Skåne för mig är förhoppningen om att få lugn inombords. Så kanske det fungerar för de som har tillgång till ett sommarställe, att man mentalt ordnar så att platsen är förknippad med ro. Egentligen finns det mycket som borde göras och kan göras. I somras rensade och fejade jag och D som aldrig förr för att göra det hemtrevligare, och det finns tusen projekt på listan men jag ser allt som blir gjort som en bonus. Huvuduppgiften är att njuta av platsen och av att ha tid.
Vi åkte dit i början av januari. Vinden var isande kall och vittnade om kommande snöfall. Den här lilla gulliga gamla tågstationen ligger på promenadavstånd från oss, och vi gick förbi för lunch efter vi installerat oss genom att sätta på värmen i huset och lämnat väskor. Det är inrett så fint där, fransk bistro-känsla. De förra ägarna sålde häromåret till kocken, så det mesta känns igen, tryggt nog för en person som mig som gärna vill känna igen mina gamla trakter.
Dagarna gick. Vi åkte till Falsterbo den där första dagen medan vi väntade på att huset skulle värmas upp. Det finns ett förstaklassigt fotomuseum där, vackert belägen vid stranden med den karaktäristiska naturen inpå knuten. Deras utställningar är av minst samma kaliber som man får till Fotografiska, och jag älskade att få ta del av det. Vi såg bland annat bilder från en liten Beatles-konsert i Frankrike – en man var på den som ung men lyckades aldrig framkalla bilderna, förrän nu mer än 60 år senare. Magisk känsla i bilderna men också kittlande att tänka, det finns nytt material för Beatlesälskarna. Utställningen jag förankrades mest i var Kirsty Mitchells Wonderland. Om ni har möjlighet att se den, gör det. Hennes gedigna arbete för att bygga upp scenografin och dräkterna till bilderna är häpnadsväckande, men det är också något mer i bilderna som man dras in i.
Vi eldade en del de här dagarna. Säg något mysigare? Att höra elden spraka och känna värmen från den medan man läser en bok eller bara myser i soffan, den avslappnade känslan som infann sig inom mig då, den var på en egen nivå.
Ja men det var väl sånt vi gjorde? Läste, såg På spåret, vandrade längs havet och ute på Måkläppen, träffade vänner. Var så tillfreds efter de här dagarna, jag önskar att jag visste hur man exporterar den här förmågan till att vila även till hemmaplan. Om någon vet hur man gör, så tar jag tacksamt emot receptet.
A T H E N A 
Jag har ett knep jag brukar försöka ta till för att vila hemma, och det är att tänka att ens hem är ens sommarstuga, eller om det är vinter kan man tänka att man är i en fjällstuga och sen romantisera det man skulle göra där. Spela spel, äta mer godis på dagtid, mer fika, läsa böcker på dagtid, tycka att det räcker att man tagit en promenad och viktigast av allt att strunta i alla saker man ser som behöver fixas. Att liksom göra det legitimt att inte vara en streber. Turist i sin egen stad funkar ju också, man behöver liksom koda om blicken på det välbekanta.
Och just nu har jag tänkt göra det här i ännu större omfattning. Kan ens hem som nyförlöst få vara som bb, kan man få spendera hela dagen i sängen och ha en extra frukostbricka där och ägna sig bara åt att vila utan att livet utanför pockar på? Jo men jag tror det.
GillaGillad av 1 person
Vilket himla fint knep! / Amanda
GillaGillad av 1 person
Men wow vad fint att du delar med dig av det här knepet och känner också: va varför har jag inte tänkt på detta? Jag har turistat i min stad någon gång, alltså åkt till en stadsdel som en turist. Suttit på caféer och fotograferat fina platser. Men att man kan göra det med sitt hem har inte slagit mig. Tror absolut det fungerar att göra så för mig. Ska prova! Låtsas att jag är i Skåne och bara bete mig som då.
GillaGilla
Ja men jag tror det funkar, man har ju så mycket fint och mysigt i sitt hem. Min d brukar säga att vi lever bättre än kungar på 1800-talet. Tål att tänkas på!
GillaGillad av 1 person