Kategori: Småland

Ett vykort från Oskarshamn

Vi bodde ju i Oskarshamn två veckor, något jag inte hunnit skriva om här. Bodde låter så dramatiskt men det var ju det vi gjorde, vi lånade en lägenhet, jag jobbade på sjukhuset och D från datorn. Vi hade vardagsliv och gjorde somriga saker med Ds familj mellan varven. Här kommer en samling av kort som jag tog under våra dagar:

När jag anlände Oskarshamn var det tropiskt varmt. Hett i luften, vattnet alldeles ljummet. Svärmor bjöd mig på middag och vi cyklade till Havslätt för ett långt kvällsbad. Massor av barn sprang på bryggan, hoppade i vattnet, tjoade, stänkte ner varandra. Så mycket sommarlov i luften.

Två kort på raken, men de tillhör samma hälsning. Vi åkte ut på sjön en dag. Det finns en vacker skärgård utanför Oskarshamn men jag har inte haft möjlighet att upptäcka den än. På helgen var det speedboat-race. Jag tycker det är ganska kul att titta på snabba fordon otippat nog och speedrace har jag många gånger varit med och sett på Sandhamn. Eller ärligt talat har jag mest råkat vara där samtidigt som tävlingen är, vilket också sammanfallit med bra fest på Seglarhotellet. Nåväl, gamla synder behöver inte dras upp här på bloggen. Nu åkte vi ut och låg för ankare medan vi såg båtarna sväva över fjärden, och jag tänkte samtidigt att visst är det märkliga fritidsintressen många av oss har.

Vi blev sugna på sushi en dag och hade hört att det fanns en god sådan nära Ds syster så vi begav oss till en ganska sliten trälåda uppställd längs vägen i princip. De hade sushi och phò på menyn, och jag som älskar buljongsoppor blev akut sugen. Dessutom tänkte jag att om ett så anonymt ställe väljer just phò på menyn så har de nog koll. Det var kanske den godaste jag ätit? Har provat många ställen i Stockholm iallafall och ingen har nått upp till denna. Den ser så modest ut på bilden men jag lovar att den verkligen var välbalanserad, så om ni har vägarna förbi Oskis kan ni gå till OJs house, bli inte rädd för exteriören.

Puss. Vi var på Oskarshamns stadsfestival som heter Latitud 57. Som förfest var vi hemma hos Ds gamla gymnasievänner och drack drinkar samt åt korv. Stenström och Orup fick stora applåder men Bolaget som spelade sista kvällen rev av en helt galen publik. Jag hade missat att de var kidsens absoluta favoriter. Själv svävade jag iväg under Stenström, hans musik har jag känt mycket till.

Dagen efter festivalavslutet bjöd Anna oss på en otrolig frukost. Kan ni tänka er något bättre dagen efter, att få komma hem till någon och bli bjuden på egenbakta frallor, egengjorda marmelader, vallmokaka och mer därtill? Njöt så mycket. Anna bor dessutom väldigt fint och det var kul att få kika in. Blev sugen på husliv men det får vänta. Så många olika liv man vill få leva.

En regnig dag försökte D muntra upp mig, jag var lite låg som jag kan bli på sommaren. Alltid trott att jag är ensam om det, att alla lever sommardrömmen, men har insett nu när bloggvärlden bjuder in mig till fler, att man inte är själv om det. En sak som ofta gör mig glad är att bada. Lite oavsett väder, eller kanske snarare att ju sämre väder och ju mer otippat bad, ju mer lyckokänslor kan jag få. Han tog mig till en sjö som såg lite trolsk ut med näckrosor och en liten eka. Kanske kom det trolska från att regnmolnen hopade sig på himlen och att regnet började smattra när vi klev in. Det blev inte många simtag innan vi hörde åskan dundra och vi istället fick springa upp till bilen igen. Ändå blev jag glad av det här badet, det fungerade även denna gång.

Ds vän är gift med Nayara Karlsson, som tagit kortet på mig och D länge upp i inlägget. Hon inspirerar mig på olika vis faktiskt. Nayara är från Brasilien och flyttade till Sverige för kanske två år sedan och har byggt upp en digital plattform till sig själv på ganska kort tid. Imponerande! Nu hade hon gjort en utställning med fotokonst och hantverk från den delen av Brasilien hon är ifrån. Utställningen kommer visas på bland annat Bokmässan! Mäktigt ju. Hennes instagram för den nyfikne.

Min långa vykortssamling från Oskarshamn får avslutas här, i Timmernabben. Jag, D och svärmor åkte dit för att äta skaldjursbuffé. Jag levde livet. Timmernabben är ett rökeri men det bjöds på lite allt möjligt. Otroligt mätta och nöjda tog vi en solnedgångspromenad i hamnen. Med det var sista kvällen i Oskarshamnstrakterna till ända, och kanske också denna lite splittrade hälsning.

Vuxensommarlovets första dagar och att sakna sin småstad

Nätterna tog slut. Det var en del jobb, och som vanligt finns inga resurser under sommaren men folk får hjärtinfarkt i samma raska takt ändå. Var därför ganska sliten men åkte direkt från nattmaraton till Oskarshamn och till D:s gulliga familj.

D:s syster bor vid havet, så min första morgon promenerade jag upp till deras hus och fick sällskap ner till bryggan. D satt och jobbade vid datorn, lite ojämn fördelning men ack vad skönt det var att komma ut.

Fjorton grader i vattnet! Solen värmde och luftfuktigheten var hög, så att doppa hela sig i kylande vatten var prick så härligt som man kan föreställa sig. Lät mig självtorka på bänken medan jag läste min bok. Det jag inte visste var att jag också brände mig sakta men säkert på ryggen. Sådant som inte känns när det är bris en solig dag.

Såg ut såhär, klänningen har en djup rygg med rosett och det var den som fick luftas under solens strålar.

På kvällen var det festivaldags! Latitud 57, Oskarshamns stolthet. Så trevligt spektakel. Vi började med finmiddag på D:s mammas balkong som har utsikt över festivalen. Förfesten är alltid roligast, så även denna kväll då vi var rätt många blandade hemma i lägenheten. Dock tog vi oss ner till festivalen tillslut. Två scener, massa mat och ölställen. D minglade runt som en kronprins och jag hängde på.

Dagen efter var jag lite trött och tagen. Hade haft migrän hela natten tyvärr, lätt hänt när man jobbat natt och sen låtsas om att man sovit som vanligt. Kör ganska ofta på för mycket efter nattveckan och då blir det baksmälla med migrän tyvärr. D tappade upp det skummigaste bad jag någonsin sett medan hans mamma letade fram en bra badskiva att lyssna på. Kände mig så älskad. Det var så avslappnande, älskar att bada badkar. Får hoppas att vi får till ett badkar i något framtida boende!

Latitud dag två innebar hemmafest hos D:s kompis med deras gamla gymnasiegäng. Det är mysigt med konstellationer som lever kvar! Vi spelade rundpingis, drack caprinihas och försökte lära oss brasilianska dansmoves. När vi gick in mot staden och festivalen slogs jag hur jag saknar småstadskänslan. Vår gångväg ner till Oskarshamns centrum liknande Hadebergaspåret i Lund med naturen runt om. Så många gånger man var på förfest och sen skulle knata in eller ut till villaområdena i krokarna för den riktiga festen. Jag slogs också av att jag inte var någon småstad kvar. Mitt gäng bor inte kvar där, och inte min familj heller. Det blir aldrig nostalgitrippar i barndomens spår på det sättet längre, som det var i början när jag flyttade hemifrån. Då kunde juldagsutgångar eller födelsedagsfester bringa den där bitterljuva smaken av nostalgi. Gå på gator man alltid gått på, cykla på hackig gatsten som man alltid gjort. Allt har sina för och nackdelar såklart men att få romantisera sitt tidigare liv kan vara härligt. Min familj bor ju nära mig nu, och mer kan man inte önska sig, jag slipper slitas och välja.

Nostalgiska dagar är det tur att jag får låna lite av D:s liv så jag får påminnas om fördelarna med en liten stad och att de nära och kära finns samlade.