Juli i en lista

Juli månad, en sommarmånad, en månad med en del ledighet och mycket flängande till södern för min del. Jag tror många i vårt land har juli som en favoritmånad men om sanningen ska fram är jag inte sommarens största fan. Jag tror det beror på hederlig brist på förmåga att slappna av. Den här julimånaden var dock mjukare än vanligt. Kanske för att jag fick vara med D så mycket, att vara kär och ha sommarledigt ihop var lika drömmigt som jag hade hoppats på och kanske lyckades jag slappna av lite då och då trots åkandet fram och tillbaka.

Månadens bok

Äntligen kom det en tid med läsning utan stopp. Det var ett par dagar där orden bara fick intas utan hejd. Jag läste För Lydia, en bok jag velat läsa länge då den replikerar på Hjalmar Söderbergs bok Den allvarsamma leken, som är en av mina favoritböcker. Jag läste också Ligan, En ny gud och The guest men ska jag välja en blir det För Lydia.

Månadens ord

Gul bil. Två ord visserligen, men två ord jag yttrat många gånger. Vi har kört en del bil, och jag noterar alltid gula bilar sedan barndomsleken men numer applicerar jag den leken igen.

Månadens mat

Jag tror knappt vi ätit samma mat två gånger den här månaden men jag gjorde en skaldjurspasta som blev väldigt god och som jag vet att D uppskattar lite extra.

Månadens vin

Drack så mycket bra vin i juli! Delvis för att jag gick loco på systemet en dag i början av juli och köpte allt jag tyckte såg lockande ut, och sen kunde vi praktisera uppdrickandet när min bror och Hj var i Ljunghusen med mig och D. Bäst var ett vhino verde från Aphros, men kanske var det också bäst för att det blev ett lunchvin en riktigt solig dag.

Månadens skönhet

Evys spf. Har en hatkärlek till deras märkliga mousse, som känns effektiv men lämnar huden lite klistrig.

Månadens bad

Alla bad i Ljunghusen. Fast – det blev ett nattbad i Havslätt som kanske får bli månadens bad. Jag hackade tänderna som en idiot medan resten plaskade omkring, men ändå, ett nattbad måste väl ändå vinna.

Månadens låt

Lyssnar inte på något nytt, men har lyssnat en del på Effortless av Sabina Ddumba. Känns fint med en låt som beskriver det skrytiga i när allt känns helt rätt.

Månadens kultur

Sparsamt med kultur från min sida, det närmaste är att jag besökte Höllvikens bibliotek och lånade Lonely planet-böcker inför vår stundande Balkanresa.

Månadens bokcitat

Det blev en del urklipp från För Lydia faktiskt. Många klokheter och reflektioner som håller än idag, trots att boken utgavs på 70-talet.

Månadens TV

Intet nytt under solen här. Jag fortsätter kolla på And Just Like That efter mina många nattjourer och beundrar klänningarna.

Månadens podd

D har en vän som gör en podd om Oskarshamnare, Hemvändarpodden. Den lyssnade vi på när vi körde upp från södern till nattpassen. Just avsnittet vi lyssnade på behöver man ingen koppling till Oskarshamn för att uppskatta – det var diplomaten Anders Lidén som frikostigt delade med sig av sin rika karriär. Tips! Långt avsnitt, så den passar ypperligt på just en bilresa.

Juli avslutas med tre starka nattpass på raken för att sedan åka ner till Skåne igen till augustis start. Därifrån åker jag och D till Balkan ihop! Vi börjar i Kroatien hos D:s familj men sedan är tanken att vi ska bila runt lite, preliminärt blir det en tur till Bosnien och Montenegro. Det känns helt extremt lyxigt att vi har detta framför oss… Jag hoppas på att kunna slappna av och vila lite. Är oftast bättre på att återhämta mig lite på avstånd från hemmaplan så jag hoppas på att det ska ske.

Vykort från en julidag i Ljunghusen

I juli studsade jag fram och tillbaka från Skåne till Stockholm. Jobbade intensiva jobbpass, transporterade mig ner till Skåne, tillbaka upp, tillbaka ner. Från D:s trygga sommarfamn till ekande tom trappuppgång hemma, från havets brus om morgnarna till centralens kvava luft. Det har varit underbart att få insupa Skånesommar om än något slitsamt med avståndet.

En dag mitt i juli där några av mina lundavänner tog sig ut till oss. De kuskade ut barnvagnar och sig själva till den pudriga sanden. D:s syster och systerdotter var också med. Havet svalkande, vi var nästan ensamma där.

Jag hade bakat en kardemummalängd som strandfika som inte blev exakt som jag tänkt. Det som blev bra var själva kardemumman. Att mortla och få fram den intensiva smaken var otroligt! Själva degen hade jag kalljäst med torrjäst och det gör jag nog inte om, förstod inte kemin och degen betedde sig inte som jag trodde. Men på en strand passar allt bra, att få duka upp en kaffetermos och skicka runt emaljkoppar gör att varje kaka är förlåten och älskad.

Hjärtat fullt som det heter på instagramspråk.

Vi åt lunch tillsammans, jag lagade en citronig och smörig couscous med färska örter, tomater och salt fetaost medan D grillade kyckling till hela kompaniet. På kvällen när alla våra gulliga gäster åkt tillbaka till sina egna bon så längtade jag till stranden igen. D och jag spatserade ner och fick se en vacker regnbåge sträcka ut sig.

Bara vi på en skymningsstrand, det är så lyxigt att få vara med varandra såhär.

D badade också! Börjar sakta men säkert konvertera honom till att bada i kyligare temperaturer, nästan ett måste om man ska tillbringa sina somrar på den här kusten.

Solen gick ner bakom molnen och sen väntade en ny dag, och vad den innehöll minns jag då inte exakt men jag kan gissa på någon slags sortering i huset, avspolning av stenplattor, resning av hängrännor eller annat som hör till när man försöker putsa upp ett lite glömt hus.

Skåne i försommaren

Det var försommar ett par tappra majdagar och just dessa dagar råkade jag och D befinna oss i Skåne. Ni ska veta att det var välbehövligt. Som kanske märkts mellan (eller kanske rakt på) raderna i bloggen, så har våren varit något uppstressad. Det finns flera skäl, jobbosäkerhet och splittrat fokus mellan flera olika typer av jobb fast utan riktig framtidsplan, är starkt bidragande. Så när vi bestämde oss för att jobba från Skåne två dagar för att förlänga helgen så var jag osäker på om om jag bara skulle känna mig mer stressad av att flänga eller om havet skulle ge mig ro.

Men havet gav mig ro. Att kliva in på stranden i Ljunghusen ger mig alltid ro. Om jag har i mina hörlurar, drar jag alltid ur dem när jag kommer ner till stranden, jag vill höra bruset, suset eller dundret från havet när det slår in mot sanden. Solen brukar glittra sig vackert, sandkornen blända med sin vithet.

Vi kunde lura oss själva att det var sommarsemester. En av morgnarna gjorde jag min klassiska sommarfrukost. Den tar jag till i Ljunghusen om somrarna men försöker äta den på så många platser som möjligt, den smakar gudomligt men framförallt ger en sådan stadig rutin en påminnelse om att det är sommar ifall ens hjärna fladdrar.

Jag stekte nektariner i honung och olivolja, lät rosmarin bada med dem och slevade sedan i mig dessa med en fet yoghurt. D fick smaka, och han gillade också det så i sommar blir det att dubbla mängden nektariner.

En förmiddag sken solen starkt men vindarna ven. Vi placerade oss mellan sanddynerna och det mina vänner, det var ett utmärkt trick. Solen värmde på, jag låg i badkläder och läste det sista av Hyper. Det blev till och med ett bad, inte för D men för mig. Isande kallt visserligen och jag blev på ett chockartat sätt påmind om hur det faktiskt var vår och en snål maj, inte vecka tjugonio mitt i industrisemestern. Tolv starka grader påstod en granne att temperaturen landade på. Just den grannen är min lärare från högstadiet. Jag hade inte henne som huvudlärare men om jag var försenad eller av annat okänt behövde kvarsittning, fick jag sitta på hennes lektioner. Hon är dessutom gift med min kemilärare från gymnasiet. Liten värld osv.

Ljunghusen är en liten ort men med åren har två stadiga restauranger etablerat sig. Jag och D gjorde en turné mellan dessa två på fredagskvällen, för att markera helgen trots att det flöt ihop något (jag behövde forska även på helgen så gränsen blev inte helt tydlig). Båda restaurangerna hade nya ägare, och vi började med den i hamnen som självaste Restaurangvärlden tagit över. Deras förrätter var toppen, och även huvudrätterna var goda men jag är inte lika förtjust i rökt makrill som jag minns det. De serverade en Salad Nicosia fast med makrill istället alltså. Nåväl, besök kan alltid rekommenderas för man har prima utsikt över solnedgången här.

Trots det rullade vi cyklarna från Bistro Bro lagom till skymning och tog oss till det gamla stationshuset. Svårt att tänka att det gick ett tåg från Ljunghusen till Skanör innan, men så var det! Badtåg måntro? Numer är det alltså restaurang och de gamla ägarna, som också brukade äga restaurangen i hamnen, har lämnat över till en av sina kockar. Man kan ha lite synpunkter på deras insta och typsnitt på restaurangen (ursäkta petitesser) men stämningen och den vackra inredningen har fått bestå under ägarskiftet vilket gladde mig.

Vi tog varsin dessert, jag en semifreddo och D en creme brulée. Kan rekommendera båda men kanske extra mycket D:s val trots klassiskt! Blev lite trött på aprikoserna som var hackade till tillbehör men var också trött generellt så kanske var det inte aprikosernas fel ändå.

Var så skönt att känna ro i kroppen, det lyxigaste som finns att få vara på en sådan plats en hel helg utan hållpunkter.

Ljunghusen, jag längtar tillbaka.

Björnbärsmarmelad vid havet

Nu börjar min sommarsemester. Jag gick min sista natt, jag städade hemmet, tömde kylen, packade min stora handväska och åkte till Skåne. Min favoritplats på jorden är nog precis här, precis vid havet, på den vita sandstranden där kornen är lika välslipade som i ett timglas.

Först var det ingen vid havet när jag kom dit. Så är det på somrarna ibland också, det kan vara så tomt här. Jag gjorde som jag brukade, la ut min handduk, packade fram en termos te och frukost, la fram dagens bok. Kom fram så sent och hade inte hunnit handla, men frysen innehöll croissanter och kylen en liten bytta med mammas egenkokta björnbärssylt från bären här i trakterna. Min termos doftade lite kaffe och teet smakade föga, jag försöker skafferi-rensa i sommarhuset och det här teet låg i en pappförpackning från Tehuset Java som jag vet att de inte haft i sortimentet på iallafall fyra år.

Havet lät så mycket, det var vinden som låg på, men ändå blir jag sällan kall när jag sitter på just den här stranden. Det är meditativt att få sitta sådär, med vågor som rullar in med skummig topp, dundrar, ljudet gör mig lugn. Sippar te ut en emaljmugg, skopar upp marmelad på croissanten, smular ner min stickade tröja. Septembersolen värmer än.

Jag tog mig ett dopp också. Först behövde jag fundera på det, ville jag verkligen bada? Min inställning är att jag alltid vill bada men jag har börjat fundera på hur man känner vad man egentligen vill och inte förväntar sig. Ibland kanske jag tänker för mycket. Nu gjorde jag nog det. Efter mycket velande gick jag mot bryggan, tänkte att kanske kunde jag få bada i bara huden, ingen är här. Men det dök upp två holländska turister på cyklar och tog sig ett dopp. Kvinnan ett snabbt i underkläderna, mannen väldigt länge helt näck. Han ville prata lite, undrade om jag badade här varje dag, han tyckte vattnet var kallt.

Vattnet var det varmaste på flera år kändes det som. Kanske 16-17 grader. Havet här blir sällan varmt. Jag låg inte i så länge, men glad av badet blev jag, det är ju alltid härligt att få vara i havet trots allt.

Sen cyklade jag hem och gjorde lunch. Försökte fundera på hur jag skulle spendera min eftermiddag men jag kunde inte låta bli, styrde mina fötter tillbaka till sandbrynet och tillbaka till min bok.

Kanske blir det lite skrivande och lugn när jag är här, eller så blir det inte alls så. Jag vill hinna med allt, läsa, skriva, jobba undan, klippa buskar i trädgården, kallbad i Skanör, se fotoutställning i Falsterbo, gå på AW i Malmö och träffa vänner samt gå på hudevent i Köpenhamn men hinner man allt det och kan vara rofylld samtidigt? Återhämta sig? Vi får väl se.