D såg lite finurlig ut en morgon vid frukosten, ”jag har tänkt ut en liten baddag”. Det gjorde mig ju genast nyfiken, vi har inte upptäckt så mycket badställen runt om Trogir ihop. D som varit här jämt hela sin uppväxt har ju provat allt men när vi varit här ihop har tiden försvunnit till annat. Jobb på distans, träffa släktingar, fixa mat och doppa sig i klippbadet som ligger några minuters promenad ifrån oss. D beställde en Uber, och några minuters bilfärd senaste anlände vi Labadusa.

Taxin tog oss ut på ön Ciovo, den ö som sitter ihop med Trogirs gamla stad genom en bro, och långt ut där svängde bilen av på kringelikrokar ner till vattnet. Alltså det var underbart ärligt talat att stega ner till stranden. Jag hade känt mig stressad och lite trängd dagarna innan, kan inte specificera exakt varför egentligen men säkert det sedvanliga av balansen av att jobba för inkomst men samtidigt jobba för att få lägga sin tid på det som är roligast.

Att få ägna sig åt bad och häng med D en hel dag, det gav mig pirr och påminnelse om det viktiga i livet.

Det var så vackert här! Vi bredde ut våra handdukar på småstenen och kastade oss i vattnet som var friskt och gav rejält med svalka. Badområdet var markerat, så vi simmade ut till markeringen där båtar låg på svaj, och simmade sen tillbaka. Jag fick leka i vattnet tills jag tröttnade, stod på händer igen och igen, försökte simma ner till botten och andra minst sagt barnsliga företeelser men det är ju vad som är roligast.

När klockan slog lunch hade D såklart tänkt ut var vi skulle. en bit från stranden finns en restaurang med terass över havet. Möblerna är mörka och tunga, och havet lätt och turkost utanför. Vi beställde in vin, det enda rätta en dejtlunch. Det hemgjorda vinet var oväntat gott och man ska ju inte välja för avancerade sorter när man ändå öser i sina vinkuber som smälter ut till vatten i glasen.

Vi beställde bläckfisk, tonfisk, grillade grönsaker och pommes.

I svenskan gör vi inte skillnad på bläckfisk och bläckfisk men detta var alltså modell squid, den avlånga mer tubformade varianten som oftast kommer in på restaurangerna här.

Det här var en sådan lunch jag kommer bära med mig länge. Förra året var det en lunch i Perast som gav samma effekt. Det är något med vattnet, med immiga glas, med att känna sig en del av sommaren som lämnar avtrycket.

Vi blev rejält mätta efter måltiden, så det var skönt att promenera tillbaka den lilla sträckan som var till stranden igen. Vi gick förbi små husglimtar. Blommorna!

Ahhh, tillbaka för ett bad. Vi plaskade runt en del innan vi la oss på handdukar i skuggan. Jag läste bok, D slumrade och sen tog sömnen även mig så jag vaggades in i någon slags drömvärld med huvudet mot Ds bröstkorg. En så rofylld dag.

Jag vaknar alltid abrupt efter sovstunder, vilket är något oharmoniskt, och så blev det även denna gång. Vi åkte hem efter uppvaket och väl tillbaka hos Daniels pappa mötte vi upp resten, det vill säga D:s systers familj och deras familjevänner. De grillade mat till oss på terassen, vi såg solnedgången och drog ut en TV för Sverigematch. En dag att bära med sig.