Etikett: Oskarshamn

Bad på Gunnarsö

Det händer ofta att jag funderar på känslan över att bo i en annan stad. Inte för att jag vill det, Stockholm är där jag ska bo, men för att fantasin alltid kittlar. Jag minns när man besökte folk som gjorde AT på andra platser, hur jag i veckor kunde föreställa mig hur det var om mitt liv utspelade sig i Östersund, Mora, Gällivare, Karlskrona. Ibland testar jag i några veckor. Inte på allvar, inte med uppsåt om att flytta men för att stilla känslan. Jag jobbade tre veckor i Luleå en gång. Hade skidorna i bilen och åkte längd vareviga dag efter jobbet. Åkte på isbanan och sökte fram utställningar. Träffade min vän Anso med familj så frekvent tills deras son nog tänkte att jag var upptagen i familjen.

I år kan man säga att jag och D provade Oskarshamnslivet lite. Inte på allvar, men i två veckor var vi där. Jag jobbade på hjärtmottagningen och D med sitt. Vi lånade en vacker sekelskifteslägenhet och installerade oss sakta med säkert i småstadslivet.

En dag tog D mig på dejt. Sådant han håller i oavsett stad. Jag hängde glatt med, egentligen trött från en klurigare arbetsdag men vid anblicken av att få bli överraskad och dessutom ha med sig badkläder, ja då försvann otroligt nog den där sega tröttheten som jag tyvärr ofta känner numer.

Han tog mig till Gunnarsö. Vi spelade minigolf längs klippor och skärgårdsutsikt. Jag var vansinnigt dålig, eller egentligen otålig. Så fort bollen hamnade på annan plats än jag planerat kom barnet inom mig fram och jag ville bara skjuta bollen hejvilt . Dessutom har jag nu lärt mig att jag golfar som en vänsterhänt, inte för att det spelar roll men det var ändå en upptäckt.

Förutom minigolf ville D visa mig en badplats han trodde jag skulle gilla.

Och javisst hade han rätt. Klippor, öppet hav och en liten badstege.

Jag bär på tusen framtidstvivel denna sommar, kanske är det därför huvudet tänker lite extra på parallella liv, men just denna kväll var alla oroande tankar som bortsköljda. För hur mycket jag än vrider mig inför framtiden och vad jag borde göra av den, så är det ett lyxproblem när man får ha sin hälsa, sin kärlek, sin frihet, sina bad.

Vuxensommarlovets första dagar och att sakna sin småstad

Nätterna tog slut. Det var en del jobb, och som vanligt finns inga resurser under sommaren men folk får hjärtinfarkt i samma raska takt ändå. Var därför ganska sliten men åkte direkt från nattmaraton till Oskarshamn och till D:s gulliga familj.

D:s syster bor vid havet, så min första morgon promenerade jag upp till deras hus och fick sällskap ner till bryggan. D satt och jobbade vid datorn, lite ojämn fördelning men ack vad skönt det var att komma ut.

Fjorton grader i vattnet! Solen värmde och luftfuktigheten var hög, så att doppa hela sig i kylande vatten var prick så härligt som man kan föreställa sig. Lät mig självtorka på bänken medan jag läste min bok. Det jag inte visste var att jag också brände mig sakta men säkert på ryggen. Sådant som inte känns när det är bris en solig dag.

Såg ut såhär, klänningen har en djup rygg med rosett och det var den som fick luftas under solens strålar.

På kvällen var det festivaldags! Latitud 57, Oskarshamns stolthet. Så trevligt spektakel. Vi började med finmiddag på D:s mammas balkong som har utsikt över festivalen. Förfesten är alltid roligast, så även denna kväll då vi var rätt många blandade hemma i lägenheten. Dock tog vi oss ner till festivalen tillslut. Två scener, massa mat och ölställen. D minglade runt som en kronprins och jag hängde på.

Dagen efter var jag lite trött och tagen. Hade haft migrän hela natten tyvärr, lätt hänt när man jobbat natt och sen låtsas om att man sovit som vanligt. Kör ganska ofta på för mycket efter nattveckan och då blir det baksmälla med migrän tyvärr. D tappade upp det skummigaste bad jag någonsin sett medan hans mamma letade fram en bra badskiva att lyssna på. Kände mig så älskad. Det var så avslappnande, älskar att bada badkar. Får hoppas att vi får till ett badkar i något framtida boende!

Latitud dag två innebar hemmafest hos D:s kompis med deras gamla gymnasiegäng. Det är mysigt med konstellationer som lever kvar! Vi spelade rundpingis, drack caprinihas och försökte lära oss brasilianska dansmoves. När vi gick in mot staden och festivalen slogs jag hur jag saknar småstadskänslan. Vår gångväg ner till Oskarshamns centrum liknande Hadebergaspåret i Lund med naturen runt om. Så många gånger man var på förfest och sen skulle knata in eller ut till villaområdena i krokarna för den riktiga festen. Jag slogs också av att jag inte var någon småstad kvar. Mitt gäng bor inte kvar där, och inte min familj heller. Det blir aldrig nostalgitrippar i barndomens spår på det sättet längre, som det var i början när jag flyttade hemifrån. Då kunde juldagsutgångar eller födelsedagsfester bringa den där bitterljuva smaken av nostalgi. Gå på gator man alltid gått på, cykla på hackig gatsten som man alltid gjort. Allt har sina för och nackdelar såklart men att få romantisera sitt tidigare liv kan vara härligt. Min familj bor ju nära mig nu, och mer kan man inte önska sig, jag slipper slitas och välja.

Nostalgiska dagar är det tur att jag får låna lite av D:s liv så jag får påminnas om fördelarna med en liten stad och att de nära och kära finns samlade.