Etikett: skrivkurs

September i en lista

September, en månad mellan sommar och höst. Löven är fortsatt gröna men ibland låter träden några blad falla så man påminns om vad som kommer. Det har varit soligt, varmt men också krispigt. Den vackraste septembermånaden på många år. Jag har hunnit umgås med familj, både min och Daniels som numer känns som min, sett lite konst, druckit några viner och träffat några vänner. Läst ovanligt lite, men också känt mig jäktad. Många uppdrag med deadlines denna månad och mycket fix hemma för det bästa: VI HAR FLYTTAT IHOP.

Månadens bok
Jag har läst och läser Demon Copperhead av Barbara Kingshead. En otroligt trevlig läsupplevelse om än tufft ämne med en kille som blir sviken av hela världen i princip. Enligt Goodreads avslutade jag The New York Trilogy av Paul Auster i början av månaden faktiskt, får se om jag lyckas skriva en recension.

Månadens ord
Kantareller. Tycker nästan ordet är onomatopoetiskt, att det låter som det som beskrivs (typ plask).

Månadens mat
Jag har lagat massa mat från en grönsakslåda jag köpte från Mylla.se. Det har blivit en del rostade betor och rostad kål. Provade på Den Gamle och Havet för första gången, deras aracinis alltså, stark rekommendation. Men den bästa middagen var en söndagsmiddag hemma hos vänner till Daniel, lyxigaste någonsin. Hummer, färska räkor, rökta räkor, Skagen, kräftor. Levde livet.

Månadens vin

Vinklubben har haft sammanträde och vi provade olika bubbelsorter! Så mysigt att ses sådär. Men godaste vinet jag druckit i september var Pour 2, ett rött jag drack på Savant en vardagskväll. Kan rekommendera alla, fin balans i bärigt men ändå pyttelite funk så det blev spännande.

Månadens te
Ny kategori! Kanske överflödig men vi provar. Jag började månaden med Ringmursblandning från Kränku, ett svart te med rosor och fläder. Lite friskt! Men i slutet bytte jag över till Sir Williams, en legendarisk och oklar teblandning från Sibyllan. En stor del består iallafall av Lapsang som är rökigt och tjäralikt i sin smak. Underbart på morgonen med en skvätt mjölk.

Månadens skönhet
Vinrött nagellack. Äntligen.

Månadens bad 

Jag har typ inte badat den här månaden? Sjukt. Eller jag badade i en takpool när jag var på bröllop i Gällivare. Den var lite kall men utsikten magnifik.

Månadens skrivande 
Jag har gått på skrivkurs hos Yrsa & Flora. Jag försöker även redigera ett gammalt projekt som jag redan känt att jag växt ifrån men ändå inte kan släppa. Sen har det blivit medicinskt skrivande bland annat en rapport från kardiologkonferensen ESC.

Månadens kultur 
Jag och Daniel var på öppningen av House of Photograpy. Tror det kommer bli ett sjukt bra fotomuseum, rekommendation för framtiden. Lagom i storlek, kommer passa perfekt för en AW. Jag, Eli och Mathilda gick på släppet av ett nytt nummer av tidningen Artlover också, men ärligt talat var vi inte särskilt kulturella utan snackade mest ikapp om vårt egna.

Månadens bokcitat
Streck på den. Inte fotograferat ett enda.

Månadens TV
Jag har börjat titta på Halva Malmö består av killar som dumpat mig. Hittills så bra tycker jag pga hög igenkänning på en själv, vänner, dejtingklimatet. Jag har inte läst boken och skulle egentligen velat göra det först. För övrigt, HUR lik är inte skådisen Amanda Romare? (alltså författaren som skrivit boken och gjort sig själv till huvudkaraktär i sin bok). Minus dialekten dock, saknar skånskan på huvudpersonen även om man får mycket dialekt i övrigt. Extra mysig serie för mig att se som saknar Skåne lite extra just nu.

Månadens podd
Känns icke-unikt att tipsa som P1 Dokumentär men de har ett nytt avsnitt om konstarvet från Hilma av Klint. SvD har gjort ett poddavsnitt om det förut, de gjorde ett spännande gräv eller kanske snarare skildrade alla turer. Konstdrama kan jag meddela, man får lite antroposofi, det ockulta, konstvärlden, NTFer, en mördare som börjar värna om konsten, medier som vill påstå att de meddelar vad Hilma vill, bråk i adelsfamiljer och mycket mer.

Oktober är runt knuten. Jag hoppas på ännu lite krispigare temperaturer så jag tillsammans med min omgivning går lite mer i ide. Hoppas på att ägna mig ännu mer åt skrivande och läsning. Daniel och jag firar vår årsdag den andra (!) och den tredje håller jag en stor föreläsning som är viktig för mig, känns skönt att få lägga den bakom sig sen. Vi kommer även åka till Kroatien igen och jag ska segla med samma tjejbåt som jag gjorde förra året, när jag träffade Daniel. Surrealistiskt! Det var mysigt för mig att läsa det där inlägget från förra året, som inte nämner ett ord om att det största har hände mig den seglingsveckan, jag fick träffa den där livspersonen som jag bara drömt om innan dess. Okej oktober, du blir nog mysig.

Skrivkväll med Yrsa & Flora på Postmuseum

Det var en vecka i september jag tog fel på precis alla tider. Min mobil var inne på lagning och jag försökte memorera kalendern från datorn. Trots att jag hade tiderna inskrivna i min papperskalender gick det fel precis hela tiden, bland annat när jag skulle på skrivkurs på Postmuseum som Yrsa och Flora höll. Hade redan gjort bort mig genom att betala för lite på fakturan, och sen kände jag mig fan-girlig som kommenterat på Floras blogg att jag var taggad på kursen, och sen kom jag indundrandes med andan i halsen, svettig och fem minuter sen till kursen. Fick höra att jag var en hel timme tidig så jag gick snällt och satte mig på bottenvåningen och väntade in kursstart.

Var väldigt nyfiken på hur kursen skulle vara, dels pga att Yrsa läst mitt projekt för lite mer än ett år sedan och jag var djupt imponerad av hennes förmåga till textanalys och hur hon hjälpte mig framåt i tänket. Och Flora har jag följt i evigheter, och läst två böcker av.

Det var en fin kväll som gjorde att jag hittade fram till den ursprungliga känslan, den av att jag är en skrivande person oavsett produktionsnivå eller inte. Vi gjorde en del olika skrivövningar där temat var att vi inte fick lov att skriva klart utan bara skulle flöda ur oss texten. Jag älskade att känna att den förmågan har jag, orden kan rinna ur mig oavsett om det är bra och vackra meningar eller inte.

Kvällen fick mig att fundera på skrivandet mycket. När jag var yngre vågade jag inte prata så mycket om det. Jag skrev dagbok innan jag kunde skriva på riktigt, jag skrev en 120 sidor lång bok om tvillingarna Rose och Rosie för hand. Sen bestämde jag mig för att börja översätta den dumt nog, lite hybris. Nåväl. Jag gjorde ”tidningar” och jag skrev massor av noveller som ung vuxen. Ändå vågade jag sällan säga det, jag skriver. För drömmen om att publiceras var så smärtsamt stor att det kändes lika läskigt att säga det som att säga att jag ville bli läkare. Vem är jag att tro att jag ska bli en av de utvalda?

Det är en svår balans för mig fortfarande. Ett tag, när jag jobbade på Bonnier med att skriva medicinska texter, så kunde jag få säga att jag jobbade med skrivande utan att det kändes läskigt. Än idag säljer jag texter via mitt lilla företag jag har på sidan av, alla om kardiologi men ändå, det är text jag får lov att producera och andra vill ta del av. Jag är lite stolt över det, men framförallt ger dig mig en legitim anledning till att våga säga att jag är en skrivande person.

Och det där med skrivandet i skönlitterär form, vad ska jag säga? Jag njuter av det. Jag gick författarskola våren 2023, jag var det enda nya projektet som Långholmen tog in då. Ibland skriver jag poesi, och en gång la jag till min egen dikt i blandningen av 20 kärleksdikter min vän valde till sin vigsel och då valde hon min utan att veta att jag skrivit den. Vad försöker jag säga med allt mitt skrytande? Att även om jag aldrig blir publicerad älskar jag att skriva och jag försöker lära mig att jag får lov att säga det högt utan att folk tror att jag sitter på höga hästar. Fast tydligen behöver jag ändå rabbla upp lite prestationer för att det ska kännas okej, varför är det så? Kan ni hjälpa mig förstå? Eller så raderar jag kanske det här inlägget pga fy så läskigt att formulera sig såhär :)))))