Jag tycker bäst om att få berätta om livet kronologiskt. Det känns mest rätt, enklast, som att jag luras annars. Men jag hinner ju inte skriva här stup i kvarten även om jag med handen på hjärtat hade älskat att få göra det. Därför kommer det ändå lite blandade huller om buller-ögonblick från juni.
Min pappa fyllde år! Han är notoriskt hemlig på internet så även fast jag har en mycket gullig bild på honom och min lillebror så visar jag denna mindre gulliga bild på Pelle Janzon. Så märklig rätt med allt som är gott. Jag äter den uppdelat, köttet för sig och löjrommen för sig. Helt missat poängen med rätten inser jag, men tycker den blir godast så. Det var så mysigt att äta ute ihop i familjen på en vardag att vi ska göra om det i juli.
Vi var på Sandhamn under midsommar. Jag har lyxen att ha vänner med hus där, de är systrar och kusiner med varandra och jag har har blivit inadopterad i gemenskapen. Att få ha en liten extrasläkt är väldigt fint, särskilt för mig som ofta saknar mina egna kusiner.
Här har vi Antonia, en av mina kära. Vi preppade för middag på bryggan. Det var inte så varmt än så vi var med oss varma filtar att sitta på och svepa in oss i.
Juninätter
Vi har också varit på bröllop då en av mina nämnda Sandhamnskusiner gifte sig. Det var ett sprudlande bröllop med lekfull och festlig känsla. Vi dansade tills det var strängeligen förbjudet att spela mer musik i festlokalen och packade därför ihop lagom mycket dryck, en portabel högtalare och spatserade ner till en äng för att fortsätta upptågen. Juninätter är magiska, det måste vara ljuset som lurar en att orka fortsätta i all evinnerlig tid.
Jag har jobbat natt och en kompiskollega påminde mig om att man behöver väva in lite unn under veckan. Jag brukar annars vara väldigt bra på att gå i ide. Dels för att man är trött såklart men jag känner ofta att jag bara vill jobba mig igenom skiten så jag kan få friheten sen. Nu anammade jag friheten mellan nätterna lite mer! Efter första natten satte jag mig på A La Lo och åt deras berömda bowl. Fryst banansmoothie med knäckig granola, bär och jordnötssmör. Gott men jag förstår inte storheten riktigt. Tycker Pom och Flora oftast är ett bättre café för bowl. Dock njöt jag verkligen av mina två timmar sittandes här, ska fortsätta med unn-inställningen.
Stockholm börjar slumra nu. Flera restauranger har öppet sin sista vecka inför sommarsemestern. Jag jobbar lite av och till men när jag skriver detta har jag jobbat tre nätter i rad och ska vara ledig tio dagar i sträck. Längtar efter att få öva på att vara slapp.
Juni, den första sommarmånaden. Den förvånar mig varje år på något sätt, att den först känns lång när första dagarna kommer. Man har hela sommaren framför sig och plötsligt är en månad redan bakom en. Ska inte fastna i begreppet tid, tidsperspektiv är något jag kan vända och vrida på länge. I juni fick jag iallafall hinna med en tur till Småland och studentfirande, en seglats i skärgården och midsommarfirande på Sandhamn. Samt vanligt hederligt jobb däremellan. Mycket nattjourer, mycket hjärtinfarkter. Och sedan oron i magen över allt som hände där under två veckor mellan Iran, Israel och USA. Två veckor av känslan att inte vara på någon plats i världen, att inte ha fotfäste, att oroa sig för att allt blir annorlunda. Det är lugnare nu, oron har mattats av, man vänjer sig snabbt vid nya kast som människa. Iallafall när betraktar på håll.
Månadens bok
Denna månad blev det ånyo skralt med läsningen. Barndomens dagar när man läste en bok per sommarlovsdag och bibliotekarien i Lund kände igen en är förbi. Jag läste Prophet Song av Paul Lynch. En dystopi som var jobbig att ta till sig i en omvärld som är alldeles för lik. Inte bestämt mig för om jag rekommenderar den eller inte än, recension kommer så småningom.
Månadens ord
Pepitarutigt är ett ord som sällan används men som kom upp i rapporteringen om Nato-toppmötet. Jag tror det innebär samma slags mönster som hundtandsmönster.
Månadens mat
Är rabarber mat? Det enda jag är sugen på är syrlig rabarber som kräm, saft, sylt, hur som helst men gärna med nystött kardemumma till.
Månadens vin
Jag var ju ute och seglade tidigare i juni, och som present till Erik vars båt vi använde, köpte jag en flaska av Jerome Arnoux bubbel, Brut Nature. Har druckit en del av hans viner, jag gillar generellt att vinerna Pompette importerar (vilket är många men hittills ingen som jag ogillat). Troligtvis för att de är så bra på marknadsföring men oavsett, detta bubbel kan varmt rekommenderas. Friskt, lite persika, lite mineral och salt, känns som alla älskar denna.
Månadens skönhet
Jag har börjat använda mitt rouge från Hickap som jag fick i min adventskalender. Det är på stick, lite aprikosigt med lyster. Det är något otroligt tillfredsställande med formulan och smeta ut det, det blir skirt och smälter in fort. Tror tyvärr inte tonen egentligen är perfekt för mig men som person som har svårt att rensa lär det hänga med i 10 år till. No joke.
Månadens bad
Ah, nu är det badets storsäsong! Jag har två favoriter från månaden. Dels badade vi på Nämdö under seglingen, och att det är en favorit är inte för att det var så fint att bada prick där vi var utan för att det fanns en mysig STF-bastu. Sen tog jag ett friskt morgonbad på midsommaraftons morgon, med D ståendes på bryggan skakandes på huvudet. Vågorna slog in och fräste, det var inte särskilt inbjudande alls och just då är ett bad extra tillfredsställande.
Månadens låt
Come give me love av Ted Gärdestad. Hans bästa? First Aid Kit har gjort olika versioner av den som jag också älskar.
Månadens kultur
Väldigt kulturfattigt denna månad, räknas besöket i Stensjö by eller midsommardansen på Sandhamn?
And Just Like That har släppt en ny säsong. Tycker om att titta på denna serie, för bara förnimmelsen av Sex and the City vars spinoff detta är räcker för mig…
Månadens podd
Jag vill börja lyssna på Sommarprat men hatar att man bara kan använda SRs egna app. Otillgängligt, och det har gjort att jag bara lyssnat på två avsnitt av Sommar. Men det får ändå bli månadens podd…
I juli är jag mer ledig! Och jag ser så fram emot lata dagar, jag önskar mig långsamma dagar bestående av att se hav, bada, läsa, pussa på D, umgås med våra familjer, träffa vännerna i Skåne och bara få lov att vila i livets snällhet.
Det har varit helg. Någon gång var det helg iallafall. Dagarna är så ihoprörda för mig, jag har jobbat långpass (8-20) två helger på raken medan veckorna innehållit röda dagar så allt är flytande, men ärligt talat trivs jag med att gå lite bredvid den takt alla andra har.
Nåväl, vi börjar det här lördagsinlägget med en fredag. Jag och D hade bord på Moyagi, egentligen med två till som blev sjuka och fick ställ in, så vi fick en egen kväll ihop. Förstod först när vi var där att ganska många är där bara för karaoke och jag hatar verkligen karaoke på hög nivå. Kanske otippat eftersom jag älskade Singstar på 00-talet men så är det. På så sätt kanske det var tur för mig att vi inte var ett större sällskap, för då slipper man dras in i det. Maten var verkligen inget vidare, exempelvis en kyckling som först varit kokt sen stekts (så presenterades den). Torr, ingen smak och vitt ris till det. Nja. Vi går raskt vidare.
Minns inte om detta var samma helg men en helg vaknade jag iallafall mycket tidigare än D, och även om något av det bästa jag vet är att dra mig bredvid honom på helgerna så kände jag efter någon timme att jag behövde fånga dagen. Solens små strålar smet nämligen ut under gardinens fåll och lockade.
Staden var tyst och jag promenerade från Humlan till mitten av Odengatan, där jag ville besöka Fabrique. Det ligger ett hundra meter från mig visserligen, men nu ville jag ha promenad så valde ett längre bort. Killen som jobbade där spelade oväntat nog house och kändes lätt bakfull men väldigt bra på övrig service. Där handlade jag kanske världens största levanbröd, syns inte så bra på bilden men limpan var lika lång som min överkropp.
Sen cyklade jag förbi ett ICA och köpte en stor platta jordgubbar innan jag och stålhästen begav oss hem där D fortfarande sussade.
D blev obarmhärtigt väckt för jag ville ha sol på nosen och frukost i en park innan en lite väl hetsig lördag skulle ta fart. Vi gjorde i ordning en ordentlig frukost men i brist på en rejäl picknickkorg packades allt i en flätad kruka och bars ner i Humlegården. För visst är krukan ändå picknickaktig? Jag var nöjd med min insats iallafall. Vi åt levain med hårt lagrad ost, och några mackor med färskost och egengjord krusbärsmarmelad.
Dagen gick i ett, vi hejade på Hjördis som sprang maraton, grattade och var på kalas för lilla Cornelia som fyllde 1 år, åt middag på Lidingö hos goda vänner till D. Kände mig helt slutkörd på kvällen men också varm i själen. Familj, vänner, kärlek, världens rikaste liv ändå.
En annan lördag vaknade vi något mer slitna. Vi åt frukost, tog en tur på stan och invigde D:s första gång på Brunos korvbar. Fattar inte hur det kan vara så gott? Men jag älskar sauerkraut, senap och rostat bröd i kombo.
Vi svängde sedan om Hedengrens för att jag skulle få fatt i en bokklubbsbok. Jag hann ändå inte klart med den i tid – verkligen en sådan vår – men jag är mitt uppe i den och Jesus vad jag uppskattar språket hittills. Den heter Prophet Song av Paul Lynn. Hört att översättningen till svenska är kass så läs oå engelska!
Upptäckte även att boken fick exakt plats i denna väska, ändå otroligt att få känna sig som Carrie i Sex and the City med väskan men också litterär.
Vi avslutade denna lördag med att köpa baguette och rökta räkor, gick förbi min bror och Hjördis som spelade boule i Humlan, och Hjördis tyckte det var stilenligt att vila en baguette på stråväska. Håller väl bara med om det!
Den här sista bilden får visa hur det ser ut en kväll i veckan minst, när jag helst på söndagar försöker utvärdera veckan och planera nästkommande. Helst lite dagbokskriveri också.
Det var lite röriga pusselbitar från olika helger!
Maj, var tog du vägen? Den klassiska känslan av att tiden springer en ur händerna. Maj gav inget sken av att vara en försommarmånad förutom vissa enstaka stunder och de stunderna var skimrande vackra.
Månadens bok
Denna månad läste jag klart Hyper av Agri Ismael, ännu en bokklubbsbok jag varit gravt efter med. Tyvärr inte riktigt min slags bok trots idel lovord kring mig. Tyckte den var bitvis tråkig, bitvis Snabba Cash:ig. Blev inte investerad i karaktärerna och blev besviken över att inte känna mer över en bok som många runt om mig gillar.
Månadens ord
Har funderat en del på ordet fänkål (döm mig ej). Men jag tycker man nästan hör hur det smakar. Då jag endast hunnit skriva medicinskt (en text om hjärtmuskelinflammation) och en vetenskaplig text (om fysisk aktivitet och kalk) finns det inga mer poetiska betraktelser än så från maj.
Månadens mat
Jag och D har lagat salsicciapasta två gånger i maj, en rätt jag typ aldrig gjort. En gång i Ljunghusen, en gång när vi återförenades med gänget vi var i Alperna med. Men något extra gott är det över en ganska fet färs som Salsicciafärs och att bryta av med färska tomater, grädde, lite vin. Och massor av fänkål…
Månadens vin
Vin har det druckits väldigt lite av denna månad av medvetna anledningar. Det var så mycket firande ett tag att bubbel inte kändes kul längre, och man vill ju längta till ett gott glas vin inte bara dricka det på slentrian. Men trots detta har jag varit på vinprovning på Pompette och smakat av en hel massor olika. Bäst var ett vitt vin från Arndorfer (som gör de där gröna naturvinsflaskorna?) som jag ska försöka knipa i sommar när de kommer ut till hyllorna.
Månadens skönhet
Kicks hade halva priset på Skincitys produkter (ägarskapet förvirrar mig än) så jag köpte fyra burkar av min favoritnattkräm som jag berättade om lite mer här.
Månadens bad
ÄNTLIGEN bad! Jag badade två gånger på Gotland, en gång med stor vällust då det var varmt mellan sandgroparna på Toftas strand och en gång utan någon lust alls, i en grå och blåsig hamn. Blev även två skånska bad för mig, båda i Ljunghusen. Ett bryggbad och ett inspringandes från strandkanten – båda isande kalla bad men kände mig sådär löjligt stolt efter som man bara är när man är en odräglig kallbadare.
Månadens låt
Jag har knappt lyssnat på musik, förutom LEONs Lift Me Up. Den är trevlig den.
Månadens kultur
Operan fick sig ett besök, för att se baletten Romeo och Julia. Det var jag, föräldrarna, min bror och hans fästmö samt D. Den var verkligen helt otroligt fin, kan varmt rekommendera.
Inget bokcitat denna månad faktiskt. Hyper gav mig ingen sådan inspiration. En lite dyster känsla men det kommer nya böcker, nya ord, nya meningar.
Månadens TV
Jag har fyllt mina måndagskvällar med GVFÖ eller Gift vid första ögonkastet för er som inte är invigda. Tycker man får andra perspektiv på relationer och lär sig längs vägen. Uppskattar det mycket! I år har jag som vanligt vissa frågetecken kring produktionens val (varför måste vi veta SÅ MYCKET om Jannica och Dennis sexliv?) och en del allmänna reflektioner (många som ser till sina egna behov först och främst denna säsong, är det den moderna generationens synsätt på saker?).
Månadens podd
Kanske har jag sagt det förr men jag prenumererar på mediehuset Kvartal, som jag starkt kan rekommendera men de kör en podd som heter Veckopanelen där tre personer diskuterar veckan som gått i politik och nyheternas tecken. Uppskattar denna podd och deras journalistik överlag starkt.
Nu är det juni. Jag vill allt och inget med denna månad. Jag vill hinna jobba undan saker för att njuta av allt som är härligt. Så förutom att forska och jobba massor av nattpass är förhoppningen att fira student och nationaldag i Oskarshamn, bada från en segelbåt i skärgården och fira midsommar någonstans. Men först: andas.
Jag känner mig som en imposter genom att igen skriva ett inlägg om film, eftersom jag inte sett någon sedan jag var på Stockholms filmfestival. Generellt är jag inte en person som tuggat i mig tillräckligt med filmer för att verkligen analysera, men med det sagt: häng med på när jag fick gå på förhandsvisning av filmen Presence!
Presence är regisserad av Steven Soderbergh som gjort filmer som Erin Brockovich och Oceans Eleven, titlar som till och med jag känner igen. Så peppen var ändå hög – nu skulle han ha tagit sig an en skräckfilm med lite inspiration av paranormal activity främst i form av hur kameran används.
Jag först på plats – mitt sällskap i form av D kom något senare, och jag stod uppställd och redo vid ingången med en bok under armen som jag läst på bussen till Bio Rio. Om någon undrar är det Intermezzo jag läser just nu. Först skulle den läsas med Soho-bokklubben men eftersom jag var i Thailand den träffen avstod jag, men sen blev den vald med min andra bokklubb så nu behöver jag ändå ta mig an den. Hittills okej!
Nåväl. Tillbaka till filmen. Innan var det mingel och bubbel, tackar man icke nej till en onsdag. Eller mingel och mingel, mest stod vi vid varandra och pratade om dagen. Mysigt det med. Vi fick smöriga popcorn serverade vid platsen och min förväntan var hög.
Låt oss sammanfatta såhär: förväntningarna infriades inte. Det var något med både historien och kanske hur den berättades som inte alls grep tag i mig. Blev absolut inte skrämd och förstod inte greppet att allt filmades med en kamera, som var själva ”the Presence” som hemsökte huset på något sätt. Tyckte också att extremt många trådar påbörjades som inte kom någonvart. Nja, inte en film i min smak men jag är heller inte en konnässör i branschen.
Efteråt bjöds vi på cheeseburgare och McVegan från donken. McVegan var bra mycket godare än vad jag hade kunnat tro! Smarr. Och var oavsett nöjd med lite bio mitt i veckan, ändå mer glamour och flärd än vad min onsdag annars hade bidragit med.
Trots min lilla storlek på blogg fick jag ett inläggsönskemål, och det gjorde mig gladare än glad. Er (enda) önskan är min lag – här kommer ett vardagsinlägg helt enkelt.
Jag har haft en lite annorlunda vecka bakom mig, vanligtvis jobbar jag ju på sjukhus men nu har jag haft en vecka med forskning och kurser hemifrån. Lyxen med det är att man kan ta en morgonpromenad och eftersom jag är fortsatt jetlaggad var jag redo för en sådan redan 07:15 häromdagen. Jag hade redan hunnit dricka te, göra en ganska utökad hudvårdsrutin, sminka mig och fläta håret.
Det snöade! Mitt hjärta klapprade av denna syn. Snö gör något med min lycka. Särskilt snö som träffas av solstrålar, men man får ju inte vara kinkig, det här dög med. Avslutade dock ändå min promenad snabbt för det var en enstaka plusgrad och det började snöa horisontellt rakt i ansiktet på mig. Uppskattar trots allt inte slask i ansiktet före klockan åtta.
Satt hemma sedan och försökte förstå olika epidemiologiska begrepp. Känner mig extremt analog som pluggar med penna och papper men har jag inte skrivit det med handen finns det ingen chans att jag lär mig.
Min kurs hade lunch i fyrtio minuter, tyckte det kändes snålt men jag sprang iallafall ner till Mogges och köpte sushi till mig och pappa. Jag har lyxen att ha föräldrarna på några minuters gångavstånd från mig, och eftersom pappa var ledig passade vi på. Jag tog hot tuna roll vilket var ganska okaraktäristiskt, brukar vilja ha något blandat pga aktiv mat-FOMO. Men nu så.
Efter kursen kilade jag ner till Hedengrens. Bokus tar evigheter med mitt paket, brukar inte handla av dem men fick presentkort i julklapp av jobbet. Nu behövde jag akut inhandla nästa bokklubbsbok (bokklubben på Soho House med Gedin!).
Det blev ”Fourth wing” av Rebecca Yarros. Jag känner mig väldigt skeptisk pga inte alls min genre men sällan sett en bok bli så hyllad utanför sin egen läsekrets så jag hoppas bli motbevisad.
Efter att lämnat boken hemma slevade jag i mig någon slags middag innan jag gick ner till Östermalms IP. På tisdagar erbjuder SSSK skridskoträning om man vill få lite långfärdsskridskorteknik. Är inte en sådan här träning det svenska föreningslivet i sitt esse? Jag är iallafall så oerhört tacksam över de om engagerar sig för att andra ska få komma ut och njuta av naturen tillsammans med dem. Jag har köpt alldeles egna skrillor denna säsong, ett alldeles för spontant och dyrt köp efter en tuff jobbdag. Blir både glad och får lite ångest när jag tittar ner på dessa. Men mina skridskor, alltså inte de illröda pjäxorna, är så vackra i någon slags brunskimrande metall och skarp skena från Lundhags. Så lite lycka kanske materiella ting kan ge… Dessutom kom min vän Louise ner till isen, och vi fick hänga en kort sväng.
Unnade mig själv blåbärssoppa och blodapelsin till mellis efter.
Dagen därpå vaknade jag med en del träningsvärk i mestadels fötterna, jag är ganska rädd när jag åker så dels spänner jag mig mycket och dels är väl fötterna ovana vid att balansera på en smal metallplatta. Upp steg jag ändock och gjorde ordning mig i racerfart, hade nämligen bokat in mig på morgonpass på megaformer. ClassPass hade prov på erbjudande för ett tag sedan och nu kör jag abonnemang. Nere på A Place där jag tränade är stämningen lugn och lite kalifornisk. Mycket snygga tjejer och coola instruktörer, väldoftande schampo i duscharna och känsla av exklusivitet. Jag gillar det och blir skrämd samtidigt för jag är varesig smidig eller har en stark core. Känns väldigt lyxigt att kunna gå på morgonpass. Vid 08:30 var jag redo för att göra kursuppgifter och för att inhämta motivation gick jag till Soho House.
Drack matchalatte och insåg hur jag glömt äta frukost. Satt och skrev på lite forskningsgrejer, gjorde en kursuppgift, smörjde händerna tio gång ner med den lilla tuben som tittar ut och kände mig ändå halvnöjd med vad jag lyckades producera.
Soho House är en mycket vacker plats, då det är lokaliserat i en gammal kyrka, men dagsljus ser man icke och jag hörde rykten om sol så lagom till lunch slog jag ihop datorn och traskade till en av min närmsta vänner Antonia som bor i krokarna. Hon är mammaledig så vi drack en kopp kaffe vid matbordet medan hennes gulliga dotter försökte äta morot- och potatispuré. Jag har bott i Stockholm i snart 15 år men jag försöker ändå behandla det som Lund, den stad jag växte upp i, genom att försöka motivera alla nära personer i livet att bo på gångavstånd. Det går tyvärr sådär, två nära vänner som bodde i krokarna innan bor numer i Huddinge och på Resarö så jag kan inte påstå att mina försök helt burit frukt. Men mamma, pappa, lillebror och fästmö samt några vänner är här och det ger mig mycket glädje.
Den här sista starka oredigerade matbilden får representera hur min kväll tedde sig. Vi hade en slags kickoff-aktivitet med jobbet, en mycket ovanlig företeelse inom sjukvården. Vi var tretton personer som lagade mat på Cajsa Warg ihop. Mycket mysigt och mycket underhållande eftersom mina kollegor råkade laga sockerlag till den milda grad av massor av vit rök vällde ut över rummet och startade brandlarmet medan butiken var igång.
Där har vi två lite ovanligare dagar i vardagen. Idoliserar numer livet där man kan jobba hemifrån hur mycket man vill. Det finns säkert massor av negativa aspekter av det, men jag hann bara se hur fritt och ljuvligt det kan vara…
A T H E N A 