Skepp ohoj! Dags för en ny tur på havet. För någon månad sedan skrev jag en guide för segling i Kornati, men den här gånger befinner jag mig på svenskt skärgårdsvatten, och den bästa delen av skärgården runt Stockholm om ni frågar mig.

Jag kom direkt från Sandhamn, hade tagit snabbåten in till Stavsnäs och drack en cappuccino i godan ro medan Erik, vår vän som äger båten, och Daniel seglade kanske en av deras tuffaste seglatser in för att hämta upp mig.

Kapten Erik. Vi styrde kosan mot Bullandö och behövde då segla under Djuröbron, alltid lika hisnande att segla med en hög mast under en bro där det diffar någon meter mellan mastens topp och brons höjd.

På Bullandö var vi alla helt slut och gjorde oss redo för bastuhäng. Erik är ett bastuproffs och har bra koll på vilka hamnar och naturhamnar som erbjuder detta.

Efter att ha hängt i bastun och tjötat seglingsbus med ett okänt seglarpar mötte vår vän Linn upp. Hon hade tagit sig hela vägen från Skåne! Vi åt en middag på krogen i hamnen, samma som förra året.

Nästa morgon kom vår vän Kajsa och hennes kille L till oss på båten. Seglingsgänget var samlat!

Vi hade en underbar seglats. Vindarna gick precis som vi hade önskat, vilket inte är att ta för givet och särskilt inte i en skärgård där öarna ligger tätt så en vind man litar på plötsligt kan vrida.

Snart firar Perlan, båten, 50 år! Tänk hur många kompisgäng den burit fram genom åren.

Min min min men det vet ni ju vid det här laget.

Blir lycklig av att få göra sådant här, även om jag bär på en stark känsla av att jag aldrig kommer lära mig segling på riktigt? Hur mycket jag än seglar och hur många kurser jag än går känner jag alltid att jag kan minst av alla på båten.

När vi ankom vår naturhamn på Lökaö skickade jag exempelvis Kajsa i land för jag akut glömde hur man gör en pålstek.

Vi var oavsett glada över att vara framme.

Vi letade genast upp badbryggan och jag insåg att jag varit precis här, i denna vik, för många år sedan med min vän Cilla.

Det blev många friska bad, för i denna vik finns också en bastu.

Vi hade en riktig Pripps Blå-kväll, förutom bastubad med essentiella oljor (tack Erik!) lagade vi lyxig mat och åt ute i sittbrunnen medan myggen bet oss. Trots en riktigt sen mattid var det fortfarande ljust, såhär dagarna innan midsommar.

Vi åt öppen lasagne. Erik hade hittat receptet, i princip är det färska lasagneplattor man varvar med en spenat-grädd-röra, buffelmozarella, krispig panko, brynt smör, hasselnötter och färsk basilika. Hello.

Tillsist gick solen ned även denna junidag och himlen glödde.

Vi vaknade upp till en mulen himmel som lovade regn och kanske till och med åska om man seglade åt fel håll. Min geist slocknade något och det blev extra kämpigt att trimma segel.

Daniel var som alltid stöttande och vid gott humör, vilket verkligen behövdes för när vi väl kom hem efter denna underbara seglingshelg hade vi kanske elva timmar hemma där vi skulle packa om väskorna, städa och sova innan planet till Kroatien gick. Perfekt planerat som alltid…

Seglingsgänget, vi kör igen nästa sommar!