Österlen på sex timmar

Österlen känns så otroligt… inne? Kan man säga så? När jag växte upp var det inte riktigt på samma sätt, klart folk tyckte om Österlen och några hade hus här och var på kusten, men rent av hippt som det är nu känner jag inte igen. Det är fint för mig att väva in min gamla trygga barndomsbild av ostkusten tillsammans med det nya kulturella som finns överallt. Från Ljungis behöver man bil för att på ett smidigt sätt ta sig dit, och det hade jag och D stora delar av tiden i Skåne den här gången så en dag bar det av. Ljunghusen ligger på den mest sydvästra delen av Skåne, och att köra tar cirka 1-1,5h beroende på var man vill ta sig.

Vår första anhalt var också det egentliga målet för dagen. Jag tillbringade en del av mina sommardagar som barn i Borrby, hos Gertie och Evert som agerade lite extramor- och farföräldrar när jag hade mina egna så långt bort. Det var säkert bara en handfull gånger men i ett barnaminne är det mer än så. Det var något särskilt att få åka iväg ett par dagar utan mina egna föräldrar och få vara ompysslad där ute. Tiden går och jag kan inte förstå att Gertie är 85, och att Evert inte finns kvar i livet. Platsen är sig lik och Gertie likaså. Vi åt lunch och fikade efterrätt, pratade minnen och nutid. Min själ var så varm efter. Det här prästkragehavet ovan är från trädgården, och just det fanns inte när jag var barn men klädde trädgården otroligt.

”Nu får du visa din påg Skåne och vårt Österlen!” sa Gertie när vi åkte. Hon är uppvuxen ganska nära Borrby och hennes ord tog jag på fullaste allvar, så först åkte vi ner till Sandhammaren för ett dopp. Stranden här är magisk, otrolig sand och väldigt bred. Liknar Ljunghusens strand! Men det kan bli väldigt fullt, dock var vi framme sent en blåsig eftermiddag så plats fick vi. Det var Daniels första gång på Österlen.

Skummande hav, så rofyllt. Vi badade, men det var ruskigt kallt fortfarande, kanske 15 grader? Jag tror inte det kan ha varit mer och i blåsten kändes det ännu snålare med graderna. Men vi klädde på oss snabbt och åkte vidare.

Vi parkerade i Kåseberga och köpte oss varsin glass innan vi traskade upp mot Ale stenar.

Det var tröjan på, tröjan av-väder. Mestadels av när man gick i brant uppförsbacke ändå.

Det var massa galningar ute och flög, helt sjukt kul att titta på! Men hissnar i magen av tanken att göra samma sak.

Är det ett vallmo- och biflugeår?

Han gillade Österlen! Promenaden ner från stenarna till hamnen är så vacker tycker jag. Hamnen är nämligen rund, ser så fint ut på håll. Vi skulle köpa rökta räkor men det var tyvärr slut hos fiskhandlaren och istället köpte vi massa annan underbar rökt fisk i hamnen. Makrill, sej, lax och sen lite rökta småbitar man kunde snacksa på ur en strut. Hungriga som vi var slukade vi de små fiskbitarna snabbt innan vi styrde kosan mot Örum.

Min första gång på Örum. Finns hotell, lite odling, växthus men framförallt: pizza.

Den var värd sitt rykte. Perfekt botten, urgod tomatsås, generellt väldigt välsmakande. Daniel tog en Prästkrage (typ en capricciosa) och jag en siciliana (sardeller kapris oliver osv).

Efter Örum var magarna mätta och kropparna lite kalla, vi hade suttit utomhus under kvällen. Tyvärr på ett sätt, för jag hörde sen att glassen i Örum vunnit pris men den fanns det inget sug för. Bilen styrdes sedan hem till älskade Näset och Ljunghusen. Vägen mellan kallas kustvägen, och den är magisk. Vindlande längs havet och vacker natur, med solnedgången i sikte genom skitiga hyrbilsrutor. Är glad för den här dagen, är glad för Gertie och allt jag fick i min barndom, är glad för Daniel och allt han ger i min nutid.

Vykort från en julidag i Ljunghusen

I juli studsade jag fram och tillbaka från Skåne till Stockholm. Jobbade intensiva jobbpass, transporterade mig ner till Skåne, tillbaka upp, tillbaka ner. Från D:s trygga sommarfamn till ekande tom trappuppgång hemma, från havets brus om morgnarna till centralens kvava luft. Det har varit underbart att få insupa Skånesommar om än något slitsamt med avståndet.

En dag mitt i juli där några av mina lundavänner tog sig ut till oss. De kuskade ut barnvagnar och sig själva till den pudriga sanden. D:s syster och systerdotter var också med. Havet svalkande, vi var nästan ensamma där.

Jag hade bakat en kardemummalängd som strandfika som inte blev exakt som jag tänkt. Det som blev bra var själva kardemumman. Att mortla och få fram den intensiva smaken var otroligt! Själva degen hade jag kalljäst med torrjäst och det gör jag nog inte om, förstod inte kemin och degen betedde sig inte som jag trodde. Men på en strand passar allt bra, att få duka upp en kaffetermos och skicka runt emaljkoppar gör att varje kaka är förlåten och älskad.

Hjärtat fullt som det heter på instagramspråk.

Vi åt lunch tillsammans, jag lagade en citronig och smörig couscous med färska örter, tomater och salt fetaost medan D grillade kyckling till hela kompaniet. På kvällen när alla våra gulliga gäster åkt tillbaka till sina egna bon så längtade jag till stranden igen. D och jag spatserade ner och fick se en vacker regnbåge sträcka ut sig.

Bara vi på en skymningsstrand, det är så lyxigt att få vara med varandra såhär.

D badade också! Börjar sakta men säkert konvertera honom till att bada i kyligare temperaturer, nästan ett måste om man ska tillbringa sina somrar på den här kusten.

Solen gick ner bakom molnen och sen väntade en ny dag, och vad den innehöll minns jag då inte exakt men jag kan gissa på någon slags sortering i huset, avspolning av stenplattor, resning av hängrännor eller annat som hör till när man försöker putsa upp ett lite glömt hus.

Vuxensommarlovets första dagar och att sakna sin småstad

Nätterna tog slut. Det var en del jobb, och som vanligt finns inga resurser under sommaren men folk får hjärtinfarkt i samma raska takt ändå. Var därför ganska sliten men åkte direkt från nattmaraton till Oskarshamn och till D:s gulliga familj.

D:s syster bor vid havet, så min första morgon promenerade jag upp till deras hus och fick sällskap ner till bryggan. D satt och jobbade vid datorn, lite ojämn fördelning men ack vad skönt det var att komma ut.

Fjorton grader i vattnet! Solen värmde och luftfuktigheten var hög, så att doppa hela sig i kylande vatten var prick så härligt som man kan föreställa sig. Lät mig självtorka på bänken medan jag läste min bok. Det jag inte visste var att jag också brände mig sakta men säkert på ryggen. Sådant som inte känns när det är bris en solig dag.

Såg ut såhär, klänningen har en djup rygg med rosett och det var den som fick luftas under solens strålar.

På kvällen var det festivaldags! Latitud 57, Oskarshamns stolthet. Så trevligt spektakel. Vi började med finmiddag på D:s mammas balkong som har utsikt över festivalen. Förfesten är alltid roligast, så även denna kväll då vi var rätt många blandade hemma i lägenheten. Dock tog vi oss ner till festivalen tillslut. Två scener, massa mat och ölställen. D minglade runt som en kronprins och jag hängde på.

Dagen efter var jag lite trött och tagen. Hade haft migrän hela natten tyvärr, lätt hänt när man jobbat natt och sen låtsas om att man sovit som vanligt. Kör ganska ofta på för mycket efter nattveckan och då blir det baksmälla med migrän tyvärr. D tappade upp det skummigaste bad jag någonsin sett medan hans mamma letade fram en bra badskiva att lyssna på. Kände mig så älskad. Det var så avslappnande, älskar att bada badkar. Får hoppas att vi får till ett badkar i något framtida boende!

Latitud dag två innebar hemmafest hos D:s kompis med deras gamla gymnasiegäng. Det är mysigt med konstellationer som lever kvar! Vi spelade rundpingis, drack caprinihas och försökte lära oss brasilianska dansmoves. När vi gick in mot staden och festivalen slogs jag hur jag saknar småstadskänslan. Vår gångväg ner till Oskarshamns centrum liknande Hadebergaspåret i Lund med naturen runt om. Så många gånger man var på förfest och sen skulle knata in eller ut till villaområdena i krokarna för den riktiga festen. Jag slogs också av att jag inte var någon småstad kvar. Mitt gäng bor inte kvar där, och inte min familj heller. Det blir aldrig nostalgitrippar i barndomens spår på det sättet längre, som det var i början när jag flyttade hemifrån. Då kunde juldagsutgångar eller födelsedagsfester bringa den där bitterljuva smaken av nostalgi. Gå på gator man alltid gått på, cykla på hackig gatsten som man alltid gjort. Allt har sina för och nackdelar såklart men att få romantisera sitt tidigare liv kan vara härligt. Min familj bor ju nära mig nu, och mer kan man inte önska sig, jag slipper slitas och välja.

Nostalgiska dagar är det tur att jag får låna lite av D:s liv så jag får påminnas om fördelarna med en liten stad och att de nära och kära finns samlade.

Böcker jag vill läsa sommaren 2025

Det är sommar och min vuxenvana trogen kan jag absolut inte förstå det, men jag försöker komma i stämning genom att fundera på vilka böcker jag ska läsa under semestern. När jag var barn läste jag minst en bok om dagen när det var lov. Jag gjorde nog inget annat – läste, badade på Källbybadet, längtade till kusinerna. Nuförtiden gör jag nog massa annat om dagarna som gör att böckerna inte slukas i samma takt (vägrar erkänna att jag kanske läser långsammare nu också…).

De här fyra böckerna vill jag iallafall få läsa under sommaren. När jag skrev inlägget hade jag inte läst klart Prophet Song men nu är jag klar med den, men den får vara med ändå.

Prophet song av Paul Lynch

Den här boken valdes av Soho House-bokkubben dvs Jessika Gedin tidigare under våren. Jag har ju tyvärr inte kunnat närvara på ganska många av träffarna men läser denna just nu. Den är mörk och skrämmande aktuell, som Orwells 1984, där handlingen går från ett demokratisk samhälle och en hårt arbetande familjefar som är engagerad i facket som plötsligt blir tillfångatagen pga sina politiska åsikter och på den vägen vandrar samhället därefter. Inte en så somrig bok, men på den här bloggen varar ärlighet längst, och det är en titel som kommer konsumeras här under sommaren.

Tranorna flyger söderut av Lisa Ridzén

En bok som cirkulerat mycket på den svenska bokinstagramcommunityn, med mycket lovande utlåtanden. Själv fick jag den i födelsedagspresent av min gulliga vän Eli och blev mycket glad. Återstår att se handlingen, men den ska andas samma stil som Löpa varg av Kerstin Ekman, och den boken är ett duktigt hantverk i min mening. Lisa Ridzén skrev tydligen en del av boken när hon gick på Långholmens författarskola, där jag själv också gått men utan en sådan här framgång…

Ligan av Fatima Bremmer

Fatima Bremmer är känd för boken Ett jävla solsken; ett djupgående porträtt av skribenten Esther Blenda. Den boken var otrolig, en viktig skärva av kvinnors plats i svensk skrift under 1900-talets början. Ligan ska porträttera samma era, och ger oss historien om flera kvinnliga journalister och skribenter som tillsammans försökte ta sin plats inom den mansdominerande pressen. Ser starkt fram emot denna! Som jag faktiskt dels fick som tips av Jenny, som är mamma till två nära vänner, men också lyckades få i middagspresent av Iris och Julia. Fina vänner man har.

En ny gud av Zara Kjellner

Ännu en present? Hur rörande att mina vänner ger mig titlar att läsa? Den här fick jag i födelsedagspresent av Mathilda. En författare jag varit nyfiken på länge men inte tagit mig för att läsa. Den här boken ska vara ett slags familjedrama i en överklassmiljö. Mycket nyfiken på den! Det mysigaste är att Mathilda också ska läsa den i sommar, och sen ska vi sammanstråla när vi båda är tillbaka i stan för att diskutera den. En liten bokcirkel helt enkelt!

Har ni någon titel som ni vill läsa i sommar?

Juni i en lista

Juni, den första sommarmånaden. Den förvånar mig varje år på något sätt, att den först känns lång när första dagarna kommer. Man har hela sommaren framför sig och plötsligt är en månad redan bakom en. Ska inte fastna i begreppet tid, tidsperspektiv är något jag kan vända och vrida på länge. I juni fick jag iallafall hinna med en tur till Småland och studentfirande, en seglats i skärgården och midsommarfirande på Sandhamn. Samt vanligt hederligt jobb däremellan. Mycket nattjourer, mycket hjärtinfarkter. Och sedan oron i magen över allt som hände där under två veckor mellan Iran, Israel och USA. Två veckor av känslan att inte vara på någon plats i världen, att inte ha fotfäste, att oroa sig för att allt blir annorlunda. Det är lugnare nu, oron har mattats av, man vänjer sig snabbt vid nya kast som människa. Iallafall när betraktar på håll.

Månadens bok

Denna månad blev det ånyo skralt med läsningen. Barndomens dagar när man läste en bok per sommarlovsdag och bibliotekarien i Lund kände igen en är förbi. Jag läste Prophet Song av Paul Lynch. En dystopi som var jobbig att ta till sig i en omvärld som är alldeles för lik. Inte bestämt mig för om jag rekommenderar den eller inte än, recension kommer så småningom.

Månadens ord

Pepitarutigt är ett ord som sällan används men som kom upp i rapporteringen om Nato-toppmötet. Jag tror det innebär samma slags mönster som hundtandsmönster.

Månadens mat

Är rabarber mat? Det enda jag är sugen på är syrlig rabarber som kräm, saft, sylt, hur som helst men gärna med nystött kardemumma till.

Månadens vin

Jag var ju ute och seglade tidigare i juni, och som present till Erik vars båt vi använde, köpte jag en flaska av Jerome Arnoux bubbel, Brut Nature. Har druckit en del av hans viner, jag gillar generellt att vinerna Pompette importerar (vilket är många men hittills ingen som jag ogillat). Troligtvis för att de är så bra på marknadsföring men oavsett, detta bubbel kan varmt rekommenderas. Friskt, lite persika, lite mineral och salt, känns som alla älskar denna.

Månadens skönhet

Jag har börjat använda mitt rouge från Hickap som jag fick i min adventskalender. Det är på stick, lite aprikosigt med lyster. Det är något otroligt tillfredsställande med formulan och smeta ut det, det blir skirt och smälter in fort. Tror tyvärr inte tonen egentligen är perfekt för mig men som person som har svårt att rensa lär det hänga med i 10 år till. No joke.

Månadens bad

Ah, nu är det badets storsäsong! Jag har två favoriter från månaden. Dels badade vi på Nämdö under seglingen, och att det är en favorit är inte för att det var så fint att bada prick där vi var utan för att det fanns en mysig STF-bastu. Sen tog jag ett friskt morgonbad på midsommaraftons morgon, med D ståendes på bryggan skakandes på huvudet. Vågorna slog in och fräste, det var inte särskilt inbjudande alls och just då är ett bad extra tillfredsställande.

Månadens låt

Come give me love av Ted Gärdestad. Hans bästa? First Aid Kit har gjort olika versioner av den som jag också älskar.

Månadens kultur

Väldigt kulturfattigt denna månad, räknas besöket i Stensjö by eller midsommardansen på Sandhamn?

Månadens bokcitat

Blev inget sådant från Prophet Song tyvärr. Istället blir det månadens dikt som ni kan hitta här.

Månadens TV

And Just Like That har släppt en ny säsong. Tycker om att titta på denna serie, för bara förnimmelsen av Sex and the City vars spinoff detta är räcker för mig…

Månadens podd

Jag vill börja lyssna på Sommarprat men hatar att man bara kan använda SRs egna app. Otillgängligt, och det har gjort att jag bara lyssnat på två avsnitt av Sommar. Men det får ändå bli månadens podd…

I juli är jag mer ledig! Och jag ser så fram emot lata dagar, jag önskar mig långsamma dagar bestående av att se hav, bada, läsa, pussa på D, umgås med våra familjer, träffa vännerna i Skåne och bara få lov att vila i livets snällhet.