Saker som köptes i Brasilien aka haul från Rio de Janeiro

Innan vi åkte iväg kom jag in i riktiga doomscroll-svängar som jag sällan gör i vanliga fall. Kanske lite flyktbeteende då jag hade ganska mycket saker på listan som jag ville hinna göra innan avfärd (hann absolut inte med allt). Iallafall, mitt flöde fylldes av små shoppinghauls från Mexico city och Rio de Janeiro. Inspirerat av dessa små reels knåpade jag ihop det här inlägget. Det blev en liten samling saker för mig, jag vill generellt konsumera med intention så att säga och vi kan inte kånka runt på hur mycket som helst under resan men detta kändes ändå bra.

Schampo Ondulados från Lola
Jag tog inte med några hårvårdsprodukter eftersom Instagram fick mig sugen på att prova brasilianska märken, Lola framförallt. Gick in i en hårvårdsbutik och det var faktiskt en riktig upplevelse. Schampot är mycket trevligt hittills!

Balsam Morte Súbita från Lola
Den svarta lilla flaskan är fylld av ett balsam som ska mjukgöra och ta hand om torrt skadat hår. Tyckte mycket om när jag provade, håret blev mjukt.

Leave in balsam Cachos Livres från Kiria
Klev in i ytterligare en kosmetikbutik för att hitta en duschkräm (fann den ej) och en mycket engagerad dam ville vägleda mig till bästa leave in-produkten när jag stod och kikade på milk spray från Lola. Hon använde Google translate och undrade om jag höll på med en ”transition”, för då är den orangea flaskan från Kiria bäst. För mig betyder det könsbyte, och hon måste sett minen jag fick för hon förtydligade och det visar sig att det är ett helt begrepp inom hårvården för folk som jag, som är lockiga i grunden men plattar och gör behandlingar för att få håret rakare, men sen vill ha tillbaka lockarna. Och man kan säga att jag är i transation, för något år sedan gjorde jag en keratinbehandling som haft orimligt bra effekt i att släta ut mitt hår. Nu vill jag ha tillbaka lockarna igen. Krämen från Kiria doftar passionsfrukt, gott men också lite surt vilket jag inte är såld på än.

T-shirt med uppvikta armar
Den här lite boxiga modellen är inte en favorit men hade akut klädbrist (det var för få överdelar med i packningen trots allt) och tyckte Copacabana-trycket var lite trevligt. Köpte på Feira de Gloria, alltså söndagsmarknaden i stadsdelen Gloria.

Deodorant från Giovanna baby
Den rosa förpackningen innehåller ett deostick som ska vara aluminiumfritt. Min nya deo från Sol de Janeiro har jag inte tyckt fungerat så bra, så kände att jag vill prova vidare. Denna ska vara brassarnas favorit och den ska tydligen inte ha något med bebisar att göra trots namnet. Jag uppskattar inte riktigt doften men det får duga.

Hårmask meu chacho från Lola
Mera hårprodukter, god bless. Den här hårmasken har jag hunnit prova och den gjorde mitt hår så lent och trevligt. Generellt väldigt härliga förpackningar från Lola, lite sextiotalsestetik?

Flip flops från Havaiana
ag köpte flip flops! Ville på ett sätt köpa mer pga priset var så fördelaktigt men det höll emot den impulsen och handlade bara dessa med lite fyrkantig tå. Tycker de har något ändå, kan se dessa stylade hemma i stan också. Kanske inte när vi kommer hem i november men längre fram igen.

Tror jag har hårprodukter så jag klarar mig hela resan! Får se vad mer som får passera nålsögat under färden. Man älskar ju små souvenirer och minnen, men allra bäst är ju saker man använder även hemma. Som matprodukter eller liknande?

Sista dagarna i Rio de Janeiro

Rio, det blev ingen kärlekshistoria för oss. En stad som mår absolut bäst i sol och med sitt strandhäng. Vi fick se smak på det en eftermiddag, och det var en fin stund ändå.

Vi hade tagit oss till Ipanema, stranden som kommer efter Copacabana. Prognosen visade regn men plötsligt sprack det upp och vi skyndade oss ner till strandpromenaden. Surfbrädorna stod uppradade och jag kände ett pirr i kroppen, jag längtar tills vi surfar under resan. Just denna dag var vi helt oförberedda så vi agerade publik istället.

Havet var otroligt vackert här.

Sollyckan var dock kort. Vi drack kokosnöt längs strandpromenaden medan molnen drog in.

Nästa morgon öste regnet ner och vi sprang till närmsta café. Frukosten här var fenomenal och kaffet extra gott. Vi satt kvar länge och bara drog oss, en känsla av att vara uttråkad övermannade mig och det gjorde mig oändligt glad. En vuxen reaktion på känslan, men för mig ett tecken på att jag kanske till slut slappnat av lite.

Vi bestämde oss för att hänge dagen åt konst. De första två konstmuseerna vars beskrivningar hade fångat vårt intresse var stängda just på onsdagar men till slut hittade vi CCBB, en brasiliansk bank som grundat ett konstmuseum. På ett sätt kanske det känns apart med svenska ögon men samtidigt är det så konsten får ta plats även i vårt samhälle, det har ju finansierats olika i alla dagar, vi hade ett starkt mecenatsamhälle i Sverige en gång i tiden. Även hemma ser man Porsche, SEB och andra aktörer verkar inom konstsfären men inte på samma tydliga sätt som att ha grundat ett museum kanske.

Vi såg en separatutställning med Vik Muniz. Älskade hans konst och tankarna som han lyckas väcka inom en! Om han ställer ut i Sverige igen vill jag se honom. Han älskar att leka med vårt perspektiv på olika vis, exempelvis är tavlan här ovan ett foto från ett verk han gjort med skräp.

I vissa delar av hans konstnärsskap har han lekt med perspektiv rent geometriskt.

Men absolut oftast är det materialet som överraskar. Här har han använt platsskräp och sammanfogat till ett kollage. Han hade flera tavlor i denna serie och alla var väldigt vackra och natursköna i sina motiv, vilket ju är en frånstötande tanke eftersom de är skapade av plastskräp, en fiende till naturen.

Efter Vik Muniz tog vi paus och satte oss i cafeterian på bottenvåningen. Vi drack varsin kaffe, D åt en kaka och jag en minipaj med purjolök medan vi kollade på Apples nya släpp. Resten av utställningarna var absolut bra men ingen mätte sig med Vik Muniz.

På kvällen ville jag äta kött. Brasilien är trots allt ett köttland, så tunnelbanan gick till området Centro.

Här fanns Labuta som Leyglow, en hudvårdsinfluencer, tipsat om. Vi tog in en grillost som heter Minas och är känd i Brasilien. Den serverades med honung, mycket gott.

Därefter en klassisk rätt: flankstek serverat med broccoliris, svarta bönor och pommes. Man älskar ris + pommes här, är inte själv såld på kombinationen. Detta var dock galet gott! Tyvärr är nog inte broccoliris min grej, men köttet var verkligen extra gott och svarta bönor är gott till allt.

En annan dag åkte vi till Santa Teresa. Ett område som i decennier är förknippat med en bohemisk stil och konstnärer när det begav sig

Även om jag tyckte området var väldigt vackert med färgglada små hus så var det också otroligt smutsigt, som många andra områden i Rio visserligen.

Vi gick in på Bar Mineiro som ska ha den godaste Feijoadan i stan. Feijoada är en brasiliansk maträtt med svarta bönor och fläskdetaljer som kokat ihop. Vi tog en portion av det, och en portion macka med fläsk och ananas som är en Rio-klassiker. Det var… inte så gott? Torrt, ingen finess, nä alltså det här stället levde nog på gamla meriter. Generellt kände inte jag att vi var på samma våglängd som Rio och ibland kunde jag skämmas lite over mina känslor. Jag har så svårt att se vissa väldigt sköra bitar av staden och samtidigt uppskatta de flärdiga områdena? När man ser all smuts, alla som bor på gatan, alla lukter, det är svårt att åka till de lite lyxigare områdena då och fullständigt njuta. Jag känner mig samtidigt inte konsekvent i mina tankar eller handlingar. Om jag inte hade sett det, hade jag ju njutit, oavsett orättvisans existens eller inte.

Vi gjorde ännu fler grejer innan hemfärd för att försöka maximera Rio-känslan ändå, men fylld av kvalen. Vi åt tapioca-pannkakor fyllda med ost, vi köpte haivanas och sista kvällen gick vi tillbaka till vår favoritbar från första kvällen som hade godast mat. Det var ändå en lite nedslagen känsla där på slutet, att staden inte gav känslan som man hade hoppats på och då är det bäst att avsluta säkert. Vår kvarterskrog levererade otroligt god mat igen och välsmakande caipirinhas, så diet blev ett värdigt adjö till Rio innan kosan styrdes mot… Peru!

Rio: regn, smuts, kända trappor och Confeiteria Colombo

Rio Rio Rio. En stad jag hade föreställt mig på ett visst sätt i ärlighetens namn. Jag tänkte mig heta stranddagar och badkläder fyllda med sandkorn. Jag tänkte mig solstolar, volleybollspelare rakt framför nosen på en, dricka kokosnöt och äta grillostspett på stranden. Det blev inte så mycket av det där, men istället påtagligt mycket regn och ändå en ganska behaglig upplevelse.

Vi trotsade regnet för det mesta och tog på oss regnjackorna vi så dyrt införskaffat oss inför avresan. Kanske hade vi inte tänkt att dessa skulle användas i just Rio, men invigda blev de båda. På söndagar finns en stor marknad i Gloria och jag ville så gärna till den! Stånden höll öppna med presenningar tätt virade.

Vi drack caipirinhas. Satfläsk vad starka de är. D höll på att beställa en liter men vi lyckades styra om.

Vi provade en hel del mat på marknaden, bland annat colombianskt ris som var mycket gott. Vi åt även acarjé, en slags friterad boll från Nordöstra Brasilien. Det var verkligen smaker jag aldrig provat, kanske låter jag lite väl kaxig nu men jag tycker mig ha provat mycket olika slags mat i livet tack vare alla resor men här var liksom nya kombinationer som nog aldrig nått min palett. Acarjé är en slags boll gjorda på malda bönor som fått fritera i röd palmolja. Dessa skärs sedan upp och stoppas med fyllning: vatapá som är en slags brödkräm med ingefära, torkade räkor, nötter, kokosmjölk med mera. Sen hade man på caruru som är en okrastuvning som också har torkade räkor och cashew i sig. Man toppade med chilisås och mer torkade räkor. Det smakade otroligt mycket och när smaker är sådär nya för en… Ja det var som sagt längesedan jag upplevde det, men det gjorde mig mycket mer skeptisk än förväntat, trodde jag var coolare än så. Daniel hälsade att han gillade bollen!

Efteråt drack jag en passionsfruktjuice innan vi tog oss an ytterligare ett matstånd: nigeriansk mat. Vi åt jollof rice. Gott! En tjej i kön snubblade och spillde ut riktigt oljiga räkor på min jacka, blev lite ledsen av det, fettfläckar är inte att leka med.

Dagen efter vaknade vi upp med förhoppning om ljusare väder men icke. Rio i grått är inte den mest klädsamma färgen.

Vi tänkte åka och titta på lite kulturella byggnader och klev rakt upp i ett demonstrationståg. Tydligen var det självständighetsdagen i Brasilien. Brasiliens historia är väldigt speciell och även denna dag är det, självständigheten var ett pappersarbete via Portugal och det finns så mycket om Brasiliens historia jag skulle vilja berätta om men låter bli just nu. Är väldigt fascinerad och skulle vilja veta mer.

Vi spatserade vidare. Många vackra gamla byggnader finns i Rio, de flesta nedklottrade och många i rivningsskick.

Vi insåg att allt var stängt denna dag, även det portugisiska läsrummet som jag helst ville besöka. En pampig byggnad fylld med litteratur, jag fick föreställa mig hur det såg ut inuti istället och våra steg fortsatte längs de nedstängda gatorna.

Gatorna ekade kusligt tomma.

Bara vimplarna och vi på stan. Demonstrationståget såg vi aldrig något mer.

Vi fick förbi ett anrikt gammalt café och insåg att det var här alla var ju. På Confeiteria Colombo, enda öppna stället i krokarna.

Vi ställde oss i den evighetslånga kön, lite i brist på annat att göra men byggnaden var verkligen vacker på insidan. Ett riktigt landmärke från Rios Belle Epoque-period som ärligt talat känns väldigt långt bort i nuläget. När caféet öppnade var det starkt inspirerat av europeiska institutioner, som anrika caféer i Wien.

Först åt vi lunch, en medioker hamburgare för mig. Efteråt provade vi deras pastel de nata, ett portugisiskt arv, och en slags kokosgelekaka. Jag har ätit pastel de nata på Pasteis de Belém tidigare i Lissabon, och kan meddela att denna var i samma klass.

Efter bränslepåfyllnaden fortsatte vi promenaden. Gatorna var så…. Smutsiga? Slitna? Äckliga? Men på väg mot tunnelbanan råkade vi gå förbi en riktigt sjuk katedral som är känd. Den ser lite ut som en pyramid på utsidan men i betong. Insidan är konisk i sin form och olik alla kyrkobyggnader jag någonsin varit i.

Vi fortsatte promenaden mot en akvedukt. Jag tog en klassisk turistbild på D.

På vägen till tunnelbanan råkade vi gå förbi de här kända trapporna, Escaderia Selarón. En chilensk konstnär bodde vid trapporna och det blev ett slags konstprojekt att täcka alla trappsteg i kakel. Först ville han bara renovera trappen vid sitt hem som var i desperat behov av upprustning och täckte trappstegen med olika kakelbitar men det hela växte som projekt och till slut började folk från hela världen skänka kakel så han kunde fortsätta.

Jag försökte läsa på om honom men fick inte fram så mycket, han verkar ha varit obrydd avseende hur känd han blev av trapporna och en dag fann man honom död med brännmärken utanför sin dörr, just på de här berömda trappstegen. Kanske självmord, kanske mord. Det är många musikvideos och annat som blivit filmat vid trapporna som gjort dem så kända, jag kände mig lite förvirrad kring allt. Det känns som en viral grej? Jag undrade hur många som stod i trappen som känner till konstnären bakom.

När vi väl åkte hem från trapporna gick vi förbi världen trevligaste bokaffär vid oss! Okej världens trevligaste kanske var lite väl många superlativ men det är känslan när man gått runt i ett ganska luktande och smutsigt Rio en hel dag. Där inne doftade det istället kaffe och kaka från ett kafé och det fanns en miljon böcker.

Så många sektioner.

Ja ni ser! Jag hittade Lisa Ridzéns bok översatt (här är min recension), och även Backman. Och Pippi såklart! Så häftigt att Ridzén tagit sig till Brasilien eller?

Sen minns jag inte vad vi gjorde mer denna dag… Men det var en liten inhopp i Rio-livet!

Våra första dagar i Rio

Det är ju helt galet att vi påbörjat den här resan? Den är så laddad för mig, min första tur i Sydamerika var 2018 för att hälsa på min kära vän Siri. Hon gjorde utbyte i Santiago, så jag åkte över för att hälsa på. Gjorde en märklig rutt, jag åkte via New York för att säga hej till min vän Eli som gjorde utbyte där, bodde på något ganska random AirBnb där vi var runt omkring 25 olika gäster som hade varsitt garderobslitet rum i Brooklyn och försökte navigera mellan att hälsa på gamla bekanta och göra stan. Från New York tog jag mig till Ecuador för surf längs havet och yogaläger uppe i bergen innan jag äntligen var hos Siri. Sedan dess har jag tänkt att varje resa ska gå till Sydamerika men det har inte blivit av, av diverse skäl. Jag har gått runt och drömt om att vara ledig länge och fara runt, och visst har det funnits en förhoppning om att träffa någon som vill göra det med mig. Samtidigt är jag övertygad om att man måste leva sitt liv fullt ut, oavsett om man är i relation eller inte, så jag har också burit med mig en känsla av att det var dags att planera, göra verklighet av drömmarna men det var flera år där i samband med covid då allt försvårades.

När jag träffade D så kom det fram ganska snabbt att han också hade resedrömmar, och hade sparat ihop massa semesterdagar för att någon dag åka ut på en längre tur. Att få göra detta med D känns därför som en dröm? Att allt fick klaffa, bli som jag önskade? Känns overkligt.

Men det är verkligt för en torsdag for vi iväg och jag klädde mig bekvämt för en långflygning.

Vi hade världens lyxigaste 12 timmar där på flyget. Champagne, god (!) mat serverad på porslin, möjligheten till att ligga raklång. Jag drabbades av lite vaccinbiverkningar från dengue-vaccinet jag tog ungefär 10 dagar innan avresa, så det var extra skönt att allt var så lyxigt och bekvämt när man själv var lite hängig.

Väl framme i Rio installerade vi oss i en slags minilägenhet men utan kök. Vi hade utsikt av Frälsaren varje morgon.

Nere vid vattnet vid oss skymtar man Sugarloaf mountain, eller Pão de Açúcar som det egentligen heter.

Vi testade vår lokala kvarterskrog som serverar den mest typiska mat som finns här tydligen och det var sjukt gott! Ris, svarta bönor, pommes och grillad kyckling. Lite kaka på kaka med pommes men förutom det en mycket bra måltid. Kanske kommer jag börja laga svarta bönor hemma sen, jag hittar aldrig en riktig plats i menyn hemma men att servera bara rakt upp och ner var så otroligt gott.

Detta skulle vara en av få regnfria dagar så vi bestämde oss för att åka upp för lilla sockertoppen.

Vissa klättrade, inte vi.

Vi åkte upp i skymningsljuset.

Och det allra bästa var att se statyn på håll i solnedgången.

Efter detta lilla äventyr åkte vi hem om till Botafogo som vårt område heter. Jag behövde vila, biverkningarna från vaccinet tog ut sitt rätt men efter ett tags energiåterhämtande begav vi oss ut i våra kvarter som visade sig vara riktigt trevliga, så otroligt bra vibe. Massor av små barer som i riktig Rio-stil serveras smårätter på lösvikt och dricksglas med öl. Bland annat åt vi någon slags rätt med friterad zucchini, hyvlad mandel och färskost som jag kommer bära med mig länge.

Deras tonfisk med bönor smakade också delikat.

Morgonen därpå gick vi till vårt närmsta bageri som visade sig vara riktigt hipster på det bästa sätt. Jag åt egengjord ricotta på surdegsbröd och konfiterade tomater, kanske inte så brasilianskt men ack så gott.

Sen gjorde vi stan! Mina Tevas dödar tyvärr mina fötter, hade så stora förhoppningar på dessa men hade helt glömt bort att de ganska snabbt skapar skav och allmänt obehag.

Gatorna här är lummigare än vad man kan tro!

Vi hamnade på Copacabana, jag kan inte se namnet utan att höra den gamla dängan i huvudet alternativ så ser jag en passage ur vänner när Rachel ska sjunga den på ett bröllop framför mig.

När magarna började kurra gav vi oss på lunchjakt. Egentligen skulle man kunna sitta på Copacabana och håva in allt man behöver av försäljarna. En ny bikini, drinkar, acaí, grillad majs, allt finns! Men vädret började blåsa upp så istället gick vi till Gelato Sats.

Grillad kyckling är en slags nationalrätt i krokarna och tydligen ska Anthony Bordain ha ätit just här. Verkar finnas motstridiga uppgifter kring sanningshalten i detta men med tanke på kön till att få ett bord så är det inte bara jag som hade hört om det.

Vi fick in en rotisseriekyckling med de klassiska tillbehören ris, pommes, en tydligen typisk äggblandning som var som en äggröra med cassavamjöl och en tomat-gurka-lök-sallad i en syrlig vinägerdressing. Inga svarta bönor! Men vi tog en kopp svartbönssoppa att dela på till förrätt, så man fick sig dagens dos.

Kvällen bjöd på äventyr! Regnet började smattra men vi hade planer som involverade lite tak över huvudet. Vi bytte stadsdel och åkte mot centro.

Vi såg en fotbollsmatch på den legendariska arenan Maracanã! Här hölls VM på 50-talet och Pelé gjorde sitt tusende mål här inne. Vi var där mest för att uppleva just brasiliansk fotboll i Brasilien, och det var stämning minst sagt. Det gick bra för hemmalaget så vi fick ta del av en kollektiv eufori som gjorde mig tårögd.

Vi bokade via en tour på airbnb, mest för att vi inte kom åt biljettsidan själva. Utländska telefoner verkade blockade på något vis? Men det var också trevligt att träffa på lite annat folk, så efter matchen tog vi en öl ihop med ett spanskt par från Andalusien och två chilenska kusiner.

Rio hittills ger ett kaosigt men kul intryck. Det finns sjukt mycket att göra, och det finns väldigt olika slags stämningar beroende på var i staden man befinner sig. Tyvärr ska det vara ganska molnigt och dant resten av vår vistelse här så det kanske blir mindre strandliv än man hade hoppats på, men det kommer inte gå någon nöd på oss, så mycket kan jag ändå lova.

En önskelista till Rio

Tidigt när jag och D träffades så insåg vi att båda gick och hoppades på en långresa. Jag hade tänkt mig en Sydamerika-tur och D hade sparat massor av semesterdagar utan tydlig destination. Att vi nu får göra en höst i Sydamerika ihop är därför en dröm, av så många skäl och så många bottnar. Första anhalten är RIO DE JANEIRO! Inte dåligt! Resan får en egen kategori på bloggen, Sydamerikabackpacking.

Vi har precis landat faktiskt (bilden är från när vi åker mot Arlanda). Luften är tät och fuktig, trafiken galen och vi bägge så trötta medan vi väntar på hur taxin i snigelfart jobbar sig mot vårt boende. Det var dock den lyxigaste flygresa dit jag någonsin upplevt så klagas ska det icke! Här kommer iallafall en önskelista på saker att göra och äta:

SE KRISTUSSTATYN
Det är trots allt ett av de sju underverken och den totala symbolen för Rio så hur turistigt det än må vara så ska vi dit.

ÅKA/GÅ UPP FÖR SUGARLOAF MOUNTAIN
Ett av de kända bergen i Rio. I augusti verkar det finnas dj-set i solnedgången några gånger i veckan, jag hoppas de kör nu i september också. Det vore otroligt!

GÅ PÅ SAMBAFEST
Nattlivet i Rio känns som en egen nivå, och det är dessutom sambans hemstad så en slags kombo av de tu känns lockande.

GÅ EN WALKING TOUR
När jag och min vän Siri rest ihop (vi har varit i Lissabon och Valparaiso bland annat) har vi gått free walking tours. Det är ett sjukt bra sätt att lära känna en stads historia på. Jag och D gjorde samma i Sarajevo och Dubrovnik där den förstnämnda var mest givande. Så det vill jag göra nu med, så vi får en kontext.

HÄNGA PÅ COPACABANA + IPANEMA + LEBLON
At the copa, copacabaaaaanaaa

GÅ PÅ MARKNAD
Rio verkar vara marknadernas stad och jag är särskilt nyfiken på Feira da Glória som verkar dra både lokalbefolkning och turister. Tänk att få snacksa på lite lokala matbitar och kika på allt ifrån smycken till Brasilientröjor.

KÖPA HAVAIANAS
Do not judge att av alla saker man kan göra i Rio så vill jag köpa plastskor, men detta är flip flopens huvudstad och jag vill köpa ett par när man väl är där.

Sen vill vi självklart äta massor av lokal mat. Något av det roligaste med att resa är att upptäcka ett land genom dess matkultur. Här är några rätter jag vill prova:

FEIJOADA
En slags svartbönsgryta som absolut är vardagsmat i Rio. Serveras gärna med ris, cassavamjöl och apelsinklyftor. Jag som älskar bönor är mycket nyfiken!

ACAÍ
Amazonas och därmed också Brasilien är landet där acaí växer och caféer som serverar detta bär i smoothieform vimlar det av i Rio vad det verkar. Jag älskar acaí men unnar mig sällan, dyrt här hemma ju plus att vi har nordiska superbär som blåbär så jag har inte kunnat motivera just köp av acaí. Att nu ha fri tillgång – mmmmhm!

MOQUECA
Inte typiskt för Rio men det finns en brasiliansk fisk- och skaldjursgryta med kokosmjölk som känns nästan lite thailändsk i sin smakbeskrivning som jag är sugen på.

COXINHA
En slags friterad krokettboll: deg på utsidan, strimlad kyckling i mitten.

BEIJU DE TAPIOCA
Pannkakor/omelett av tapioca dvs mjölet från cassava. Fylls med ost, tomat och liknande. Ändå intressant att varje matkultur har en egen pannkaka!

Okej, då blir det rakt ut i Riovimlet så fort vi fått i oss en natts sömn. Vi hörs! Jag har försökt förinställa lite inlägg för jag är ju aldrig i synk tidsmässigt, men så småningom hoppas jag på Sydamerikainlägg också beroende på internettillgång längs vägen.