Etikett: skriva

Första dagarna på livsjakt

Juni kom och med det en nästan överväldigande frihet. Jag har inte bestämt vad jag vill ta för nästa steg i jobblivet och rullar därför lite skrivuppdrag och annat medan jag tänker. Stockholm kan vara en underbar plats i försommarens brus, eller kallar man ens det för försommar när det är juni? Jag tog iallafall sats och försökte balansera en rastlöshet med öva på förmågan att ta det mer lugnt junis allra första dagar.

Min första oplanerade dag skrev jag först på ett nyhetsbrev om smartklockor och deras EKG-funktion som ni kan hitta här. När jag var klar cyklade jag till Djurgårdsbron och mötte upp min vän Anna.

Samt lilla lilla Alba. Fick prova att rulla barnvagn en stund.

Stegen tog oss till Rosendal. Medan Alba fick sin amning snacksade vi på deras bröd. Jag tycker de oftast har en god sort i brödkorgen (det mer vita brödet med frökant) och sen ett bröd som är mer grovt och inte passar så bra till olivolja enligt mig. Det vita brödet är nästan alltid slut men jag hittade en skiva i botten av deras korg som jag girigt snappade åt mig. Saltade oljan alldeles för hårt, händer varje gång jag är här.

Jag åt deras version på Okonomiyaki (japansk kålpannkaka) och Anna fläskkarré med potatissallad. Som alltid väldigt gott här, men tycker ofta portionerna är i minsta laget.

Djurgården prunkade på. Vi pratade om ditten och datten. När vi skildes åt gick jag hem och skrev det sista på nyhetsbrevet och sen lite på ett nytt projekt som jag sakta men säkert smakar på.

D var borta på kvällen och jag försökte ge mig själv en snabb middag. Det blev gochujangtonfisk, algsallad, vanlig sallad och en beroendeframkallande gurksallad.

Morgonen efter kände jag mig nästan stressad över allt jag ville hinna med nu när jag har tid i mina händer. Alltid denna oförmåga till balans. Satte mig på Eken, mitt favoritställe i stan sedan öppning, och läste ett gammalt nummer av Skriva samt bläddrade i en skrivhandbok jag fått en gång av min vän Ludwig (som både är läkare och musiker, en sann inspiration till att behålla det kreativa! Nu för tiden skriver han mest låtar till andra men här hittar ni hans egna musik på Spotify).

Skrivhandboken är ganska tunn och mer konkret i övningar än en lunta av information.

Dagen ägnades åt skrivande och ärenden, men på kvällen bjöd vi pappa på middag eftersom han fyllde år! Till snacks blev det pan con tomate + feta (galet gott) och persiska saltgurkor. Sen bjöd vi honom på sous vidad älgstek, potatis och svampsås.

Vips är det onsdag, så snabbt det går i bloggens tid. All disk från födelsedagsmiddagen stod i högar men jag skulle på frukostevent. Snörade på mig mina nya skor jag fick i present av Mikaela och Martin. Martin är skodesigner, hans instagram är här, och jag fick ett par i specialistpresent! Så extremt fin present, jag blev så rörd. Jag fick faktiskt köpa ett av hans första par som var till salu tidigare i år, och gav i present till min lillebror.

Läkare utan gränser hade ett frukostevent på Soho House. Jag var där med min vän Aster. Vi har känt varandra sedan gymnasiet och båda vandrat samma väg dvs är läkare i Stockholm. Han tog med sin dotter Alma som var riktigt charmig och av dem fick jag en flaska champagne. Folk skämmer bort mig på ett sätt efter specialistgrejen, är så oerhört tacksam och pirrig över det.

Efter eventet gick vi en promenad i Humlan. Deras ordförande hade pratat en del om att vissa inlägg eller kampanjer de gör på sociala medier plockas bort för det anses vara politiskt. Det har jag oerhört svårt att ta in. För mig är Läkare utan gränser en opolitisk organisation. De pekar sällan ut vem som är förövare, eller har rätt och fel (tror jag?) utan brukar peka på att man absolut inte får attackera sjukvård vilket tyvärr är vanligt i så många konflikter numer.

Med dessa tankar gled jag hem och bytte om till yogabyxor. Tycker Yogayama, där jag för tillfället har klippkort, har en så mysig butik i receptionen. Och sen har de BodyBuddy, god bless. Gillar dock inte salen så mycket, tycker man hör för mycket ljus från gatan och att den är för ljus. Jag är en person som mycket enkelt kan distraheras.

När jag författar det här inlägget inser jag hur många kreativa vänner jag har? Imponerad.

För på kvällen gick vi på lanseringen av Worns nya kollektion. Worn är det svenska märket med återvunna skinnjackor som typ Hailey Bieber burit. Galet! De har iallafall släppt en kollektion med plagg gjorda på återvunna spetsdukar och andra tyger.

Det är min kompis Matildas kille Robin som sytt allt! Matildas instagram vill jag förresten alltid tipsa om, här finns den. De bor så sjukt fint med kreativ lust i alla väggar. Vi gav en blomma som lyckosparksgåva.

Mingelstämningen var hög. Vi drack koskenkorva-drinkar på burk och rosé i plastglas.

Efter invigningen gick jag och D, jag möjligen lite lite salongs som jag alltid blir av färdigblandade drinkar på burk, till 800 grader. Jag tog ett glas lambrusco pga älskar bubblor i rött vin? Och D tog en frozen margarita. Kände att vi var äkta DINKs i detta läge.

Älskar estetiken här inne.

D tog en klassisk maggan och jag en med ramslök och sparris. Tycker dock alltid margarita är bland de godaste? Tomatsås, det är ju bäst. Tycker det kan vara gott med svamp på också typ men annars är jag nog ganska simpel som pizzatjej, iallafall finpizzor. Om vi snackar den svenska pizzerian, då är visserligen Funghi favoriten eller Vegetariana. Allra helst med fyra burkar pizzasallad typ… vi provade faktiskt 800 graders pizzasallad, god! Men fräsch, inte sådär inlagd som jag vill ha den.

Kan väl konstatera att jag hade det riktigt trevligt mina första fria dagar.

Skrivkväll med Yrsa & Flora på Postmuseum

Det var en vecka i september jag tog fel på precis alla tider. Min mobil var inne på lagning och jag försökte memorera kalendern från datorn. Trots att jag hade tiderna inskrivna i min papperskalender gick det fel precis hela tiden, bland annat när jag skulle på skrivkurs på Postmuseum som Yrsa och Flora höll. Hade redan gjort bort mig genom att betala för lite på fakturan, och sen kände jag mig fan-girlig som kommenterat på Floras blogg att jag var taggad på kursen, och sen kom jag indundrandes med andan i halsen, svettig och fem minuter sen till kursen. Fick höra att jag var en hel timme tidig så jag gick snällt och satte mig på bottenvåningen och väntade in kursstart.

Var väldigt nyfiken på hur kursen skulle vara, dels pga att Yrsa läst mitt projekt för lite mer än ett år sedan och jag var djupt imponerad av hennes förmåga till textanalys och hur hon hjälpte mig framåt i tänket. Och Flora har jag följt i evigheter, och läst två böcker av.

Det var en fin kväll som gjorde att jag hittade fram till den ursprungliga känslan, den av att jag är en skrivande person oavsett produktionsnivå eller inte. Vi gjorde en del olika skrivövningar där temat var att vi inte fick lov att skriva klart utan bara skulle flöda ur oss texten. Jag älskade att känna att den förmågan har jag, orden kan rinna ur mig oavsett om det är bra och vackra meningar eller inte.

Kvällen fick mig att fundera på skrivandet mycket. När jag var yngre vågade jag inte prata så mycket om det. Jag skrev dagbok innan jag kunde skriva på riktigt, jag skrev en 120 sidor lång bok om tvillingarna Rose och Rosie för hand. Sen bestämde jag mig för att börja översätta den dumt nog, lite hybris. Nåväl. Jag gjorde ”tidningar” och jag skrev massor av noveller som ung vuxen. Ändå vågade jag sällan säga det, jag skriver. För drömmen om att publiceras var så smärtsamt stor att det kändes lika läskigt att säga det som att säga att jag ville bli läkare. Vem är jag att tro att jag ska bli en av de utvalda?

Det är en svår balans för mig fortfarande. Ett tag, när jag jobbade på Bonnier med att skriva medicinska texter, så kunde jag få säga att jag jobbade med skrivande utan att det kändes läskigt. Än idag säljer jag texter via mitt lilla företag jag har på sidan av, alla om kardiologi men ändå, det är text jag får lov att producera och andra vill ta del av. Jag är lite stolt över det, men framförallt ger dig mig en legitim anledning till att våga säga att jag är en skrivande person.

Och det där med skrivandet i skönlitterär form, vad ska jag säga? Jag njuter av det. Jag gick författarskola våren 2023, jag var det enda nya projektet som Långholmen tog in då. Ibland skriver jag poesi, och en gång la jag till min egen dikt i blandningen av 20 kärleksdikter min vän valde till sin vigsel och då valde hon min utan att veta att jag skrivit den. Vad försöker jag säga med allt mitt skrytande? Att även om jag aldrig blir publicerad älskar jag att skriva och jag försöker lära mig att jag får lov att säga det högt utan att folk tror att jag sitter på höga hästar. Fast tydligen behöver jag ändå rabbla upp lite prestationer för att det ska kännas okej, varför är det så? Kan ni hjälpa mig förstå? Eller så raderar jag kanske det här inlägget pga fy så läskigt att formulera sig såhär :)))))