Långhelg i Skåne med Wolff, konstrunda och Talldungen

Vet ni, veckorna flyger iväg och jag har kanske tio halvfärdiga inlägg redo att redigeras klart. Det är så mysigt att få berätta om sina dagar? Följ med på en långhelg, eller snarare påsk för att vara tydlig, i ett vårigt Skåne. Solen sken och vinden ven. Både jag och D var ganska sjuka egentligen men försökte få till mys ihop med mina föräldrar som också var där.

Havet havet havet. En gång för längesedan läste jag en studie om att ifall man tittar på havet 15 minuter varje dag blir man en lyckligare person. Tyvärr läste jag denna innan jag hade utvecklat några vetenskapliga kritiska ögon så jag minns absolut inte om metoden var särskilt tillförlitlig men jag tog åt mig oavsett, för jag tror jag hade varit en mer harmonisk person om jag promenerade längs ett mäktig hav och såg horisonten varje dag. Man påminns om hur man bara är en liten person i den vida världen och att alla ens val inte är så viktiga egentligen.

Det som är härligt med vuxenpåsk är att man får lästid. Jag lackade mina naglar rosa ute på trallen, ett lyx när man är läkare och inte får ha nagellack på jobbet (på tal om vetenskap finns det inte särskilt mycket belagt om att det är dåligt för hygienen men ändå lever det kvar). Jag läste Liken vi begravde av Lina Wolff med stor behållning, sidorna flög förbi.

På påskafton letade vi ägg. Jag hade kilat in ett ägg till D i mitt favoritträd som jag älskade att sitta och läsa i som barn. Det är ett trött björk, numer iallafall, men det är fortfarande mitt favoritträd på vår skogiga tomt. I ägget hade jag lagt ner hans två favoritgodisar, men också marconamandlar med tryffel och även en fuet med tryffel.

Till mig hade D gjort en skattjakt så jag spankulerade runt och hittade lappar som ledde mig hit och dit. Var barnsligt road av detta.

Vi körde grillning till lunch och påskmat till kvällen. Jag provade burkbeor.

Sen bakade jag faktiskt en kaka! Vi har en köksassistent i Ljunghusen från min barndom, och den lockar mig till att göra kakor. Här blev det en blodapelsinkaka på italienskt vis, dvs med yoghurt och olivolja. Blodapelsin som koncentrerats i ugnen är en helt galen smak, blev sjukt floralt och nästan parfymkänsla. Inte en favorit men visst blev den ganska vacker ändå? Vad jag inte visste var att hemma i Stockholm väntade en riktig rolls-royce assistent till i födelsedagspresent.

Dagen efter fyllde jag år. Mamma, pappa och D kom in på rummet och sjöng, blev så glad! D hade köpt en delfin till mig, blev tårögd av det rent ut sagt. Jag älskar delfiner, det är sedan jag var barn, men det finns också en symbolik i när vi träffades i Kroatien. Vi var på samma seglingsresa och första kvällen åkte våra båtar parallellt ut i solnedgången. Då kom det ett gäng delfiner och hoppade mellan våra båtar.

Sen åkte vi till Österlen på konstrunda! Det var magiskt. Så otroligt kul intiativ. Det finns en utställning med ett verk från varje konstnär men sen åker man fritt runt till konstnärerna som är med och låter sina ateljéer stå öppna för alla. Det är lyxigt att få kliva in och ta del av all möjlig slags konst. Ett konstnärspar bodde med den här vackra trädgården.

Vi flängde runt och hade en paus i Kivik för Afternoon Tea. Jag hade klätt mig i min nya gula dräkt, dock blåste det så mycket så jag fick sällan låta den skina utan den stickade tröjan.

Men här inne fick den luftas! Och delfinen följde givetvis med var vi än åkte.

Efter alla konstställen satte D mig i bilen igen med mamma och pappa, och sen körde han ut oss till Talldungen. Det var en överraskning för mig vart vi skulle så när vi rullade in på grusparkeringen blev jag så otroligt glad! Talldungen har varit med på min önskelista sedan evigheter, fast utan D:s vetskap. Tyckte det var så gemytligt och fint där inne, och vacker dov belysning.

Blev tyvärr ingen bättre bild på maten än den här med våra snacks. Man fick välja rätter från en satt meny, och alla alternativ var grundade i lokala råvaror. Magiskt. I bild ser ni en rilette, små gougeres med comté och hembakt bröd med ett otroligt smör. Till huvudrätt valde vi alla fyra ett lamm från gårdarna intill, och efterrätten pistage frangipane föll till och med mig i smaken.

Ahhhhh Skåne, stjäl alltid ens hjärta sådär…

Den unge mannen av Annie Ernaux

Har någon av er läst Annie Ernaux? Det här var min första bok av henne men kände ändå till hennes namn när hon fick Nobelpriset 2022, vilket både är ovanligt och kanske aldrig hänt mig förutom när Bob Dylan fick pris. Det resulterade iallafall i jag stod i kö på ett isande kallt Götgatan en decemberdag efter nattpass för att kunna klämma mig in i Söderbokhandlarna och köpa en bok som hon signerade live åt en. Jag köade två och en halv timme i nyköpta New Balance-sneakers vilket inte är det bästa skovalet en snöig vinterdag i Stockholm där solen smälte snön men luften var kall, men ni vet när man precis köpt något nytt och verkligen vill använda det?

Söderbokhandlarna bjöd folk på glögg men det blev aldrig riktigt min del av kön som fick ta del av brickan med små papperskoppar, och när jag försökte ta en glögg ändå i farten när jag frös som allra mest sa butiksbiträdet att hon tyckte synd om de längst bak i kön som aldrig får. Men kön rör ju på sig, en filosofisk tanke hon glömde lägga in i sitt resonemang.

Nåväl, Ernaux hand blev trött precis lagom till att det var min och tre damer före mig köns tur att gå in. De tre damerna blev gruvligt besvikna och klagade högljutt, men själv var jag så trött efter nattpasset att jag nästan såg det som en befrielse. Ett godkännande till att få gå hem till sängen och sova.

Historien ovan ledde iallafall till att jag aldrig tog tag i att köpa en bok av henne, för det påminde mig bara om hur nära jag var att få mitt exemplar signerat. Men nu har jag läst min första titel som är en kort bok eller kanske snarare novell som berättar om Annies forna förhållande med en 27-årig man när hon själv var cirka 57.

Fenomenet är kulturellt spännande tycker jag. Att män tar sig yngre fruar i 50-årsåldens är inget nytt. Vi är vana. Visst kan det skojas om eller ses som ålderskris, men att en man oftast anses ha gott om sex appeal som 50-åring har inte behövt ifrågasättas. Kvinnor som i samma ålder tar sig en yngre respektive är inte lika vanligt och det är på så sätt uppfriskande att ramarna för män och kvinnor jämnar ut sig något. Folk brukar nämna Läckberg i Sverige med hennes yngre man men tycker själv inte det visar på samma fenomen då Läckberg bara var 37 år när de träffades dvs inte en ålder där man ifrågasätter att kvinnor är attraktiva. Dessutom finns fertiliteten kvar då, en inte oväsentlig faktor i skillnaderna mellan könen. Då tycker jag mer att Madonna med hennes 27-åriga pojkvän mer påminner om de förhållanden man tänker sig med äldre och yngre.

Uppskattade att läsa tankarna inifrån en sådan relation, men det var lite grunt ändå. Hade velat ha mer av tankarna men kanske tänker man inte på skillnaden så ofta, utan mer när man ser hur andras nyfikna ögon funderar? Och ibland lät Ernaux ens lite skämmiga men nyfikna undringar slås igenom, som det oundvikliga faktumet att kvinnor inte är fertila längre med högre ålder benämns. Att deras union vilar på faktumet att de inte kommer få gemensamma barn och det är en premiss som måste accepteras av oftast den yngre parten för att föreningen ska kunna fortsätta.

Ernaux är känd för att vara ”politisk radikal” inom vissa områden och det är kanske inte exakt så jag skulle beskriva den här boken mer än att det finns något som trots allt är subtilt utmanade med temat.

Språket var något som föll mig i smaken. En viss poetisk ton finns, det är något med meningarna som är rakt på sak men ändå melodiöst som jag uppskattar. Kanske är det franskan som översätts vackert till svenska, eller så är franska författare närmare min smak när det kommer just till språk. Så svårt att säga när jag själv inte kan franska hur mycket jag än vill vara en person som är flytande på det.

Sammanfattningsvis är det en bok/novell som lockar till mer läsning från Annie Ernaux och er är ett gott betyg nog. Därför får den fyra franska flaggor av fem från mig.

Jag har dessvärre vissa långsinta drag, så inte redo än för att köpa hem en osignerad bok av henne så att läsa fler titlar är inte aktuellt denna sekund men kanske kommer jag över det snart. Om det är någon som vill sälja ett signerat exemplar dock är jag redo för köp!

PS Annie Ernaux fyller 84 år idag. Hurra hurra!