Ibland får man helt okända boktips och för mig var Silke ett sådant. En morgon på bussen till jobbet läste jag bloggar, såsom jag brukar, och såg att Julia läst denna. Hon beskrev den som en nätt klassiker med litterära ambitioner. Boken kom sent 90-tal och med den rådande 90-talstrenden så bestämde jag mig för att detta var en titel som kunde passa mig.
Boken handlar om Hervé som handlar med silkesmaskar. Allra mest handlar det som Hervés liv, från en tidig början till ett slags slut. Han bor i Frankrike men som vuxen gör han några resor till Japan för att handla med silkesmaskarna som bringar framgång i hans hemby. Som person verkar han modest och utan större ambitioner på att erövra sig stora förmögenheter, men enträget fortsätter han sitt arbete med silkestillverkning.
I min mening är boken berättad som en saga, det är tonen som författaren använder som tydligt mejslar fram en berättarröst som står utanför Hervés inre.Han låter oss följa Hervé från pappans besvikenhet över de militära ambitionerna som inte nås, till hans frus enkla och förbehållslösa kärlek.
Jag läste, som ni ser, boken i en ganska dekadent miljö och det är omöjligt att inte påstå att det kan ha påverkat min upplevelse men jag tyckte verkligen om den. För mig fångar den tydligt en viktig filosofisk fråga om livet generellt. Är livet det som faktiskt sker eller är livet vår tolkning och perception av vad som sker? För mig är svaret självklart det andra, att vår blick på livet är vad som betyder för det är därifrån vi samlar våra minnen och känslor men om man tänker på det svindlar det, för då spelar prestationer och handlingar ingen roll om vi bestämmer vad som är sant och inte genom vår tolkning. Om vi gör något dåligt men inte låter andra veta det, då spelar det ingen roll om vi själva också kan lägga det åt sidan. För om känslan är att det inte har hänt, då är det mer sant än sanningen.
Oavsett är detta en kort bok så jag rekommenderar den till alla, för tycker man inte om den har man inte investerat så mycket tid ändå. Har någon av er läst, och vad var er tolkning?
A T H E N A 
Inte läst men blir absolut sugen efter att ha läst detta inlägg! Så underbart också att läsa i den fina miljön!
De där livsfilosofiska frågorna är så intressanta- ibland inser man att man lever i olika verkligheter, utifrån hur man tolkar sin omgivning. Och jag tror att jag själv skulle kunna använda bestämmanderätten lite mer ibland, för att inte behöva så mycket bekräftelse från andra: ”Nu bestämmer jag mig för att det här är bra/Att jag är bra osv.” och så får det vara så!
GillaGillad av 1 person
Ja, det var en underbar miljö att få läsa i och antagligen gjorde den mig mer filosofisk men jag är glad för det också.
Tycker du beskriver det bra, om att man kan lev i olika verkligheter för man tolkar och fyller i med sitt egna. Man kanske ska prova lite själv, det där med att bestämma sig för hur något är utan den yttre bedömningen. Jag försöker anamma en positiv syn på saker, men det är inte riktigt samma.
GillaGilla
I en tid av att jämföra sig med andra är det här verkligen en tröstande tanke – att något kan vara bra för en själv och det räcker så.
GillaGillad av 1 person
Visst är det, och kanske något jag själv iallafall vill försöka prova mer? Man kan säkert öva sig in i det tänker jag, som att man kan öva sig till ett positivare synsätt.
GillaGilla
Någon gång när jag var tonåring läste jag ett sånt där fånigt ordspråk, ”man kommer aldrig först om man följer fotspår” och det sitter kvar. Mer relevant är ju att man inte hittar sin egen väg om man bara följer fotspår..
GillaGillad av 1 person
Så är det ju också! Det går ju att tolka väldigt bildligt som i att om man går på en stig, det regnar massor och man mår skit, så kan det vara enklare att gå bredvid där vägen inte är upptrampad och lerig. Det gäller på något sätt i livet också. Det där med att reflektera kanske är något ändå… tycker oftare det är lättare att applicera mot andra.
GillaGilla