Vardagsoverload med Niels Fredrik Dahl, Liljevalchs vårsalong och bokklubb

Jag ska absolut sluta tjata om mitt revben snart, för det börjar bli bättre ganska snabbt nu. Men det gjorde att jag i två veckor sköt på alla sociala aktiviteter och plötsligt kom andra veckan i februari med aktiviteter varenda vardag. Följ med, det var kul!

MÅNDAG

De som orkade igenom min återblick på 2016 vet kanske att jag gillar att dra upp Berlin av och till. Jag gjorde utbyte med min vän Harald där, samtidigt som vår vän Karin var i Heidelberg. Sedan vår germanska period ses vi på Bierabend med jämna mellanrum, nästan alltid på Bierhaus, men denna gång blev det Xiang Yue. För några veckor sedan var jag på samma mysiga ställe men med en annan konstellation, matbeställningen blev dock identisk, deras aubergine, sichuankyckling, biangbiang-nudlar och gurka till förrätt. Ska prova något nytt nästa gång! De har ett fat med bao-ish som ser magiskt ut exempelvis.

TISDAG

I år hade jag tänkt läsa om The Sun also rises av Hemingway, för jag klassar det som en favoritbok trots att jag bara läst den en gång. Passande nog blev den vald som bokklubbsbok i Soho House-klubben. Diskussionerna blev lite avslagna för en gång skull, kanske för att 90% av klubben älskade den. Det finns ett avsnitt när de diskuterar den på Babel, det är ju Jessika som leder både Babel och denna lilla bokklubb, som jag ska spana på.

ONSDAG

En av bokklubbsmedlemmarna från min andra boklubb heter Simon. Vi gick till Soyokafe som jag aldrig hört om men som var nominerad till Gulddraken 2019 tydligen! Simon och jag delar matintresse förutom bokintresse. Jag fick prova takoyaki för första gången, en slags bläckfiskboll garnerad med bonitoflakes. ”Har du provat bonitoflakes?” Undrade Simon. ”Kanske, jag tror det?” Svarade jag. ”Du borde komma ihåg det i sådant fall, flingorna rör på sig”. Detta var så otroligt gott!

Jag provade deras miso ramen, jättegod buljong som inte var överdrivet misostinn utan man fick mycket smak av den underliggande buljongen också. Simon tog katsu curry, så märklig men god rätt. Friterad kyckling med en currysås lik en indiskdoftande curry.

Gullig lapp vid kassan.

Märta och belåtna vallfärdade vi vidare mot Sergels torg.

Niels Fredrik Dahl intervjuades av Kristina Sandberg. Han var så sympatisk och älskvärd, likaså Sandberg och dynamiken var väldigt fin. Fick Fars Rygg signerad, hade egentligen glömt den hemma men D kom och levererade boken så jag kunde få min signatur.

TORSDAG

Skyddade hem efter jobbet för att byta om till något fint men så orkade jag verkligen inte? Energin är så låg just nu. Satte på mig läppglans och sen dundrade jag vidare till kvällens aktivitet.

Invigning av Liljevalchs vårsalong! Tyvärr hade jag bara en plats, så gick dit lite själv men anammade känslan fort.

Ändå dekadent att få dricka bubbel och äta chokladpraliner medan man ser på konst, alldeles själv.

Brukar försöka gå på Vårsalongen, så det kändes kul att få se den redan från invigning.

Mycket blandad konst och för min del, som inte är alldeles för bevandrad, mycket jag absolut inte förstår. Det här var fint dock.

Favoriten var denna dock, glaskonstverk av Jessica Westerberg som jag råkar känna dock, men jag tycker genuint att denna var finast och gav mest pirr. Råkade springa på henne också och fick ge en grattiskram!

Rummet där hennes konstverk hängde var generellt det finaste rummet, lite aquatisk och eterisk känsla. Tyckte om denna fina också.

Annars måste jag erkänna: känner mig lite som kejsarens nya kläder, eller förstår alla hur konsten på Vårsalongen blir vald? Tyckte ändå det var bättre kurerat i år men har ett behov av att diskutera detta med någon. Jag håller med om att konst gärna ska få skapa diskussion och tankar, men jag har också ett behov av att ögat tillfredsställs. Att det är vackert eller imponerande hantverk. I Sverige tycker jag så stor del av konsten, här inkluderar jag även böcker, gärna skildrar och premierar det fula?
Nåväl. Det var den veckan. Den här veckan gör jag ingenting om kvällarna istället, jag är fortfarande trött ärligt talat och har massa forskning och andra projekt som tar upp min kvällstid. Det är mysigt på sitt sätt, det med.

Mina senaste reservationer på biblioteket

Jag älskar bibliotek och minns nog alla bibliotek som jag använt genom åren. Lunds stadsbibliotek är självklart det som satt störst avtryck. När det var sommarlov älskade jag att strosa bland hyllorna, dra ut bokryggar och läsa baksidetext. Jag slukade allt, till och med stora pärmar med språkböcker och kasettband för att lära mig uttal, ”John and Sue travelled to Brighton on a holiday”. Stark dramaturgi i dessa gamla språkkurser… Numer är mitt närmsta bibliotek på Fältöversten i Stockholm. Eller egentligen bor jag närmare Kungliga biblioteket men inga moderna böcker finns att låna där. På Fältöversten har de nyligen renoverat och jag tycker lokalerna faktiskt är fina i sin modernitet trots allt. Ibland reserverar jag böcker och plötsligt dyker det upp ett sms om att komma och låna. Som små överraskningar i vardagen! Det är min vän Irma som tipsade om det, att köa på, även om det är hundratals före, för plötsligt kommer ett sms och det är dags att läsa. Jag var precis inne och reserverade en bok, och tänkte dela med mig av mina senaste titlar som köats. Alla bilder är från förlagens egna nedladdningsbara sidor, men stolekarna blev lite knasiga… Ni får hålla till godo!

Kammakargatan av Therese Boman
En av mina favoritförfattare än Hemingway och för några år sedan läste jag boken Den sista sommaren av Gianfranco Calligarich som gav mig samma ljuva känsla. Sandra Beijer beskrev på sin blogg att dessa böcker är som vykort från en specifik händelse eller tid, och skrev att Kammakargatan är en liknande slags berättelse. Ni kanske anar att mina förväntningar är alldeles för höga… Jag har läst Bomans bok Andromeda som jag tyckte om men ville ha ännu mer kvalitet av. Sen är jag extra spänd på att läsa då min vän Julia tyckte stilen och beskrivningarna om Stockholm hade kunnat vara något jag fått ur mig, den största komplimang jag fått kanske. Köplats undrar ni? 231.

Liken vi begravde av Lina Wolff
Jag har läst två titlar av Wolff, båda hyllade och båda lämnande mig med en känsla av att inte förstå vad som gör att andra älskade dem. Var därför inte så sugen på hennes nya titel tills två personer tipsade om just den, och jag nu känner mig nyfiken på om detta är hennes bok som får mig att bli ett fan. Boken utspelar sig faktiskt i Skåne, där man följer två systrar som växer upp som fosterbarn. Förutom Skåne som tema, något jag ju troligtvis kommer uppskatta, så är jag ändå nyfiken pga Wolffs egna väsen. Lyssnade på en podd där hon beskrev sin översättningsarbete av boken Hundra år av ensamhet och hennes angreppsätt var otroligt. Det är bara 638 personer före mig i kön.

Silke av Alessandro Baricco
Julia tipsade om boken Silke inne hos sig, och jag blev genast intresserad. Hon beskriver boken där språket är njutningen, med en lätt och luftig känsla. Korta klassiker är precis vad jag önskar att variera min läsning med, och ett språk som tilltalar är allt jag kan önska mig mörka vinterkvällar. Den här når mig nog snart, jag har köplats 1.

Body double av Hanna Johansson
En av Ds vänner, Emma, brukar vara himla fin med att tipsa mig om titlar hon läst och gillat. Body double var en av dessa tips och även Julia som jag nämnde ovan samt DNs sammanställning av boktips från 2025 nämnde denna titel, och även Ulrika tipsade via kommentarerna, så jag köar ivrigt på biblioteket. Och vet ni, det verkar vara min tur för vilken dag som helst när jag skriver detta, för den hanteras av ett bibliotek i detta nu.

Air av Christian Kracht
Okej jag verkar ha säkrat hela vårens läsning där inne på bibliotekets hemsida inser jag, för dessa böcker ska ju varieras med bokklubbarnas val också så det kanske var lite att ta i. Men när jag läste massor av årssammanfattningar om folks läsning från utgivna titlar 2025, då återkom Air gång på gång med beskrivningar som mästerverk och obeskrivlig. Kunde jag göra något annat än sätta mig i kö? Icke. Köplats: 388.

Nu väntar jag spänt på mina presenter från biblioteket!

Mina lästa böcker 2025 del 3

Sista delen av den här bokkavalkaden! Del 1 hittar du här, och del 2 här. Nu är vi inne på hösten, då min läsning kom igång ifrämst i slutet av hösten när jag började pendla.

Det var inga favoriter för livet i denna del av läsåret men ändå en del titlar som var trevliga att ta del av. De här böckerna har jag mestadels inte hunnit recensera faktiskt! Men kommer lägga in deras länkar efterhand. Stjärnmarkerad = bokklubbsbok. Let’s go!

Patronyme av Vanessa Springora ☆
En bok jag läste direkt efter Fars rygg och som delar många likheter. Springora skrev en debutbok om sin tonår när hon var ”tillsammans” men en mycket äldre manlig fransk författare. Den här boken utforskar Springoras pappa, en mycket märklig man som hon aldrig förstått och försöker kartlägga efter hans död med hjälp av fotografier och sitt efternamn. Liksom Fars rygg kretsar boken i sin tur mycket om hennes farfar och hans potentiella inverkan på pappans galenskap. Rekommenderar även om de flesta i min bokklubb tyckte den var ofärdig och inte så läsvärd.

Friläge av Yrsa Keysendal
Yrsa är en skicklig författare och generellt väldigt kunnig inom skrivande är min uppfattning efter att få ha haft henne både som lektör och kursledare. Det var så spännande att läsa hennes bok av det skälet! Men väldigt svårt att recensera av samma skäl.

Stargate: En julberättelse av Ingvild H. Rishøi
En modern Dickens kanske man kan kalla den här julberättelsen? Rishøi berättar med sin alldeles egna sagostil om två flickor som växer upp med en alkoholiserad pappa. De försöker få till en jul hemma ändå, och vi följer deras väg. Vackert berättat om mörka teman, men ändå är inte boken rakt igenom dyster utan ljuset spirar.

Vinternoveller av Ingvild H. Rishøi
Lite på samma tema skildrar Rishøi vardagstragik och realism med en varm sagoton. Stargate var bättre men denna var också bra. Är sugen på att läsa mer av henne!

Senseis portfölj av Hiromi Kawakami
En bok jag vann i julklappsspelet vi hade med bokklubben! Varit nyfiken på den länge och den uppfyllde mina förväntningar. Japansk i stilen – en stillsam vänskap och annorlunda kärlek som växer fram mellan intag av olika japanska rätter jag iallafall aldrig hört talas om. Rekommenderar varmt!

Hålla andan av Flora Wiström
Jag gick skrivkurs med Yrsa & Flora i september som sagt, och köpte då denna av Flora. Melankolisk, mörk och smutsig om att vara tonåring och allt som man kan kämpa med då. Jag är inte rätt publik för boken känner jag, men Floras stil känns igen.

All Fours av Miranda July
En av 2025s stora snackisar! Det var väldigt kul att ta del av den här boken för att förstå vad alla pratar om där ute i etern. Jag förstod den inte alls dock. Visst är det på tiden att en bok om en kvinna i vanliga medelåldern får ta plats men jag kände att den inte har igenkänning i en svensk kontext riktigt? För mig blev den mest vulgär och påfrestande att läsa.

Det var alla böcker jag läste 2025! Har ni någon favorit från 2025 jag ska ta med mig i tipslistan?

Januari i en lista, 2026

Januari, som många känner är världens längsta månad och på ett sätt håller jag med? Det måste nästan vara något med kosmiska och vårt förhållande till solen, att det är längre tid? Inte mig emot dock, mer tid vill man alltid ha.

Månadens bok
Läste faktiskt fyra hela böcker den här månaden? Otippat. Bland annat läste jag Stjärnans Ögonblick av Clarice Lispector. Jag tyckte om språket, de oväntade ordvalen som verkar vara just hennes sätt att skriva på och därför är hon säkert svåröversatt. Det finns ett avsnitt på P1 Klassikern om boken som jag tänkte lyssna på. Av de andra böckerna var två stycken för bokklubbarna: The Widow av Grisham och Flesh av Szalay. Läste också The Evin Prison Bakers Club: Surviving Irans most notorious Prison.

Månadens ord
Bärighet, och inte som i smak utan som i isens bärighet. Jag och D försöker bli långfärdsskridskoåkare och gick med i SSSK, en skridskoklubb här i Stockholm, nu i januari.

Månadens mat
Jag har utforskat en del olika kök genom matlagningen men tänkt på att jag inte riktigt behärskar det persiska köket trots min bakgrund. Jag lagade därför en av mina favoriträtter, Ash, nyligen. En örtig bönsoppa med salta nudlar. Ärligt talat blev den exakt som jag ville ha den? Så nöjd. Annars fick jag äntligen prova Xiang Yue, en sichuansk restaurang.

Månadens vin
Har knappt druckit något vin den här månaden. Var på restaurangen Farang när jag gick en kurs, och vinet där var gott men det är också allt jag minns i vinväg. Drack något rött när vi åt fondue i en kåta i Sötten också, men ja, det var nog inte mer spännande än såhär i januari.

Månadens te
I mina gömmor hittades en påse med NKs påskte som var oöppnad, så det blev månadens mission att dricka upp. Det var gott, ett svart te med mango, citron och ros. Om man slog i lite mjölk blev smaken orimligt likt sådant där sött mjölkigt thaite? Vi var i Thailand förra januari, jag och D, så det blev en ljuv doft av den tiden.

Månadens skönhet
Lite sen på bollen köpte jag Cliniques Almost lipstick i färgen Black Honey, färgen som ska vara ultimat men som jag varit skeptisk mot eftersom jag blir det när något blir sådär grovt hypeat. Om det var förförra året som den hade sin absoluta hype på sociala medier? Dock var färgen perfekt… Naturligt bärig och skir nog för att kännas mjuk men ändå tillräckligt med färg för att det ska ge något.

Månadens bad
När jag och D var i Skåne blev det ett besök på Skanörs kallbadhus. Jag badade i isande kalla vågor.

Månadens skrivande
Det går så sjukt trögt för mitt skrivande. Jag är med i Ulrikas skrivgrupp men har inte lyckats vara med på någon träff än, men jag hoppas det ska bli räddningen för skrivgnistan. Dock är en av mina forskningsartiklar äntligen publicerade, det är ju också ett slags skrivande om än något helt annat.

Månadens låt
Baraye av Shervin Hajipour. En låt om varför folk går ut och protesterar på Irans gator, som rör min själ varje gång jag lyssnar på den. Han gjorde den under Women Life Freedom-protesterna men texten beskriver precis vad som rör sig i själen och förtrycks av regimen. Om någon är intresserad, kan man läsa det här blogginlägget. Andra halvan av inlägget beskriver rad för rad textens innebörd. Mitt hjärta brister av hur han fångar det Iran jag känner.

Månadens kultur
Den här månaden blev det besök på Falsterbos fotomuseum. Jag tycker verkligen det är toppen, om ni har vägarna förbi någon gång rekommenderas ett besök. De lockar till sig giganter inom fotografi och med lokalens plats precis vid havet och sanddynorna, blir det hela en särskild upplevelse.

Månadens bokcitat
Jag har inget denna månad. Jag har varit för splittrad i tanken för att kunna ta till mig vackra meningar, tyvärr.

Månadens TV
Jag har börjat titta på Culinary Class Wars! Om man är matintresserad är det många aspekter som gör det sevärt: dels är det otroligt välrenommerade och duktiga deltagare. Sen används en hel del råvaror som inte alls är välbekanta för någon som lagar mycket mat i Europa, och att programmet tar sig tid att utveckla hur saker lagas och hur kockarna tänker bakom deras kreation, ja det blir väldigt lustfyllt. Tycker nästan det räknas som slow-TV i jämförelse med många andra matprogram. Kanske känns det också så för att man inte kan scrolla och joxa samtidigt, utan man måste titta och läsa undertexter för att förstå eftersom allt är på koreanska. Jennie Walldén är med och tävlar! Men jag har inte nått något avsnitt där hon är med än.

Månadens podd
Som kanske tidigare känt är SRs poddar det som konsumeras mest på min poddapp, men jag tror inte jag valt Klassikern någon gång som nämndes här ovan? Det är P1 som producerar korta avsnitt om ett modernt klassiskt verk.

Det var svårare än vanligt för mig att skriva den här listan. I vanliga fall brukar det vara en välkommen stund av reflektion kring månaden och av att knyta ihop säcken på något vis. Men det som dominerat mina tankar mest, har varit protesterna i Iran och den totala massakern av oskyldiga människor som skett. Samtidigt är ju människan och livet sådär – man kan distraheras. Jag har distraherats av mitt jobb, mina böcker, av D:s kärlek, av skidor och vintersport men så fort det är mellanrum i aktiviteter så övermannar tankarna på alla oskyldiga liv, liv som liknar ditt och mitt liv, av alla fängslade, skadade, som torteras och avrättas. Det blir som parallella liv, ett liv som är mitt vanliga liv, ett jag uppskattar och tycker om att få skriva om här. Sen det inre livet, som är mer sargat och upprört.

Jag hoppas på ett ljust februari.

Vardagsvecka i januari med en släng av Soho, Xiang Yue och Riche

Det är fint att se på vardagar genom den blick man har när man skriver här i etern. Det känns mjukare, snällare, mer förlåtande mot alla egna inneboende krav. Min vecka häromveckan var som en klassisk vecka i januari, men ändå blir jag väldigt glad när jag tänker på den.

Jag jobbar i Norrtälje just nu. Bussen dit är lång, både fysiskt som i att det är en dubbeldäckare men också tidsmässigt. Minst en timme enkel väg. Jag brukar läsa bloggar, dricka te, skriva här på bloggen, forska, läsa bok och på vägen hem oftast somna och vakna med käkont. Men dit känns som en fredad timme att ägna sig åt sådant jag ändå vill göra. Dessutom är vägen från busstationen fin tycker jag, längs med ett vattendrag och när snön är sådär djup som den var häromveckan kläs det gamla lasarettet in i ett snötäcke.

På veckans första dag kom jag hem till att D hade fixat mys hemma. Jag hade fått två bra forskningsbesked på kort tid, något som kändes som en lättnad i en tid där forskningen känns kämpig på många vis. Även om jag är en förespråkare att man ska fira allt som går att fira, så kan jag glömma bort att göra det med jobbframgångar särskilt om det varit kantat med svårigheter innan. Det är som att jag bara vill andas ut och sen vill lägga det bakom mig.

Blommor och champagne <3. Blev djupt rörd. När man själv mest är i något och harvar, med en ganska dyster känsla, så blir det så fint att komma hem på en vanlig vardag intet anandes och mötas av någon annans omtanke.

På tisdagen var det dags för bokklubb på Soho House. Vi läste John Grisham och hans nya bok The Widow. Jag hade en förhoppning om att det skulle vara en mysig lässtund över julen. Jag läste den visserligen mestadels framför brasan i Ljunghusen, men det var ändå inte en så bra bok? Trodde mer om honom.

På Soho tog jag en drink till bokdiskussionerna. Ibland dricker folk vin, ibland inget och just denna dag drack alla typ te men jag var sugen på en liten drink. Den smakade surt äpplegodis. Det här är alltså bokklubben Jessika Gedin leder. Det var lite blandade skurar om utlåtandet men visst var majoritetens åsikt att det inte var den bästa bok man läst men att den trots det, fångar en. Vad är det med språket som Grisham ändå lyckas med?

Kvällen efter kom jag hem till D, han är alltid hemma innan mig om han inte hittar på något. Vi åt lite middag innan vi bänkade oss framför TV:n för ett väldigt stort zoom-möte. Vi ska bli medlemmar i SSSK, en skridsko-klubb, och första etappen var att gå en kollektiv teorikväll.

Just nu är det dock en del snö på sjöarna så det är inte den bästa åkningen om jag får säga det själv, som total nybörjare på naturis.

På torsdagen mötte jag upp mina vänner Iris, Julia och Louise på Xiang Yue, som ligger på vägen hem från Norrtäljebussen för mig. Det är ett kinesiskt hak som ska ha väldigt god och autentisk mat från Sichuanköket.

Det var verkligen väldigt gott. Allt. Vi åt bland annat en rätt med stekt aubergin som jag måste rekommendera. Och gurksalladen! Läste någonstans att det är tradition, att börja med den här lite syrliga, salta, småstarka och krispiga gurksalladen.

Vi åt friterade räkor och friterad kyckling, båda med rikligt med sichuan så läpparna och tungan pirrade. Räkorna hade någon mer chili i sig också, för det brann till i munnen en stund efter man tuggat i sig dem.

Och deras biang biang-nudlar… Otroliga. Breda, perfekt tuggmotstånd och dressade med chiliolja. Vi hade en så fin stund här inne, pratade om allt. Högt, lågt, hemskt, ljust. Vi har lärt känna varandra via surfen vilket också är något jag ofta tänker på, hur en enstaka surfresa i Portugal gett mig så många av mina närmsta vänner?

Och fredagen, som markerade avslut på en lång vardagsvecka eller markerade starten på helgen beroende på hur man vill se på det, spenderades med Eli. Också en surfvän! Vi gick till Riche ihop, drack varsin öl och pratade bland annat om hennes kommande projektarbete i Uganda. När jag pluggade till läkare var jag också i just Uganda, och nu ska Eli dit i sin roll som barnmorskestudent. Hon är cool!

I januari behöver man romantisera sin vardag ännu mer än vanligt känner jag. Trivs oftast bra mitt i vintern men just nu sover jag ofantligt dåligt och att få skapa lite skimmer kring sin vardag hjälpte iallafall min just nu lite gråa blick.

Mina lästa böcker år 2025 del 2

Dags att ta sig igenom del 2 av mina lästa böcker 2025! Del 1 hittar ni här, och om ni kikar på kategorin Böcker kan man hitta min samlade läsning från år 2024 också. Jag minns den här delen av min läsning som bladvändartiden. Det var sommar i början av den här läsningsperioden och jag kom in i den där efterlängtade transen när man ligger på en strand och slukar sida efter sida.

Det var dessa titlar jag läste mellan juli och oktober. En ganska blandad kompott, både några äldre, några nya, några engelska, några översatta och några svenska. Stjärnmarkerade betyder att vi läste i bokklubben, i någon av de två bokklubbar jag är med i för att förtydliga. Om jag skrivit en recension på bloggen är den länkad i boktiteln.

Ligan av Bremmer på en handduk i Ljunghusen

Ligan: Klarakvarterens blodsystrar av Fatima Bremmer
Den här boken var en genomtänkt present från mina vänner Iris, Julia och Louise. Jag har läst Ett jävla solsken av samma författare med stor behållning. Den boken fokuserade på journalisten Esther Blenda, medan den här boken fokuserar på ett myller av kvinnor som byggde upp och gav plats åt kvinnor inom journalistiken i 1900-talets början. En så utbildande bok, och enkel att ta sig an.

En ny gud av Kjellner, även här i Ljunghusen

En ny gud av Zara Kjellner
Ytterligare en present, på självaste födelsedagen, från min vän Mathilda. Vi läste bägge denna och diskuterade över en frukost på Pom och Flora. Kjellner skriver suggestivt och med en särskild rytm. Jag uppskattade även om jag på totalen kanske tycker boken är lite för ofullständig ändå för att bli en bok man bär med sig, men är nyfiken på hennes kommande författarskap och var hennes texter kommer hamna rent stilistiskt!

För Lydia av Sundström mot en juliblå himmel i Ljunghusen

För Lydia av Gun-Britt Sundström
En av mina favoritböcker är Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg, som handlar om Arvid och hans hopplösa kärlek till Lydia. Eller är det Lydias hopplösa kärlek till Arvid? Sundström skriver samma historia men med Lydias perspektiv och placerar de tu under 70-talet. Jag älskade detta, tycker tonen är välfångad och perspektivvridningen skapar massor av utrymme för diskussioner.

The Guest av Emma Cline
Emma Cline skrev boken Flickorna (The Girls) som jag älskade och när jag stod i Höllvikens biblioteks långa rader av böcker så drogs min blick självklart till denna. Inte lika bra – men ändå har boken någon. Huvudpersonen driver runt i ett plastigt liv i LA. Vad hon lämnat bakom sig eller vad hon tror finns framför är inte tydligt för någon, varesig mig som läsare eller för karaktären själv heller troligtvis.

The New York Trilogy av Paul Auster
Kära Auster. Jag läste Baumgartner förra året och totalt älskade, vilket också ledde väg till hans postuma författarskap. Tyvärr var inte denna bok något för mig – tre längre noveller som troligtvis ska läsas med en mer filosofisk blick än vad jag kunde uppbåda.

Kingsolver på en stenstrand i Kornatiskärgården, Kroatien

Demon Copperhead av Barbara Kingsolver ☆
En riktig tegelsten och jag ska vara ärlig, jag fasade inför att slå upp denna. En tragisk bok om missbruk och mörka livsöden var vad jag tänkte men Kingsolver är en briljant författare och lyckas skildra det desperat maktlösa med humor och ljus. Varm rekommendation!

Fars rygg av Niels Fredrik Dahl ☆
En bok som växer på mig ju mer tiden går. Hela handlingen finns sammanfattad i redan första kapitlet – författarens far var en ensam man, och författaren försöker utforska hans pappas barndom genom sparsamma fotografier. Språket är ett hantverk i sin enkelhet som lämnar mycket mellan raderna, som ändå går att förstå. Rekommenderar men med en varsam hand, kanske till någon som läser mycket?

Har ni läst några av dessa? Tyckte ni samma? Alltid nyfiken på att höra om andras läsande!

Mina lästa böcker sammanfattade (år 2025 del 1)

Förra året gjorde jag minirecensioner på varenda bok jag läste under året, och jag fortsätter detta inslagna spår. Det är ett fint sätt för mig att gå igenom och landa lite i vad man tar med sig från all läsning också. I början av året läste jag först en del, när vi var i Thailand, men sen var det så mycket med forskningen att jag kom av mig. Den första tredjedelen av årets titlar tog mig ända till juli att läsa, om nu någon annan utöver jag själv uppskattar den slags sifferstatistik. Böcker som lästs i bokklubbarna (två stycken) är markerade med en stjärna.

Goodreads hjälper mig hålla koll! De första sju böckerna kommer här.

Sen for jag hem (Jaana Kippo #3) av Karin Smirnoff
Det var dags att ta sig an sista delen i Jaana Kippo-trilogin. Jag minns den knappt, utan minns bara att jag tyckte det var skönt att vara klar. Den första boken i trilogin läste jag med stor behållning men sen blev det för mycket av samma gråa svenska litteratur för mig. Alltid alkohol, sexuella övergrepp, snor och gråhet.

Conversations with friends av Sally Rooney
Sally Rooneys debutroman som också satte henne på kartan som författare, otroligt. Och jag förstår varför. Två väldigt unga tjejer får vistas i en dekadent miljö, och deras vänskap med ett gift par skildras med en viss skärpa som är typisk för Rooneys första två böcker. Jag förstår inte huvudkaraktärerna alls och ogillar dem ganska mycket men ändå är boken så lockande och bra? Perfekt strandbok dessutom.

Bränn alla mina brev av Alex Schulman
Jag är en långsint person i vissa lägen. Kan tillexempel aldrig se bort från hur Schulman var ett as på internet back in the days och vill därför inte riktigt läsa hans böcker men denna fick jag av mamma, som älskar den. Och ja, den var väldigt bra. Tycker jag att det är ok att fläka ut sin familj för en bra bok? Vet faktiskt inte, tål att diskuteras. Men är man lite intresserad av den gamla litteratureliten i Sverige finns det också en skvallerfaktor i att läsa boken.

Intermezzo av Sally Rooney ☆
Sally Rooneys debut präglades av en lätthet i språket och en obryddhet inför berättelsen. Den här boken blev oerhört hypead vilket jag inte till fullo förstår. Här tycker jag hon krånglar till både språk och historia så att jag aldrig riktigt får fäste i boken.

Hyper av Agri Ismail ☆
En bok om en kurdisk familj vars tre barn växer upp i London. De tar alla varsin riktning i livet som gör att allt blir dåligt men på vars tre olika sätt. Jag fastnade inte för denna, fastän många i bokklubben uppskattade.

Lynch på Sandhamn, medan vi väntade på båten hem

Prophet Song av Paul Lynch ☆
Paul Lynch skriver hypnotiserande om hur ett samhälle sakta går till att bli auktoritärt till oigenkännligt och en krigszon. Och om varför det är svårt att veta när man ska lämna ett land som är på väg åt fel håll. Kusligt pga hur mycket man ser i sin samtid i boken, men kanske var jag extra berörd av att jag läste medan Israel-Iran kriget härjade i två veckor och mitt hjärta blödde av oro varje dag. Tyckte mycket om, och missade tyvärr bokklubben om denna så vet inte vad de andra tyckte.

Tranorna flyger söderut av Lisa Ridzén
Den här boken fick jag i present av min vän Eli. En bok om åldrande, vilket är annorlunda för mig att läsa om. Det är skrivet ur en äldre mans perspektiv när han lever på sluttampen. För mig som arbetat med många äldre sjuka på sjukhus känner jag starkt för vissa delar och det är hur vi tar ifrån våra äldre deras autonomitet. Av omsorg och välvilja, men blir det bra egentligen? Eller dör man hellre av en bruten höft men man har iallafall fått ro om sig själv och sitt hem med farliga kanter och mattor man kan snubbla på? Jag vet inte, men boken ger en perspektivet att tänka efter. Tyckte om!

Det var mina första titlar för året! Kronologiskt har vi nått i början av juli redan, ett baktungt år helt enkelt där jag läste mest på slutet. Förra årets del 1, del 2 och del 3 hittar ni länkade.

Har ni läst någon av titlarna?

Min läsning i en lista 2025

Tänk att det redan gått fem dagar på 2026? Att vi är inne på den sjätte dagen? Jag brukar gilla att ägna jullovet (och januari till viss del) till att reflektera över föregående år. Förra året fyllde jag i samma lista om min läsning och det var ett fint sätt att landa lite i allt som passerat i ens inre. Med läsningen får man ta del av så många platser och världar. Förhoppningsvis lyckas jag publicera ett inlägg med lite minirecensioner från 2025 också! Men om ni vill läsa om många böcker i ett svep, rekommenderar jag mina tre inlägg från förra året (del 1, del 2 och del 3). Alla böcker jag recenserat finns på bloggen finns länkade i inlägget.

Hur var läsåret 2025?

Det här var ett mediokert läsår på många sätt. Dels läste jag i perioder mindre än önskat och dels fastnade jag länge med titlar jag inte tyckte så mycket om. Samtidigt har jag ändå känt att läsningen i högsta grad närvarat, kanske på grund av mina två bokklubbar som gjorde att samtalet alltid var igång.

Antal lästa böcker under 2025

I år blev det 21 böcker jämfört med 29 föregående år. Men jag ska ärligt talat säga att jag struntar i antal, för mig är det viktiga läsningens närvaro i mitt liv. Än så länge är läsandet inte förknippat med prestation för mig, så jag försöker därför inte bry mig om antalet allt för mycket. Är också lite rädd att jag skulle gå miste om titlar som är långa och bra, om jag jagade siffror.

Vilken typ av böcker läste du?

Det jag främst läser i bokväg är skönlitteratur helt klart. Jag läser sällan genrelitteratur eller biografier men jag läste ändå Ligan av Fatima Bremmer som är en slags biografi eller verklighetsskildring, populärvetenskapligt neddyk i journalistikens start för kvinnor i Sverige? I år blev det ingen poesi nästan vilket jag saknat.

Vilken månad läste du flest böcker?

I juli läste jag fem böcker vilket speglar att jag var ledig och jobbade natt om vartannat vilket gav mycket tid till att lata sig med titlar på en ljus sandstrand i Skåne. Men även december blev en läsmånad med fyra böcker, troligtvis för att jag börjat pendla lite över en timme på buss enkel väg per dag. Mer tid till böcker, försöker jag tänka.

Vilken månad läste du minst?

Det fanns två månader som inte fick en avslutad titel i sig, dels mars vilket jag tror var för att jag i mitten av april hade halvtid på min forskning så all tid gick till att förbereda mig inför den presentationen och inlämningen. Även augusti stod tomt, och det var nog för att vi bilade på Balkan och jag mådde lite för illa för att läsa i bilen i kombination med att jag ville hålla D sällskap som var föraren helt uteslutande under hela färden. Är ändå lite överraskad att augusti skrapade så skralt i antal, kanske var det också för att jag läste The New York Trilogy av Paul Auster, en favoritförfattare men verkligen inte en favoritbok.

En bok du inte läste ut?

Det var en titel som jag inte orkade slutföra, en bokklubbsbok. Vi skulle läsa Fourth Wings av Yarros, och det var verkligen inte min typ av genre. Det var en slags romantasy, alltså en bok som blandade romance och fantasy, båda genrer jag verkligen inte njuter av att läsa. Men Yarros är en av de mest lästa och tiktokade författarna i år så jag är inte i majoritet i den här frågan. Var också nära att lägga ner The New York Trilogy (hädelse) men också All Fours av Miranda July, en annan av årets snackisar. Om jag ska vara ärlig, var Intermezzo av Sally Rooney också nära att bli bordad.

En ny genre för året?

Ja det var väl romantasy vilket jag kan avskriva för all framtid :)))))

Några citat som du fastnade för?

Många av årets bästa citat i min mapp är av Gun-Britt Sundström och hennes klokhet om relationer och att vara kvinna men behålla sin frihet.

Annars kommer jag nog bära med mig Dahls ord om ensamhet.

Några böcker som fick dig att vilja skriva?

I somras läste jag För Lydia av Gun-Britt Sundström och liksom Hjalmar Söderbergs bok Allsmäktigt förfarande skapar den en otroligt ljuv känsla inom mig när jag läser. Jag förstår inte hur, men jag hade älskat att få återskapa en sådan känsla vilket ju är en slags skrivlust som kittlas.

Bästa läsplatsen 2025?

2024 svarade jag stranden i Ljunghusen vilket fortfarande gäller men ett café i Trogir som heter Agape seglar upp på stark andraplats. De serverar en väldigt god islatte och miljön är så bildskön och därför inbjudande till läsning tycker jag?

Ett fint läsminne från 2025

Det är från Kroatien i våras. Vi var nere vid ett klippbad, det var påsk och luften kall men solen värmde fint där det var lä. Jag och Daniel vilade där, och Daniel somnade med huvudet på min mage medan jag läste. Höra havet, vara själva, känna solen efter en lång vinter och känna Daniels varma hud mot mig gav den mest rofyllda läsningen i år.

I vilken form läste du böcker 2025?

Jag läser nästan alltid fysiska böcker. I år blev det inte ens läsplatta för en endaste titel, jag har använt min vid resor förut men inte i år. Det blev både pocket och inbundna, mest köpta men en del lånade på bibliotek eftersom en stor del av läsningen var styrd av bokklubbsval och då hinner jag sällan få boken från biblioteket i tid.

Vilken var den första boken du läste 2025?

Sen for jag hem av Karin Smirnoff, Jana Kippo-serien? Jag är så MÄTT på den där serien faktiskt och hade inte alls en njurbar läsupplevelse.

Och vilken var den sista?

All Fours av Miranda July. En bok där jag absolut inte var målgruppen och därför inte förstod storheten i. Boken beskrivs som en progressiv aha-upplevelse för kvinnor i klimakterieålder, och det tyckte jag var lockande att ta del av, men för mig blev den otroligt amerikansk och det är inte menat som en komplimang i det här sammanhanget.

Vilka var de bästa böckerna du läste 2025?
Jag tror 2025 går till historien som ett av mina sämre läsår tyvärr, det var inte så många titlar som verkligen fastnade. Fars Rygg tyckte jag hade något, boken var av god litterär kvalitet om jag får uttrycka mig så, men jag tror inte den kommer stanna med mig för evigt. För Lydia däremot, det är en bok jag verkligen tyckte om, men den replikerar å andra sidan på en av mina favorittitlar någonsin. Stargate: En julberättelse var bra men jag hade också enorma förväntningar på den och blev därför inte riktigt hänförd? Så just nu är det svårt att säga om den trots allt är en bok att bära med sig.

Vilka kommande böcker ser du fram emot att läsa?

Jag är ett fan av Valérie Perrin vilket jag nog tjatat om på bloggen, men det finns en ny titel av henne på svenska som jag vill ta mig an. Efter Sandra Beijers skrivläger i Grekland med författaren Coco Mellors, så har jag blivit nyfiken på hennes titlar och Blue Sisters översätts till svenska i år även om jag själv gärna vill läsa den på engelska. Mandarinerna av Simone de Beauvoir är också på min radar – inte för att den är ny men för att jag brukar älska en slags romantiserande dekadent blick på författare från förr, och i Mandarinerna figurerar bland annat Albert Camus och Jean-Paul Satre (!). Annars är jag nyfiken på Air av Christian Kracht. Nästan varenda boksammanfattning av kulturredaktörer och litteraturkritiker jag läste under 2025 verkade förundrade över denna titel.

Skulle så gärna vilja höra om era läsår! Vilken titel bär ni med er? Är det någon bok ni vill läsa 2026? osv osv osv!

Patronyme av Vanessa Springora

När Vanessa Springora kom med sin debutantbok trodde jag det var den enda boken hon skulle komma att släppa. Visserligen har hon alltid arbetat med skrivande i någon form, men boken hon skrev med titeln Samtycket handlade om hur en känd författare i Frankrike haft ett ”förhållande” med henne i tidiga tonåren. Hon hämtades i skolan till att hänga på hotellrum och ligga med hivin. Helt sjukt i dagens svenska kontext, men något som var accepterat inom kultureliten i Frankrike under samma tid. Me Too som inte blev till något i Frankrike, blev istället till något slags uppror efter Samtycket släppts. Lagar tillkom, diskussioner skedde.

Ack så fel jag hade, för nu kom boken Patronyme. Även i denna bok skriver Springora utifrån sig själv, och jag skulle inte vilja kalla det autofiktion riktigt. Hennes märkliga och frånvarande far dör och lämnar ifrån sig en lägenheten i total röra. Springora hittar fotografier av sin farfar i en nazistisk kontext som upprör henne och gör att hon börjar försöka forska vidare om sitt efternamn och ursprung.

Jag läste boken dikt an till Fars Rygg, och likheterna är slående. Frånvarande fädrar som inte gett den kärlek som hade behövts, och mystiska fädrar för man vet så lite om deras inre liv. I båda böckerna granskas farfadern för att få svar på tillkortakommanden.

Kommer boken fram till ett svar? Nej, det gör ju den inte. Likaså kommer inte heller Fars rygg fram till ett svar på varför man inte var älskad som barn.

Att förklara är nämligen inte detsamma som ursäkta, har en filosof sagt och Springora citerar denne i boken. Ändå känns det som precis vad hon försöker göra gentemot sin pappa. om hon bara kan förstå hur farfadern var innerst inne så kanske hon kan få en förklaring till varför hennes egen pappa aldrig gav henne kärlek.

Själv tyckte jag mycket om denna bok. Springora skriver sparsmakat och nästan lite avskalat med en ton jag har lätt att ta till mig. Jag läste boken tillsammans med bokklubben på Soho House, alltså den som leds av Gedin. Mycket kretsar i att ta reda på farfadern och efternamnets historia. Var han ungrare? Var han tysk? Var han nazist?

Många i klubben tyckte att hon borde låtit historien vila lite till, att den låg för nära henne och att boken inte fick något driv. Jag ser deras poänger men ändå tyckte jag om den. Kanske tycker jag främst om hennes sätt att skriva på, men boken fick mig också fundera på varför vi är så besatta av vårt arv i familjen? Definierar det vem vi är? I bokklubben finns också en fransyska (som varit expert i GVFÖ, if u know u know osv) och det var väldigt belysande att få hennes perspektiv. I Frankrike finns inte den stora diskussionen om vad den äldre generationen gjorde under andra världskriget. Det är en diskussion som tidigare varit närvarande i Tyskland, och när jag bodde i Berlin upplevde jag att det fanns ett kollektivt ansvar i att minnas alla hemskheter så att det i sig ska kunna stå som skydd för framtida upprepningar. I Frankrike har den slags skuld börjat diskuteras och kanske har Springora igen skrivit ett verk som får ett samhälle att förändras om än i små steg.

En helg med glöggis, mortadellamackor och Soho House

Tiden flyger, men den är fylld med så mycket jul att jag verkligen inte förmår mig att klaga över hur fort den går. Häng med på decemberhelg!

Fredagskvällen ekade tomt i kalendern men jag kom hem tidigt från jobbet och kände att det hade varit fint att göra något litet iallafall för att känna att det är helg, hur trött man än må vara. D var på julhäng med sitt jobb så jag försökte arbeta upp en fredagskänsla på egen hand. Tur då att min vän Antonia som bor ett par hundra meter ifrån mig, frågade om jag ville komma över på ost och vin. Sagt och gjort! Spontant, hjärtligt, nära och hemma vid klockan åtta. Kunde inte bett om ett bättre upplägg!

På lördagen vaknade både jag och D något trötta i hasorna men begav oss ändå till Soho House för vad jag trodde var ett Wellness-event med breathwork.

Tji fick jag. Ibland är det oklart vad man bokat… Fick höra en intressant dragning från ett företag om en superdryck de tagit fram. Som doktorand dvs lärling inom forskning fanns det mycket jag ville fråga men det var ju inte därför jag var där.

Efter denna start tog vi nya tag och promenerade till Östermalmshallen för att äta frukost och dricka väldigt stora cappucinos.

Så fint här.

Sen drog vi runt på stan, gick på NK, kollade på en traktörpanna jag verkligen vill ha men som är alldeles för dyr osv. Väl hemma laddade vi upp med mortadellamackor. Baguette från Fabrique, pistagepesto, olivolja, mozzarella, tomater, pistage-mortadella, saltgurka, rucola. Ja det var fantastiska, lovar.

Den stadiga lunchen behövdes för vid 16-snåret promenerade vi över till min bror och hans fästmö.

De hade sin årliga glögg.

Som brukar gå över till bubbel utan middag därav vårt taktiska beslut med rejäla mackor. Från bubbel blev det drinkar på Artilleriet och på vägen hem vid 01 köpte vi hamburgermenyer på Östermalmsgrillen. De har stans bästa burgare, ingen ironi. Testa deras tryffelburgare med karamelliserad lök! Sjukt goda pommes också.

Dagen efter var vi lite trötta igen. Kanske mest jag? Kände mig tacksam över livet osv medan jag drack ur en kopp vi fick av mamma i adventspresent. Tesilen har jag fått av min brors fästmö och själva teet från min vän Cilla, Vinterskrud från Kahls. Ett grönt julte!

På kvällen gick jag och tränade med bristande motivation i kroppen, inte så kul att gymma då. För att komma på bättre tankar begav jag mig till Systrene Grene efter. Minns så tydligt när man var i Köpenhamn som barn, med skolklassen, och att vi ibland fick gå in där. Ens favoritbutik som pre-teen. Köpte fina julkort nu.

Var alldeles slut sen. D tände ljus i lägenheten, däribland ett favoritdoftljus från Björk and Berries medan jag läste min väldigt juliga bok. Började få smått söndagsångest samtidigt men låt oss inte fördjupa oss i det denna gång…