Sommarprat jag är taggad på 2026

Glad midsommar alla! Egentligen är midsommar en av mina favorithögtider. Det är något med den som bara är ljust och härligt. Jag har haft ynnesten att oftast fira på Öland eller i Stockholms skärgård, på senare år nästan jämt Sandhamn. Att binda sin sneda krans, äta matjes och färskpotatis till lunch, leka lekar, dansa kring stången… Det finns inget svenskare? Och det finns inget roligare. Förr om åren var det ofta brakfest om kvällarna men numer har många av mina vänner barn så det blir en lugnare version. I år är vi dock i Kroatien för att hälsa på Ds pappa. Det var så vi behövde göra för att få till kalenderplanerandet, men för att få till något sånär midsommarkänsla har jag gått igenom årets olika sommarpratare och valt ut en drös. Det var oväntat många jag var taggad på i år. Mitt riktmärke brukar vara journalister, författare och skådespelare i första hand eftersom de oftast är bra på att berätta historier och just sådana var det många av i år. Alla bilder är från SRs hemsida.

JUNI

23e juni, Amanda Romare
Amanda Romare ska prata! En påminnelse för mig om att lägga ut min recension om Judas. Tycker det är fascinerande vilket spin Romare fått, det var längesedan jag uppfattade att en svensk författare blev så generellt omtalad och syntes överallt. Jag har hört henne live en gång på Soho House och det är fascinerande att följa hennes tankar.

24e juni, Jonas Bonnier
Jonas Bonnier har lyckats med den där väldigt hemlighetsomsusade – att skriva succéer. Han har skildrat Helikopterrånet och Knutby bland annat. Han utlovar att avslöja en hemlighet och jag är simpel nog att gå på den dramatiken.

26e juni, Carolina Dybeck Happe
Jag har dålig koll på närinsglivsprofiler men nog blev man nyfiken när en svensk sitter bakom rodret för Microsofts omställning avseende AI. Hoppas på att lära mig men också förstå industrin bättre!

28e juni, Ginna Lindberg
Det är få kändisar som jag har koll på, men journalister är den kategori där jag sjukt nog är mest bevandrad. Ginna Lindberg är just nu korre i Washington, något hon var i slutet av 00-talet också. Hon har dessutom varit chef för utrikesredaktionen på Ekot och startade USA-podden som jag följt sedan avsnitt ett. Dvs jag har höga förväntningar!

29e juni, Patrik Norqvist
Patrik Norqvist är en profil inom fysik, ett ämne jag minns förvånansvärt lite om från gymnasiet. Han är folkbildare inom detta dvs han är med.i bland annat program och sammanhang som Fråga Lund. Han framhäver att fysik är vägen till att förstå ens omvärld, och det känns ovanligt med fysiker som är bra på folkbildning så jag är taggad på att lära mig ett och annat.

JULI

2e juli, Maria Maunsbach
Maunsbach är författare, själv har jag inte läst henne men jag tycker hon har valt ett spännande tema för sitt snack, nämligen familjebildning och kanske framförallt förbi det biologiska. I dagens svenska samhälle kan familjebildning vara så mycket mer än bara att skaffa barn i en monogam relation, och det ska bli intressant att höra henne resonera kring detta.

3e juli, Ann Heberlein
Heberlein är en spännande profil. Jag håller inte alltid med om henne åsikter eller resonemang men hon är duktig på att framföra dem och ibland med en sällsam lätthet. Hon kommer bland annat prata om faster Gunnel som var en av de sista att tvångssteriliserad i Sverige.

10e juli, Carl Skau
Carl Skau har ansvar för FN:s livsmedelsprogram och kommer prata en del om hungersbekämpning, ett svårt men viktigt ämne att bilda sig kring i min mening. Han har en gedigen diplomatisk bakgrund och jag är väldigt nyfiken på den slags livsval och karriärsbanor.

12e juli, Martin Modéus
Marin Modéus är ärkebiskop och han kommer prata en del om att var ärkebiskop i en tid där allt kan kännas motsägelsefullt. I beskrivningen om hans kommande prat nämner han att han kommer prata om Gud, bön och livet. Oavsett om man själv är religös, kristen, eller ej så tror jag det gör gott för själen att samtala om något som är större än människan ibland.

14e juli, Ebba Kleberg von Sydow
Det här sommarpratet tvekade jag om jag är nyfiken på eller inte men det kan vara oerhört skönt med ett lättsammare snack då och då. När jag var liten och hälsade på vår familjevän Gertie fanns det ibland damtidningar och jag älskade att bläddra och läsa om kungligheterna. Förresten har jag blivit intervjuad av Ebba von Sydow live i Stadshuset en gång på Nobelmiddagen när jag ansvade för Nobel NightCap, efterfesten det vill säga. Good times.

24e juli, Sara-Vide Ericson
Sara-Vide är konstnär och många av hennes målningar tycker jag fångar tag i ens tankar. Det känns så kul med en konstnär som sommarpratare, jag tycker det varit lite få senaste åren och det är kanske talande för hur vi tappat bort konstnärers viktiga roll i samhällsbildandet och diskussionen. Nåväl. Dessa meningar från Sara-Vide lockar mig att lyssna: – Det finns ingen skiss. Du skissar inte ett knull. Du är där och då, och du ger allt. Det är målningen. Jag tror måleriet kom till mig för att jag behövde befästa något, bevisa att något var verkligt och sätta det på pränt.

26e juli, Sven Hagströmer
En finansprofil jag faktiskt råkar ha koll på är Hagströmer och jag är så nyfiken på hans sommarprat. Han utlovar lite talkshow med sig själv där han snackar om politik och ekonomi. Toppenkoncept menar jag, iallafall på förhand.

29e juli, Martin Peterson
Marin Peterson är akademiker och filosofiker som är verksam i Texas. Han undervisar bland annat genom att berätta om Platons Gästabudet, ett av de mest kända verken från filosofen som är en slags dialog eftersom Platon menade att äkta kunskap kan man bara samtala sig till. Dock har Martin Persons undervisning blivit stoppad för man menar att Gästabudet skildrar homosexualitet, vilket man med stöd av nya Trumpadministrationen inte tillåter vid universitetet längre. Jag tycker själv detta är häpnadsväckande och ser fram emot att en filosofiprofessor ska diskutera saken.

AUGUSTI

1a augusti, Kristoffer Leandoer
Jag har hållit på att läsa Leandoers bok ”Det är läsaren som skriver boken” här under våren. Det är en bok jag vill läsa bit för bit, för den är fullpackad med klokheter och reflektioner. En titel jag för övrigt fick i present av min vän Simon, ypperligt köp. Känslan är att Leandoer kommer vara duktig på att berätta.

2a augusti, Ebba Witt-Brattström
Witt-Brattström är en profil som jag ofta tycker är i hetluften. Hon är litteraturprofessor och har lyft fram flera viktiga kvinnliga profiler genom åren. Hon är lite av en feministisk profil, men feminism har ändrats genom åren vilket är varför jag tror att det kan bli sådana diskussioner kring hennes ställningstaganden. Nu tror jag inte det här sommarpratet kommer fokusera just på det men att vara en intressant person är tillräckligt för att locka mitt intresse.

9e augusti, Åsne Seierstad
Om man någon gång läst Seierstads böcker vet man att hon är en fenomenal berättare. Jag har inte läst henne sedan Bokhandlaren i Kabul-boken men är ändå törstande efter att höra vad hon har att bildsätta från världen idag. Hennes senaste bok handlar om Ryssland, och det är temat för detta sommarprat.

11e augusti, Ewa Fröling
Först vill jag bara uppmärksamma er om att Frölings bild är typ den enda som inte är tagen med den sedvanliga midsommarkransen och enhetlig med de andra. Är lite nyfiken på varför. Också väldigt nyfiken på Fröling som verkat under Ingmar Bergman och öppnat Pandoras ask om Dramatens arbetsmiljö.

Har ni någon annan som ni ser fram emot? Vill ha tips i denna djungel!

Konstutställningar att se i Stockholm under sommaren 2026

Jag förknippar konstutställningar så mycket med hösten, troligen för att det är då jag känner att jag har mest tid. Jag är så lite i just Stockholm på sommaren förutom när jag jobbar och då har jag ofta så stark sommarfomo att jag måste hänga på några klippor och låtsas att jag är i skärgården för att läka den rastlösa känslan. Dock lyfte jag blicken här i junivärmen och insåg att sommaren egentligen är en ypperlig tid att ta del av Stockholms konstscen och vackra utställningsplatser. Till er som är hemma i sommar eller hälsar på, här kommer mina tips:

Bergianska trädgården, temporära utställningen I dammens spegling.
Bergianska är generellt ett tips, Botaniska trädgårdar är ju ofta värda att besöka och det gäller minst sagt Bergianska också. I sommar har de en temporär utställning som heter I dammens spegling. Min vän Mikaela som är konstnär och hennes konstnärsvän Eric ställer ut varsitt verk. Jag vill nästan inte skriva för mycket om det, för tanken bakom och symboliken känner man bäst på plats, men de har valt att avbilda varsin växt som är utdöende. När man ändå är i Bergianska kan man passa på att vandra runt mellan de olika platserna. Italienska terassen har vacker utsikt över Brunnsviken, Rhododendrondalen blommar otroligt intensivt just nu, och Victoriadammen stoltserar med sina näckrosor. Tips är också att ta en fika eller kanske till och med lunch vid orangeriet.

Carl Eldhs ateljé, temporära utställningen med Samaneh Reyhani
Det här är en av mina favoritplatser i Stockholm. Det är magiskt att få kliva in i en ateljé som använts och känna hur den kreativa energin sitter kvar i väggarna. Det är något med hur ljuset faller där inne och hur grönskan retsamt prunkar utanför fönstrena som får kreativiteten att kittla en, och som får en att föreställa sig hur Carl Eldh satt där och skapade sina verk. Varje år har ateljén ett samarbete med en nutida konstnär och årets gästutställning är med Samaneh Reyhani. Hon är född i Tehran och hennes skulpturer tar avstamp i bland annat det kulturella arvet som finns. Jag har aldrig fått se hennes konst än men hoppas hinna med detta.

Thielska galleriet, skulpturparken
Ytterligare en favoritplats, kanske lite av samma skäl som Carl Eldhs ateljé. Den här byggnaden har haft många av de stora namnen i svensk kultur inom sina väggar, då huset byggdes för att Ernest Thiel dels skulle kunna husera sin stora konstsamling men också för att han agerade mecenater för den tidens konstnärer. Namn som Hjalmar Söderberg och Edvard Munch kan knytas hit. Det som gör Thielska till ett sommartips är dels läget, för det ligger vackert ute på Blockhusudden dit man kan promenera och ta del av Djurgårdens prakt. Dels har de också en skulpturpark, vilket ju är extra fint att ta del av under sommaren.

Artipelag, Scensommarkvällar
Artipelag ligger vackert vid vattnet i skärgårdsmiljö så redan av den anledningen är det ett fantastiskt utflyktsmål på sommaren. De har, liksom Thielska, en skulpturpark men också flera temporära utställningar som jag har lite sämre koll på. Under sommaren har Artipelag något de kallar Scensommar (lite fyndigt) där de både sätter upp konserter och poesiläsning utomhus. Själv har jag span på poesikväll med Stina Ekblad, då hon ska recitera Tranströmer till Bachs toner.

En lagom varm och fin kultursommar önskar jag er alla!

Kungliga Operan möter Rebecca och Fiona

Operan i Stockholm är verkligen en vacker plats för ögat. Pampigt, stort, höjder, gyllene skimmer som blänker överallt. Jag älskar den här byggnaden och sörjer att man inte vårdat den under åren som gått. Man märker inte det som besökare direkt, men husets inre liv hade behövt löpande uppdateringar. Nu har Operan dock fått in en rejäl privat donation som möjliggör renovering av huset och tillfällig flytt under ett par år till andra lokaler. Jag har därför försökt besöka Operan oftare än förut och kanske tog det orimliga nivåer när jag var där två gånger samma vecka…

En tisdagskväll bjöd Donationsfonden in till generalrepetition/förhandspremiär av det nyskrivna balettstycket It feels good… som William Dugan satt ihop baserat på Rebecca & Fionas musik. Ser ni att lamporna är discobelysta i Guldfoajén på bild?

Först samtalades det om processen, jättespännande! Älskade att lyssna på Rebecca som var sådär pangödmjuk? Verkligen sa det man tror man själv hade tänkt, och jag uppskattade det, att hon inte var konstlad. Efter lite bubbel fick vi en rundtur till bland annat salarna där balettdansöserna repeterar. Otroligt att det ryms ett så vanligt rum mitt i all pamp? Gympagolv, snedtak, en vacker flygel placerad i ett hörn. Vågade inte ta bilder, kändes så hemligt att få ha sett.

Under baletten får man inte fotografera heller men det var verkligen SÅ kul att lyssna på musik man vanligtvis dansar sena nätter till och kombinera det med något så klassiskt som balett. Andra delen av uppsättningen var ett stycke som heter Minus 16, skrivet av Ohad Naharin som också är fenomenalt. Rekommenderar alla att gå på Dugan/Naharin i höst om man kan! Om inte annat för att det är något helt utanför den vanliga baletten man brukar få se (som jag också älskar).

På fredagen var jag tillbaka i Guldfoajén igen, men nu på lunchtid tillsammans med Daniel. Förra hösten var vi också på lunchopera och det var nästan på dagen att vi var tillbaka.

Det här är ett enkelt sätt att få komma i kontakt med opera tror jag? Det är korta lunchkonserter på kanske max en timme och innan dess äter man lunch vid ett runt bord ihop, sex personer vid varje bord. Sångaren var otrolig, han kunde äga ett rum med den rösten kan jag säga.

Kontrasterna gör livet. Kvällen innan hade vi varit på Maggio och denna kväll gick vi på Rebecca & Fiona som hade spelning efter sin riktiga premiär. Det var ösigt! Och jag var tacksam över att få ta del av allt sådant här.

En lista om oktober

Oktober, en så speciell månad för mig. På pappret var jag ledig hela månaden i väntan på nytt jobb, men i praktiken var det mycket småjobb med olika saker, framförallt forskningen, som gjorde att känslan av att ha ”oerhört mycket tid” totalt uteblev. Tio dagar tillbringades dock i Kroatien och sju av dessa dagar på en guppandes segelbåt vilket gjorde susen för mitt behov av att nå fram till lugn. Den resan får förhoppningsvis ett eget inlägg i framtiden. Nu i slutet av oktober känner jag hur jag börjar trivas igen, älskar när det blir lite ruskigt men löven fortfarande lyser gula och röda. Tända ljus, långa kvällar och känslan av att julen kommer komma när trädens nakenhet blir för stor.

Månadens bok
Den här månaden läste jag ut Demon Copperhead av Barbara Kingsolver och Fars rygg av Niels Fredrik Dahl, båda böckerna läsvärda men generellt rekommenderar jag Demon Copperhead. En tjock bok en pojke som växer upp i inlandet i USA, ett område som senare ska bli ett oxy-fäste. Kände mig ödmjuk inför livet när jag läste.

Månadens ord
Jag har mest bevandrat mig i båttermer av olika slag. Rorkult, bog och tamp för att nämna några.

Månadens mat
Den här månaden har jag ätit tre rätter extra många gånger. Den ena är helgrillad fisk, när den grillas över öppen eld med olivolja, då vet jag knappt om det finns något godare? Det andra är tomatsoppa, med ugnsrostade tomater som fått stå länge och bli reducerade och nästan karamelliserade och servera det med en grilled cheese. Det tredje är kräm på feta och toppat med rostade betor, så himla gott.

Månadens vin
Har druckit så många goda viner denna månad! Men om jag bara får välja ett, så blir det en vit Rioja. Rioja förknippas ju med rödvin annars men denna spanska vita flaska var så spännande med en kombination av massa ekfat/vanilj och citrus/hög syra.

Månadens te
Jag dricker liksom i slutet av september främst Sir Williams, ett ganska kraftigt rökigt blandat te som bara säljs på Sibyllan. Nu har jag dock varierat med lite oolong som är ett te som är halvfermenterat och rullat till små bollar. När man brygger det rullar bollarna ut sig till stora blad och smakar som en blandning av svart och grönt te. Mitt är från Vietnam och är lätt i smaken, nästan lite sött och rostat ris-aktig i nyanserna.

Månadens skönhet
För två år sedan åkte jag skidor i Högbo utanför Gävle där Björk & Berries har en väldigt fin butik. Där köpte jag doften September och just oktober i år har den använts väldigt mycket. Det doftar rökigt och träigt, med lite sött och frukt där någonstans. Perfekt precis när det blivit riktig höst, som nu.

Månadens bad
På seglingen badade vi efter båten, det är så barnsligt roligt att få bada med Linn och Kajsa. Hänga där bak och göra kullerbyttor tillsammans runt repet.

Månadens skrivande
Jag har redigerat ett gammalt projekt lite pö om pö hela månaden och nu är jag klar med omgång 1. Vad som väntar, är att läsa igenom en fysisk utskrift och pilla lite till. Sen får vi se…

Månadens låt
Ni får ursäkta om detta är för puttinuttigt men jag och D har firat ettårsdag i början av oktober och sedan dess är mitt hjärta lite mer ömt. Har därför lyssnat på en hel del mjuka låtar, som Sång till friheten av Maple & Rye, den vackraste versionen.

Månadens kultur
Brukar tjata om att hösten är kulturens tid för mig, och nog blev det så. Jag fick besöka Operan två gånger, varav jag starkt kan rekommendera baletten Dugan/Naharin. Så rolig, och så speciellt att få höra Rebecca & Fionas musik på en sådan scen! Jag och D gick på lunchopera samma vecka, alltid magiskt men eftersom programmet är rullande känns det dumt att tipsa om just den vi var på.
Jag lyckades faktiskt vara i Globen/Avicii arena två gånger också, ena gången var det en slags minikonsert med Shima Niavarani, det var mäktigt för vi var kanske 30-40 personer som satt i en ring i mitten av ett annars tomt Globen och fick se detta framträdande. Sen gjorde Maggio en konsert för Amex här i slutet av månaden, Jesus vad hon alltid levererar! På detta hanns även en spelning med Rebecca & Fiona med, sjukt taggad inför Tomorrowland Winter nu. Tog faktiskt även med mig min kompis barn på filmen Djurexpressen, barnfilmer numer är inte ett dugg lika barnfilmer från min egen tid…

När jag läser mitt eget stycke nu, så känner jag att det är okej om november med nytt jobb osv inte kommer ge mig lika mycket sådant här, depån är påfylld :)))))

Månadens bokcitat
Från Fars rygg av Niels Fredrik Dahl: ”Jag skriver ju denna historia med en tro på att ensamhet kan gå i arv. Och kanske den kan gå i arv åt båda hållen? Om det är så att far planterade sin ensamhet i mig, så ger jag den tillbaka till honom nu”. Vackert och hjärtskärande. Går ensamhet verkligen i arv?

Månadens TV
Gift vid första ögonkastet, vinterversionen, har börjat! Jag har bara hunnit se första avsnittet men ska se fler. Tycker det är spännande med relationsprogram, det får mig att fundera mycket på mitt eget förhållningssätt när det kommer till kärlek.

Månadens podd

Egentligen är politikpoddar med råge det jag lyssnar på mest, och denna månad har Politikrummet som görs av Expressen strålat lite extra. Med Anna-Karin Hatts avhopp så behövde jag kloka och förklarande röster.

November, november, november. Jag börjar nytt jobb. Ska pendla till Norrtälje och jobba där närmsta halvåret till att börja med, vilket känns spännande men också pirrigt på alla möjliga vis. Egentligen är jag inte så bra på det här med att pendla men jag hoppas att de där timmarna kanske kan få mig att varva ner lite mer. Läsa, skriva blogg, lyssna på podd och musik? Istället för att tidsmaximera? Vi får se. Annars är det inte överdrivet mycket planerat. Jag ska till Hudiksvall de första dagarna och mysa på en gård med nära vänner, det blir ett dop och ett födelsedagsfirande, samt Thanksgiving i Oskarshamn hos vänner till D som bott i USA på olika vis. Och inte att förglömma – första advent blir sista helgen i november vilket känns svindlande men längtar också till juletid.

Nobelpriset i litteratur 2025: László Krasznahorkai

Tycker det är så spännande med Nobelvecka! Jag lyssnar på Vetenskapsradions sammanfattningar av medicin/kemi/fysikpris men givetvis är torsdagens ens favorit när det är dags för Svenska Akademien att presentera litteraturpriset. Jag läste lite tipslistor innan, och László Krasznahorkai fanns ju högt upp hos många, både bettingföretag och litteraturkunniga. Själv trodde jag på Vi Läsers tippning Claudio Margis. Han skriver i en stil som historiskt sett verkar passa Svenska Akademien, det vill säga essäromaner om platser och tvetydigheten i historien. Dessutom har det varit ovanligt många unga (i Nobelsammanhang) på raken som får priset så att en mer senior författare kändes inte omöjligt.

Själv kan jag intet om Krasznahorkais författarskap och därför räknade jag bort honom när jag själv funderade på pristagare. Lite hybris kan man tycka men de senaste åren har både Annie Ernaux och Han Kang vunnit Nobelpris, och bägge har varit författare jag läst och haft koll på innan priset. Trodde på något sätt att jag vuxit in i Nobelpriset nu, lite som när man blev tillräckligt gammal för att få utbyte av På Spåret? Men icke.

Krasznahorkai ska vara känd för sina samhällskildringar med en grotesk, mörk och satirisk ton. Tycker beskrivningarna av hans författarskap liknar de stora ryska författarna, som Michail Bulgakov som är författaren bakom ”Mästaren och Margarita”. Bulgakov kritiserar det kommunistiska Sovjet mellan raderna, medan Krasznahorkai kritiserar det post-kommunistiska Ungern. Mästaren och Margarita är mångas favoritbok men när jag läste den, höll den på att göra mig galen. Jag förstod inte alls tonen, satiren eller vad den skulle säga mellan raderna och det gör mig instinktivt lite skepsisk till Krasznahorkai. En av hans nyligen översatta böcker är tillexempel skriven utan punkt, för Krasznahorkai har sagt att han inte tycker människor talar med kommatecken och att punkten är Guds uppgift.

Ja vad ska jag säga. Min hybristid av att känna igen Nobelpristagare och lockas av deras författarskap är helt enkelt över och det är dags att rätta sig i ledet igen.

Nytt fotomuseum i stan och bao i mängder

Jag minns så tydligt när Fotografiska var helt nytt. Året var 2010, jag var nyinflyttad i stan och fotokonst kändes som något mitt 18-åriga jag kände var en lagom kulturell nivå att ta del av. De hade studentpris ett tag och jag minns att det blev som ett klassiskt förslag att gå dit som ett lördagsnöje och sen äta Hermans veganska buffé. Bra tider.

Mannen till vänster är en av grundarna till Fotografiska, och han har nu tagit till sig ett nytt uppdrag nämligen att grunda House of Photography. Jag hade lyckats få plats till invigningen en regnig vardagskväll, så jag och Daniel styrde cyklarna till Mariatorget.

Lokalerna var nere i ett valv och det skapade en väldigt mäktig inramning till fotografierna. Det måste säkert vara svårt att hänga på så ojämna väggar men de hade lyckats bra.

Ett rum som inte var öppet än, men som ser ut att bli bra. Tanken är att utställningarna ska vara ganska korta, typ 45-60 minuter och att det ska finnas en vinbar, en liten butik och annat trevligt.

Daniel tyckte det var kul att jag inte såg vem det var på bilden.

Efter utställningen gick vi till Barobao. Jag och min vän Mathilda var här första gången vi umgicks själva och sen gick vi hit och firade vår första årsdag 2018. Lite gulligt kan jag tycka.

Den här kvällen delade jag och Daniel på två bao med deras klassiska fläsksida med krispig gurka och jordnötter, en med stekt ostronskivling i strimlor och en med yakiniku.

Var tvungen att prova deras ramen också. God men inte lika fantastisk som deras bao. Klart slut på en mysig vardagskväll.

Konstutställningar i Stockholm jag vill gå på hösten 2025

Höst för mig är tiden att få förkovra sig i konst och kultur. Det bästa jag vet är att en krispig höstdag få gå en långpromenad till Djurgården med omnejd, äta lunch på Rosendal och sen se en utställning. Jag tycker att det dramatiska i hösten med sina skiftande färger och hur naturen vibrerar innan allt ska släppa taget är en perfekt fond till att själv långsamt njuta. I höst finns det massor jag vill se så det här blir kanske ett inlägg som löper på under månadernas gång men dessa fyra utställningar behöver mer eller mindre ses i september för att man ska hinna med:

Millesgårdens utställning om Carl Milles

Millesgården som ligger ute på Lidingö är ett fantastiskt utflyktsmål i sig, men känns extra spännande nu i höst då de har en separatutställning om Carl Milles själv. Att få vandra runt i den miljö där han själv skapat stora delar av sin konst, det lockar mig oerhört. Millesgården skriver också på hemsidan att de tar upp nyanseringen och komplexiteten kring Carl Milles och hans fru Olga (deras nazistiska åsikter åsyftas). Utställningen pågår till 28e september.

Carl Eldhs ateljé

Hösten är inte komplett utan ett besök i Carl Eldhs ateljé som är öppen april till september för besök. Jag älskar att vistas i rummet där. Det är en andaktsfull känsla, något med hur ljuset spelar på väggarna och det stora fönstret som vetter ut mot grönskande träd. Varje år ställer en konstnär ut bland Carl Eldhs verk, i år Theresa Traore Dahlberg som själv bland annat är skulptör. Om man har tur så är det soligt när man besöker och då kan man smita ner till Brunnsviken efter för ett uppfriskande höstbad. Lovar att man känner sig nästan salig efter en sådan dag. Ateljén är öppen september och den på helgerna i oktober innan den övervintrar till april nästa år.

Marie-Louise Ekmans utställning på Konstakademien

*Foto av Pierre Björk*, lånad av Konstakademien.se

Det brann på Konstakademien i våras men gudskelov verkar det ha gått orimligt väl med allt och byggnaden är öppen igen. Marie-Louise Ekman är på något sätt ständigt aktuell, nu med nya verk som visas på på Konstakademien i höst. Jag tycker hon är spännande i svensk kultur generellt, och minns att hon var chef för Dramaten när jag flyttade till Stockholm (2010). Dock tycker jag själva utställningen är skralt beskriven på Konstakademiens hemsida men hennes namn räcker för att jag ska känna mig lockad. Utställningen är öppen till mitten av oktober typ.

Stockholm konsts sommarutställning

Foto av Giulia Cairone, lånad av Stockholm Stad

Stockholm konst, som tillhör Stockholm stad gissar jag, har en sommarutställning där de temporärt ställer ut verk längs med Strandvägen, nedanför Torstenssonsgatan där jag själv bott en kort sväng. Man kan läsa mer om de olika verken här men det gemensamma temat är fiske och teknologins inverkan på samtiden. Själv är jag extra nyfiken på verket Atrahasis 3.0 av Nada Ali och Monument över tillväxten av Finn Ahlgren. Utställningen är igång till 21a september! Jag tänkte unna mig en morgonpromenad snart för att granska allt.

Och jag vill ju ha konsttips av er, om ni har något på lager som jag inte bör missa!

Stockholm Art Week, fascinerande Eva Livijn och vad man inte ska missa

Det är Stockholm Art Week nu, en enligt mig underbar vecka där konstscenen får välförtjänt ljus på sig. Dock kommer jag vara i Skåne större delen av veckan men maximerade min tisdag med konst och lyckades längs vägen snappa upp lite tips som jag vill dela med mig av.

Min tisdagsmorgon började i arla morgonstund på Soho House som bjöd på frukostmacka och oväntat gott bryggkaffe medan Sara Berner Bengtsson som chefar över Stockholm Market Art Fair intervjuades av Rolande-Philippe Kretzschmar (som driver The Art Bystander). Sara bjöd generöst på insikt i hur konstmarknaden fungerar och varför det är viktigt att Stockholm har en Art fair. Uppskattade detta samtal mycket! Hon tipsade om Coulisse Gallery som jag absolut ska besöka (och som jag fått höra prata i ett annat frukostsamtal, blev verkligen peppad på att gå dit).

Tisdagen rasslade vidare till lunchträff hos Eva Livijn. Eva är konstkännare och konstrådgivare, som i sitt hem brukar ha kurerade utställningar. Detta var magiskt och ett enligt mig, numer relativt unikt koncept. Hon bjöd frikostigt på historier om konstverken i sitt hem och anekdoter om besökare.

Jag hade med mig min vän Dagmar, en energisk amerikanska från San Francisco.

Tyckte mycket om verken. Mjukt, pastelligt, naturen nära. Det smälte in så fint i hemmet också. Tyvärr hade det blivit felbokning på något sätt så konstnären Sara Nilsson var inte där men om man gick lunchen därpå kunde man få en tur av henne själv också. Lyxigt!

Jag och Dagmar traskade till Maru, ett riktigt hål-i-väggen-ställe på Lützengatan vid Karlaplan. Vi åt varsin halvdan rätt, men gubben som driver det är riktigt gullig så det är svårt att låta bli att gå tillbaka ändå.

På kvällen hade jag och D konstkvällsdejt. Först gick vi till CFHILL som är ett galleri vid Artilleriet. Modernt och i framkant generellt, och de visade nu verk från Alexandre Diop och Keith Haring som inspireras av att använda olika material och skapa konst som är starkt influerad av undergroundscenen. Jag som är mer en klassisk person i konstavseende har lite svårt att ta till mig den här slags verk.

Kunde dock läsa av i rummet att fascinationen var stor.

Jag och D traskade raskt vidare till A Days March för att se den nya kollektionen släppt av Mark Frygell.

Vi fick goda drycker (jag drack som ett naturvinsliknande-kombuchastyle-dryck) medan vi tittade på plaggen. Tyckte tröjorna skulle passa som hand i handsken till en kompis så skickade genast lite bilder dit.

Vi avslutade dejtkvällen med ramen, stans bästa ramennudlar finns på Kapibara! Fast jag ljög när jag sa att vi avslutade så, för sen gick vi hem till mamma och pappa för en spontan fika. Drack te, åt vattenmelon och den där goda mjölkchokladen från Linda med stora hasselnötter.

Nåväl, tre starka konsttips:

Ej chockerande så säger jag Coulisse Gallery. Jeanette Gunnarsson, en av de som driver galleriet, var på ett morgonsnack idag. Hon kändes så fascinerande och hon och jobbpartnern Filip Zieçiak känns i framkant i sina val av konstnärer. De kommer stå på Market Art Fair med konstnärerna Fabian Bergmark Näsman och Julia Kowalska.
Carl Eldhs ateljé är alltid en dröm att besöka, oavsett. Det var endast öppet april till september och den platsen är en av mina favoritplatser i Stocholm. Lugnet och andäktigheten i ateljén är starkt närvarande. Varje år samarbetar de med en konstnär som har en temporär utställning inflätat i den permanenta. Theresa Traore Dahlberg är årets konstnär, och hon kommer bland annat ha inkorporerat trädgården i sitt arbete. Premiärvisning imorgon! Men den finns hela säsongen om man missar (som jag).
På lördag håller åtta gallerier på Östermalm öppet med temat ”Gallery breakfast”. Man kan traska emellan, lyssna på samtal om konst och dricka kaffe ihop. Art Fairs chef tipsade om Ayan Farah som ställs ut på Nordenhake.

Det var mina tips för nu! Hoppas konstlovers som bor i Stockholm hinner med lite sådant i dagarna.

När en onsdag innebar förhandsvisning av Presence

Jag känner mig som en imposter genom att igen skriva ett inlägg om film, eftersom jag inte sett någon sedan jag var på Stockholms filmfestival. Generellt är jag inte en person som tuggat i mig tillräckligt med filmer för att verkligen analysera, men med det sagt: häng med på när jag fick gå på förhandsvisning av filmen Presence!

Presence är regisserad av Steven Soderbergh som gjort filmer som Erin Brockovich och Oceans Eleven, titlar som till och med jag känner igen. Så peppen var ändå hög – nu skulle han ha tagit sig an en skräckfilm med lite inspiration av paranormal activity främst i form av hur kameran används.

Jag först på plats – mitt sällskap i form av D kom något senare, och jag stod uppställd och redo vid ingången med en bok under armen som jag läst på bussen till Bio Rio. Om någon undrar är det Intermezzo jag läser just nu. Först skulle den läsas med Soho-bokklubben men eftersom jag var i Thailand den träffen avstod jag, men sen blev den vald med min andra bokklubb så nu behöver jag ändå ta mig an den. Hittills okej!

Nåväl. Tillbaka till filmen. Innan var det mingel och bubbel, tackar man icke nej till en onsdag. Eller mingel och mingel, mest stod vi vid varandra och pratade om dagen. Mysigt det med. Vi fick smöriga popcorn serverade vid platsen och min förväntan var hög.

Låt oss sammanfatta såhär: förväntningarna infriades inte. Det var något med både historien och kanske hur den berättades som inte alls grep tag i mig. Blev absolut inte skrämd och förstod inte greppet att allt filmades med en kamera, som var själva ”the Presence” som hemsökte huset på något sätt. Tyckte också att extremt många trådar påbörjades som inte kom någonvart. Nja, inte en film i min smak men jag är heller inte en konnässör i branschen.

Efteråt bjöds vi på cheeseburgare och McVegan från donken. McVegan var bra mycket godare än vad jag hade kunnat tro! Smarr. Och var oavsett nöjd med lite bio mitt i veckan, ändå mer glamour och flärd än vad min onsdag annars hade bidragit med.

Det är vackrast när det skymmer

I början av vintern gick jag och två vänner på utställningen ”Det är vackrast när det skymmer”. Vi försöker mynta epitetet Kulturklubben åt oss men lite våghalsigt är det ändå, för i vår konstellation gås det på utställning kanske en gång om året. Fast på varsitt håll går vi mycket på kultur för att rättfärdiga vårt namn… Men det var dags nu, fötterna styrdes mot Thielska galleriet.

Vi var tidsoptimistiska och mörkret hann skymma på vägen, vilket kändes passande med temat på målningarna vi skulle få se. Tog vår tid gjorde vi också – vi gick förbi en liten holk med träsaker man kunde köpa. Det stod alltså ingen där, man tog vad man ville och swishade enligt prislappen. På något sätt gjorde det mig varm, den här tillförsikten till sin omgivning. Jag köpte en skärbräda och en liten holk att ha i julgranen. Vi stannade ofta, pekade på något, pratade ikapp och gick omvägar där på Djurgården.

Kallt var det minns jag. Det bet lite i kinderna på vägen, och världens bästa Andrea hade tagit med sig glögg på termos så när vi var nära galleriet tog vi en paus och smuttade på den. Den finaste mysfaktorn att få glögga tillsammans bara sådär, på en promenad i skymningen.

Väl på galleriet hade vi en timme på oss. Det räckte precis för utställningen, men ändå lite väl kort då Thielska i sig är en magisk plats i min mening. Jag älskar att läsa om hur de såg på konst och kultur då, om olika personer som bott där och målat, skrivit, varit skapande tillsammans. Tycker många gånger att livet lät underbart för vissa grupper under den tiden. Att bara få marinera sig i kultur.

Jag älskar skymning. Jag älskar soluppgång. Jag älskar solnedgång. Jag älskar gryningen. Och jag älskade den här utställningen. Dels fick man ta den av vackra konstverk på temat, men blandat med dikter som gav en särskild stämning till rummet. Hela utställningen är uppkallad efter Pär Lagerkvists dikt.

Det var så mycket att älska med den här utställningen. Så vackert kurerad och gav mig allt jag kan önska av en konstutställning. Skönhet, tankar, sinnlighet. Jag som tycker mycket om poesi (är vi en utdöende art?) kände att textelementet förhöjde upplevelsen än mer.

Kan varmt rekommendera ett besök dit, passa på innan utställningen tar slut 26/1-2025.