Etikett: opera

Kungliga Operan möter Rebecca och Fiona

Operan i Stockholm är verkligen en vacker plats för ögat. Pampigt, stort, höjder, gyllene skimmer som blänker överallt. Jag älskar den här byggnaden och sörjer att man inte vårdat den under åren som gått. Man märker inte det som besökare direkt, men husets inre liv hade behövt löpande uppdateringar. Nu har Operan dock fått in en rejäl privat donation som möjliggör renovering av huset och tillfällig flytt under ett par år till andra lokaler. Jag har därför försökt besöka Operan oftare än förut och kanske tog det orimliga nivåer när jag var där två gånger samma vecka…

En tisdagskväll bjöd Donationsfonden in till generalrepetition/förhandspremiär av det nyskrivna balettstycket It feels good… som William Dugan satt ihop baserat på Rebecca & Fionas musik. Ser ni att lamporna är discobelysta i Guldfoajén på bild?

Först samtalades det om processen, jättespännande! Älskade att lyssna på Rebecca som var sådär pangödmjuk? Verkligen sa det man tror man själv hade tänkt, och jag uppskattade det, att hon inte var konstlad. Efter lite bubbel fick vi en rundtur till bland annat salarna där balettdansöserna repeterar. Otroligt att det ryms ett så vanligt rum mitt i all pamp? Gympagolv, snedtak, en vacker flygel placerad i ett hörn. Vågade inte ta bilder, kändes så hemligt att få ha sett.

Under baletten får man inte fotografera heller men det var verkligen SÅ kul att lyssna på musik man vanligtvis dansar sena nätter till och kombinera det med något så klassiskt som balett. Andra delen av uppsättningen var ett stycke som heter Minus 16, skrivet av Ohad Naharin som också är fenomenalt. Rekommenderar alla att gå på Dugan/Naharin i höst om man kan! Om inte annat för att det är något helt utanför den vanliga baletten man brukar få se (som jag också älskar).

På fredagen var jag tillbaka i Guldfoajén igen, men nu på lunchtid tillsammans med Daniel. Förra hösten var vi också på lunchopera och det var nästan på dagen att vi var tillbaka.

Det här är ett enkelt sätt att få komma i kontakt med opera tror jag? Det är korta lunchkonserter på kanske max en timme och innan dess äter man lunch vid ett runt bord ihop, sex personer vid varje bord. Sångaren var otrolig, han kunde äga ett rum med den rösten kan jag säga.

Kontrasterna gör livet. Kvällen innan hade vi varit på Maggio och denna kväll gick vi på Rebecca & Fiona som hade spelning efter sin riktiga premiär. Det var ösigt! Och jag var tacksam över att få ta del av allt sådant här.

Två små höstiga operabesök

En sak som är lyxig med att bo i en stad är ju tillgången till kultur tycker jag. Som student var jag en fena på att pilla in teaterbesök, lunchkonserter och annat med rabatt för man hade studentkort. Kan sakna tiden man betalade hundra kronor och kunde sitta på första parkett på premiären av någon uppsättning på Dramaten.

Nåväl, när det är höst brukar jag hitta tillbaka till min kulturtörst och så även denna höst. Eftersom Kungliga Operan i Stockholm kommer behöva stänga för renovering, exakt när verkar vara okänt, har min FOMO-nerv självklart också dragit igång. Måste-hinna-gå-på-Operan-innan-byggnaden-förändras. Kanske är det inte bara FOMO utan också min eviga nostalgiska och något sentimentala sida som triggas… På ett år har jag hunnit med fyra besök, varav två senaste veckorna.

En kväll gick jag och två vänner på Jenůfa. En tjeckisk opera som var så svärtande som bara operor kan vara. Det var måndag och sista spelningen, så kanske lite dumt att jag tipsar om en uppsättning som det inte går att köpa biljetter till men ifall den sätts upp i framtiden vill jag varmt rekommendera den. Trots att den är skriven för längesedan så är samhället alltför likt det samhälle som det känns många politiska vindar vridit sig mot. Kvinnor är förväntade att följa vissa roller, däribland en roll om att inte ha sex före äktenskap och gudbevars om du blir gravid som stackars Jenůfa. Vad som händer henne lämnar jag oskrivet men absolut grät jag lite i slutet.

Uppsättningen var mäktig. Vissa scener hade så många personer med, att varenda yta var täckt av stampande fötter. När dessa personer sjunger ihop, känslan är onekligen stark och slår sig an inom en. Berättelsen i sig tycker jag också var jobbig, på ett bra sätt, att ta till sig. Att kvinnor idag har det precis såhär på många platser, inkluderande länder som varit friare förut, ger mig avsmak.

En annan dag gick jag på lunchopera. Det är något jag inte gjort sedan studenttiden, biljetterna går i en rasande fart och om man jobbar är det svårt att pussla in en dag som passar ihop med att platser finns. Nu knep jag två biljetter i sista stund, någon som måste avbokat sina. Därför spenderade jag en onsdagslunch i den gyllene salen. Den salen hade jag kunnat skriva ett separat inlägg om… Iallafall, det blev ”Le sorelle e l’amore” vilket betydde att Kristina Hansson Unander och Matilda Wahlund på sång samt Samuel Skönberg på piano bjöd oss på stycken från Mozart, Donizetti och Bellini. Det var så sjukt vackert! Man sitter så nära, när sopranerna tar i, då vibrerar luften vid en. Det är magiskt. Vill så gärna gå igen, både för musiken men också för att det är mysigt att sitta bland kulturella pensionärer som gläds åt att en ny generation vill dela kulturintresset med dem.

Nu är jag sugen på att se Askungen som går som balett. Har sett Nötknäpparen och Svansjön i närtid, och balett tycker jag mycket om. Det är på något sätt lättsammare än opera men kanske lite svårare att bli så innerligt rörd av. Har ni några kulturtips till mig?