Årets sommarpratssäsong är igång! Förra året lyssnade jag nästan ingenting alls eftersom man inte kan använda sina vanliga poddappar till sommarprat längre utan måste gå in på SRs egna app. Idiotiskt tycker jag, man gör likadant med vissa populära poddar och släpper bara varannat avsnitt till vanliga poddspelare. Public Service borde ha som mål att vara tillgängligt, inte knyta upp sitt innehåll endast mot sin egna app enligt mig men i år orkade jag inte statuera exempel. Hittills har jag lyssnat sju sommarprat, de är recenserade efter kronologisk ordning som de är släppta.
Amanda Romare
Amanda Romare debuterade med boken ”Halva Malmö består av killar som dumpat mig” som sålde väldigt bra för en debutantroman och som Netflix plockade upp till en serie. Jag har faktiskt bara sett serien och tyckte den var grym. Ett slags nedslag i nutiden, med en humoristisk ton. Nu släppte hon uppföljaren Judas som jag ska publicera en recension om; men liksom halva Malmö är det en rå autofiktion, något som går igen om än i en mer spommarpratsanpassad form. Romare pratar om att växa upp på Bjäre och känslan av att ljuga, vara imposter och vävt mellan ämnena lyser den starka systerkärlek hon och lillasystern delar. På samma sätt som hennes böcker är ofiltrerade är henne prat likaså. Att hon är författare tycker jag märks – hon är duktig på att berätta en historia och jag fångas av hennes olika trådar. Det är inget omvälvande prat som ger en massa insikter, men ett standardbra sådant.
Jonas Bonnier
Jonas Bonnier har varit både författare och förlagschef. Han berättar hur det är att växa upp med ett namn som hans, och samtidigt vilja skriva. Han är väl medveten om att det är ett lyxproblem men det är också hans verklighet och jag uppskattar att lyssna på hans skildring av att leta efter en oberoende bekräftelse på att han behärskar hanteringen av orden. Tyckte om detta prat som dessutom har en hemlighet om avslöjas och som han snyggt hänger upp hela sitt prat på. Berättartekniskt skickligt! Men inget prat jag kommer minnas i evinnerlig tid.
Carolina Dybeck Happe
Det tillhör sommarpratets arsenal att ha med en tung näringslivsprofil, något jag uppskattar men oftast är det inte de mest medryckande praten. Dybeck Happe gör precis det som förväntas: berättar om industriuppdrag med stor press, stor arbetsbörda och stor cred. Det är häftigt att hon faktiskt är Microsofts vice VD, vi ska vara stolta över att en svensk har den positionen och jag tycker det är extra häftigt att hon är kvinna. Hon pratar kanske mest om sin tid på GE och själv inser jag att när jag håller på med hjärtultraljud är det ju GE:s maskiner, samma företag som Edison grundade och som har flera verksamheter, som att de gör flyplansmotorer. Ändå otroligt hur vi byggt upp vår värld.
Ginna Lindberg
Jag är ett stort USA-podden-fan, har lyssnat sedan första avsnittet. När en av deras stora profiler och tillika kända journalisten Ginna Lindberg ska prata så lyssnar jag med vässade öron. För den som slaviskt följt varje avsnitt så är det inte så mycket nytt, och förutom en kortare utsvävelse där familj och visserligen det tunga ämnet cancer nämns, så är fokuset strikt på hennes korre-uppdrag. För den som inte lyssnar slaviskt på USA-podden är detta en bra introduktion till amerikansk politik, för oss andra blir det ett lite best-of-medley. Kanske hade jag önskat mer om det journalistiska hantverket, även om det ibland skiner igenom tankar kring att bevaka en president som man inte får säga att den ljuger när det sker så ofta.
Patrik Norqvist
Norqvist är fysiker och därtill en folkbildande sådan. Trots att jag läst naturvetenskap på gymnasiet och tog mig igenom Fysik A och B så kan jag precis ingenting längre. Norqvist är van vid att svara på frågor genom sina olika TV-uppdrag som Fråga Lund, och gör likadant när han har sin SR-timme men blandar upp med anekdoter från sitt eget liv. Kanske blev det här ett lite hoppigt prat för min del utan en tydligt röd tråd eller poäng, även om fysiken i sig presenterades på ett intressant sätt. Dock hamnade han mitt i ett flöde av olika sommarprat av duktiga dramaturgiker (eftersom jag inte lyssnat kronologiskt utan lyssnade på typ fyra författare på raken), så konkurrensen är ju stentuff.
Maria Maunsbach
Maunsbach har jag löjeväckande dålig koll på, för tydligen är hon både en känd radioprofil och författare. Hennes senaste bok ”En magisk man” känner jag iallafall igen titeln på och efter att ha lyssnat på hennes sommarprat vill jag hemskt gärna läsa den. På klingande skånska, något som gör en exil-lundensare trygg, berättar hon om livet och relationer till andra människor på ett varmt men ändå intresseväckande sätt. Pratet såldes in som att det skulle handla om familjebildning, men det är bara en metafor enligt mig för att beskriva det mellanmänskliga med nästan tonen av en skröna. Efter att ha lyssnat känner jag djup tacksamhet inför vänskaper och en stark påminnelse om att hålla hårt i och vårda de relationer som gör en gott, oavsett om det gäller blodsband, romantisk kärlek eller vad det än må vara för definition.
Ann Heberlein
Heberlein, en till skånsk författare men med flera titlar som filosof och teolog på sitt CV, gör något jag kan uppskatta starkt med Sommarprat. Hon väljer att fokusera på en enskild viktig berättelse istället för att försöka väva in sin egen barndom och privatlivet i pratet. Heberlein väljer att ägna sommarpratet åt faster Gunnel som blev tvångssteriliserad i 60-talets Sverige. Ett kapitel av vår lands historia som jag inte kände till, och som jag känner mig tacksam Heberlein till att ha blivit upplyst om.
Om ni har tips på något jag missat, hojta till!
