Bröllop på Dundret bland fjäll och utsikt

Häng med häng med på fjälltur!

Okej det var att ta i. Men i september åkte jag iallafall till Gällivare ihop med ett gäng tjejkompisar. Det slumpade sig så att nästan ingen av de pojkvänner vi har i gänget kunde hänga med så det blev faktiskt en glittrande tjejhelg i kärlekens tecken.

Det var bröllopshelg nämligen. Min kära Anso gifte sig med den fenomenala Petter. För att få ta del av ceremonin, tog man sig till en vacker plats på Dundret.

Det var makalöst vackert att stå där, bevittna en så traditionell och stämningsfull ceremoni med utsikt för ögat.

Traskandet ned tog därför tid. Alldeles för fint överallt, behövde stanna och fotografera allt tjusigt.

Man blir väldigt rörd när nära vänner gifter sig, särskilt när man själv också känner att det är en speciell kärlek, en perfekt match. Kände mig väldigt emotionell efter ceremonin, på det bästa sätt och att få få traska ner och insupa fjället på vägen, det var en så bra stund.

Men ner kom vi och då kände även jag mig redo för del två av bröllop: middagen och festen! Det var så personligt alltihop. Snittarna var med lokala råvaror, maten så sjukt god och oerhört generös. Jag satt så nära bruden som jag kunde typ och aldrig känt mig så hedrad.

Sen bytte vi plats och det var ett genidrag! För om man är lite trött efter middagen, lätt hänt, så piggnar man till av frisk luft och en kortare promenad. Det var en så otroligt rolig kväll! Kommer aldrig glömma. De körde att olika kompis-duos DJade i en halvtimme var, och när mina vänner Rebbis och Nico körde, tokstollarna var galna och sen lämnade aldrig den stämningen oss.

Kärlek kärlek kärlek.

Drömmar om sensommaren, bröllop på Gotland

Känns väldigt avlägset att blogga om sommarbröllop när man kunde vara utomhus men det är sådant jag drömmer mig till här när jag åker bussen i ottan till Norrtälje.

Man vill väl också bevara sådana här minnen på bloggen tänker jag mig. Min vän Emma och Petter gifte sig på Gotland! Känner du igen dem?

Kanske har du varit på Lilla Huset i Visby då? Deras pangvinbar som öppnade förra sommaren.

Vi samlades alla vänner redan på fredagen på stenstranden vid Högklint och fick ta del av allt som är gott. Räkor, hummer, grillat kött, viner i mängder. Vi satt vid havet och man fick verkligen ta del av deras Gotland såhär.

Den stora dagen var förstås lördagen.

Kolla tjusiga! De gifte sig i kanske Sveriges minsta kapell, det var mysigt och trångt där inne.

Efter själva ceremonin drack vi litervis av champagne, minglade, gick till mingel nummer två, åt middag och slirade runt tills klockan slog natt.

Jag kanske nöjer mig såhär, mitt kortaste blogginlägg på länge? Men det är fint att få spara en del av den här helgen även här.

Ett inlägg om kärlek

Ett år av att få känna det stora, det jag inte trodde fanns. Ett år av att känna sig självklart älskad varje minut på dygnet. Ett år av att automatiskt söka sig till din blick, din famn, din mun, ditt hjärta, din själ. Ett år av att få vara med om en kärlekshistoria så ljus, ren och sann att det känns som jag drömmer.

Aldrig trodde jag att detta fanns och ännu mindre att jag skulle få ta del av det. Det känns som en saga på det bästa vis, för det är en saga jag vet kommer få finnas kvar så länge vi förvaltar oss, så länge vi hedrar att det vi är med om är för stort att nötas bort, förtjänar alltid vår uppmärksamhet.

Det har varit ett år där jag blivit en av dem som automatiskt säger vi. Något jag sett ner på tidigare men jag har blivit svagare, vekare, mjukare, smält ihop med dig. Jag känner mig inflätad i dig, i dina drömmar, i dina tankar, i ditt allt. Jag är din, du är min.

Att det finns en tid då jag inte visste vem du var känns som en lögn, men det är ju en sanning. Livet innan dig var jag noga med att ta del av allt jag kunde ta del av, upptäcka, äventyra, och att dela mitt liv med vem som helst, en någon, bara för att passa in i tvåsamheten var inget jag ville ta del av. Sen kom du. Livets salt. Livsnödvändig och fick allt i min värld att smaka mer. Allt fick mer djup. Familjen blev viktigare, banden till vännerna något jag värnar om ännu mer. Du har höjt mitt liv till något annat, så skrämmande men också det finaste jag fått vara med om.

Jag vill alltid få vara din, såsom jag fått vara vårt allra första år. Din din din. Du du du. Allt allt allt. Volim te, min D.