mycket med forskningen som ska bli klart, jag saknar att skriva skönlitterärt, jag har så många inlägg jag påbörjat här och samtidigt vill jag bara spendera varenda ledig minut med de jag älskar. Alla firanden i april påminde mig om det, om vad som är viktigt. Så vi får se. Börjat starkt och ställt in hälften av planerna denna vecka för att -hämta andan-.

Böcker jag vill läsa i vår, i påsk, tjugotjugofem osv.

När jag spanade i 2025s släpp vid årskiftet fastnade inte min blick på en enda titel, och nu undrar jag hur jag sökte egentligen? Det finns flera böcker som drar i min nyfikenhet just nu där jag bara längtar efter att sätta tänderna i texten och absorberas. Här kommer några av dessa, kanske tips till påsklovsläsning!

Män och kvinnor av Lena Andersson

Jag är ett stort Lena Andersson-fan men upptäckte väl egentligen henne samtidigt som många andra – med boken Egenmäktigt förfarande som beskriver Esthers hopplösa kärlek till Hugo. Hopplös för att han är inte intresserad på djupet, medan Esther är förälskad och försöker snappa upp de intonationer han ger. Det positiva skapar stora emotionella avtryck, det negativa skapar oro, men tas inte in i samma grad av Esther. Egenmäktigt förfarande gav bara Esthers perspektiv, det kvinnliga, men med boken Män och kvinnor vill Lena Andersson även ge röst åt det manliga perspektivet. Jag var på författarsamtal på Soho House där Jerker Vidborg intervjuade Andersson och jag blev ännu mer sugen på boken efter det (om ni vill läsa en kortrecension av hennes senaste bok Studier av mänskligt beteende finner ni den här). Andersson är smart, specifik och hennes texter brukar vara lätta att ta till sig men ändå ha ett talande intelligent drag. Sen känns hon lite lagom provokativ vilket jag uppskattar, oavsett om jag delar åsikten eller ej. Titeln i sig tror jag är hennes sätt att sätta sig på tvären till vad hon tycker är woke, och ha mannen först i titeln. För visst är man van vid att säga kvinnor och män?

Drömräkning av Chimamanda Ngozie Adichie

En till författare jag vill läsa allt som ifrån är Chimamanda Ngozie Adichie. Hon har flera kända böcker bakom sig som Americanah och En halv gul sol. Jag har även läst Lila hibiskus med stor behållning en gång i tiden. Det är något med hennes språk som både är lättillgängligt men håller hög kvalitet. Älskar det! Jag har tidigare känt mig mycket berörd av hennes böcker och dessutom bidrar de till ett perspektiv jag ofta inte tagit del av. Särskilt En halv gul sol som skildrade Nigeria-konflikten med bildandet av Biafra var så vackert framberättad och gav mig en förståelse för ett lands historia som jag i övrigt inte kan något om. Kanske är det är att hon egentligen berättar om relationer och känslor? Stort ansvar på något sätt att vara en så stor författare och ha en publik som inte själva har en kontext. Men hon är duktig på det. Nu finns boken Drömräkning ute och vi ska läsa den med Soho-bokklubben. Den ska handla om fyra kvinnors liv, om deras kärlek, drömmar med mera. Mycket peppad!

Staden och dess ovissa mur av Haruki Murakami

Om jag för 10-15 år sedan frågade någon läsare creddig bokläsare om deras rekommendation, var Murakami nästan alltid svaret. Jag har läst några böcker av honom och uppskattar de ofta, hans stil är helt annorlunda från många andra verk jag läser. På något sätt är hans text mer saklig och kanske torrare men lämnar mig med välbehag. Jag har ett starkt minne från novellsamlingen Män utan kvinnor som jag läste några riktigt heta sommardagar på balkong. Nu var det många år sedan jag läste honom och ser fram emot hans nya titel. Den ska på något sätt vara en hyllning till böcker och platserna de bor på. Norstedts skriver ”Staden är omgiven av en mur som rör på sig och en väktare ser till att ingen lämnar eller går in i staden. Den är endast tillgänglig för människor utan skuggor och bara enhörningar kan obehindrat komma in och ut”. En beskrivning som delvis inte lockar mig eftersom jag inte gillar sci-fi men samtidigt älskar jag läsa om hur författare, skrivande med mera skildras så nog kan även denna titel bli bra!

Vilka titlar väntar ni på? Nyfiken!

Nytt i skönhetshyllan

Välkomna till ett inlägg med vackra närbilder på min fårskinnspäls. Inte så lätt det där med att ta bloggbilder ändå, mycket ovan vid att verkligen fånga ett objekt och inte fotografera i stunden för att fånga en stämning snarare. Dock är jag själv verkligen svag för skönhetsinlägg på diverse bloggar oavsett deras huvudfokus så jag tänkte unna mig att skriva ett och ta er igenom mina senaste tillskott på skönhetshyllan hemma.

Jag är ju en skönhetsnörd i smyg som under covid djupdök i allt vad hudvård är med ingredienser, forskning osv. Min devis är egentligen ingredienser som har vetenskapligt stöd att använda (eller inte använda), men att jag gör frånsteg ibland för att en produkt kosmetiskt känns härlig. Bara man vet vad man gör och inte blir lurad i den stora djungeln, är så jag resonerar.

Först ut har vi en riktig favorit till nattkräm från Skincity, som numer är uppköpt av Kicks och just denna kräm säljs endast på Kicks, förstår inte riktigt upplägget. Jag minns när man kunde få den för 289 kronor på rean och så är det alltså icke längre utan den har gått upp till goa 599 kronor, men än jag köper hem den. Retinol är en av få forskningsstödda anti-age ingredienserna, och retinoate är en omvandling av retinol men ett par steg innan. Retinoate är snällare och mindre irriterande, men det är osäkert om man får samma potenta effekt som retinol. De studier jag lyckats läsa verkar dock peka mot samma typ av resultat. Oavsett – jag minns när en vän en dag kom med helt galen lyster i sin hud och jag frågade honom hur, och det var denna lilla krutburk som var det enda nya. Jag har precis använt Paulas Choice 1%-retinol men den kommer förbjudas i EU så även om jag hade tänkt varva med den kommer jag nog istället hålla fast vid den här burken.

En kväll i mars hade jag middag för några vänner, på en vardag, och då gav Sofia mig en liten skönhetskasse med dessa två hårprodukter. Sofia är en megaduktig frisör och ni kan bara gissa hur glad man blir av handplockade produkter från en sådan kompis? Jag har hunnit prova den vänstra som doftar toppen och dämpar frisset från mitt lockiga hår. Den högra är inte provad än men låter som en perfekt produkt för mig. Såklart.

HON, ett nätverk som legat och vilat ett tag, samlade till middag den 8e mars på kvinnodagen. Den middagen skulle ha förtjänat ett inlägg för sig om jag var en betald bloggare men jag är icke det, och hinner inte dokumentera allt som jag vill. Nåväl, de samarbetade med Estée Lauder kvällen till ära och därför fick man två hudvårdsprodukter med sig hem. Som att middagen i sig inte var ljuvlig nog! Jag har inte hunnit testa än och det är lite svårt att ingrediensmässigt betygsätta krämerna då Estée Lauder menar att de vilar på deras egna forskning sedan 30 år på kollagenproduktion. Jag har faktiskt ett högt förtroende för deras märke, kanske för att det varit familjeägt så länge (egentligen inte sedan 1995, men de har kvar mycket inflytande genom ägandestrukturen ändå).

Den här lilla glasflaskan vara lyster på flaska! GlowID är en hemsida som importerar koreansk hudvård till Sverige men som nu alltså släppt en egen kosmetisk produkt. Sett som smink är denna toppen hittills tycker jag! Den påminner om The Glow Serum från Mantle, men mindre skimrig. Dock gillar jag inte att den är marknadsförd som en hybridprodukt, för rent hudvårdsmässigt är den inte riktigt en produkt för mig. Den har både parfym väldigt högt upp i listan och diverse fruktextrakt som generellt brukar vara något huden kan bli känslig för om man använder det upprepande. Smink däremot är jag helt hyckleri:ig med och brukar inte bry mig om ingredienser, så sett som smink: älskar hittills!

Lador är ett koreanskt hårvårdsmärke som jag testat igenom sortiment på en del, och de har släppt en rad håroljor där dofterna ska vara lite extra. Jag har testat oljan som passar mitt torra lockiga hår bra, men är troligtvis lite ”för mycket” för ett skandinaviskt hår. Pga en envis förkylning kan jag inte bedöma doften än…

Sist ut är denna lilla läppolja från Dr Ceuracle, ett koreanskt hudvårdsmärke. Oljan är berikad med resveratrol som ska vara en slags naturlig anti-ageprodukt. Forskningen bakom den ingrediensen är inte särskilt stor eller stark men oljan är en stark favorit ändå hittills. Konsistensen är perfekt, mjuk och oljig, inte klistrig eller klibbig. Ger ett diskret litet glans och känns så mjuk på läpparna. Mmmmm.