Franska rivieran, varför är den så otroligt lockande? Det var flera år sedan jag var där själv men via Sandra Beijers blogg får man en air av Antibes då och då. Min egen bror är också där jämt eftersom hans numer fru (!) har hus där, eller hennes familj rättare sagt. Och det var därför jag själv var där en aprilhelg, för det vankades möhippa.
Vad är ens möhippa för sjukt ord? Nåväl. Kosan styrdes iallafall till Sydfrankrike och nog påmindes jag om varför denna kust är så lockande. Vinden var ljummen, havet krusigt, fransmännen var fransmän med allt vad det innebär. Vi åt musselpasta vid havet direkt efter vi landat och drack krispigt vitt mineraligt vin med iskuber. Jag tror inte ens jag tyckte maten var extraordinär men att sitta där vid havet med ett dussin tjejer och veta att man har en hel helg och lite mer till gemensamt förfogande, det är inte dåligt hörni.
Jag tyckte så himla mycket om just Antibes. Vi har varit lite i Nice och Cannes med familjen och Nice är ljuvligt, men den mysiga stadskärnan i Antibes växte på mig. Eller mer än så, den klistrade sig fast direkt. Det fanns så många mysiga små butiker, cafeér och gränder. Typ som detta gulliga fönster där man kunde köpa ismatcha gjord med kokosvatten. Riktigt bra dryck om man är lite dagen-efter.
Nu gick jag händelserna i förväg. Men det är svårt att berätta kronologiskt om en sådan här helg och är det ens poängen? Jag tänker att jag vill kapsla in allt som var. Vi var i Cannes en dag och besökte en beach club. Dukarna var granna och parasollen vackert symmetriska. Min tonfisksallad var alltför petite för att mätta mig dagen efter utgång men den var onekligen vacker. Årets första rosé dracks vilket på ett sätt är chockerande, jag är ingen roséperson och tror många fransmän inte ser det som riktigt vin, men det hade något i den där kontexten.
Vi gjorde andra klassiska möhippegrejer. Klädde Hj, blivande bruden, i tiara och tog ut henne på en stökig middag. Drack pornstar martinis, dansade på kareokebar, drack pastis (om än motvilligt), gick på efterfest i en fiskrestaurang som en fransman öppnade upp i smyg. Han bjöd oss på god champagne och ostron om man ville, vi rökte inomhus tills det inte gick att andas i det lilla rummet. Det blev långa frukostar med baguette och kokt skinka, små yoghurtar i portionsförpackning och skållhett kaffe.
Jag kände så mycket den här helgen. Kände att bröllopet var nära, att ens lillebror gifter sig är svårslaget ska ni veta, och jag kände mig sådär skör som man kan göra inför större händelser. Jag var glad, så glad, över massa roliga tjejer och deras energi. Var pirrig inför allt en senvår i Frankrike kan ge en i hopp om sommaren. Var glad över de lyxiga butikerna, de slitna kioskerna med tidningarna, var trött och håglös efter utekvällar, var full och skränig, ja allt rymdes i dessa dagar. Hoppas på att Antibes tar mig tillbaka snart!
A T H E N A 