Efter både Amazonas, bergsäventyr och vandringen behövde vi lite vila. Eller kanske snarare: jag behövde lite vila. En del av mig ville åka till Bolivia, något D också var taggad på, men det innebar än mer äventyr och tidiga morgnar så vi kom överens om att spara Bolivia till senare under resan om det gick ihop på något sätt med rutten. Annars är det ganska naturligt att fortsätta från Cusco mot La Paz med buss nämligen men vi flög till Lima istället.
Lima är en underskattad stad. Så många i Peru som sa ”va, ska ni chilla i Lima, där är bara grått och trafik”. Visst hade de rätt till viss del, himlen är alltid grå i Lima förutom tre månader på året och trafiken hemsk. Men staden har gott om gulliga låga hus och trevliga caféer.
Vi spankulerade runt i Barranco en dag, de kvarter som har många ateljéer och konstnärliga projekt på gång. Jag gillade verkligen den delen av Lima skarpt, det fanns så många ateljéer och olika konstintiativ blandat med gulliga kaféer som sålde gott kaffe. Vi hittade ett underbart gelatoställe också där jag fick prova lucumasmak på glass, en frukt som är omåttligt populär i landet. Glassmaken påminde lite om karamell men fräschare.
Matmarknaderna vi besökt hittills i Peru är verkligen ett eget turistmål. De är så annorlunda från allt man är van vid hemifrån, det går inte att jämföra med en saluhall riktigt. Här finns allt: slaktade höns, nyskördade potatisar, hundratals heliumballonger och massor av matstånd. Hygienen oroar mig stundtals, det ska erkännas, men jag hade hört att ceviche i just den här mathallen Serquillo var god så dit åkte vi för lunch en dag.
Glömde tydligen fotografera. Den var okej. Inte jättegod faktiskt. Men det var en minnesvärd lunch ändå, för vi hamnade bredvid en senior dam som oväntat nog pratade engelska tillräckligt bra för att vi skulle kunna ha en konversation. Det visade sig att hon är skådespelerska och sångerska, hon visade olika omslag på filmer hon varit med i. Det var oerhört mysigt att höra om hennes liv i Perus kulturvärld, och vi följer varandra på instagram nu. Något som också får mig att tänka på hur många chanser till samtal vi går miste om utan spanskan.
En dag hade vi en så kallad Netflix-dag, eller först gick vi egentligen en stadsrunda men den var riktigt dålig. Så synd, jag tycker walking tours är ett perfekt sätt att få en bakgrund till en stads historia men här gick vi på en nitlott. Lärde mig ingenting och lite bistert försökte vi återhämta oss genom att köpa churros från ett känt ställe som heter San Fransisco, inte efter staden utan efter kyrkan som finns i krokarna som delar namnet. Churrosen var mer en avlång tjockare frasig deg som var fylld med choklad. Otroligt god! Med sås i mungiporna och socker på nästippen gick vi vidare och påbörjade vårt ätande enligt Netflix.
Det finns en serie om streetfood i LATAM (Latinamerica) där ett av avsnittet handlar om Lima, och två av matställena hade vi sparat ned däribland Al Toke Pez. Jag kan faktiskt rekommendera den här serien oavsett om man ska hit eller inte, den berättar om mat i dessa sydamerikanska städer, som ju är så spännande för en, och berättandet har en enorm kärlek i sig.
Det är ett matställe med streetfood, klassiska luncher som finns i Lima. Man äter gärna trios, där man får en liten portion ceviche, friterad bläckfisk och skaldjursris. Jag tyckte cevichen här var god men inget speciellt och egentligen är jag inte så mycket för friterat just så bläckfisken var inte en favorit, men skaldjursriset stack ut! Det smakade av eld och kol på ett ljuvligt sätt, en mycket rökigare smakprofil än jag var beredd på.
På kvällen gick vi till Marys Picarones, ser ni Netflixloggan på hennes vagn? Hon verkar som en så gullig person som levt ganska tufft, men när hon väl fick ett större kapital genom att byta från popcornförsäljning till picarones, så värnar hon om de fattiga. Hon hade själv inte råd med julklappar när hennes barn var små, så nu åker hon till fattiga områden i Lima på julen och delar ut paket till barnen. Det är rörande.
Picarones är en slags munk gjord på sötpotatis och zucchini som friteras och serveras med en sirap med kryddiga julsmaker som kardemumma och apelsinskal. Vi tog ett glas chica morada också, det är en saft på lila majs som smaksätts med glöggliknande kryddor. Vi har druckit det flera gånger i Peru och jag älskar denna dryck. Det är som en lättare och uppfriskande glögg! Den godaste vi drack var faktiskt här hos Mary och hennes picarones, inte för att hon själv var där den kvällen men iallafall, de var otroligt goda. Perfekt frasiga på utsidan men ändå lite mjuka inuti, sirapen hade så mycket smak och så sköljde man ner det lite klibbiga med chicha morada.
En morgon vaknade jag lite låg i själen. Det är massa småsaker, inget är tillräckligt stort för att egentligen behöva ta utrymme men det är det vanliga. Hur kommer det gå med forskningen när jag kommer hem, vad trögt mitt skrivande går, värst vad alla är på substack, osv. Kanske är ni bekymmerslösa personer som inte går och låter värdsliga saker tynga er på semester men tyvärr är jag mer en grubblande karaktär. D kände av min sinnesstämning så när vi gick utanför den lilla lägenheten vi hade hyrt tog han mig några tiotals meter åt vänster, ”kom älskling här borta finns något som kan muntra upp dig”. Take away-kaffe! Det må låta banalt men jag älskar att köpa med mig take away-kaffe och gå runt i en stad. Ett tag, flera år sedan, när saker kändes lite onödigt mörka i livet rannsakade jag mig själv: finns det något världsligt jag kan ge mig själv som kan göra den här perioden enklare att stå ut med? Jag insåg att unna mig take-away-kaffe var en sådan sak, så jag köpte ett kaffeabbonemang på Espresso House där man fick hämta ut hur många kaffe man ville för ett fast pris. Det gjorde min dåvarande gråa vardag lite lättare, att få en cappuccino i mugg kunde vara det som motiverade mig att komma ur sängen på morgonen.
Kände mig så tacksam efter vår kaffe. Inte kanske för drycken i sig, utan för D och för att han genom sin gest lyckades skaka bort den där gråa känslan. Påminde mig om att det viktigaste i livet är mer än ljuvligt för mig, att det inte finns något att deppa över egentligen.
Så det var med mycket gladare steg som vi gick till La Mar, en skaldjursrestaurang i Lima. Vi beställde varsin pisco sour, D valde en med maracuya dvs passionsfrukt, och lite förrätter. Vi åt en otroligt god ceviche och en tonfisktartar i friterade wontonskal. Bläckfisken i cevichen var min favorit.
Sedan fick vi in skaldjursris, en sofistikerad variant med mjuka men ändå rika smaker. Bläckfisk, räkor, musslor och ett så gott ris, jag älskade denna rätt. Allt var så gott här, prissatt som Sturehof hemma dock så det kan man ju förvänta sig god mat på något vis, men om ni är i Lima så gå hit! Ambiancen var otrolig, dekoren, musiken, de lyckades verkligen med hela sitt koncept.
Så förflöt mycket av dagarna i Lima. Två av kvällarna var vi hemma i lägenheten, det känns nästan lite skämmigt att säga men så är det ju att vara på långresa. Att få laga en simpel pasta ihop och se GVFÖ på en knackig VPN är också en gyllene tid på något vis, att bara få landa i varandra och låta alla intryck ta sin plats innan man fyller på nya.
Men efter fyra dagar av detta var vi redo för nya äventyr; vi ses i Huacachina!
Vilka resor ni gör! Underbart att få följa med, du strålar <3 ( trots dina grubblerier. Du är en stjärna min vän, njut av din resa, allt kommer alltid ordna sig för dig<3)
Vad glad jag blir, tack! Tack för du peppar en 🙏🏻🫶🏻Och jag ska försöka finna lite mer inre ro hur man än gör det. Måste dock säga att resa såhär länge gör en väldigt avslappnad efter ett tag trots allt haha.
Rys på skådespelerskan! Och så himla fint att bli sedd så kärleksfullt att man står där med en kaffe i handen ur alla grubblerier ❤️
Ja det var verkligen en sådan stund man hoppas på att få samla på sig när man reser men som sällan sker. Och ja, det är verkligen sådana ”små” saker som kan skapa en så varmt omhändertagande 😭🙏🏻
Inte rätt fråga men vilket är ert favoritGVFÖ-par? 🧡
Älskar den här frågan, vill helst diskutera GVFÖ jämt! Men hittills Sara & Gabriel har vi sagt, de verkar så kärleksfulla mot varandra och möter varandra på en jämn nivå. Sen fick man inte se så mycket av dem visserligen på senaste men det är väl oftast ett bra tecken.
Annars är jag lite halvt skeptisk mot många. Även om Urban är speciell så att säga, så tror jag att han passar med Olivia för hon uttryckte att hon vill ha en alfa som är provider, så de verkar ju dela kvinnosynen vad man än tycker om den, så jag tror de kan passa. Max och Belinda känns så avvikande men kanske en bra match, svårt att säga med deras bristfälliga engagemang i programmet. Felix och Yasmin tror inte jag på, tycker de verkar vara för olika och att de matchar till 70% dvs kanske hänger de ihop ändå men jag tror inte det egentligen är en så bra duo. Edin och Julia har jag inte trott på från början. De kändes så olika. Vad tror du, nyfiken!
Kul! Instämmer i mycket. Kajsa och jag har samma favoritpar. Felix och Yasmin hade en väldigt fin relation inledningsvis, hoppas att de kan hitta sätt att komma tillbaka dit men det finns många utmaningar med vardagsekonomi/musik och ett fritt liv kontra Svenssonliv. Men jag tycker ändå att det finns något fint där. Olivia, cool vändning med hans syster ändå och väldigt intressant att syskonen gått åt så olika håll värderingsmässigt. Inte vad jag trodde. Vore intressant at veta mer om föräldrar, nära vänner och uppväxt. Det kan absolut hålla men jag tycker mig ändå se att Olivia blir lite rejält ruckad ibland när Urban pratar. Ändå lite tvek på dem. Just nu är de väldigt kära.
Max och Belinda, de lär ju aldrig träffa några som matchar dem bättre och det känns ju ändå skönt för oss andra.
Edin och Julia inledde väldigt fint men förblir på en vänskaplig nivå, finns ingen attraktion och hetta från hennes sida, och hur länge orkade de vänta 😳 jag skulle säga att nu räcker det, det är ju inget riktigt bortgifte 😆
Mysigt!
Ja men jag tycker det finns för stora fundamentala skillnader på Felix och Yasmin, de förenas i det fria livet och viljan att möta varandra men synen på pengar tror jag är för olika, och behovet av intimitet och vara fysiska. Och tycker också att känslan av att han tyckte hon var för mycket vid parmiddagen inte är positiv. Menar inte att den ena har rätt eller fel, men att de är för olika. Tror man kan bygga runt och förbi sådana hinder men jag tror det innebär att man kompromissar för mycket.
Jag tycker också Olivia känns för anpassningsbar, inte för att han kräver det av henne per se, det känns som han i teorin iallafall vill att hon säger det hon tycker. Men han tar ju mycket syre i ett rum och hon verkar följsam som person, så man ser ju farhågor men det känns som de ändå kan hålla.
Max och Belinda, otrolig analys.
Nä, det kändes väldigt tydligt att hon inte attraherades av honom och att han inte riktigt försökte heller, typ att han var nöjd ”okej perfekt vi är gifta, jag behöver inte anstränga mig” men de är ju ändå nya med varandra. Men de var nog bara inte en så bra match. Och skrattar högt åt din sista mening, nä det är ju inte arrangerade äktenskap fullt ut som i att kulturen inte accepterar skilsmässa herregud.
😆🤣