Under stora delar av förra året skymtade Body doubles omslag lite här och var, och titeln pockade på min uppmärksamhet, det här skaviga med en engelsk titel på en svensk bok. Sen kom rekommendationer från olika håll att den behöves läsas så jag köade snällt på biblioteket för att få hem den ganska tunna illröda boken.
Det här är Hanna Johanssons andra roman, debuten Antiken har jag inte läst, och jag hade i princip ingen vetskap om vad för slags roman detta var när jag började läsa den. Ulrika som var en av tipsarna beskrev den som ”[…]kondenserad och med en viss stil, så jag tänker att man inte ska se dess ganska lilla omfång och tänka att det är en snabbläst bok. den är som en intensiv chokladpralin liksom, ej lösgodis!” vilket jag tyckte var ett underbart och högst passande sätt att beskriva boken.
Det finns flera parallella berättelser i boken. Vi har dels Laura och Naomi som liknar varandra till utseendet och har snarlika kappor vilka en dag blandas ihop på ett café. De är okända för varandra sedan innan, eller?, och de stöter på varandra flera gånger. Någon slags kärlek utvecklas och deras band både stärks och nöts. Samtidigt följer vi en ganska anonym kvinna i samma stad som arbetar med att transkribera livshistorier åt en spökskrivare. Vi har också en slags flytande röst som verkar iaktta alla karaktärer.
När jag slår igen boken känner jag mig förvirrad men på det där sättet som ett otillfredsställande slut på en film kan göra en? Man vill leta upp pusselbitarna och förstå vad man har varit med om. Vände mig mot D som låg bredvid i sängen och sa ”jag förstår inte vad som hänt i boken?!”. Jag satte igång ett frenetiskt googlande och upptäckte att detta är en känsla tydligen alla lämnas med, och många fastnar vid samma frågor som jag. Var utspelar historien sig ens, vilken tid? Europeisk storstad på 90-talet landar många av oss i. Själv trodde jag kaféet som ofta uppträder var NK eftersom beskrivningen passar, men den slags lyxigt varuhus är ju en dussinvara även om de känns unika i sin stad. Inte heller förstår jag hur de olika spåren hör ihop, om de hör ihop eller om jag missförstått konotationerna.
Detta var kul läsning, för den är olik mycket annat. Med väldigt lite gestaltning skildras en värld som man inte förstår, en historia man inte kan pussla ihop men ändå ivrigt vill få fatt i. För mig blev det som en film och boken är späckad av referenser från filmvärlden om man är bevandrad nog att plocka upp dessa. Själv ser jag sällan film så de flesta referenser gick mig förbi, men jag uppskattar en bok som är så kulturell i sitt uttryck.
och PANG så behöver även jag gå vidare från den här boken utan svar men tipsar andra om att läsa för att få ta del av något lite annorlunda.
Vintern tog även mig tillsist. Jag har varit väldigt trött här i sluttampen av februari men när jag ser tillbaka på månaden är det ändå med massa skimmer. Min bror fyllde år, D fyllde år, min brors fästmö fyllde år. Min vän Eli hade födelsedagsfirande, det blev en del skridskoåkning, jag åkte tjejvasan… Ja det var ju en fin månad! Men med ont i revbenet större delen av månaden och tröttheten så är det ändå mycket som känns lite segt i kroppen.
Månadens bok I februari blev det tre lite kortare böcker: The Sun also rises av Hemingway, Body Double av Hanna Johansson och Silke av Alessandro Baricco. Av dessa tror jag Silke gav mest avtryck även om Hemingway alltid är en av favoriterna. Men Silke fick mig att fundera över livet, vad som viktigt och värdesätts. Är vad som verkligen händer viktigt eller vår perception av det? Det är en klassiker med ett språk som känns som en saga. Rekommenderar!
Månadens ord Trött. Så otroligt trist svar men det är nog ordet jag använt mest i februari tyvärr men det är iallafall ett lite skojigt ord med sjukt många t, fyra stycken!
Månadens mat Den här månaden kvalar två utemåltider in. Jag och D bodde på Grand, tog roomservice och åt i sängen, det går till historien som en minnesvärd måltid. Sen åt vi på Eken en eftermiddag, ett café med smörgåsmat och det är det bästa för jag gillar inte sött så mycket men då kan man ta in en macka med otrolig svampstuvning eller ägg i sandefjordsås när ens sällskap äter semla ❤
Månadens vin Jag har haft kanske livets bästa vinupplevelse hittills. Vilket är lite dumt för nu har jag fått in i en kräsen period… Drack 2012s årgång av gula änkan och den smaken var gudomlig. Låter bli bubbel ett tag nu för att kunna matcha.
Månadens te Häromhelgen var det Tjejvasan! Jag och fyra vänner åkte upp, bodde på Åkerblads och unnade oss en spahelg utöver loppet. På Åkerblads fanns ett ytterst välsmakande vitt te. Det var så finstämt och floralt utan att bli parfymigt. Ska botanisera på Tehuset Java och Sibyllan, någon lär ha ett liknande.
Månadens skönhet Slog sak i saken och beställde Ole Henriksens peptidläppglans. Lite kletig konstisens och plastig tub såsom the good old days, jag gillar det. Högt betyg i Glowaddictions test också för mjukgörande effekt!
Månadens bad Den här månaden blev det spa två helger på raken, både Grands Hotels spa på D:s födelsedag men också spa på Åkerblads i Tällberg som sagt. Det bästa badet var dock mina något tafatta försök till iskallt bad inne på Grand. Det var otroligt vackert och rofyllt, men satfläsk så kallt! Lyckades aldrig riktigt komma i med mer än halva midjan. Blivit klen.
Månadens skrivande Jag har sakta redigerat mitt manus. Som jag gjort i två år. Vågat bolla idéer om nästa projekt i huvudet någon eftermiddag på bussen hem men inte mer än så. Däremot har jag medicinskt skrivit lite, bland annat det här nyhetsbrevet om kardiologiska studier som jag tyckte var spännande.
Månadens låt Fortsätter att Lyssna på Lily Allens album West end igen och igen. Just nu är Dallas Major favoriten men det skiftar vecka för vecka.
Månadens kultur Mitt i all trötthet orkade jag mig ut på en ganska kulturell vecka ändå, där både Vårsalongen på Liljevalchs besöktes och författarsamtal med Niels Fredrik Dahl lyssnades på. Vårsalongen var kul att besöka – var där på öppningen, drack bubbel och åt chokladpraliner i min ensamhet. Några guldkorn, många frågetecken och ett behov av att diskutera denna kulturscen var så jag lämnades efter besöket. Om ni går dit får ni inte missa Jessicas verk, nummer 328 som heter Svävande röst.
Månadens bokcitat Tyvärr har latheten kommit över mig och jag fotograferar sällan bokcitat numer. Dock har jag just nu två böcker på nattduktsbordet där jag fäster läslappar titt som tätt. Dels läser jag poem från Rilke, blandat på tyska och svenska men väl utvalda meningar blir markerade. Sen läser jag också boken Det är läsaren som skriver boken av Kristoffer Leandoer som med olika referenser berättar om böcker. Ibland markerar jag något riktigt klokt han skrivit.
Månadens TV OS! Fast jag har egentligen inte sett något, men det är tillräckligt mysigt att ha på i bakgrunden faktiskt.
Månadens podd Meny sände nyss ett avsnitt om smakriket, en samlingsorganisation för svenskt mathantverk. Blev väldigt stolt över folks uppfinningsrikedom och peppad på att prova en rad olika produkter som svenska boquerones och havssalt från västkusten.
Mars känns som vår men nu kommer den där lömska tiden på året. De veckor jag inte åker skidor brukar släpa sig fram, det är en av anledningarna att jag även historiskt lagt majoriteten av mina skidsemestrar i mars. Jag tycker det är så tungt mellan, det är ofta grått och dant i Stockholm medan solen börjar ge sin hän i Skåne. Tycker ofta någon bild från Domkyrkans solvägg i Lund kommer upp, folk uppradade mot den varma stenväggen med ansiktena hoppfullt vända mot ljuset medan en själv harvar på och möts av hagelstorm efter hagelstorm. En gnistrande vit och krispig vinter är magisk men mars ger en sällan det. Vad peppig utläggning, ledsen för det. Jag ser ju fram emot en alpvecka och att kanske för en gångs skull fira persiskt nyår. Det kommer säkert bli en bra månad på sitt sätt osv! Annars får jag ta tillfället i akt och vila mig i form.
Tänk att det redan gått fem dagar på 2026? Att vi är inne på den sjätte dagen? Jag brukar gilla att ägna jullovet (och januari till viss del) till att reflektera över föregående år. Förra året fyllde jag i samma lista om min läsning och det var ett fint sätt att landa lite i allt som passerat i ens inre. Med läsningen får man ta del av så många platser och världar. Förhoppningsvis lyckas jag publicera ett inlägg med lite minirecensioner från 2025 också! Men om ni vill läsa om många böcker i ett svep, rekommenderar jag mina tre inlägg från förra året (del 1, del 2 och del 3). Alla böcker jag recenserat finns på bloggen finns länkade i inlägget.
Hur var läsåret 2025?
Det här var ett mediokert läsår på många sätt. Dels läste jag i perioder mindre än önskat och dels fastnade jag länge med titlar jag inte tyckte så mycket om. Samtidigt har jag ändå känt att läsningen i högsta grad närvarat, kanske på grund av mina två bokklubbar som gjorde att samtalet alltid var igång.
Antal lästa böcker under 2025
I år blev det 21 böcker jämfört med 29 föregående år. Men jag ska ärligt talat säga att jag struntar i antal, för mig är det viktiga läsningens närvaro i mitt liv. Än så länge är läsandet inte förknippat med prestation för mig, så jag försöker därför inte bry mig om antalet allt för mycket. Är också lite rädd att jag skulle gå miste om titlar som är långa och bra, om jag jagade siffror.
Vilken typ av böcker läste du?
Det jag främst läser i bokväg är skönlitteratur helt klart. Jag läser sällan genrelitteratur eller biografier men jag läste ändå Ligan av Fatima Bremmer som är en slags biografi eller verklighetsskildring, populärvetenskapligt neddyk i journalistikens start för kvinnor i Sverige? I år blev det ingen poesi nästan vilket jag saknat.
Vilken månad läste du flest böcker?
I juli läste jag fem böcker vilket speglar att jag var ledig och jobbade natt om vartannat vilket gav mycket tid till att lata sig med titlar på en ljus sandstrand i Skåne. Men även december blev en läsmånad med fyra böcker, troligtvis för att jag börjat pendla lite över en timme på buss enkel väg per dag. Mer tid till böcker, försöker jag tänka.
Vilken månad läste du minst?
Det fanns två månader som inte fick en avslutad titel i sig, dels mars vilket jag tror var för att jag i mitten av april hade halvtid på min forskning så all tid gick till att förbereda mig inför den presentationen och inlämningen. Även augusti stod tomt, och det var nog för att vi bilade på Balkan och jag mådde lite för illa för att läsa i bilen i kombination med att jag ville hålla D sällskap som var föraren helt uteslutande under hela färden. Är ändå lite överraskad att augusti skrapade så skralt i antal, kanske var det också för att jag läste The New York Trilogy av Paul Auster, en favoritförfattare men verkligen inte en favoritbok.
En bok du inte läste ut?
Det var en titel som jag inte orkade slutföra, en bokklubbsbok. Vi skulle läsa Fourth Wings av Yarros, och det var verkligen inte min typ av genre. Det var en slags romantasy, alltså en bok som blandade romance och fantasy, båda genrer jag verkligen inte njuter av att läsa. Men Yarros är en av de mest lästa och tiktokade författarna i år så jag är inte i majoritet i den här frågan. Var också nära att lägga ner The New York Trilogy (hädelse) men också All Fours av Miranda July, en annan av årets snackisar. Om jag ska vara ärlig, var Intermezzo av Sally Rooney också nära att bli bordad.
En ny genre för året?
Ja det var väl romantasy vilket jag kan avskriva för all framtid :)))))
Några citat som du fastnade för?
Många av årets bästa citat i min mapp är av Gun-Britt Sundström och hennes klokhet om relationer och att vara kvinna men behålla sin frihet.
Annars kommer jag nog bära med mig Dahls ord om ensamhet.
Några böcker som fick dig att vilja skriva?
I somras läste jag För Lydia av Gun-Britt Sundström och liksom Hjalmar Söderbergs bok Allsmäktigt förfarande skapar den en otroligt ljuv känsla inom mig när jag läser. Jag förstår inte hur, men jag hade älskat att få återskapa en sådan känsla vilket ju är en slags skrivlust som kittlas.
Bästa läsplatsen 2025?
2024 svarade jag stranden i Ljunghusen vilket fortfarande gäller men ett café i Trogir som heter Agape seglar upp på stark andraplats. De serverar en väldigt god islatte och miljön är så bildskön och därför inbjudande till läsning tycker jag?
Ett fint läsminne från 2025
Det är från Kroatien i våras. Vi var nere vid ett klippbad, det var påsk och luften kall men solen värmde fint där det var lä. Jag och Daniel vilade där, och Daniel somnade med huvudet på min mage medan jag läste. Höra havet, vara själva, känna solen efter en lång vinter och känna Daniels varma hud mot mig gav den mest rofyllda läsningen i år.
I vilken form läste du böcker 2025?
Jag läser nästan alltid fysiska böcker. I år blev det inte ens läsplatta för en endaste titel, jag har använt min vid resor förut men inte i år. Det blev både pocket och inbundna, mest köpta men en del lånade på bibliotek eftersom en stor del av läsningen var styrd av bokklubbsval och då hinner jag sällan få boken från biblioteket i tid.
Vilken var den första boken du läste 2025?
Sen for jag hem av Karin Smirnoff, Jana Kippo-serien? Jag är så MÄTT på den där serien faktiskt och hade inte alls en njurbar läsupplevelse.
Och vilken var den sista?
All Fours av Miranda July. En bok där jag absolut inte var målgruppen och därför inte förstod storheten i. Boken beskrivs som en progressiv aha-upplevelse för kvinnor i klimakterieålder, och det tyckte jag var lockande att ta del av, men för mig blev den otroligt amerikansk och det är inte menat som en komplimang i det här sammanhanget.
Vilka var de bästa böckerna du läste 2025? Jag tror 2025 går till historien som ett av mina sämre läsår tyvärr, det var inte så många titlar som verkligen fastnade. Fars Rygg tyckte jag hade något, boken var av god litterär kvalitet om jag får uttrycka mig så, men jag tror inte den kommer stanna med mig för evigt. För Lydia däremot, det är en bok jag verkligen tyckte om, men den replikerar å andra sidan på en av mina favorittitlar någonsin. Stargate: En julberättelse var bra men jag hade också enorma förväntningar på den och blev därför inte riktigt hänförd? Så just nu är det svårt att säga om den trots allt är en bok att bära med sig.
Vilka kommande böcker ser du fram emot att läsa?
Jag är ett fan av Valérie Perrin vilket jag nog tjatat om på bloggen, men det finns en ny titel av henne på svenska som jag vill ta mig an. Efter Sandra Beijers skrivläger i Grekland med författaren Coco Mellors, så har jag blivit nyfiken på hennes titlar och Blue Sisters översätts till svenska i år även om jag själv gärna vill läsa den på engelska. Mandarinerna av Simone de Beauvoir är också på min radar – inte för att den är ny men för att jag brukar älska en slags romantiserande dekadent blick på författare från förr, och i Mandarinerna figurerar bland annat Albert Camus och Jean-Paul Satre (!). Annars är jag nyfiken på Air av Christian Kracht. Nästan varenda boksammanfattning av kulturredaktörer och litteraturkritiker jag läste under 2025 verkade förundrade över denna titel.
Skulle så gärna vilja höra om era läsår! Vilken titel bär ni med er? Är det någon bok ni vill läsa 2026? osv osv osv!
När Vanessa Springora kom med sin debutantbok trodde jag det var den enda boken hon skulle komma att släppa. Visserligen har hon alltid arbetat med skrivande i någon form, men boken hon skrev med titeln Samtycket handlade om hur en känd författare i Frankrike haft ett ”förhållande” med henne i tidiga tonåren. Hon hämtades i skolan till att hänga på hotellrum och ligga med hivin. Helt sjukt i dagens svenska kontext, men något som var accepterat inom kultureliten i Frankrike under samma tid. Me Too som inte blev till något i Frankrike, blev istället till något slags uppror efter Samtycket släppts. Lagar tillkom, diskussioner skedde.
Ack så fel jag hade, för nu kom boken Patronyme. Även i denna bok skriver Springora utifrån sig själv, och jag skulle inte vilja kalla det autofiktion riktigt. Hennes märkliga och frånvarande far dör och lämnar ifrån sig en lägenheten i total röra. Springora hittar fotografier av sin farfar i en nazistisk kontext som upprör henne och gör att hon börjar försöka forska vidare om sitt efternamn och ursprung.
Jag läste boken dikt an till Fars Rygg, och likheterna är slående. Frånvarande fädrar som inte gett den kärlek som hade behövts, och mystiska fädrar för man vet så lite om deras inre liv. I båda böckerna granskas farfadern för att få svar på tillkortakommanden.
Kommer boken fram till ett svar? Nej, det gör ju den inte. Likaså kommer inte heller Fars rygg fram till ett svar på varför man inte var älskad som barn.
Att förklara är nämligen inte detsamma som ursäkta, har en filosof sagt och Springora citerar denne i boken. Ändå känns det som precis vad hon försöker göra gentemot sin pappa. om hon bara kan förstå hur farfadern var innerst inne så kanske hon kan få en förklaring till varför hennes egen pappa aldrig gav henne kärlek.
Själv tyckte jag mycket om denna bok. Springora skriver sparsmakat och nästan lite avskalat med en ton jag har lätt att ta till mig. Jag läste boken tillsammans med bokklubben på Soho House, alltså den som leds av Gedin. Mycket kretsar i att ta reda på farfadern och efternamnets historia. Var han ungrare? Var han tysk? Var han nazist?
Många i klubben tyckte att hon borde låtit historien vila lite till, att den låg för nära henne och att boken inte fick något driv. Jag ser deras poänger men ändå tyckte jag om den. Kanske tycker jag främst om hennes sätt att skriva på, men boken fick mig också fundera på varför vi är så besatta av vårt arv i familjen? Definierar det vem vi är? I bokklubben finns också en fransyska (som varit expert i GVFÖ, if u know u know osv) och det var väldigt belysande att få hennes perspektiv. I Frankrike finns inte den stora diskussionen om vad den äldre generationen gjorde under andra världskriget. Det är en diskussion som tidigare varit närvarande i Tyskland, och när jag bodde i Berlin upplevde jag att det fanns ett kollektivt ansvar i att minnas alla hemskheter så att det i sig ska kunna stå som skydd för framtida upprepningar. I Frankrike har den slags skuld börjat diskuteras och kanske har Springora igen skrivit ett verk som får ett samhälle att förändras om än i små steg.
Vi valde att läsa Fars Rygg av Niels Fredrik Dahl i min ena bokklubb här under hösten. En bok som varit på tapeten hos oss som förslag flera gånger men utan att någonsin tagit sig hela vägen som bokval tills nu. Först ville jag låna den på biblioteket i tron om att den ju publicerades på svenska i januari, det har hunnit gå tid, men i och med att den vann Nordiska rådets pris hösten 2024 så antar jag att trycket fortsatt är högt av det skälet. Hundratals i kö iallafall…! Så jag knatade in på Hedengrens för att köpa.
Fars Rygg handlar om en man som funderar på sin far och varför han är så undandragen och ensam. Genom att använda sig av sin fars sparade fotografier från uppväxten tar han sig an projektet att förstå en person han aldrig känt sig nära. Faderns far, kallad Domaren, spelar en stor roll. Författaren ser på sin egen far och farfarn Domaren med en betraktares blick.
Domaren vill att far ska få en belevad uppväxt. Den börjar i Alexandria där Domaren fått ett prestigefyllt jobb. Men samtidigt försjunker modern och hustrun Ellen djupare och djupare i någon slags depression. Far får sedan bo i Norge ett slag, därefter en internatskola och sen Norge igen. Boken berättar hela kronologin i ett svep i början, för att sedan gå vidare och fördjupa sig i varje del, och snurrar ett par varv ibland kring samma epok. Min teori är att det var så författaren skrev boken: han hade sina fotografier och fick reda på några skärvor mer av vart minne.
Att Niels Fredrik Dahl är en skicklig författare går inte att ta miste om. Språket är ekonomiskt, eller tight för att använda ett engelskt ord. Det finns inga onödiga utsvävningar med långa beskrivningar men ändå lyckas han med inte alltför många ord och stort flyt i texten skapa tydliga stämningar. Karaktärerna är ganska endimensionella – vilket i min mening inte gör något i den här berättelsen. Poängen är att den är skriven ur en persons blick, en person som inte var med, som aldrig kommer kunna veta exakt hur det var och som egentligen bara vill ha svar på varför hans pappa var så ensam och svåråtkomlig. En förklaring som kanske kan ge läkning åt känslan av att hans far inte var tillräckligt kärleksfull.
Flertalet gånger när jag läste boken, så tänkte jag att det här är bok jag själv gillar men inte vågar rekommendera på bred front. Den kan nog upplevas som repetitiv, platta karaktärer, inget avslut på historien. Och allt det där stämmer om man har en viss slags blick på berättelsen men likaså berättar den något djupare och större än sina ord.
Författaren vill ha ett avslut och ett svar kring sitt liv. Så som många andra söker han svar och förklaring, inte helt ovanligt när en förälder inte varit den som den borde ha varit för en.
Det här är en av bokens få utläggningar men tyckte den var för fin för att inte vara med.
Jag rekommenderar den här boken, men jag känner mig ändå varsam kring rekommendationen? Som att jag är orolig att andra personer inte kommer tycka om den eller se den på samma sätt som jag. Jag kan se risken. För dig som har läst eller är nyfiken på den kan jag rekommendera avsnittet i Lundströms Bokradio där bland annat Alex Schulman är med och diskuterar. Även Expressens bokklubb finns som podd, men tog inte med mig lika mycket av deras diskussioner denna gång.
Har någon av er läst? Skulle så gärna vilja höra era åsikter!
Operan i Stockholm är verkligen en vacker plats för ögat. Pampigt, stort, höjder, gyllene skimmer som blänker överallt. Jag älskar den här byggnaden och sörjer att man inte vårdat den under åren som gått. Man märker inte det som besökare direkt, men husets inre liv hade behövt löpande uppdateringar. Nu har Operan dock fått in en rejäl privat donation som möjliggör renovering av huset och tillfällig flytt under ett par år till andra lokaler. Jag har därför försökt besöka Operan oftare än förut och kanske tog det orimliga nivåer när jag var där två gånger samma vecka…
En tisdagskväll bjöd Donationsfonden in till generalrepetition/förhandspremiär av det nyskrivna balettstycket It feels good… som William Dugan satt ihop baserat på Rebecca & Fionas musik. Ser ni att lamporna är discobelysta i Guldfoajén på bild?
Först samtalades det om processen, jättespännande! Älskade att lyssna på Rebecca som var sådär pangödmjuk? Verkligen sa det man tror man själv hade tänkt, och jag uppskattade det, att hon inte var konstlad. Efter lite bubbel fick vi en rundtur till bland annat salarna där balettdansöserna repeterar. Otroligt att det ryms ett så vanligt rum mitt i all pamp? Gympagolv, snedtak, en vacker flygel placerad i ett hörn. Vågade inte ta bilder, kändes så hemligt att få ha sett.
Under baletten får man inte fotografera heller men det var verkligen SÅ kul att lyssna på musik man vanligtvis dansar sena nätter till och kombinera det med något så klassiskt som balett. Andra delen av uppsättningen var ett stycke som heter Minus 16, skrivet av Ohad Naharin som också är fenomenalt. Rekommenderar alla att gå på Dugan/Naharin i höst om man kan! Om inte annat för att det är något helt utanför den vanliga baletten man brukar få se (som jag också älskar).
På fredagen var jag tillbaka i Guldfoajén igen, men nu på lunchtid tillsammans med Daniel. Förra hösten var vi också på lunchopera och det var nästan på dagen att vi var tillbaka.
Det här är ett enkelt sätt att få komma i kontakt med opera tror jag? Det är korta lunchkonserter på kanske max en timme och innan dess äter man lunch vid ett runt bord ihop, sex personer vid varje bord. Sångaren var otrolig, han kunde äga ett rum med den rösten kan jag säga.
Kontrasterna gör livet. Kvällen innan hade vi varit på Maggio och denna kväll gick vi på Rebecca & Fiona som hade spelning efter sin riktiga premiär. Det var ösigt! Och jag var tacksam över att få ta del av allt sådant här.
Oktober, en så speciell månad för mig. På pappret var jag ledig hela månaden i väntan på nytt jobb, men i praktiken var det mycket småjobb med olika saker, framförallt forskningen, som gjorde att känslan av att ha ”oerhört mycket tid” totalt uteblev. Tio dagar tillbringades dock i Kroatien och sju av dessa dagar på en guppandes segelbåt vilket gjorde susen för mitt behov av att nå fram till lugn. Den resan får förhoppningsvis ett eget inlägg i framtiden. Nu i slutet av oktober känner jag hur jag börjar trivas igen, älskar när det blir lite ruskigt men löven fortfarande lyser gula och röda. Tända ljus, långa kvällar och känslan av att julen kommer komma när trädens nakenhet blir för stor.
Månadens bok Den här månaden läste jag ut Demon Copperhead av Barbara Kingsolver och Fars rygg av Niels Fredrik Dahl, båda böckerna läsvärda men generellt rekommenderar jag Demon Copperhead. En tjock bok en pojke som växer upp i inlandet i USA, ett område som senare ska bli ett oxy-fäste. Kände mig ödmjuk inför livet när jag läste.
Månadens ord Jag har mest bevandrat mig i båttermer av olika slag. Rorkult, bog och tamp för att nämna några.
Månadens mat Den här månaden har jag ätit tre rätter extra många gånger. Den ena är helgrillad fisk, när den grillas över öppen eld med olivolja, då vet jag knappt om det finns något godare? Det andra är tomatsoppa, med ugnsrostade tomater som fått stå länge och bli reducerade och nästan karamelliserade och servera det med en grilled cheese. Det tredje är kräm på feta och toppat med rostade betor, så himla gott.
Månadens vin Har druckit så många goda viner denna månad! Men om jag bara får välja ett, så blir det en vit Rioja. Rioja förknippas ju med rödvin annars men denna spanska vita flaska var så spännande med en kombination av massa ekfat/vanilj och citrus/hög syra.
Månadens te Jag dricker liksom i slutet av september främst Sir Williams, ett ganska kraftigt rökigt blandat te som bara säljs på Sibyllan. Nu har jag dock varierat med lite oolong som är ett te som är halvfermenterat och rullat till små bollar. När man brygger det rullar bollarna ut sig till stora blad och smakar som en blandning av svart och grönt te. Mitt är från Vietnam och är lätt i smaken, nästan lite sött och rostat ris-aktig i nyanserna.
Månadens skönhet För två år sedan åkte jag skidor i Högbo utanför Gävle där Björk & Berries har en väldigt fin butik. Där köpte jag doften September och just oktober i år har den använts väldigt mycket. Det doftar rökigt och träigt, med lite sött och frukt där någonstans. Perfekt precis när det blivit riktig höst, som nu.
Månadens bad På seglingen badade vi efter båten, det är så barnsligt roligt att få bada med Linn och Kajsa. Hänga där bak och göra kullerbyttor tillsammans runt repet.
Månadens skrivande Jag har redigerat ett gammalt projekt lite pö om pö hela månaden och nu är jag klar med omgång 1. Vad som väntar, är att läsa igenom en fysisk utskrift och pilla lite till. Sen får vi se…
Månadens låt Ni får ursäkta om detta är för puttinuttigt men jag och D har firat ettårsdag i början av oktober och sedan dess är mitt hjärta lite mer ömt. Har därför lyssnat på en hel del mjuka låtar, som Sång till friheten av Maple & Rye, den vackraste versionen.
Månadens kultur Brukar tjata om att hösten är kulturens tid för mig, och nog blev det så. Jag fick besöka Operan två gånger, varav jag starkt kan rekommendera baletten Dugan/Naharin. Så rolig, och så speciellt att få höra Rebecca & Fionas musik på en sådan scen! Jag och D gick på lunchopera samma vecka, alltid magiskt men eftersom programmet är rullande känns det dumt att tipsa om just den vi var på. Jag lyckades faktiskt vara i Globen/Avicii arena två gånger också, ena gången var det en slags minikonsert med Shima Niavarani, det var mäktigt för vi var kanske 30-40 personer som satt i en ring i mitten av ett annars tomt Globen och fick se detta framträdande. Sen gjorde Maggio en konsert för Amex här i slutet av månaden, Jesus vad hon alltid levererar! På detta hanns även en spelning med Rebecca & Fiona med, sjukt taggad inför Tomorrowland Winter nu. Tog faktiskt även med mig min kompis barn på filmen Djurexpressen, barnfilmer numer är inte ett dugg lika barnfilmer från min egen tid…
När jag läser mitt eget stycke nu, så känner jag att det är okej om november med nytt jobb osv inte kommer ge mig lika mycket sådant här, depån är påfylld :)))))
Månadens bokcitat Från Fars rygg av Niels Fredrik Dahl: ”Jag skriver ju denna historia med en tro på att ensamhet kan gå i arv. Och kanske den kan gå i arv åt båda hållen? Om det är så att far planterade sin ensamhet i mig, så ger jag den tillbaka till honom nu”. Vackert och hjärtskärande. Går ensamhet verkligen i arv?
Månadens TV Gift vid första ögonkastet, vinterversionen, har börjat! Jag har bara hunnit se första avsnittet men ska se fler. Tycker det är spännande med relationsprogram, det får mig att fundera mycket på mitt eget förhållningssätt när det kommer till kärlek.
Månadens podd
Egentligen är politikpoddar med råge det jag lyssnar på mest, och denna månad har Politikrummet som görs av Expressen strålat lite extra. Med Anna-Karin Hatts avhopp så behövde jag kloka och förklarande röster.
November, november, november. Jag börjar nytt jobb. Ska pendla till Norrtälje och jobba där närmsta halvåret till att börja med, vilket känns spännande men också pirrigt på alla möjliga vis. Egentligen är jag inte så bra på det här med att pendla men jag hoppas att de där timmarna kanske kan få mig att varva ner lite mer. Läsa, skriva blogg, lyssna på podd och musik? Istället för att tidsmaximera? Vi får se. Annars är det inte överdrivet mycket planerat. Jag ska till Hudiksvall de första dagarna och mysa på en gård med nära vänner, det blir ett dop och ett födelsedagsfirande, samt Thanksgiving i Oskarshamn hos vänner till D som bott i USA på olika vis. Och inte att förglömma – första advent blir sista helgen i november vilket känns svindlande men längtar också till juletid.
Det är Stockholm Art Week nu, en enligt mig underbar vecka där konstscenen får välförtjänt ljus på sig. Dock kommer jag vara i Skåne större delen av veckan men maximerade min tisdag med konst och lyckades längs vägen snappa upp lite tips som jag vill dela med mig av.
Min tisdagsmorgon började i arla morgonstund på Soho House som bjöd på frukostmacka och oväntat gott bryggkaffe medan Sara Berner Bengtsson som chefar över Stockholm Market Art Fair intervjuades av Rolande-Philippe Kretzschmar (som driver The Art Bystander). Sara bjöd generöst på insikt i hur konstmarknaden fungerar och varför det är viktigt att Stockholm har en Art fair. Uppskattade detta samtal mycket! Hon tipsade om Coulisse Gallery som jag absolut ska besöka (och som jag fått höra prata i ett annat frukostsamtal, blev verkligen peppad på att gå dit).
Tisdagen rasslade vidare till lunchträff hos Eva Livijn. Eva är konstkännare och konstrådgivare, som i sitt hem brukar ha kurerade utställningar. Detta var magiskt och ett enligt mig, numer relativt unikt koncept. Hon bjöd frikostigt på historier om konstverken i sitt hem och anekdoter om besökare.
Jag hade med mig min vän Dagmar, en energisk amerikanska från San Francisco.
Tyckte mycket om verken. Mjukt, pastelligt, naturen nära. Det smälte in så fint i hemmet också. Tyvärr hade det blivit felbokning på något sätt så konstnären Sara Nilsson var inte där men om man gick lunchen därpå kunde man få en tur av henne själv också. Lyxigt!
Jag och Dagmar traskade till Maru, ett riktigt hål-i-väggen-ställe på Lützengatan vid Karlaplan. Vi åt varsin halvdan rätt, men gubben som driver det är riktigt gullig så det är svårt att låta bli att gå tillbaka ändå.
På kvällen hade jag och D konstkvällsdejt. Först gick vi till CFHILL som är ett galleri vid Artilleriet. Modernt och i framkant generellt, och de visade nu verk från Alexandre Diop och Keith Haring som inspireras av att använda olika material och skapa konst som är starkt influerad av undergroundscenen. Jag som är mer en klassisk person i konstavseende har lite svårt att ta till mig den här slags verk.
Kunde dock läsa av i rummet att fascinationen var stor.
Jag och D traskade raskt vidare till A Days March för att se den nya kollektionen släppt av Mark Frygell.
Vi fick goda drycker (jag drack som ett naturvinsliknande-kombuchastyle-dryck) medan vi tittade på plaggen. Tyckte tröjorna skulle passa som hand i handsken till en kompis så skickade genast lite bilder dit.
Vi avslutade dejtkvällen med ramen, stans bästa ramennudlar finns på Kapibara! Fast jag ljög när jag sa att vi avslutade så, för sen gick vi hem till mamma och pappa för en spontan fika. Drack te, åt vattenmelon och den där goda mjölkchokladen från Linda med stora hasselnötter.
Nåväl, tre starka konsttips:
Ej chockerande så säger jag Coulisse Gallery. Jeanette Gunnarsson, en av de som driver galleriet, var på ett morgonsnack idag. Hon kändes så fascinerande och hon och jobbpartnern Filip Zieçiak känns i framkant i sina val av konstnärer. De kommer stå på Market Art Fair med konstnärerna Fabian Bergmark Näsman och Julia Kowalska.
Carl Eldhs ateljé är alltid en dröm att besöka, oavsett. Det var endast öppet april till september och den platsen är en av mina favoritplatser i Stocholm. Lugnet och andäktigheten i ateljén är starkt närvarande. Varje år samarbetar de med en konstnär som har en temporär utställning inflätat i den permanenta. Theresa Traore Dahlberg är årets konstnär, och hon kommer bland annat ha inkorporerat trädgården i sitt arbete. Premiärvisning imorgon! Men den finns hela säsongen om man missar (som jag).
På lördag håller åtta gallerier på Östermalm öppet med temat ”Gallery breakfast”. Man kan traska emellan, lyssna på samtal om konst och dricka kaffe ihop. Art Fairs chef tipsade om Ayan Farah som ställs ut på Nordenhake.
Det var mina tips för nu! Hoppas konstlovers som bor i Stockholm hinner med lite sådant i dagarna.
Nu har vi kommit till den avslutande delen av mina mini-recensioner från 2024. Tyckte jag läste mycket som antingen var bra eller som jag av andra anledningar ändå ville läsa. Sista etappen kanske känns igen litegrann, för till alla dessa hade jag bloggen och de kan ha nämnts lite här och var.
En bok som skulle handla om böcker, förlagsvärlden och en ung tjejs plats där. Handlade istället mycket om relationer och att alla mänskliga kontakter inte går att kategorisera. Kärlek? Vänskap? Romantiskt, men ej sexuellt? Och så vidare. Höga förhoppningar som inte infriades men ändå läsvärd. Tre av fem.
Det här omslaget gissar jag att en del känner igen. Maken till hype var längesedan man såg, och själv lästes denna i Soho-bokklubben. Boken handlar om Athena (ja det var horribelt svårt för mig att läsa om en person som delade namn med mig? Händer aldrig annars). Nåväl. Hon är en framgångsrik författare som dör, och hennes vän snor hennes opublicerade bokmanus. Boken behandlar teman som vem får berätta en historia, vad är stjäla text och hur långt kan man som konstnär profitera på andras lidande? Själv tyckte jag den hade fått alldeles för mycket hyllningar. Helt okej. Två komma fem av fem.
Efter att ha läst Tre tidigare under året kände jag ett starkt behov av att sluka allt Perrin skriver hädanefter. Hennes debutroman är översatt till svenska, så den tog jag mig an. Vi får följa huvudpersonen som är en ung kvinna, och arbetar på ett ålderdomshem. Det är mystiska familjeförhållanden – föräldrarna dog i en olycka, och hon bor med farföräldrarna. På äldreboendet finns en dam vars historia berättas genom huvudpersonen. Trådarna vävs ihop och som alltid är det vackert språk och en bladvändare som bjuds på.
Vi läste denna i bokklubben. Porter skriver i lyrisk form om en kille, Shy. Omvärlden förstår inte honom och hans beteenden. Han kan vara aggressiv, göra utfall och förstör för sig själv. Jag tror man ska läsa denna långsamt med eftertanke, och inte snabbt i stress som jag. Kan ha påverkat betyget som blev två komma fem av fem.
Jag tycker Duras skriver vackert men ofta utan handling, och så är det mestadels även i denna korta bok. I ett sådant här format passar det dock väldigt bra! Handlar om ett möte mellan en man och en kvinna vid Atlanten. Ska vara inspirerat av verkligheten där hon mötte sin framtida homosexuella älskare. Finns en del att googla på jag inte gjort än så lämnar skvallret där. Uppskattade välsmakande franska ord i en havsmiljö. Fyra av fem.
The ministry of time av Kaliane Bradley
Den här lästes med Soho-bokklubben, en ytterligare bok som fått mycket hype utan att jag till fullo förstår. Staten har upptäckt en tidsmaskin som transporterar fram personer till nutid. Detta skapar oanade problem och vår protagonist arbetar för staten och tidsprojektet, men förstår inte hur djupt involverad hon är. Märklig blandning av romance och sci-fi, där ingen genre är en favorit för mig. Tror författaren hade JÄTTEkul när hon skrev denna, och själv tyckte jag den var helt ok trots allt. Måste förresten publicera min recension. Tre av fem.
Bokklubbsbok (jag har alltså två stycken klubbar för att förtydliga). Stridsberg skriver fram en historia som inte vilar på handlingen och kanske knappt på karaktärernas utveckling. Det är generationstrauman som skildras, ihopflätat över olika personer som påminner om varandra. Jag tyckte mycket om språket, och tycker Stridsberg visar på talang som berättar en historia på ett annat vis. Tre komma fem av fem.
En tungviktare till författare jag läste mycket av som tonåring faktiskt. Den här boken skildrar en ”kirurgs” vardag på ett mentalsjukhus för kvinnor där han utför experimentella behandlingar. En bok som kunde givit en så mycket mer än vad den gav. Två komma fem av fem.
4 3 2 1 av Paul Auster
Efter Baumgartner som jag läste med stort behag, gick jag på Michelle i bokklubbens absoluta favoritbok. Auster skildrar en pojkes liv från barndom till vuxen i fyra parallella liv som kunde skett. Sliding doors som gör utfallen och karaktären helt olika beroende på i vilken kontext den hamnar i. Underbart sinnlig och får en att fundera på livet mycket. Fyra komma fem av fem.
Den första boken av Karolina Ramqvist
Innan jag läste den här boken, var jag på författarsamtal på Soho House där Ramqvist intervjuades. Blev mycket nyfiken och till min glädje blev det en bokklubbsbok. Det är i början av 2000-talet, en ung svensk tjej reser runt på Jamaica och blir kär i en jamaicansk kille som bor där. Jag tyckte om boken först, vackert språk, en slags sexuell spänning ligger över sidorna och den skrider långsamt framåt. Men sen tröttnade jag lite på greppet och karaktärens omogenhet. Tror jag gillade den bäst i klubben dock, uppskattade en svensk bok som inte är som alla andra med det destruktiva, gråa, mörka. Recension kommer snart! Tre av fem.
Här ruvar havet av Flora Wiström
Avslutade året med en pocketbok inköpt på Arlanda, på väg till en kroatisk segelbåt. Trodde det skulle bli en lässemester, men ack så fel jag hade. Fick bli en jullovsbok. Vi följer Ida som spenderar en semestervecka hos sin pappa på en bohuslänsk ö. Älskar att boken har havet som tydlig kuliss och tycker Wiströms språk gjort en så stor utveckling från debuten (såklart! Men kul att följa). Är ett stort fan av Floras blogg dessutom. Hade önskat mig en längre bok! Tre komma fem av fem.
Pust, det var det hela! Men trevligt läsår kände jag spontant. Bokklubbarna bidrog med tillskott som jag kanske inte alltid hade valt själv vilket jag uppskattar, och sen var jag noga med vilka andra böcker jag valde att läsa. Det blev en bra mix för mig av utforskande och tillfredsställande böcker. Nyfiken om ni läst något jag läst, och vad ni tyckte?
Här har det ekat tomt. Varför kan man undra? Eller så undrar ingen men jag vill oavsett få förklara, gärna för att få lite medlidande. Först halkade jag och slog sönder min telefon, det mina vänner var en stor sorg då den är helt ny från i maj. Jag skadade inte mig dock, vilket jag är tacksam för då fallet kändes lite illavarslande. Blev så rädd att jag ville börja gråta, men så kom det en dam ditvaggandes och undrade om jag mådde bra. Skönt med medmänsklighet klockan 22:30 på en torsdagskväll.
Sen var jag på en kort resa (inte synd om mig där), kom hem och jobbade natt (mycket synd om mig) och sen blev jag knallsjuk med hög feber i flera dagar (medlidande tack). Det var jättejobbigt att vara sjuk, mer än vanligt, för att under mina sjukdagar kom ett företag och hämtade min soffa, visserligen på min begäran, och lämnade en ny då min gamla hade lite tillverkningsfel. Så utan mobil, utan soffa och med en gigantisk gran som blockerar TV:n har jag försökt ta mig igenom denna sjukdom.
Idag är jag på fötterna igen och vill haka på Kulturlistan Sandra Beijer publicerade, och jag såg att Flora fyllde i den med, två favoritbloggerskor på Elle.
Senaste filmen jag är pepp på
Undrar om jag är raspig som blev förvirrad av vilket tempus det rör sig om. Pepp på film är jag sällan, men varje jul så tänker jag att man vill se en julklassiker igen. The Holiday?
Senaste boken jag läste Den har ni här nedan med tillhörande recension. Om man inte räknar Novellix? För då har jag läst två noveller ur deras julask, däribland Dickens (<3).
Senaste serien jag sträcksåg Jag borde skämmas men svaret är absolut Paradise Hotel. Har dock finalen kvar och lyckats med att inte bli spoilad. Har dock funderat på när jag ska sträckkolla årets Kockarnas Kamp, för det kommer ske. Så mycket mer sofistikerad smak än så blir det inte när det gäller serier för mig.
Senaste låten jag lyssnade på repeat Världens typ bästa jullåt. Om det nu räknas som en jullåt? Nämligen 2000 miles av The Pretenders. Lyssnade även på denna i sträck förra vintern. Är något djupt nostalgiskt, romantiskt och längtande i denna tycker jag trots den enkla texten och repetitiva slingan. Den berör mig, sjukt nog. Är jag den enda? Lite oklart omslag dock med tefatet, kanske har jag missförstått något i texten.
Senaste föreställningen jag var på Jag såg Seinabo Sey & Sveriges Radios Symfoniorkester, musikaliskt som ni anar. Var där med min familj och det var supervackert. Pga sen bokning hade vi inte så bra platser dock vilket påverkade ljudupplevelsen dock, det var lite synd men så är det väl. Bäst var kanske ändå när vi gick hem till min bror och fästmö (omg kan aldrig vänja mig vid att skriva det!) och testade fem sorters bullar från Stora Bageriet. Tror min bror och Hj är deras största fan, och numer även jag.
Senaste restaurangen jag besökte och åt middag på Jag var i Gdansk förra helgen och vår sista restaurang hette Chlebo i Wino. Det betyder bröd och vin, och verkar omåttligt populärt. Det var en kitschig plats men mycket energi för att ge en kortfattad bild. Grannborden beställde en Pornstar Margarita som toppades med en miljon drickbara såpbubblor i typ en meters höjd, en annan drink kom med tillhörande stora kolsyresnömoln, pepparkvarnen var cirka en och en halv meter lång. Ni förstår! Maten var okej.
En kulturupplevelse jag drömmer om Mera konst, bara mer och mer konst. Just nu önskar jag mig att se otroliga akvareller eller oljemålningar som fångar naturens olika ljusskiftningar. Var hittar jag detta? Ett specifikt ställe jag längtar till är dock Guggenheim I New York, en av få saker jag saknar med att bo i den staden. Kunde spatsera dit med en take away kaffe (alltid pumpasmaksatt, ville leva ut) om helgerna bara sådär och köpa studentbiljett.
En klassiker jag vill upptäcka (eller se om) Vill och vill, men har en omgivning som tycker man borde ha sett Sagan om Ringen och har börjat kapitulera inför tanken att det är dags. Såg Sagan om de två tornen som barn och tyckte den var förskräcklig men det har ju gått ett antal år. I läsväg vill jag gärna ta mig an Den allvarsamma leken igen. En otrolig klassiker, och tycker dens finstämdhet passar bra i mellandagarna.
Senaste podden jag fastnade för Jag lyssnar på väldigt många poddar regelbundet och har lite svårt att lägga till fler i arsenalen faktiskt. Jag tror matpodden av Siri Barje och Jimmy Gou var en av de senaste tillskotten i lyssningshögen men det var nog i somras som det skedde.
Min nästa stora kulturella plan Ojojoj. Visst har flytta till Paris och gå på alla utställningar stått på listan i fem år snart, så det kan jag ju inte ta upp igen. Kanske att ta mig mer tid till mitt egna skrivande. Men då måste jag uppfinna mer tid eller lägga ner annat, och jag vet inte vad jag kan ta bort just nu (säger personen som självmant börjat blogga och skriva bokrecensioner på Instagram men visst).
A T H E N A 