Tio tips från bokrean 2026

Startskottet till bokrean har gått, detta otroliga tillfälle att fylla på godbitar i hyllorna hemma man sen kan få plocka av hela våren och sommaren. Själv är jag lite kluven om jag verkligen ska handla fler böcker eller inte, vi har gjort om lite hemma och mina böcker kommer till största del husera i källaren tills vi bor större i en avlägsen framtid. Men ett bokreainlägg känner jag ett starkt behov av att skriva oavsett. Förra året delade jag in det i lite olika kategorier, jag gör något lite liknande nu. Om det finns en recension på bloggen är den länkad. Och om ni har ett tips till mig, så vill jag hemskt gärna höra det!

Prisbelönta böcker jag vill läsa
De här två böckerna är jag sugen på att köpa, Liken vi begravde av Lina Wolff tycker jag alla pratar om och jag vill ju också vara med i boksamtalet! Boken handlar om två systrar som växer upp i fosterhem i en liten by i Skåne som ska ta fram både det bästa och värsta ur människan. Jag är nyfiken, Wolffs författarskap tilltalar många men har hittills inte riktigt tilltalat mig. Dock tycker jag mig höra att den här boken är speciell, och jag vill gärna upptäcka varför.
Annars är jag sugen på Vi ses i augusti av Gabriel Garcia Marquez. En mångfalt prisbelönad författare, bland annat Nobelpriset 1982, som är avliden sedan en tid tillbaka. Det här manuskriptet fanns bland hans gömmor och arvingarna har bevarat det men bestämt sig för att tillsammans med hans förläggare arbeta om det till en slutprodukt att publicera. Förutom att jag generellt är nyfiken på författarskapet, så är jag extra nyfiken på den här slags samarbete och också fundersam kring hur man gör när den som skrivit orden och haft en viss intention, inte finns kvar att fråga?

Poesi jag vill ta del av
Talmannens guide till svensk poesi är kort och gott en bok som samlar hundra svenska dikter, kurerat av talmannen Andreas Norlén. Jag vet inte vad jag i grunden tycker om politiker i maktställning som använder sin publicitet till annan slags media än just politik, men oavsett så tror jag Norlén kan vara en bra kurerare av klassisk svensk poesi och jag hade gärna velat att någon valde ut ett brett urval av olika poeter genom åren.
Bakom fönstret skälver natten av Forough Farrokhzad står annars högt på listan. Det är en persisk poet som gick bort på 60-talet men hennes dikter lever kvar än idag. I Iran finns en stark poesitradition, som jag märker av i min släkt iallafall. Min morbror och mina kusiner kan alla recitera ganska mycket dikter från den exempelvis kända 1300-talspoeten Hafez eller Ferdowsi. Jag är inte tillräckligt stark i min läsning i persiskan för att kunna läsa på originalspråk, men både min bror och min ena morbror har gett mig Hafez med engelsk översättning under varje persisk rad. Att Forough Farrokhzad är översatt till svenska gjorde mig så glad, så jag måste undersöka saken vidare. PS Athena Farrokhzad, som är en känd poet här i Sverige och som också har bakgrund i Iran, är tydligen inte släkt med Forough, om någon undrade. Hon fick frågan på ett författarsamlat hon gjorde på Långhomen när jag gick författarskola där

Tips till andra som jag redan läst
Fars rygg av Niels Fredrik Dahl läste jag med bokklubben och var faktiskt på hans författarsamtal nyligen. Det är en konst att skriva som Dahl, ekonomiskt men ändå målande på sitt vis. Jag uppskattade boken mycket särskilt som exempel på bra litteratur fastän historien aldrig kommer till ett avslöjande eller punkt som gör att man förstår så mycket mer än man gjorde i början.
Glömda om söndagen av Valérie Perrin är annars ett tips från mig, jag är ett stort fan av Perrin och kan egentligen tipsa om alla hennes böcker som finns på bokrean. Mina tankar finns i länken som är till en recension på bloggen.

Tranorna flyger söderut av Lisa Ridzén läste jag i somras och det känns imponerande att det är en debutroman. Ridzén forskar på manlighetsnormer i Södra Sapmi och Jämtland, och det vävs in i den här skönlitterära boken om en man på ålderns höst och den autonomi han försöker greppa efter. Själv tyckte jag den var utmanande att läsa för att man ser många många många fall där äldre blir fritagna sin frihet, det sker av omsorg från anhöriga och samhället, men där jag ofta kan fråga mig om livet ska levas så säkert som möjligt särskilt i slutet, eller om autonomi egentligen är det viktigaste. Boken skildrar den här frågan på ett mycket läsvärt sätt.

Systrarna av Jonas Hassen Khemiri ser jag är med på årets rea ändå, den är ganska nyligen översatt till engelska och hamnade på The New York Times tio-i-topp över bästa böckerna 2025. Jag tycker om allt Jonas Hassen Khemiri rör vid och har läst och sett allt han skrivit sedan dess.

Klassiker man kan passa på att köpa
Bokrean känns som ett ypperligt tillfälle att fylla på klassiker som man vill läsa eller ha i bokhyllan för all del.
A moveable feast av Ernest Hemingway är en favorit hos mig, är man minsta inne på att läsa om författare i Paris, dekadens, mycket vin och tjugotal så är den här boken perfekt.
På en lite tyngre not har vi The Bell Jar av Sylvia Plath, en klassiker av ett skäl. Om psyket, det inre, det depressiva berättat via Esther som gör internship i en storstad på en glammig tidning men inte känner det man tänker att man ska känna.

Hoppas ni hittar några godbitar! Här kommer titlar jag sett i reahögarna som jag recenserat tidigare:
The New York Trilogy av Paul Auster
En ny gud av Zara Kjellner
Hyper av Agri Ismaïl
Intermezzo av Sally Rooney
Den första boken av Karolina Ramqvist
Farväl till Panic Beach av Sara Stridsberg
Yellowface av Rebecca F. Kuang

Vardagsoverload med Niels Fredrik Dahl, Liljevalchs vårsalong och bokklubb

Jag ska absolut sluta tjata om mitt revben snart, för det börjar bli bättre ganska snabbt nu. Men det gjorde att jag i två veckor sköt på alla sociala aktiviteter och plötsligt kom andra veckan i februari med aktiviteter varenda vardag. Följ med, det var kul!

MÅNDAG

De som orkade igenom min återblick på 2016 vet kanske att jag gillar att dra upp Berlin av och till. Jag gjorde utbyte med min vän Harald där, samtidigt som vår vän Karin var i Heidelberg. Sedan vår germanska period ses vi på Bierabend med jämna mellanrum, nästan alltid på Bierhaus, men denna gång blev det Xiang Yue. För några veckor sedan var jag på samma mysiga ställe men med en annan konstellation, matbeställningen blev dock identisk, deras aubergine, sichuankyckling, biangbiang-nudlar och gurka till förrätt. Ska prova något nytt nästa gång! De har ett fat med bao-ish som ser magiskt ut exempelvis.

TISDAG

I år hade jag tänkt läsa om The Sun also rises av Hemingway, för jag klassar det som en favoritbok trots att jag bara läst den en gång. Passande nog blev den vald som bokklubbsbok i Soho House-klubben. Diskussionerna blev lite avslagna för en gång skull, kanske för att 90% av klubben älskade den. Det finns ett avsnitt när de diskuterar den på Babel, det är ju Jessika som leder både Babel och denna lilla bokklubb, som jag ska spana på.

ONSDAG

En av bokklubbsmedlemmarna från min andra boklubb heter Simon. Vi gick till Soyokafe som jag aldrig hört om men som var nominerad till Gulddraken 2019 tydligen! Simon och jag delar matintresse förutom bokintresse. Jag fick prova takoyaki för första gången, en slags bläckfiskboll garnerad med bonitoflakes. ”Har du provat bonitoflakes?” Undrade Simon. ”Kanske, jag tror det?” Svarade jag. ”Du borde komma ihåg det i sådant fall, flingorna rör på sig”. Detta var så otroligt gott!

Jag provade deras miso ramen, jättegod buljong som inte var överdrivet misostinn utan man fick mycket smak av den underliggande buljongen också. Simon tog katsu curry, så märklig men god rätt. Friterad kyckling med en currysås lik en indiskdoftande curry.

Gullig lapp vid kassan.

Märta och belåtna vallfärdade vi vidare mot Sergels torg.

Niels Fredrik Dahl intervjuades av Kristina Sandberg. Han var så sympatisk och älskvärd, likaså Sandberg och dynamiken var väldigt fin. Fick Fars Rygg signerad, hade egentligen glömt den hemma men D kom och levererade boken så jag kunde få min signatur.

TORSDAG

Skyddade hem efter jobbet för att byta om till något fint men så orkade jag verkligen inte? Energin är så låg just nu. Satte på mig läppglans och sen dundrade jag vidare till kvällens aktivitet.

Invigning av Liljevalchs vårsalong! Tyvärr hade jag bara en plats, så gick dit lite själv men anammade känslan fort.

Ändå dekadent att få dricka bubbel och äta chokladpraliner medan man ser på konst, alldeles själv.

Brukar försöka gå på Vårsalongen, så det kändes kul att få se den redan från invigning.

Mycket blandad konst och för min del, som inte är alldeles för bevandrad, mycket jag absolut inte förstår. Det här var fint dock.

Favoriten var denna dock, glaskonstverk av Jessica Westerberg som jag råkar känna dock, men jag tycker genuint att denna var finast och gav mest pirr. Råkade springa på henne också och fick ge en grattiskram!

Rummet där hennes konstverk hängde var generellt det finaste rummet, lite aquatisk och eterisk känsla. Tyckte om denna fina också.

Annars måste jag erkänna: känner mig lite som kejsarens nya kläder, eller förstår alla hur konsten på Vårsalongen blir vald? Tyckte ändå det var bättre kurerat i år men har ett behov av att diskutera detta med någon. Jag håller med om att konst gärna ska få skapa diskussion och tankar, men jag har också ett behov av att ögat tillfredsställs. Att det är vackert eller imponerande hantverk. I Sverige tycker jag så stor del av konsten, här inkluderar jag även böcker, gärna skildrar och premierar det fula?
Nåväl. Det var den veckan. Den här veckan gör jag ingenting om kvällarna istället, jag är fortfarande trött ärligt talat och har massa forskning och andra projekt som tar upp min kvällstid. Det är mysigt på sitt sätt, det med.

Flesh av David Szalay

David Szalay är en etablerad författares men likväl hade jag aldrig hört om honom innan han fick Booker Prize för sin sjätte bok, Flesh. Vi valde den till bokklubben, och jag var väldigt nyfiken på vad den skulle bjuda på just för att hans språk blivit omtalat och jag har en särskild fascination för vad som gör ett språk lätt och luftigt, njutningsfullt och så vidare.

Flesh handlar om Istvans liv. Istvan växer upp i Ungern, med dagens mått mätt ganska spartanskt. Vi gör nedslag i olika delar av hans liv, och jag inser snabbt att det man tror kommer vara temat, är bara temat för precis det kapitlet. Varje kapitel är ett nytt nedslag, en ny fas i livet och transportsträckorna däremellan lämnas därhän. Istvan verkar inte reflektera eller fundera särskilt djupt på saker och ting. Han följer med i livets väg utan egentliga egna val, och det leder honom till ibland extravaganta platser och utmärkande skeenden.

Boken heter Flesh och jag har funderat på varför. Troligtvis är det uttrycket ”i köttet”, som i när han har sex, som åsyftas. Jag funderar på om det är så hans livsval sker, i köttet, men riktigt så är det ändå inte.

Språket då? På många sätt otroligt lättläst. Det är mycket dialog där Istvan mest säger okej till saker och inte utvecklar något resonemang direkt. Sidorna flyger förbi. Det är inte ett språk jag tycker är njutningsfullt men ett språk som förmedlar huvudkaraktärens totala flackhet inför sitt liv.

Vi läste den i bokklubben och den sammanfattande bedömingen var att Szalay känns som en oerhört skicklig författare som vet hur man skriver för att behålla oss som läsare. Varje miljö är tydlig för oss trots sparsmakade beskrivningar, han balanserar perfekt i att ge oss tillräckligt för att ens hjärna ska skapa platsen åt en men det är inte så lite att det blir tomt. Dialogen är så enkel och känslolös, det är mycket okay och yeah, trots det fungerar språket? Jag funderade också rätt mycket på efter vad författaren vill med boken, vi drog paralleller både till Främlingen av Camus och Stoner av Williams. Det är skildringen av ett liv, visserligen extravagant och otippat i perioder, men än dock ett liv, och när jag stänger igen bokens pärmar känner jag först ingenting, kanske är det flackheten från sidorna som smittar av sig. Efter ett tag tänker jag att livet som händer, händer. Kanske ska man inte stressa så mycket kring sin egen betydelse och kring sina egna val och dess konsekvenser.

Om man läser ett par böcker om året så skulle jag inte använda en av dessa slotar till Flesh men om man läser en del så kan det vara bok värd att läggas i ens rotationshög. Någon här inne som läst? Nyfiken på andras tolkningar!

Stjärnans ögonblick av Clarice Lispector

Ett av mina bibliotekslån som kom som en överraskning på sms var boken Stjärnans ögonblick av Clarice Lispector. Det här är en modern klassiker men jag ska ärligt säga att jag inte hade hört om den förrän jag läste en artikel om översättare och deras viktiga roll, och då lyftes denna bok fram. Lispector skriver på portugisiska, och redan i originalspråk är hennes språk säreget tydligen med ordval som känns oväntade med en liten knorr. Enligt artikeln jag läste så har den svenska författaren lyckats oväntat bra med att få till rätt känsla i språket.

Stjärnans ögonblick är ganska meta? Det handlar om en författare som skriver om sin karaktär Macabea, men mycket av boken kretsar just kring författarens oroade blick på sin egen historia. Stackars Macabea som är försynt och inget om den hemska världen kan, och som på något sätt är lycklig trots den misär hon vandrar genom. Det är hennes ovetande som gör henne lycklig, enligt Lispectors författarperspektiv i boken.

Boken blir väldigt speciell för visst är man något intresserad av hur det går för Macabea men det är författarens berättande som drar i en. Den fiktiva författaren i Lispectors bok våndas över hennes livsöde som plötsligt ska förändras, förändras hur undrar jag gång på gång, griper han in snart och ger henne solsken eller vad är det som sker? Berättelsen drar i honom, han har inte kontroll över vad som ska ske utan berättar om hennes liv vilket samtidigt är ett liv som sker just för att han skriver om det.

Andra Stötenbilder i brist på bokavbildningar

Lispector känns högintelligent och på ett sätt svår att läsa men språket är fascinerande och boken kort så jag tror de flesta ändå kan ha behållning av den här läsningen, jag hade det iallafall. Klassikern, en P1-podd, har ett tio minuter kort avsnitt om boken om man vill höra några ord från översättaren Örjan. Han har lyckats fenomenalt med känslan av att det är ett udda men ändå passade ordval i många meningar. Jag uppskattade också en bok som inte är den klassiska dramaturgin utan som gav något mer, ett slags tänkande. På samma not uppskattade jag också att den var kort, för annars hade den nog inte haft samma genomslag hos mig.

Hurra för våra översättare!

Mina senaste reservationer på biblioteket

Jag älskar bibliotek och minns nog alla bibliotek som jag använt genom åren. Lunds stadsbibliotek är självklart det som satt störst avtryck. När det var sommarlov älskade jag att strosa bland hyllorna, dra ut bokryggar och läsa baksidetext. Jag slukade allt, till och med stora pärmar med språkböcker och kasettband för att lära mig uttal, ”John and Sue travelled to Brighton on a holiday”. Stark dramaturgi i dessa gamla språkkurser… Numer är mitt närmsta bibliotek på Fältöversten i Stockholm. Eller egentligen bor jag närmare Kungliga biblioteket men inga moderna böcker finns att låna där. På Fältöversten har de nyligen renoverat och jag tycker lokalerna faktiskt är fina i sin modernitet trots allt. Ibland reserverar jag böcker och plötsligt dyker det upp ett sms om att komma och låna. Som små överraskningar i vardagen! Det är min vän Irma som tipsade om det, att köa på, även om det är hundratals före, för plötsligt kommer ett sms och det är dags att läsa. Jag var precis inne och reserverade en bok, och tänkte dela med mig av mina senaste titlar som köats. Alla bilder är från förlagens egna nedladdningsbara sidor, men stolekarna blev lite knasiga… Ni får hålla till godo!

Kammakargatan av Therese Boman
En av mina favoritförfattare än Hemingway och för några år sedan läste jag boken Den sista sommaren av Gianfranco Calligarich som gav mig samma ljuva känsla. Sandra Beijer beskrev på sin blogg att dessa böcker är som vykort från en specifik händelse eller tid, och skrev att Kammakargatan är en liknande slags berättelse. Ni kanske anar att mina förväntningar är alldeles för höga… Jag har läst Bomans bok Andromeda som jag tyckte om men ville ha ännu mer kvalitet av. Sen är jag extra spänd på att läsa då min vän Julia tyckte stilen och beskrivningarna om Stockholm hade kunnat vara något jag fått ur mig, den största komplimang jag fått kanske. Köplats undrar ni? 231.

Liken vi begravde av Lina Wolff
Jag har läst två titlar av Wolff, båda hyllade och båda lämnande mig med en känsla av att inte förstå vad som gör att andra älskade dem. Var därför inte så sugen på hennes nya titel tills två personer tipsade om just den, och jag nu känner mig nyfiken på om detta är hennes bok som får mig att bli ett fan. Boken utspelar sig faktiskt i Skåne, där man följer två systrar som växer upp som fosterbarn. Förutom Skåne som tema, något jag ju troligtvis kommer uppskatta, så är jag ändå nyfiken pga Wolffs egna väsen. Lyssnade på en podd där hon beskrev sin översättningsarbete av boken Hundra år av ensamhet och hennes angreppsätt var otroligt. Det är bara 638 personer före mig i kön.

Silke av Alessandro Baricco
Julia tipsade om boken Silke inne hos sig, och jag blev genast intresserad. Hon beskriver boken där språket är njutningen, med en lätt och luftig känsla. Korta klassiker är precis vad jag önskar att variera min läsning med, och ett språk som tilltalar är allt jag kan önska mig mörka vinterkvällar. Den här når mig nog snart, jag har köplats 1.

Body double av Hanna Johansson
En av Ds vänner, Emma, brukar vara himla fin med att tipsa mig om titlar hon läst och gillat. Body double var en av dessa tips och även Julia som jag nämnde ovan samt DNs sammanställning av boktips från 2025 nämnde denna titel, och även Ulrika tipsade via kommentarerna, så jag köar ivrigt på biblioteket. Och vet ni, det verkar vara min tur för vilken dag som helst när jag skriver detta, för den hanteras av ett bibliotek i detta nu.

Air av Christian Kracht
Okej jag verkar ha säkrat hela vårens läsning där inne på bibliotekets hemsida inser jag, för dessa böcker ska ju varieras med bokklubbarnas val också så det kanske var lite att ta i. Men när jag läste massor av årssammanfattningar om folks läsning från utgivna titlar 2025, då återkom Air gång på gång med beskrivningar som mästerverk och obeskrivlig. Kunde jag göra något annat än sätta mig i kö? Icke. Köplats: 388.

Nu väntar jag spänt på mina presenter från biblioteket!

Mina lästa böcker 2025 del 3

Sista delen av den här bokkavalkaden! Del 1 hittar du här, och del 2 här. Nu är vi inne på hösten, då min läsning kom igång ifrämst i slutet av hösten när jag började pendla.

Det var inga favoriter för livet i denna del av läsåret men ändå en del titlar som var trevliga att ta del av. De här böckerna har jag mestadels inte hunnit recensera faktiskt! Men kommer lägga in deras länkar efterhand. Stjärnmarkerad = bokklubbsbok. Let’s go!

Patronyme av Vanessa Springora ☆
En bok jag läste direkt efter Fars rygg och som delar många likheter. Springora skrev en debutbok om sin tonår när hon var ”tillsammans” men en mycket äldre manlig fransk författare. Den här boken utforskar Springoras pappa, en mycket märklig man som hon aldrig förstått och försöker kartlägga efter hans död med hjälp av fotografier och sitt efternamn. Liksom Fars rygg kretsar boken i sin tur mycket om hennes farfar och hans potentiella inverkan på pappans galenskap. Rekommenderar även om de flesta i min bokklubb tyckte den var ofärdig och inte så läsvärd.

Friläge av Yrsa Keysendal
Yrsa är en skicklig författare och generellt väldigt kunnig inom skrivande är min uppfattning efter att få ha haft henne både som lektör och kursledare. Det var så spännande att läsa hennes bok av det skälet! Men väldigt svårt att recensera av samma skäl.

Stargate: En julberättelse av Ingvild H. Rishøi
En modern Dickens kanske man kan kalla den här julberättelsen? Rishøi berättar med sin alldeles egna sagostil om två flickor som växer upp med en alkoholiserad pappa. De försöker få till en jul hemma ändå, och vi följer deras väg. Vackert berättat om mörka teman, men ändå är inte boken rakt igenom dyster utan ljuset spirar.

Vinternoveller av Ingvild H. Rishøi
Lite på samma tema skildrar Rishøi vardagstragik och realism med en varm sagoton. Stargate var bättre men denna var också bra. Är sugen på att läsa mer av henne!

Senseis portfölj av Hiromi Kawakami
En bok jag vann i julklappsspelet vi hade med bokklubben! Varit nyfiken på den länge och den uppfyllde mina förväntningar. Japansk i stilen – en stillsam vänskap och annorlunda kärlek som växer fram mellan intag av olika japanska rätter jag iallafall aldrig hört talas om. Rekommenderar varmt!

Hålla andan av Flora Wiström
Jag gick skrivkurs med Yrsa & Flora i september som sagt, och köpte då denna av Flora. Melankolisk, mörk och smutsig om att vara tonåring och allt som man kan kämpa med då. Jag är inte rätt publik för boken känner jag, men Floras stil känns igen.

All Fours av Miranda July
En av 2025s stora snackisar! Det var väldigt kul att ta del av den här boken för att förstå vad alla pratar om där ute i etern. Jag förstod den inte alls dock. Visst är det på tiden att en bok om en kvinna i vanliga medelåldern får ta plats men jag kände att den inte har igenkänning i en svensk kontext riktigt? För mig blev den mest vulgär och påfrestande att läsa.

Det var alla böcker jag läste 2025! Har ni någon favorit från 2025 jag ska ta med mig i tipslistan?

Januari i en lista, 2026

Januari, som många känner är världens längsta månad och på ett sätt håller jag med? Det måste nästan vara något med kosmiska och vårt förhållande till solen, att det är längre tid? Inte mig emot dock, mer tid vill man alltid ha.

Månadens bok
Läste faktiskt fyra hela böcker den här månaden? Otippat. Bland annat läste jag Stjärnans Ögonblick av Clarice Lispector. Jag tyckte om språket, de oväntade ordvalen som verkar vara just hennes sätt att skriva på och därför är hon säkert svåröversatt. Det finns ett avsnitt på P1 Klassikern om boken som jag tänkte lyssna på. Av de andra böckerna var två stycken för bokklubbarna: The Widow av Grisham och Flesh av Szalay. Läste också The Evin Prison Bakers Club: Surviving Irans most notorious Prison.

Månadens ord
Bärighet, och inte som i smak utan som i isens bärighet. Jag och D försöker bli långfärdsskridskoåkare och gick med i SSSK, en skridskoklubb här i Stockholm, nu i januari.

Månadens mat
Jag har utforskat en del olika kök genom matlagningen men tänkt på att jag inte riktigt behärskar det persiska köket trots min bakgrund. Jag lagade därför en av mina favoriträtter, Ash, nyligen. En örtig bönsoppa med salta nudlar. Ärligt talat blev den exakt som jag ville ha den? Så nöjd. Annars fick jag äntligen prova Xiang Yue, en sichuansk restaurang.

Månadens vin
Har knappt druckit något vin den här månaden. Var på restaurangen Farang när jag gick en kurs, och vinet där var gott men det är också allt jag minns i vinväg. Drack något rött när vi åt fondue i en kåta i Sötten också, men ja, det var nog inte mer spännande än såhär i januari.

Månadens te
I mina gömmor hittades en påse med NKs påskte som var oöppnad, så det blev månadens mission att dricka upp. Det var gott, ett svart te med mango, citron och ros. Om man slog i lite mjölk blev smaken orimligt likt sådant där sött mjölkigt thaite? Vi var i Thailand förra januari, jag och D, så det blev en ljuv doft av den tiden.

Månadens skönhet
Lite sen på bollen köpte jag Cliniques Almost lipstick i färgen Black Honey, färgen som ska vara ultimat men som jag varit skeptisk mot eftersom jag blir det när något blir sådär grovt hypeat. Om det var förförra året som den hade sin absoluta hype på sociala medier? Dock var färgen perfekt… Naturligt bärig och skir nog för att kännas mjuk men ändå tillräckligt med färg för att det ska ge något.

Månadens bad
När jag och D var i Skåne blev det ett besök på Skanörs kallbadhus. Jag badade i isande kalla vågor.

Månadens skrivande
Det går så sjukt trögt för mitt skrivande. Jag är med i Ulrikas skrivgrupp men har inte lyckats vara med på någon träff än, men jag hoppas det ska bli räddningen för skrivgnistan. Dock är en av mina forskningsartiklar äntligen publicerade, det är ju också ett slags skrivande om än något helt annat.

Månadens låt
Baraye av Shervin Hajipour. En låt om varför folk går ut och protesterar på Irans gator, som rör min själ varje gång jag lyssnar på den. Han gjorde den under Women Life Freedom-protesterna men texten beskriver precis vad som rör sig i själen och förtrycks av regimen. Om någon är intresserad, kan man läsa det här blogginlägget. Andra halvan av inlägget beskriver rad för rad textens innebörd. Mitt hjärta brister av hur han fångar det Iran jag känner.

Månadens kultur
Den här månaden blev det besök på Falsterbos fotomuseum. Jag tycker verkligen det är toppen, om ni har vägarna förbi någon gång rekommenderas ett besök. De lockar till sig giganter inom fotografi och med lokalens plats precis vid havet och sanddynorna, blir det hela en särskild upplevelse.

Månadens bokcitat
Jag har inget denna månad. Jag har varit för splittrad i tanken för att kunna ta till mig vackra meningar, tyvärr.

Månadens TV
Jag har börjat titta på Culinary Class Wars! Om man är matintresserad är det många aspekter som gör det sevärt: dels är det otroligt välrenommerade och duktiga deltagare. Sen används en hel del råvaror som inte alls är välbekanta för någon som lagar mycket mat i Europa, och att programmet tar sig tid att utveckla hur saker lagas och hur kockarna tänker bakom deras kreation, ja det blir väldigt lustfyllt. Tycker nästan det räknas som slow-TV i jämförelse med många andra matprogram. Kanske känns det också så för att man inte kan scrolla och joxa samtidigt, utan man måste titta och läsa undertexter för att förstå eftersom allt är på koreanska. Jennie Walldén är med och tävlar! Men jag har inte nått något avsnitt där hon är med än.

Månadens podd
Som kanske tidigare känt är SRs poddar det som konsumeras mest på min poddapp, men jag tror inte jag valt Klassikern någon gång som nämndes här ovan? Det är P1 som producerar korta avsnitt om ett modernt klassiskt verk.

Det var svårare än vanligt för mig att skriva den här listan. I vanliga fall brukar det vara en välkommen stund av reflektion kring månaden och av att knyta ihop säcken på något vis. Men det som dominerat mina tankar mest, har varit protesterna i Iran och den totala massakern av oskyldiga människor som skett. Samtidigt är ju människan och livet sådär – man kan distraheras. Jag har distraherats av mitt jobb, mina böcker, av D:s kärlek, av skidor och vintersport men så fort det är mellanrum i aktiviteter så övermannar tankarna på alla oskyldiga liv, liv som liknar ditt och mitt liv, av alla fängslade, skadade, som torteras och avrättas. Det blir som parallella liv, ett liv som är mitt vanliga liv, ett jag uppskattar och tycker om att få skriva om här. Sen det inre livet, som är mer sargat och upprört.

Jag hoppas på ett ljust februari.

Vardagsvecka i januari med en släng av Soho, Xiang Yue och Riche

Det är fint att se på vardagar genom den blick man har när man skriver här i etern. Det känns mjukare, snällare, mer förlåtande mot alla egna inneboende krav. Min vecka häromveckan var som en klassisk vecka i januari, men ändå blir jag väldigt glad när jag tänker på den.

Jag jobbar i Norrtälje just nu. Bussen dit är lång, både fysiskt som i att det är en dubbeldäckare men också tidsmässigt. Minst en timme enkel väg. Jag brukar läsa bloggar, dricka te, skriva här på bloggen, forska, läsa bok och på vägen hem oftast somna och vakna med käkont. Men dit känns som en fredad timme att ägna sig åt sådant jag ändå vill göra. Dessutom är vägen från busstationen fin tycker jag, längs med ett vattendrag och när snön är sådär djup som den var häromveckan kläs det gamla lasarettet in i ett snötäcke.

På veckans första dag kom jag hem till att D hade fixat mys hemma. Jag hade fått två bra forskningsbesked på kort tid, något som kändes som en lättnad i en tid där forskningen känns kämpig på många vis. Även om jag är en förespråkare att man ska fira allt som går att fira, så kan jag glömma bort att göra det med jobbframgångar särskilt om det varit kantat med svårigheter innan. Det är som att jag bara vill andas ut och sen vill lägga det bakom mig.

Blommor och champagne <3. Blev djupt rörd. När man själv mest är i något och harvar, med en ganska dyster känsla, så blir det så fint att komma hem på en vanlig vardag intet anandes och mötas av någon annans omtanke.

På tisdagen var det dags för bokklubb på Soho House. Vi läste John Grisham och hans nya bok The Widow. Jag hade en förhoppning om att det skulle vara en mysig lässtund över julen. Jag läste den visserligen mestadels framför brasan i Ljunghusen, men det var ändå inte en så bra bok? Trodde mer om honom.

På Soho tog jag en drink till bokdiskussionerna. Ibland dricker folk vin, ibland inget och just denna dag drack alla typ te men jag var sugen på en liten drink. Den smakade surt äpplegodis. Det här är alltså bokklubben Jessika Gedin leder. Det var lite blandade skurar om utlåtandet men visst var majoritetens åsikt att det inte var den bästa bok man läst men att den trots det, fångar en. Vad är det med språket som Grisham ändå lyckas med?

Kvällen efter kom jag hem till D, han är alltid hemma innan mig om han inte hittar på något. Vi åt lite middag innan vi bänkade oss framför TV:n för ett väldigt stort zoom-möte. Vi ska bli medlemmar i SSSK, en skridsko-klubb, och första etappen var att gå en kollektiv teorikväll.

Just nu är det dock en del snö på sjöarna så det är inte den bästa åkningen om jag får säga det själv, som total nybörjare på naturis.

På torsdagen mötte jag upp mina vänner Iris, Julia och Louise på Xiang Yue, som ligger på vägen hem från Norrtäljebussen för mig. Det är ett kinesiskt hak som ska ha väldigt god och autentisk mat från Sichuanköket.

Det var verkligen väldigt gott. Allt. Vi åt bland annat en rätt med stekt aubergin som jag måste rekommendera. Och gurksalladen! Läste någonstans att det är tradition, att börja med den här lite syrliga, salta, småstarka och krispiga gurksalladen.

Vi åt friterade räkor och friterad kyckling, båda med rikligt med sichuan så läpparna och tungan pirrade. Räkorna hade någon mer chili i sig också, för det brann till i munnen en stund efter man tuggat i sig dem.

Och deras biang biang-nudlar… Otroliga. Breda, perfekt tuggmotstånd och dressade med chiliolja. Vi hade en så fin stund här inne, pratade om allt. Högt, lågt, hemskt, ljust. Vi har lärt känna varandra via surfen vilket också är något jag ofta tänker på, hur en enstaka surfresa i Portugal gett mig så många av mina närmsta vänner?

Och fredagen, som markerade avslut på en lång vardagsvecka eller markerade starten på helgen beroende på hur man vill se på det, spenderades med Eli. Också en surfvän! Vi gick till Riche ihop, drack varsin öl och pratade bland annat om hennes kommande projektarbete i Uganda. När jag pluggade till läkare var jag också i just Uganda, och nu ska Eli dit i sin roll som barnmorskestudent. Hon är cool!

I januari behöver man romantisera sin vardag ännu mer än vanligt känner jag. Trivs oftast bra mitt i vintern men just nu sover jag ofantligt dåligt och att få skapa lite skimmer kring sin vardag hjälpte iallafall min just nu lite gråa blick.

Mina lästa böcker år 2025 del 2

Dags att ta sig igenom del 2 av mina lästa böcker 2025! Del 1 hittar ni här, och om ni kikar på kategorin Böcker kan man hitta min samlade läsning från år 2024 också. Jag minns den här delen av min läsning som bladvändartiden. Det var sommar i början av den här läsningsperioden och jag kom in i den där efterlängtade transen när man ligger på en strand och slukar sida efter sida.

Det var dessa titlar jag läste mellan juli och oktober. En ganska blandad kompott, både några äldre, några nya, några engelska, några översatta och några svenska. Stjärnmarkerade betyder att vi läste i bokklubben, i någon av de två bokklubbar jag är med i för att förtydliga. Om jag skrivit en recension på bloggen är den länkad i boktiteln.

Ligan av Bremmer på en handduk i Ljunghusen

Ligan: Klarakvarterens blodsystrar av Fatima Bremmer
Den här boken var en genomtänkt present från mina vänner Iris, Julia och Louise. Jag har läst Ett jävla solsken av samma författare med stor behållning. Den boken fokuserade på journalisten Esther Blenda, medan den här boken fokuserar på ett myller av kvinnor som byggde upp och gav plats åt kvinnor inom journalistiken i 1900-talets början. En så utbildande bok, och enkel att ta sig an.

En ny gud av Kjellner, även här i Ljunghusen

En ny gud av Zara Kjellner
Ytterligare en present, på självaste födelsedagen, från min vän Mathilda. Vi läste bägge denna och diskuterade över en frukost på Pom och Flora. Kjellner skriver suggestivt och med en särskild rytm. Jag uppskattade även om jag på totalen kanske tycker boken är lite för ofullständig ändå för att bli en bok man bär med sig, men är nyfiken på hennes kommande författarskap och var hennes texter kommer hamna rent stilistiskt!

För Lydia av Sundström mot en juliblå himmel i Ljunghusen

För Lydia av Gun-Britt Sundström
En av mina favoritböcker är Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg, som handlar om Arvid och hans hopplösa kärlek till Lydia. Eller är det Lydias hopplösa kärlek till Arvid? Sundström skriver samma historia men med Lydias perspektiv och placerar de tu under 70-talet. Jag älskade detta, tycker tonen är välfångad och perspektivvridningen skapar massor av utrymme för diskussioner.

The Guest av Emma Cline
Emma Cline skrev boken Flickorna (The Girls) som jag älskade och när jag stod i Höllvikens biblioteks långa rader av böcker så drogs min blick självklart till denna. Inte lika bra – men ändå har boken någon. Huvudpersonen driver runt i ett plastigt liv i LA. Vad hon lämnat bakom sig eller vad hon tror finns framför är inte tydligt för någon, varesig mig som läsare eller för karaktären själv heller troligtvis.

The New York Trilogy av Paul Auster
Kära Auster. Jag läste Baumgartner förra året och totalt älskade, vilket också ledde väg till hans postuma författarskap. Tyvärr var inte denna bok något för mig – tre längre noveller som troligtvis ska läsas med en mer filosofisk blick än vad jag kunde uppbåda.

Kingsolver på en stenstrand i Kornatiskärgården, Kroatien

Demon Copperhead av Barbara Kingsolver ☆
En riktig tegelsten och jag ska vara ärlig, jag fasade inför att slå upp denna. En tragisk bok om missbruk och mörka livsöden var vad jag tänkte men Kingsolver är en briljant författare och lyckas skildra det desperat maktlösa med humor och ljus. Varm rekommendation!

Fars rygg av Niels Fredrik Dahl ☆
En bok som växer på mig ju mer tiden går. Hela handlingen finns sammanfattad i redan första kapitlet – författarens far var en ensam man, och författaren försöker utforska hans pappas barndom genom sparsamma fotografier. Språket är ett hantverk i sin enkelhet som lämnar mycket mellan raderna, som ändå går att förstå. Rekommenderar men med en varsam hand, kanske till någon som läser mycket?

Har ni läst några av dessa? Tyckte ni samma? Alltid nyfiken på att höra om andras läsande!

All Fours av Miranda July

En av förra årets stora snackisar i bokväg var Miranda Julys All four. Jag vann den faktiskt i julklappsspelet med min bokklubb. Den har beskrivits som revolutionerande och ny i sin kategori, som underhållande men ändå viktig. En kvinna som håller på att nå klimakteriet och allt hon kämpar med då. Hon bestämmer sig, i något slags projekt i att våga ta för sig mer av livet, för att köra från Los Angeles där hon bor till New York, alldeles själv. Spännande tyckte jag och högg in.

Ehhhh kände jag ganska snabbt. Okej, jag är 33 och förhoppningsvis ligger klimakteriet långt fram men nog trodde jag det skulle finnas drag av igenkänning att landa lite i. Kanske tankar kring relationer, kring barn, kring hennes kreativa karriär. Men det här är en värld jag inte alls kan identifiera mig med och som inte heller lockar mig att läsa vidare? Huvudpersonen lever i ett hyper-LA. Alla har jättemycket pengar, bor i stora hus, lever i progressiva relationer, barnen kallas hen och fokuset ligger på jaget och egoismen. En värld som för mig skapar en lätt stressande känsla.

Visst åker huvudpersonen på sin roadtrip men hon kommer inte långt, utan tar in på en motell och totalrenoverar ett av deras rum till att bli gudomligt ombonat och börjar där istället prova sina olika sexuella och romantiska vägar genom boken. Det är ganska explicit beskrivet stundtals och för mig blir det ett gäng ganska äcklande scener dessutom som jag inte alls tycker är heta. Det där är väl högst personligt men det är något med den totala närgångheten och avtäckningen som inte är min typ av litteratur.

Sen är det egoismen. Egoismen som styr allt. Jag tror inte det är ett tema författaren valt med mening utan jag tror hon skildrar en slags samtid hon är med i. Det är kanske det som är revolutionerande i och för sig? Att en kvinna nära klimakteriet mitt i familjelivet är egoistisk istället för att ta in vad hennes omgivning känner i stunden?

Som bok är den relativt lättläst, July behärskar språket, men samtidigt var den också stundtals uttråkande för mig och jag längtade aldrig till att ta upp boken för att traggla vidare.

Ni hör, jag förstod inte boken helt enkelt. Har någon av er läst? Tyckte ni den var revolutionerande?