När jag växte upp kändes Köpenhamn noll procent coolt för mig. Vi var där ibland för att gå på Tivoli och i tvåan hade vi utbyte med en dansk skola, minns deras skolgård vagt. Som tonåring kom den nyöppnade bron till pass, vi åkte över till Netto och köpte sprit helt obehindrat och var livrädda för tullens knarkhundar på vägen hem. Tiderna förändras! Nu känns Köpenhamn, eller Kbh som jag oftast lite svängigt vill skriva, som en underbar plats.
Jag och min kompis R pluggade ihop och vårt kompisgäng från universitetet brukar ses samlat minst en gång per år i ett sommarhus. Vi är vilt utspridda – de som bor mest söderut bor i Malmö och Kbh, den som bor mest norr är bosatt i Gällivare. Jag och R bodde en natt i min familjs sommarhus i Skåne innan vi tog tåget över älskade bron.
Solen sken och vi kunde sitta ute, en riktig lyx i maj då vi var där. Efter att hyrt cyklar (tyvärr hyrde jag två olika modeller och med danska kronans ställning stod detta misstag mig mycket dyrt) så begav vi oss till Fredriksbergs Allé och slog oss ner på Sonny. Vi delade en klassisk frukosttallrik och sedan en med ägg, harissa, avo osv. Varsin balja matcha till det. Kan meddela att brödet från den klassiska tallriken var riktigt gott!
Sen började vi med vårt spankulerandes i olika butiker. Här i en japanskinspirerad tebutik, men vi kikade också en hel massa på second hand-ställen och ett med bara trevliga olika slags pryttlar? Varför är danskarna bättre på att kurera än vad vi är?
Vår kompis Klara mötte upp oss i en av vintagebutikerna, det var lite knäppt för i samma butik sprang jag också på en annan kompis som jag inte visste befann sig i Kbh över huvudtaget. Man är inte så unik som man tror. Nåväl, vi tog Klara under armen och gick på lunchjakt.
Gulliga gulliga Kbh.
Det blev Mirabelle för oss! Jag tog råbiff och ett grumligt glas orange som var väldigt smakligt.
Trots det enorma valutapåslaget unnande jag mig också en bit baskisk ostkaka ringlad med rabarberkräm och en espresso i solen. Här mådde man, ävenom vindarna blåste kallt och jag drog trenchen om mig då och då. Baskisk ostkaka är en av få efterrätter jag uppskattar, är så glad att den trendar.
Sen mötte vi upp vår vän Pernilla, det är hon som bor i Kbh, som körde ut oss till hennes alldeles egna sommarställe på Själlandskusten. Det vuxnaste som finns, att man har en vän med ett eget sommarställe! Och jag längtar redan tillbaka till nästa Köpenhamnstur.
A T H E N A 