Jag är kär i skärgården. Det är väl kanske ingen överraskning och inte unikt på något sätt. En ställe jag ofta är på är Sandhamn och det får jag tacka bland annat min vän Hanna för. Hanna och jag gick i samma högstadieklass och har hängt ihop sedan dess, och med henne fick jag några av mina närmsta vänner som också är hennes släkt. Hennes syster och två kusiner som är systrar, de är alla mig nära i livet. De har haft sina sommar i skärgården och med åren har jag spenderat några dagar där varje år. Denna gång var det Hanna som bjöd ut mig för ett dygn bara vi två, för att fira att jag är klar specialist. Gulligaste!

Efter en mycket stressig dag anlände jag Sandhamn. Med nära vänner kan det gå lång tid mellan gångerna, och ändå kännas helt naturligt. Så är det för mig och Hanna, men nu var det så länge sedan vi var själva att varje sak vi pratade om genererade typ sju trådar till. Det var underbart att veta att vi hade massor av tid, och vi förflyttade kökssnacket i huset till restaurangbordet på Värsan.

Så klassiskt fint där inne, en riktig skärgårdsrestaurang. Puben är mysig den med, men mer ruffig.

Mörkt trä + marinblått, mmmmm.

Jag tog Värdshusbiffen men egentligen kanske man borde ta fisken på Värsan. Biffen är sjukt god! Men jag vet att de har stolthet i att servera färsk fisk, och det tycker jag är fint.

Efter att ha klämt förrätt, huvudrätt, efterrrätt, cocktail, apertif och måltidsvin rullade vi ut i sommarnatten för att se solnedgång.

Det var dagarna innan midsommar så riktigt mörkt blev det inte.

Hanna, som ett trädgårdsväsen!

Morgonen därpå vaknade jag sugen på ett dopp. Alltid sugen på att bada när jag är här; det är något med deras brygga som är extra välkomnande.

Efter ett ganska iskallt bad dukades frukost upp. De hade skördat en hel del äpplen i höstas och en del låg i frysen. Vi tinade upp en påse med skurna bitar och gjorde äpplepannkakor. Kan varmt rekommendera, man mosar ner äpplebitarna i smeten och smaksätter med kanel. Det blir otroligt gott!

Med en rejäl kolhydratladdning begav jag mig ut på springtur. Jag har absolut ingen strategi vilket känns lite dumt, jag vill ändå verkligen komma igång. Fick ett fint tips i kommentarerna att försöka vända prestationen, från tider och flås till att man alls springer. Sen när det bygger på sig kan man börja finna kicken i det där andra. Ska också skriva till min kompis I för att få lite riktning på det här.

Jag blev sjukt varm av min vilsna löptur och bestämde mig för att bada igen trots 11 kalla grader i vattnet. Tyvärr hade jag glömt att en AirPod låg i sportBHn så när jag klädde av mig for den ut och landade på botten av det kalla vattnet. Det fanns simfötter att låna så nog hade jag kunnat försöka dyka efter den men vattnet i skärgården är sällan klart, det kom mycket vågor och med den iskalla temperaturen trodde jag inte att jag skulle klara dyka efter den faktiskt. Så nu ligger den där, får lite ångest av att jag bidragit till elektronikskräp i skärgården.

Vi gick till Värsan igen efter och åt lunch, drack varsin drink och åt sedan en mjukglass i hamnen innan vi fick lov att avrunda dag 2. Vi hann såklart inte klart med allt prat, men så ljuvligt det var att få den här tiden.

Sen fick jag vinka farväl och åka båten in till Stavsnäs. Där hängde jag på ett café och drack cappuccino medan jag inväntande en segelbåt och nya äventyr, mer om det en annan gång.