Fastän förra veckan var så regnig och disig frodades julkänslan inom mig. Jag och D följer julkalendern, oväntat bra måste jag säga, och i torsdags skulle vi dricka vardagsglögg hemma hos vänner.
Tycker det är mysigt att få pyssla med en gå-bort-gåva, och vi själva fick så enorm fina presenter på första advent så inspirationen fanns. Det blev ett par bivaxljus från Gotland, det är ordentliga kronljus på 35cm, men också en K-beauty produkt, nämligen en mask från Dr Ceuracle med honung på framsidan. Kändes passande.
Packade ner ljusen i min glittriga väska som var en av adventspresenterna, och så traskade vi mot Odenplan.
Först ett stopp på Way Gallery, ett modernt och mysigt galleri som jag ofta återvänder till. De hade öppningskväll för sin julmarknad.
Det fanns massor av fint där, både konst att sätta upp och mindre saker som ljusstakar och annat.
Tyckte mycket om dessa matpinnehållare.
Och de här rökelsehållararna är jag fortfarande i valet och kvalet om man ska köpa. Den här slags konst är ju sällan dyr gentemot den tid kreatörer lägger men ändå, ändå tänker jag om man kan lägga 1000 kronor på en rökelsehållare när jag också aldrig bränner rökelse då 95% luktar äckligt (men 5% doftar jättelyxig yogastudio).
Efter att ha druckit varsitt glas vitt vin gick vi till Hälsingehöjden, hem till Matilda och Robin. Rykande het glögg blev det, och en tur i deras magiska lägenhet.
Det är extremt fint inrett hemma hos dem, och modigt, personligt, ja allt man kan önska av ett hem. Kika på Matildas instagram om ni vill se, matildalevenborn.
Vi åt massor av gott, godast och vackrast kanske julgranen med cornichoner var ❤
Efter att ha snickesnackat tills klockan slog 22 och lite till, så tackade vi för oss och spatserade hem i diset. Sov alldeles för lite innan klockan bistert ringde 05:50 men då vaknade jag iallafall med en känsla av jul inom mig.
Ahhhhhh nu är min kanske favorittid på året här! Juletid. En ursäkt till att samlas och dricka glögg i småmuggar, gå på konserter och vara allmänt frejdig. Jag har en årlig adventsglögg varje år men i nu var den extra maxad med häng eftersom jag fick ha den tillsammans med D och våra familjer skulle vara juliga hela helgen.
På fredagen var vi dock inte i form. D hade varit sjuk under veckan och jag själv lite låg. En fredagsdrink blev det ändå, på Snabba Katten. Jag drack ett funky Pinot Noir, tittade på snyggt folk och pratade ikapp med några vänner. Kände mig mer upplyft efter och redo att ta mig an helgen.
Lördagen var nämligen en stor dag. Min och Daniels familjer har träffats på olika sätt men inte prick alla samtidigt. Nu sågs vi hos mina föräldrar som hade lagat stor brunch åt oss alla. Det var så mysigt att se familjerna flätas ihop. Sen hade jag och D lite för få timmar på oss att göra det mysigt i hemmet. Vi lyssnade på julmusik, satte upp våra stjärnor i fönstret och reste julgranen ihop med min bror. Kanske okristligt tidigt med gran, eller det är väl inte ens kristet, men oavsett så känns det fint att maxa julkänslan direkt så man får njuta av den hela december. I år blev det en rödgran för att få doften i hemmet så fort man kliver in. Vi klädde den, den är så fin! Älskar gran!
Vi kastade i oss lite sushi ihop innan det var dags att gå till Dramaten. Hade en så varm och fin känsla av att cirkeln är sluten. Jag och D var på julkonsert förra året, med Romeo & Julia-kören och den var ju magisk. Att vi året efter får gå på den igen men ihop med familjerna, det var en fin känsla. Tänk om någon skulle sagt det till oss förra året när vi var nya med varandra? Fast samtidigt kändes allt så rätt direkt och snabbt familjärt, så vi hade inte blivit förvånade antagligen…
Efter konserten drack vi glögg med Ds syster familj innan det var läggdags. Söndagen var ju den stora dagen då vi bjöd över alla vänner och familj till glöggdrickande och julsnacksätande. En sådan dag, när alla man älskar är på samma plats, ja det lämnar en mjuk känsla som håller i sig länge. Vi fick så många fina presenter, och massor av amaryllisfång. Kände mig hejdlös tacksam över allt och alla där vid 20-tiden när den sista tappra skaran sa adjö.
Vi hade julavslutning med bokklubben, något jag själv tycker är så otroligt mysigt och hoppas vi fortsätter med alla kommande jular. Senast vi sågs i klubben var bara veckan innan ungefär, och då hade vi läst Fars rygg som jag skrivit om här. Därför hade vi inte någon specifik bok att diskutera, utan det var det allmänt boksnack på tapeten. En fråga jag ville prata om var skämsböcker – titlar man läst och njutit av, men kanske inte brukar skryta om i litterära sammanhang. Det var en oväntat kul fråga att ställa och författare som Dan Brown, Kepler, Alex Schulman med flera cirkulerade. Jag tycker det är lite spännande vad som avgör vad som är fint och inte i lässammanhang, och skulle vilja utmana mitt eget synsätt ibland som jag kan bli lite tokig på.
På vägen till bokklubben var jag dock in om en bokhandel för att köpa en titel och slå in.
För julavslutning med bokklubben betyder julklappsspelet! Vi körde samma förra året, alla tar med en bok och sedan en extragrej, det kan vara en till bok, något att snacksa på, ett bokmärke.
I år blev det en väldigt härlig skörd av titlar. I potten låg:
Senseis portfölj av Hiromi Kawakami. En bok som Sandra Beijer tipsat om på sin blogg om jag inte missminner mig.
Ett system så magnifikt att det bländar av Amanda Svensson. En bok jag faktiskt läst, hon skriver rätt finurligt kan jag tycka.
Vikarien av David Norlin. En bok som ska handla om det lilla livet, men ändå vara en bladvändare.
Jag tror jag går in i hans rum och öppnar en väska till av Marie-Louise Ekman. Om tiden efter Gösta Ekmans bortgång, och sorgehantering.
Efterklang av An Yu. Om svampars väg att låsa upp ett liv.
All Fours av Miranda July. Booktoks mest omsnackade bok i år?
Stargate: En julberättelse av Ingvild H. Rishøi. En kortroman eller längre novell om julen ur en flickas perspektiv som bor ihop med sin alkoliserade pappa och snälla storasyster. Det var boken jag själv hade med i leken.
Så otroligt roligt att roffa åt sig hejvilt av titlarna med tidspress och stort mått av tur. Jag fick dessa två till slut, men inga snacks. Var på stark jakt efter Ekmans bok ett tag men lyckades inte ta hem den, i efterhand tror jag det var en slags gruppsykos, ni vet när alla roffar åt sig samma sak, så vill man också ha den? För egentligen är bägge titlarna jag kom hem med böcker jag har haft ögonen på sedan innan.
Älskar att hänga med klubben! Och att alla bor så otroligt fint? Det är så mjukt och ljuvt för ögat. Vilken titel hade ni satsat på? Kan stolt meddela att Stargate var hett villebråd, och på andra plats Ekmans bok.
Det var helg nyligen, en novemberhelg för att avslöja laggen här på bloggen. Den var så mysig och lugn, precis allt jag vill ha av en novemberhelg. Jag slutade tidigt på fredagen vilket möjliggjorde en bokning på yogastället nära mig. Testade Restore-yoga, vilket tydligen innebär att man ligger i typ fyra olika vilande positioner under 1,5 timme. Mycket avslappnande men man kan inte låta bli att fundera på människan som väsen. Att vi är så många vuxna individer som känner oss såpass uppvarvade att vi betalar pengar för att ligga ner i ett rum ihop och slappna av. Får se om jag går igen, jag tror inte det var för mig ärligt talat, även om det var något vackert i det hela.
Avslappnad i kroppen gick jag hem, smörjde ansiktet, tog på mig smink inkluderande en glittrig ögonskugga och gick till Lucy Flowershop för att möta upp en blandad kompott av vänner.
Lucy Flowershop är en av Sveriges bästa drinkställen och med på topp 50 i världen tror jag? Här dricker jag en Dirty Martini med en ”oliv” gjord av vit choklad. Ps jag fattar inte hypen, är för okomplicerad när det gäller drinkar antar jag.
Jag och D fick med oss alla sju styckna kompisarna hem och bjöd på rödvin samt fetaoströra med rostade tomater medan jag svängde ihop en kantarellpasta. Tre av kompisarna skulle iväg på en annan middag så de sa vi hejdå till men vi blev ändå ett tappert middagsgäng. Tiden flög iväg över snack om inget och allt, som det ska vara. Kan säga att den här fredagen var precis som jag önskar mig, en känsla av spontanitet och att man samlar ett gäng som kanske inte alltid hänger och att det blir så gemytligt ändå.
På lördagen ignorerade vi våra diskberg och åkte till Mariatorget för att promenera hem till Sarmed och Ellen, samt deras mycket gulliga lilla son I. Förutom brunch och mimosas fick jag bebisgosa. Det var något jag inte förstod storheten i förut men jag har i takt med att nära vänner skaffat bebisar ändrat mig. Att se en så liten person bära dragen från ens nära vänner och hålla en så hjälplös filur i sina armar ger en tröst och tro på mänskligheten på något vi.
Vi brunchade till sen eftermiddag och jag fick skynda hem för att svida om till middagsklädsel. Glittrig ögonskugga penslades på ögonlocken igen och jag drog med mig alla mina favoritläpprodukter för tillfället eftersom jag inte kunde välja.
Skulle nämligen hem till Antonia för att träffa några pärlor, dricka vin, äta ost och chark, prata ikapp.
Vi gick ut och åt sen, och fick sitta vid vårt bord tills vi storknade vid 23. Mycket generöst!
På söndagen vaknade jag tidigt och kände mig sliten. Min sämsta mix egentligen, hatar när man inte kan sova ut och känner att man hade behövt det. Annars gillar jag att vakna tidigt men helst ska man inte känna sig som en zombie som jag gjorde. Försökte göra något bra av saken och gick ut i friska luften.
Köpte Fabriques vört! Säsongens första. Gott, men hade önskat mer russin och tyckte kanske inte det var fantastiskt? Deras levain är magi och värt varenda krona men kände inte samma när. Har ni någon favorit-vört? Helst MYCKET russin!
Efter att ha tagit det väldigt lugnt efter frukosten gick vi ut på stan, och vandrade grusiga gator ner mot Strandvägen. Det var ju kallt i några dagar och ett försök till snötäcke la sig, men det försvann illa kvickt även om resterna kunde anas på stadens gator.
Vårt mål var Svenskt Tenn. Förra året köpte vi några hängen till granen tillsammans och nu kanske det är en slags traditionsstart? Vi köpte iallafall tre hängen till julgranen i år. Det kändes så symboliskt fint att vara där ihop.
Vi gick vidare till Myrqvist sen. D provade ett par skor som var väldigt fina egentligen men passformen var inte helt rätt. Jag såg butter ut i spegeln men var egentligen glad men också lite stressad för jag hade en tid att passa (!).
Jag skulle nämligen på massage. Malee undrade vad tusan jag gjort med min vänstra sida som var så spänd och svaret är mina nya arbetsuppgifter, att göra ultraljud med vänster arm. Det var så skönt att bli utmasserad, så pass att jag kände mig vimmelkantig efter och behövde sitta en stund i väntrummet och återhämta mig.
På vägen hem gick jag förbi en asiatisk matbutik som heter Pong och köpte mirin till kvällens middag som skulle bli teriyaki-lax, och sen lite snacks. Rostat sjögräs är det godaste jag vet kanske? Nä okej ska inte överdriva men tycker verkligen om iallafall!
Jag var ju ledig en hel del i oktober, något som var mycket svårare än jag föreställt mig. Kanske för att ledighet för mig ändå var förknippat med ganska höga krav på att producera. Skulle hinna ifatt med forskningen, och avsluta ett skrivprojekt. Samtidigt ville jag passa på och njuta av den underbara hösten och krocken i tid gjord mig lite olycklig. Tiden går dessutom mycket snabbare hemma? Eller iallafall när man inte fyller den varje minut. Det var först sista dagarna jag lyckades få fatt i mig själv och det mer lugna. Låt oss gå tillbaka till en sådan dag.
Tog ut mig själv och mitt osminkade ansikte på promenad. Det var tjocka moln på himlen och ljuset var dämpat, något min stressade själ blev glad över. Mindre njutningskrav. Min fantastiska återanvändbara takeaway-mugg var med, fylld med Gotlands kalksten, en tesort från Kränku.
Mina fötter styrde ut mot Djurgården. Stötte på oväntat mycket franska turister, funderade på om även de hade höstlov? Djurgården visade upp sin vackra sida. Som alltid? Är Djurgården ens fult i lervälling och nakna träd? Har svårt att tro det.
Nåväl, inget jag behövde ta reda på nu eftersom löven fortfarande satt kvar om än svagt på träden. Brandorangea, ropar ut att det är sista sucken, och sista sucken försökte jag insupa.
Det var Rosendal som var ett delmål på promenaden. Kikade runt i deras små butiker, intresserade mig för deras stora bord med massa lökar. Inte för att jag planterar något någonsin men drömde ändå om att bli en person som hinner påta i en trädgård. Har tidigare inte trott att jag skulle kunna tycka om det men det har väckts en liten undran inom mig. Sen spanade jag på de här hyllorna på bild. På deras bordsborstare och rotfruktsborste.
Oktober var väldigt milt som ni kanske minns, och jag satte mig utomhus på en bänk. Solen sprack upp mellan molnen och värmde min nästipp.
Jag läste Fars Rygg av Niels Fredrik Dahl. Kommer en recension, vi har diskuterat den i min bokklubb också, och det är en mycket bra bok för diskussion tycker jag så tips till er som har bokklubbar.
Mitt läsande tog abrupt slut när jag kom på att jag behövde vara hemma till ett forskningsmöte och jag fick avsluta min promenadutflykt med att hoppa på en elscooter hem. Otroligt icke-romantiskt. Väl hemma hade jag mötet och sen gjorde jag lite småpyssel. Malde mandlar till mandelsmör, blötlade bönor och funderade på hur vi ska göra med den stora gröna växten som flyttat hit från Daniel.
Min vän Mathilda sa att hon tycker om att läsa vardagsinlägg på bloggen och vet nu vad, det är så mysigt att skriva om vardagen faktiskt. Kanske för att jag ser på den med en annan blick, en förskönande och mjukare blick som gör att jag känner mig mer nöjd över allt. Så tack vare lite pepp från Mathilda ger jag mig på en tisdag i livet.
Den här vardagen började väldigt sent. Jag var ledig, och drog mig i sängen riktigt länge. Var helt slut efter flytthelg och hade varit på ett oväntat tufft Hathayogapass kvällen innan som nog bidrog. Fastän det för alla andra var förmiddag så hällde jag upp mitt Sir Williams-te i min mugg och gav mig ut på stan, och kallade det för morgonpromenad.
Benen bar mot & other stories. Jag lämnade in två kassar med kläder som inte går att laga/har hål/ensam strumpa osv. Man får 10% kupong då, och jag köpte doftljus, Tachime Pepper. Återkommer, men har hört att det är ett fantastiskt ljus.
Mitt te var slut på vägen hem och kontemplerade en kort stund in jag skulle köpa en kaffe på Pascal men hade ingen bok med mig så jag gick vidare. Vill helst läsa eller skriva dagbok om jag ska fika själv.
Istället gick jag in på Re:Fashion som ligger på Linnégatan. Deras skyltning ropade höst med alla sina mockaplagg.
Jag provade två kjolar, den ena från Part Two och den andra Miss Sixty. De var verkligen så fina men pyttelite för små båda två.
Kanske också bara hade en dålig dag med kroppen, det där vet man ju aldrig riktigt.
Sen fick jag till Soho House och skrev litegrann. Betoning på lite faktiskt, det går trögt just nu och vips kommer oktober vara slut och denna ledighet likaså. Känner redan besvikelsen i mig över att inte ha producerat mer. Men på eftermiddagen hade jag tid med PT-Makis på Ignite. Han kör aldrig med mig riktigt men detta pass var lite tyngre än föregående. Fick en vattenflaska från Glacial, blev glad för min trogna Kleen & Kanteen-flaska som hängt med på diverse resor glömdes på ett flyg i våras, när vi åkte till Kroatien över påsk. I omklädningsrummet tjuvlyssnade jag på samtal mellan två personer som verkade känna varandra via träningen just. Så mycket man kan få reda på om folk, jag hade det riktig mysigt när jag lyssnade på bröllopsprat och bokmässan.
På vägen hem från träningen smet jag in på Cow som ligger på samma gata som Ignite. Doftade på parfymer, ett favoritintresse. En parfym jag alltid är nyfiken på är Parisian Musc från Matière Première. Den har en intressant doft och youtube-communityt älskar den. Jag fattar men ändå inte. Lite grön och träig, men också mycket mysk.
Sen plockade jag upp min gröna cykel och tog mig hem. Jobbade med en föreläsning under eftermiddagen, drack mer te, rostade mandlar och gjorde mandelsmör.
Och denna trötta bild får avsluta min vardag. Jag rostade förutom mandlar även tomater och gjorde en riktigt god tomatsoppa, och i brist på att hinna plocka svamp så köpte jag kantareller i butik och gjorde varsin macka till mig och Daniel.
Jag minns så tydligt när Fotografiska var helt nytt. Året var 2010, jag var nyinflyttad i stan och fotokonst kändes som något mitt 18-åriga jag kände var en lagom kulturell nivå att ta del av. De hade studentpris ett tag och jag minns att det blev som ett klassiskt förslag att gå dit som ett lördagsnöje och sen äta Hermans veganska buffé. Bra tider.
Mannen till vänster är en av grundarna till Fotografiska, och han har nu tagit till sig ett nytt uppdrag nämligen att grunda House of Photography. Jag hade lyckats få plats till invigningen en regnig vardagskväll, så jag och Daniel styrde cyklarna till Mariatorget.
Lokalerna var nere i ett valv och det skapade en väldigt mäktig inramning till fotografierna. Det måste säkert vara svårt att hänga på så ojämna väggar men de hade lyckats bra.
Ett rum som inte var öppet än, men som ser ut att bli bra. Tanken är att utställningarna ska vara ganska korta, typ 45-60 minuter och att det ska finnas en vinbar, en liten butik och annat trevligt.
Daniel tyckte det var kul att jag inte såg vem det var på bilden.
Efter utställningen gick vi till Barobao. Jag och min vän Mathilda var här första gången vi umgicks själva och sen gick vi hit och firade vår första årsdag 2018. Lite gulligt kan jag tycka.
Den här kvällen delade jag och Daniel på två bao med deras klassiska fläsksida med krispig gurka och jordnötter, en med stekt ostronskivling i strimlor och en med yakiniku.
Var tvungen att prova deras ramen också. God men inte lika fantastisk som deras bao. Klart slut på en mysig vardagskväll.
Min vardag just nu är lite annorlunda. Jag ska byta jobb, och har en paus mellan vilket ger mig friare dagar men också spunk rent mentalt. Det är märkligt det där, plötsligt får man det som alla önskar sig, mer tid! Och jag vill få skriva, gå soliga höstpromenader och se massor av konst. De första två veckorna har istället gått att förbereda en ganska stor föreläsning jag ska hålla på typ 3 h, uppdatera två manuskript för forskningen och att rensa hemma för att få plats med min Daniel. Det här är saker jag hade tänkt hinna med utanför mitt vanliga jobb vilket i sig också är en spännande indikator på hur bra min tidsplanering är.
Nåväl. Så här såg en av mina dagar ut:
Solen sken, och jag spatserade ner till Strandvägen.
Hade snörat på mig mina nya sneakers. Har inte bestämt om känslan är ”åh coola” eller ”åh medelålders person som tappat sin stil men försöker festa till med roliga tossor”.
Gick förbi blått vatten och röda markiser. Drack te ur min mycket bekväma mugg, den känns som en take-away mugg och som 90-talist som växte upp med amerikanska serier där en kaffe i take-away kändes så urbant, så är detta drömmen. Min mugg var dock fylld av Sibyllans Sir Williams-te med en liten skvätt mjölk.
Sista sträckan funderade jag på frukost. Valet blev en gammal goding, smoothie i skål med mandelsmör, upphackat äpple och några valnötter.
Efter att ha skrivit kanske 2h svidande jag om igen och promenerade till Ignite. Jag tränar med en grek som heter Makis just nu, haft lite uppehåll och behöver en injektion av energi både för motivationen men också för att jag har en lårskada som är lite knepig att förstå sig på.
På vägen hem köpte jag en sallad från Panini, köper extremt sällan mat till mig själv för lunch såhär men en kombo av tidsbrist och bra pris på Karma ledde till detta beslut två gånger på samma vecka. Denna var god men absolut inte mättande.
Sen svidande jag om ännu en gång, helt sjukt beteende börjar jag känna. Dags att åka till Danderyds sjukhus, för att vara reflektionshandledare för läkarstudenter. De är ute på sina första kliniska placeringar och man ser ju mycket sjukt, och tanken är att man ska få reflektera kring det i grupp. Tycker det var klurigare att handleda än jag tänkte mig, kanske för att gruppen känner varandra så bra och jag har aldrig träffat dem, kan inte läsa av deras dynamiker eller personligheter på så kort tid.
Känslan var ändå att de var nöjda med stunden och jag fick en återblick på hur det var att vara i sina tidiga 20 och vara läkarstudent. Att man för första gången ser folk dö, ha sina värsta dagar, vara osäkra, arga, sorgsna, tacksamma. Och samtidigt själv bära på ingen livserfarenhet men plötsligt bli rikare på svåra möten än alla sina jämnåriga. Till det är man också ung, hånglar med killarna i terminerna över på helgerna, är hjärtekrossad och bakis om vartannat. Sådant tänkte jag på medan jag åkte hem och försökte svänga in om Krümel för att köpa kakor (tyvärr stänger de redan 16 så det blev inget).
Inte denna kväll men en annan vardagskväll mötte jag upp Mathilda och Emma på Savant. Mitt röda var mycket gott, ett Pinot Noir som hette Pour 2. Kan verkligen rekommendera! Vi pratade om ditten och datten, bland annat Emmas otroliga Gotlandsbröllop.
Mathilda beställde bröd ”för det är så gott här”. Tyckte det lät roligt först men hade glömt deras galna jalapeñokräm? Vet någon hur de gör den?
Och det var en vardagsdag där jag tyckte att jag inte hunnit något men nu i backspegeln kanske var för hård mot mig själv. Ska kämpa på med att lyckas känna mig ledig tillslut!
Jag tycker bäst om att få berätta om livet kronologiskt. Det känns mest rätt, enklast, som att jag luras annars. Men jag hinner ju inte skriva här stup i kvarten även om jag med handen på hjärtat hade älskat att få göra det. Därför kommer det ändå lite blandade huller om buller-ögonblick från juni.
Min pappa fyllde år! Han är notoriskt hemlig på internet så även fast jag har en mycket gullig bild på honom och min lillebror så visar jag denna mindre gulliga bild på Pelle Janzon. Så märklig rätt med allt som är gott. Jag äter den uppdelat, köttet för sig och löjrommen för sig. Helt missat poängen med rätten inser jag, men tycker den blir godast så. Det var så mysigt att äta ute ihop i familjen på en vardag att vi ska göra om det i juli.
Vi var på Sandhamn under midsommar. Jag har lyxen att ha vänner med hus där, de är systrar och kusiner med varandra och jag har har blivit inadopterad i gemenskapen. Att få ha en liten extrasläkt är väldigt fint, särskilt för mig som ofta saknar mina egna kusiner.
Här har vi Antonia, en av mina kära. Vi preppade för middag på bryggan. Det var inte så varmt än så vi var med oss varma filtar att sitta på och svepa in oss i.
Juninätter
Vi har också varit på bröllop då en av mina nämnda Sandhamnskusiner gifte sig. Det var ett sprudlande bröllop med lekfull och festlig känsla. Vi dansade tills det var strängeligen förbjudet att spela mer musik i festlokalen och packade därför ihop lagom mycket dryck, en portabel högtalare och spatserade ner till en äng för att fortsätta upptågen. Juninätter är magiska, det måste vara ljuset som lurar en att orka fortsätta i all evinnerlig tid.
Jag har jobbat natt och en kompiskollega påminde mig om att man behöver väva in lite unn under veckan. Jag brukar annars vara väldigt bra på att gå i ide. Dels för att man är trött såklart men jag känner ofta att jag bara vill jobba mig igenom skiten så jag kan få friheten sen. Nu anammade jag friheten mellan nätterna lite mer! Efter första natten satte jag mig på A La Lo och åt deras berömda bowl. Fryst banansmoothie med knäckig granola, bär och jordnötssmör. Gott men jag förstår inte storheten riktigt. Tycker Pom och Flora oftast är ett bättre café för bowl. Dock njöt jag verkligen av mina två timmar sittandes här, ska fortsätta med unn-inställningen.
Stockholm börjar slumra nu. Flera restauranger har öppet sin sista vecka inför sommarsemestern. Jag jobbar lite av och till men när jag skriver detta har jag jobbat tre nätter i rad och ska vara ledig tio dagar i sträck. Längtar efter att få öva på att vara slapp.
Juni, den första sommarmånaden. Den förvånar mig varje år på något sätt, att den först känns lång när första dagarna kommer. Man har hela sommaren framför sig och plötsligt är en månad redan bakom en. Ska inte fastna i begreppet tid, tidsperspektiv är något jag kan vända och vrida på länge. I juni fick jag iallafall hinna med en tur till Småland och studentfirande, en seglats i skärgården och midsommarfirande på Sandhamn. Samt vanligt hederligt jobb däremellan. Mycket nattjourer, mycket hjärtinfarkter. Och sedan oron i magen över allt som hände där under två veckor mellan Iran, Israel och USA. Två veckor av känslan att inte vara på någon plats i världen, att inte ha fotfäste, att oroa sig för att allt blir annorlunda. Det är lugnare nu, oron har mattats av, man vänjer sig snabbt vid nya kast som människa. Iallafall när betraktar på håll.
Månadens bok
Denna månad blev det ånyo skralt med läsningen. Barndomens dagar när man läste en bok per sommarlovsdag och bibliotekarien i Lund kände igen en är förbi. Jag läste Prophet Song av Paul Lynch. En dystopi som var jobbig att ta till sig i en omvärld som är alldeles för lik. Inte bestämt mig för om jag rekommenderar den eller inte än, recension kommer så småningom.
Månadens ord
Pepitarutigt är ett ord som sällan används men som kom upp i rapporteringen om Nato-toppmötet. Jag tror det innebär samma slags mönster som hundtandsmönster.
Månadens mat
Är rabarber mat? Det enda jag är sugen på är syrlig rabarber som kräm, saft, sylt, hur som helst men gärna med nystött kardemumma till.
Månadens vin
Jag var ju ute och seglade tidigare i juni, och som present till Erik vars båt vi använde, köpte jag en flaska av Jerome Arnoux bubbel, Brut Nature. Har druckit en del av hans viner, jag gillar generellt att vinerna Pompette importerar (vilket är många men hittills ingen som jag ogillat). Troligtvis för att de är så bra på marknadsföring men oavsett, detta bubbel kan varmt rekommenderas. Friskt, lite persika, lite mineral och salt, känns som alla älskar denna.
Månadens skönhet
Jag har börjat använda mitt rouge från Hickap som jag fick i min adventskalender. Det är på stick, lite aprikosigt med lyster. Det är något otroligt tillfredsställande med formulan och smeta ut det, det blir skirt och smälter in fort. Tror tyvärr inte tonen egentligen är perfekt för mig men som person som har svårt att rensa lär det hänga med i 10 år till. No joke.
Månadens bad
Ah, nu är det badets storsäsong! Jag har två favoriter från månaden. Dels badade vi på Nämdö under seglingen, och att det är en favorit är inte för att det var så fint att bada prick där vi var utan för att det fanns en mysig STF-bastu. Sen tog jag ett friskt morgonbad på midsommaraftons morgon, med D ståendes på bryggan skakandes på huvudet. Vågorna slog in och fräste, det var inte särskilt inbjudande alls och just då är ett bad extra tillfredsställande.
Månadens låt
Come give me love av Ted Gärdestad. Hans bästa? First Aid Kit har gjort olika versioner av den som jag också älskar.
Månadens kultur
Väldigt kulturfattigt denna månad, räknas besöket i Stensjö by eller midsommardansen på Sandhamn?
And Just Like That har släppt en ny säsong. Tycker om att titta på denna serie, för bara förnimmelsen av Sex and the City vars spinoff detta är räcker för mig…
Månadens podd
Jag vill börja lyssna på Sommarprat men hatar att man bara kan använda SRs egna app. Otillgängligt, och det har gjort att jag bara lyssnat på två avsnitt av Sommar. Men det får ändå bli månadens podd…
I juli är jag mer ledig! Och jag ser så fram emot lata dagar, jag önskar mig långsamma dagar bestående av att se hav, bada, läsa, pussa på D, umgås med våra familjer, träffa vännerna i Skåne och bara få lov att vila i livets snällhet.
A T H E N A 