Mitt läsår som varit

Välkomna till en läslista om 2024. Jag fann den inne hos Julia, som i sin tur hade anpassat den från Flora. Tycker själv mycket om att läsa sådana listor, så jag hoppas ni tycker samma.

Hur var läsåret 2024?

Allt som allt var det ett bra läsår. Jag var med i två bokklubbar vilket styrde många av valen, men det var något jag uppskattade. Övriga böcker valde jag med omsorg, så oavsett vad jag tyckte om dem, så ville jag ha läst dem.

Antal lästa böcker under 2024:

Jag läste 29 böcker.

Vilken typ av böcker läste du?

Främst läser jag skönlitterära böcker som är eller har varit aktuella senaste åren. Någon klassiker brukar smyga sig in (i år Stefan Zweigs samlade noveller exempelvis) och några titlar som varit populära för många år sedan och jag fortfarande är nyfiken på (Tills alla dör och Andromeda exempelvis). Gillar även att läsa poesi då och då, gärna på hösten (i år Aster of ceremonies och Sapfo).

Vilken månad läste du flest böcker?

I augusti läste jag fem böcker. Oftast, som alla andra, läser jag mer om jag är ledig men jag var faktiskt inte det i augusti. Måste smittats av andras sommarledighet inom mig.

Vilken månad läste du minst?

Januari läste jag ingen. Jag påbörjade Systrarna i slutet och den tog sin tid att ta sig igenom. Hade en liten period jag ville samla mig på.

En bok du inte läste ut?

Oftast brukar det finnas någon sådan bok. Jag vill inte läsa klart för sakens skull, men i år läste jag allt. Stefan Zweig hade jag inte fortsatt med om inte han var så känd och boken så kort.

En ny genre för året?

I år läste jag The ministry of time som hade en liten dos av sci-fi i sig, en genre jag inte bekantat mig med förut. Den hade också lite romance-inslag? Blev spontant inte en favoritgenre att återvända till.

Några citat som du fastnade för?

Spara ner små utsnitt av böckerna jag läser är något jag ägnar mig mycket åt. Valerie Perrin är en författare vars meningar jag vill fotografera av stup i kvarten. Här kommer några av hennes vackra ord:

Men även Paul Auster skapar mycket tankar hos mig, här lite utsnitt från 4321:

Några böcker som fick dig att vilja skriva?

Flora Wiströms bok ”Här ruvar havet”. Tycker hennes språk gjort en tydlig utveckling från debuten, vilket påminde mig om att ju mer man skriver ju vassare blir man.

Paul Austers ”Baumgartner”. Dels för att det var min favoritbok från året men dels för att hans språk bär en lättsamhet och ett djup samtidigt om är inspirerande.

Valerie Perrins böcker ”Tre” och ”Glömda om söndagen”. Bägge är fyllda med vackra ord och romantiska formuleringar som inte är klichéartade, bara välsmakande och sinnliga. Vet inte om det är franska språket eller hennes penna, men ljuvligt är det.

Bästa läsplatsen 2024?

Mitt favoritsätt att läsa på sker i Skåne. Det brukar ske på morgonen, packar ner frukost vilket ofta är yoghurt och stekta rosmarindoftande nektariner samt en termos med te, går ner till stranden. Brer ut min gröna linnehandduk från Växbo jag fått i present, klär av mig. Sen brukar jag ta ett morgondopp oavsett temperatur. Klär sedan på mig igen, och sitter på handduken med min läsning och frukost. Då känner jag mig alltid nöjd med livet, oavsett sinnesstämning i övrigt.

Ett fint läsminne från 2024:

Jag var på konferens i London i augusti och de sista timmarna innan vi behövde åka till flygplatsen smet jag istället till Soho House i London, och placerade mig i en fåtölj. Bjöd mig själv på en cosmo och läste ut Andromeda. Kände mig märkligt nöjd med detta, det var något med att känna sig världsvan om gjorde avtryck.

I vilken form läste du böcker 2024?

95% av böckerna är fysiska böcker. Jag kan egentligen inte tänka mig något annat. Allra helst inbundna, men det blev också en och annan pocket. Läste också två böcker på läsplatta – om jag ska resa bort får jag ha med mig max två fysiska böcker och resten på platta. Detta efter en incident när jag åkte till Sydamerika med 7 kg övervikt, där packningen främst bestod av inbundna böcker som skulle räcka över en månads ledighet…

Vilken var den första boken du läste 2024?

Systrarna av Jonas Hassen Khemiri. En bra start, jag var i rätt stämning för en rejäl bok vid årets början.

Och vilken var den sista?

Här ruvar havet. Jag började egentligen på den under seglingen i september, så det var dags att ge den uppmärksamheten den förtjänade.

Vilka var de bästa böckerna du läste 2024?

Utan inbördes ordning så var det:

Systrarna av Jonas Hassen Khemiri
Tills alla dör av Diamant Salihu
Rent Hus av Alia Trabucco Zerán
Baumgartner av Paul Auster
Tre och Glömda om söndagen av Valerie Perrin

Vilka kommande böcker ser du fram emot att läsa?

Jag är väldigt nyfiken på Dream Count av Chimamanda Ngozi Adichie. Jag har läst mycket av henne och älskat allt i princip, men nu var det längesedan och snart släpps hennes nya bok.

Det var mitt läsår 2024. Ser fram emot 2025! De första titlarna som står redo är bokklubbsböcker. VI ska läsa Intermezzo av Sally Rooney med ena klubben, och Fourth Wing av Rebecca Yarros med den andra. Medan mitt bokpaket transporterar sig genom postsystemet läser jag Bränn alla mina brev av Schulman. Är inte ett Schulman-fan för jag är långsint och kan inte släppa hur han betedde sig på internet för längesedan. Nu fick jag den av mamma i min adventskalender från december, och hon tyckte själv så mycket om den att det blir dags för min första bok av honom. Skulle så gärna höra om er läsning och vad ni läser nu?

Thailand baby, ta mig till Koh Mook

En ruskig januaridag satte jag och D oss på ett flyg till Thailand. Det var dags för vår första långresa och efter att ha velat en del och tänkt på olika världskartor och olika slags obskyra alternativ landade vi i er konventionella valet Thailand. Jag har aldrig varit där, även om jag tycker mig resa mycket. Planen var att hoppa runt bland olika öar, och precis så gjorde vi.

När vi landade var det försent för att åka ut till någon ö så vi hade en natt på ett oroväckande billigt hotell rakt i ett helt turistfritt område i Phuket. Det trodde man knappt fanns kvar, så det var glädjande att vi hamnade i ett område med endast lokalinvånare och så vi två i princip. Vi acklimatiserade oss snabbt och gick till en liten kärra där många verkade köpa soppa ifrån.

Jag vet inte exakt vad vi åt men någon boll med fläskfärs? Kyckling? En tunn klar buljong och goda nudlar. Strösslade på lite jordnötter och chili från karen på borden, och slurpade i oss. Soppan var okej men upplevelsen var tio av tio.

Dagen efter kom vi dock ut till ön Koh Mook. Jag hade vältrat mig i resebloggar om Thailand för att hitta just en sådan här ö, en som fortfarande känns genuin men ändå har lite hotell och caféer som man trots allt uppskattar som turist, hur cool och resevan man än tror att man är.

Koh Mook var allt jag hade kunnat önska mig. Vi blev hämtade på den många många meter långa piren på en tuktuk, och känslan att rulla in när det var högvatten och kustlinjen tydlig, den var magnifik. Ön visade sina långa kritvita paradisstränder, svajande palmer och i princip var det helt tomt på stränderna. Närmsta person låg tiotals meter bort. De här dagarna badade vi, paddlade kajak till en grotta man kunde simma igenom till en liten strand, gick på en ganska tuff vandring genom djungeln för att komma till ännu en gömd strand och hade några timmars slappande vid poolen och åt pommes. Bästa jag vet, att äta salta pommes vid en pool som doftar lätt av klor. Kanske är det simhallen från barndomen som gör sig påmind, minus grillkryddan.

Vi behövde byta boende sista natten då allt var så fullbokat och vi var sent ute. Lite i hast bokade vi en liten bungalow på stranden. Utsikten var magnifik, medan boendet i sig var enkelt. Att ligga i sängen och se hur solen sakta stiger ut ur havet och sprider grumligt ljus över ens värld, det var en så stark känsla. Jag hade dock sovit dåligt och det krävdes många iskaffe för att kompensera, vilket behövdes då vi på eftermiddagen skulle traska en djungelpromenad till en avskild strand.

Vi hann inte många meter in på vår promenad innan vi gick förbi ett café som kom till att bli en favorit. De serverade kokosglass, gjord varje morgon, serverat med en svingod espresso rent ut sagt, eller som i mitt fall med passionsfrukt och mango. Trehundrameters flack promenad, då förtjänar man väl vila? Så resonerade vi i semesterlättjan iallafall. Kanske var det tur så, för resten av vandringen var inte alls en promenad utan det var rejält med terräng, knappt upptrampad stig, rötter och halkiga stenpartier.

Vi fick följe av en italiensk tjej som inte hade hittat vägen och senare en hund som troligtvis inte var herrelös som majoriteten av hundar vi träffat med tanke på det tjusiga halsbandet, men som inte verkade ha en ägare i närheten. Den följde med oss till stranden och hängde. Sen drog regn in, och jag blev stressad av tanken på att ha tidspress innan solen går ner i en blöt djungel i uppförsbacke så vi frågade vårt gamla hotell om någon av båtarna skulle kunna tänka att hämta oss så vi kunde ta vattenvägen tillbaka till hamnen. Vi betalade i sammanhanget dyra pengar men det kändes som rätt beslut. Hunden ville dock inte följa med oss och när vi lämnade den sittandes på stranden brast mitt hjärta. Jag är ingen djurperson per se men det var för filmiskt och ledsamt att se hur ensam den var, och vi visste inte om den var borttappad eller varför den var själv egentligen. Vi sprang på den italienska tjejen på kvällen i byn, hon hade tagit på sig uppdraget att lokalisera hundens eventuella ägare men det verkade som att den trots att hade en husse på ön och brukade få gå fritt där i djungeln. Se där.

Koh Mook kan jag rekommendera med varm hand. Kommer drömma mig tillbaka till känslan av att verkligen vara på en tropisk ö.

Ett år i böcker, del tre

Nu har vi kommit till den avslutande delen av mina mini-recensioner från 2024. Tyckte jag läste mycket som antingen var bra eller som jag av andra anledningar ändå ville läsa. Sista etappen kanske känns igen litegrann, för till alla dessa hade jag bloggen och de kan ha nämnts lite här och var.

Andromeda av Therese Bohman

En bok som skulle handla om böcker, förlagsvärlden och en ung tjejs plats där. Handlade istället mycket om relationer och att alla mänskliga kontakter inte går att kategorisera. Kärlek? Vänskap? Romantiskt, men ej sexuellt? Och så vidare. Höga förhoppningar som inte infriades men ändå läsvärd. Tre av fem.

Yellowface av RF Kuang

Det här omslaget gissar jag att en del känner igen. Maken till hype var längesedan man såg, och själv lästes denna i Soho-bokklubben. Boken handlar om Athena (ja det var horribelt svårt för mig att läsa om en person som delade namn med mig? Händer aldrig annars). Nåväl. Hon är en framgångsrik författare som dör, och hennes vän snor hennes opublicerade bokmanus. Boken behandlar teman som vem får berätta en historia, vad är stjäla text och hur långt kan man som konstnär profitera på andras lidande? Själv tyckte jag den hade fått alldeles för mycket hyllningar. Helt okej. Två komma fem av fem.

Glömda om söndagen av Valérie Perrin

Efter att ha läst Tre tidigare under året kände jag ett starkt behov av att sluka allt Perrin skriver hädanefter. Hennes debutroman är översatt till svenska, så den tog jag mig an. Vi får följa huvudpersonen som är en ung kvinna, och arbetar på ett ålderdomshem. Det är mystiska familjeförhållanden – föräldrarna dog i en olycka, och hon bor med farföräldrarna. På äldreboendet finns en dam vars historia berättas genom huvudpersonen. Trådarna vävs ihop och som alltid är det vackert språk och en bladvändare som bjuds på.

Shy av Max Porter

Vi läste denna i bokklubben. Porter skriver i lyrisk form om en kille, Shy. Omvärlden förstår inte honom och hans beteenden. Han kan vara aggressiv, göra utfall och förstör för sig själv. Jag tror man ska läsa denna långsamt med eftertanke, och inte snabbt i stress som jag. Kan ha påverkat betyget som blev två komma fem av fem.

Atlantmannen av Marguerite Duras

Jag tycker Duras skriver vackert men ofta utan handling, och så är det mestadels även i denna korta bok. I ett sådant här format passar det dock väldigt bra! Handlar om ett möte mellan en man och en kvinna vid Atlanten. Ska vara inspirerat av verkligheten där hon mötte sin framtida homosexuella älskare. Finns en del att googla på jag inte gjort än så lämnar skvallret där. Uppskattade välsmakande franska ord i en havsmiljö. Fyra av fem.

The ministry of time av Kaliane Bradley

Den här lästes med Soho-bokklubben, en ytterligare bok som fått mycket hype utan att jag till fullo förstår. Staten har upptäckt en tidsmaskin som transporterar fram personer till nutid. Detta skapar oanade problem och vår protagonist arbetar för staten och tidsprojektet, men förstår inte hur djupt involverad hon är. Märklig blandning av romance och sci-fi, där ingen genre är en favorit för mig. Tror författaren hade JÄTTEkul när hon skrev denna, och själv tyckte jag den var helt ok trots allt. Måste förresten publicera min recension. Tre av fem.

Farväl till Panic Beach av Sara Stridsberg

Bokklubbsbok (jag har alltså två stycken klubbar för att förtydliga). Stridsberg skriver fram en historia som inte vilar på handlingen och kanske knappt på karaktärernas utveckling. Det är generationstrauman som skildras, ihopflätat över olika personer som påminner om varandra. Jag tyckte mycket om språket, och tycker Stridsberg visar på talang som berättar en historia på ett annat vis. Tre komma fem av fem.

Butcher av Joyce Carol Oates

En tungviktare till författare jag läste mycket av som tonåring faktiskt. Den här boken skildrar en ”kirurgs” vardag på ett mentalsjukhus för kvinnor där han utför experimentella behandlingar. En bok som kunde givit en så mycket mer än vad den gav. Två komma fem av fem.

4 3 2 1 av Paul Auster

Efter Baumgartner som jag läste med stort behag, gick jag på Michelle i bokklubbens absoluta favoritbok. Auster skildrar en pojkes liv från barndom till vuxen i fyra parallella liv som kunde skett. Sliding doors som gör utfallen och karaktären helt olika beroende på i vilken kontext den hamnar i. Underbart sinnlig och får en att fundera på livet mycket. Fyra komma fem av fem.

Den första boken av Karolina Ramqvist

Innan jag läste den här boken, var jag på författarsamtal på Soho House där Ramqvist intervjuades. Blev mycket nyfiken och till min glädje blev det en bokklubbsbok. Det är i början av 2000-talet, en ung svensk tjej reser runt på Jamaica och blir kär i en jamaicansk kille som bor där. Jag tyckte om boken först, vackert språk, en slags sexuell spänning ligger över sidorna och den skrider långsamt framåt. Men sen tröttnade jag lite på greppet och karaktärens omogenhet. Tror jag gillade den bäst i klubben dock, uppskattade en svensk bok som inte är som alla andra med det destruktiva, gråa, mörka. Recension kommer snart! Tre av fem.

Här ruvar havet av Flora Wiström

Avslutade året med en pocketbok inköpt på Arlanda, på väg till en kroatisk segelbåt. Trodde det skulle bli en lässemester, men ack så fel jag hade. Fick bli en jullovsbok. Vi följer Ida som spenderar en semestervecka hos sin pappa på en bohuslänsk ö. Älskar att boken har havet som tydlig kuliss och tycker Wiströms språk gjort en så stor utveckling från debuten (såklart! Men kul att följa). Är ett stort fan av Floras blogg dessutom. Hade önskat mig en längre bok! Tre komma fem av fem.

Pust, det var det hela! Men trevligt läsår kände jag spontant. Bokklubbarna bidrog med tillskott som jag kanske inte alltid hade valt själv vilket jag uppskattar, och sen var jag noga med vilka andra böcker jag valde att läsa. Det blev en bra mix för mig av utforskande och tillfredsställande böcker. Nyfiken om ni läst något jag läst, och vad ni tyckte?

Januari i en lista

Hur var januari?

Eftersom jag var i Thailand halva januari är det svårt att inte säga något annat än att det var en väldigt bra månad. Jag kände nystarten i mig först, men hann inte kanalisera den energin. Hoppas på att kunna tänka igenom vad jag vill med detta år mer nu i februari.

Månadens bok

Jag läste två böcker i januari, och av dessa två väljer jag Conversations with friends av Sally Rooney. Den var bra. En ung bok också. Lite avis på att Rooney och jag är jämnåriga och hon är så duktig på att skriva? Läste till sist del 3 av Jana Kippo-serien av Karin Smirnoff men känner mig väldigt klar med den sviten…

Månadens ord

Spicy. Ett engelskt ord fick ta sig in, men efter vistelsen i Thailand går det inte att välja något annat då ordet användes cirka tusen gånger om dagen.

Månadens mat

Tom Ka Gai var i särklass den rätt som ätits mest i januari. Det är en mild thailändsk soppa med ganska syrlig ton, lagad på galangal och keffirlimeblad. Ska absolut lära mig laga den själv.

Månadens vin

Jag hann med ett glas på Savant de sista flämtande januaridagarna. Ert underbart lätt pinot noir med starka bäriga toner.

Månadens smink

Jag har en ny ögonskuggepalett från Patrick Ta. Det är min första stora palett i livet och förhoppningen är att jag ska ha glitter på ögonlocken ofta.

Månadens bad

Ett av de många salta baden i Andamanska havet. Går omöjligt att välja ett, men exempelvis när vi snorklade 50 meter från hotellets strandremsa, det var ett bra bad. Eller när vi hamnade på en ofrivilligt tuff djungel promenad som nådde fram till en alldeles egen strand.

Månadens låt

Vet knappt vad jag lyssnat på i januari? Kan någon ge mig musikinspo?

Månadens kultur

Ingen bokklubb, inget Soho-event, ingen utställning. Det mest kulturella jag kanske gjorde i januari var att träffa vinklubben och dricka rött från norra Italien. Förutom besöken på alla platser i Thailand i och för sig, är som att jag räknar det till ett separat liv.

Månadens bokcitat

”I could leave, I thought, and it felt good to think about it, as if I was in control of my own life again”. Från Conversations with friends. Fick mig att tänka på känslan över att vilja ha kontroll över livet men samtidigt att det är följt av ljuvliga saker man inte planerat. Typ kärlek.

Månadens TV

Är extremt taggad på att Mästerkocken börjat igen!!! Ska inte sticka under stol med detta. Sett första avsnittet och kände (”kände”) två personer på raken. Är uppenbarligen rätt målpublik.

Månadens podd

Jag lyssnar ikapp på alla Dagens Eko-avsnitt från när vi var borta. En podd som djupdyker typ 20 minuter om en nyhet varje avsnitt. Så snyggt producerad och mycket bra inlägg att ha per dag.

Nu när vi är tillbaka i stan och önskar jag mig en riktig vinter med snö och möjlighet till vintersport efter jobbet. Ska det vara så att man spenderar sin vinter i Sverige så borde man bli erbjuden en gnistrande vit sådan. Men sista dagarna i januari flydde jag till Sälen så nu lever man livet minst sagt…

Att komma hem

Vi landade mitt i natten. Inga transportmedel från Arlanda fanns att tillgå, tullen var stängd, vi var kantstötta av att ha suttit bakom ett skrikande barn under resan. Åkte hem till D, så konstigt att vara hemma i Sverige igen. Allt är rent, lakanen sköna, man känner igen sig.

Vi vaknade till det mest disiga Stockholm jag sett på länge. Vädret erbjöd enstaka plusgrader och moln, bara moln så långt ögat kunde se, vilket visserligen inte var så långt i den skumma sikten. Jag traskade till jobbet, drack kaffe för att överkomma tidsskillnaden. Köpte poke bowl till lunch, tänkte att jag har paus från thaimat men D var minsann sugen på Tom Ka Gai redan så jag tänkte noterade att det blir mitt nästa matprojekt.

På eftermiddagen värkte min kropp. Av trötthet? Flyget? Sjukdom? Jag packade upp ändå upp hemma, små små fragment av resan installerade sig i hemmet. En liten skål jag fick av kokosglass-stället på Koh Mook, nudlar jag köpte i Phuket Old Town, ett bokmärke från Koh Lanta, torkad mango från flygplatsen i ett desperat försök att handla upp de sista kontanterna.

Sen smög jag ner i källaren och hämtade upp mina pjäxor. För även om jag saknar solen, sanden, att vara ledig och äventyra med D så kan en sak trösta mig och det är skidor. Mina pjäxor satt så hårt förra säsongen att stortånaglarna blev svarta och föll av. I år vill jag ha en mjukare säsong så trots jetlag satte jag mig på cykeln i kvällsmörkret och tog mig till alpingaraget för lite hjälp. I helgen får jag åka på mina lagg. Livet är givmilt.

Heja vintern. Du är fin du med.

Ärr

En gång satt jag och pratade med min vän Mia. Hon hade fått en mycket tydlig kant på sin solbränna den sommaren. Hennes armar var skimrande bruna, medan händerna var bleka tills fingertopparna som från den yttersta leden till fingerblommorna gav ledtrådar om en solkysst sommartid. Hon hade seglat hela sommaren och haft seglingshandskar, och jag var fascinerad av att man genom huden kunde läsa av så mycket av hennes liv. Jag hade själv en smutsbrun kant på ena ankeln efter att ha surfat tidigare under våren och fått en ilsken bränna som inte lämnade någon klädsam färg efter sig. Men kanten, den var jag ändå lite stolt över. Om man kisade och kände till surf, så kunde man se vad för äventyr jag varit med om.

”Jag tror jag gillar ärr” sa jag till Mia då. Jag minns hennes blick på mig, som att jag var helt tokig som yttrade en sådan sak. Jag förklarade, ärren lämnar ju en historia. Något att berätta, man kan läsa av en del av livet, det finns något vackert i det. Mia skakade på huvudet. Idag skakar jag också på huvudet. Iallafall litegrann. Mina ben är prydda av små ärr som oftast berättar ett härligt minne. Men på min högra axel finns två små ärr, ett på framsidan och ett på baksidan. De blir fortfarande ilsket röda om jag inte tejpar på sommaren. Ärren är efter en operation som behövde göras när jag bröt axeln för fem år sedan. Så lång tid, men det känns fortfarande som alldeles nyligen i sinnet. När jag ser dessa bleka svulstiga streck, blir jag inte på något sätt glad att min kropp visar upp något av det jobbigaste jag varit med om. Smärtan, rädslan, ovissheten.

Istället tittar jag på mina ben och de färska spåren från resan till solen nu i januari. På min ena stortå finns en sårskorpa. Det var en av dykfenorna som satt för hårt och grävde sig ner i köttet. Men jag blir glad av skorpan, för det var mitt första dyk i livet, och jag såg en sköldpadda, och livet kändes magiskt och fritt. Jag har små vita streck ovanför ankeln efter att en korall skrapade mig när vi skulle lägga till med en kajak. Jag och D skulle simma genom en grotta, och trodde man kunde kajaka igenom den men det fick man inte. Vi försökte provisoriskt dra upp kajaken på en sten och binda runt men de grunda korallerna stack hål på huden. Mina sår är lindriga, men D:s sår läkar än. Jag har lite djupare sår på kanten av min högra handled. Det är från när vi snorklade och såg massa skimrande färgglad tropisk fisk. Jag blev exalterad, glömde hur grunt det var för att vi snorklade i lågvatten och drog handen mot en vass sten.

Jag funderar på om några av de nya såren kommer lämna vita tunna ärr efter sig. Jag har många sådana på mina ben. Stora på knäna, efter ett bad på Sri Lanka där jag hade missat varningsflaggen och vågorna spolade upp mig på stenarna. Jag blödde så mycket, det gjorde så ont, men jag slapp något värre och idag blir jag ändå glad av att se ärret. Jag har ärr på utsidan av knäna, efter diverse äventyr. Små streck efter skrap från surf, ett långt ärr på ankeln efter att jag lagom berusad efter en after-ski i Chamonix ville raka bena lena inför en utekväll.

Kanske gillar jag fortfarande ärr. Iallafall de ärr som påminner mig om det goda livet ger en och man kunnat ta del av.

Ett år i böcker, del två

Fint det är ändå att gå igenom ett helt år såhär. Vissa böcker minns jag tydligare än andra, vissa minns jag mer från var jag läste dem. Om det finns en recension på bloggen, finns också en länk. Del ett hittar ni här, och nu kommer nästa lilla gäng titlar;

The collected novellas av Stefan Zweig

Zweig är en tungviktare från sin tid litterärt. Novellerna i den här boken hade lite blandad karaktär, och jag minns inte dem så tydligt. Minns att det var svårt att ta sig igenom för mig. En klassiker som jag inte tyckte behöll sin storhet i en modern kontext. Blev två av fem.

Tre av Valérie Perrin

I boken Tre berättar Perrin om just tre vänner som vuxit upp som ett mycket sammansvetsat gäng, men som vuxna inte verkar ha kontakt. Något har hänt, och vi får följa historien som flätas ihop från dåtid till nutid. Perrin har blivit en av mina favoritförfattare. Greppet liknar hennes mest kända bok Färskt vatten till blommorna, men jag har verkligen inget emot det. Tror det är en bok som passar många olika typer av läsare. Språket är otroligt! Jag gav den fyra komma fem av fem.

Räkna hjärtslag, Värma händer och Käraste vänner av Katarina Widholm

Buntade ihop dessa tre till ett stycke då det är de tre första böckerna om Betty. Betty växer upp i Hälsingland och flyttar till Stockholm i sena tonåren för att arbeta som hushållerska. Genom hennes blick får man följa Sverige som det var på 30-talet och utvecklingen framåt. Jag gillar dessa böcker men de är trots allt också rätt grunda. Passar att läsa i sträck på sommaren som jag gjorde. Kommer också läsa fjärde och sista delen. Tre av fem.

Stacken av Annika Norlin

Norlins första roman. Läste hennes novellsamling när den kom och förstod varför folk gillade den; men kände också att det inte är min typ av litteratur. Romanen handlar om en utbränd kvinna som flyttar ut till skogen och då råkar iaktta en märklig samling människor som verkar ha brutit med samhället. Jag förstår varför folk gillar den – men inte för mig, även den här.

Den unge mannen av Annie Ernaux

Nobelpristagare har ni här! Jag försökte få en signatur av henne när hon besökte Söderbokhandlarna förra julen, och grämer mig än att jag inte kom in. Nåväl. Den unge mannen porträtterar ett kärleksförhållande mellan den mycket äldre Ernaux och en pojkvän hon hade ett slag. Tyckte mycket om, särskilt i en tid då det inte är lika kontroversiellt med att kvinnan är 20 år äldre istället. Men det väcker ju en ny slags frågor, om både tid, samhällets föreställningar och fertilitet. Tyckte mycket om språket! Fyra av fem.

Aster of ceremonies av JJJJJerome Ellis

Jag brukar slå mig för bröstet över hur mycket jag uppskattar poesi. Älskar att köpa hem diktsamlingar, mysa ner mig i soffan med tända långa ljus och klassisk musik i bakgrunden. Känner mig så kulturell att jag smäller av då. Snopen blev jag därför att denna diktsamling ej var för mig. Mycket experimentell. Kan uppskattas om man stammar, vilket den mycket kretsar kring. Ger den två av fem.

Sapfo – dikterna och fragmenten av Sapfo (tolkat av Magnus William-Olsson och Vasilis Papageorgiou)

Sapfo, där snackar vi urmodern till poesi. I den här översättningen får man nycklar till tiden Sapfo verkade i. Det gjorde många av dikterna ännu mer betydelsefulla för egen del iallafall. Slogs av hur lika dåtidens teman var med nutiden. Olycklig kärlek, åtrå, känslor. Att vi mest har fragment kvarlämnat från Sapfo gör nog att man fyller i orden som saknas med vad man själv tycker passar, och en vackrare dikt än så går nog inte att få. Blev ändå fyra av fem.

Det var hela lilla gänget för denna gång! Inser att jag inte publicerat min recension av Stacken, men det kommer. Avslutande del tre kommer inom kort.

Läs också:

Ett år i böcker, del ett

Fem böcker till augustiläsningen

Helg helg helg

I fredags gick jag hem från jobbet och kände en sällsam känsla i bröstet. Vad var det för små spröt som sprakade? Fredagskänsla tydligen! Det är sällan jag känner så, jobbar ofta helgar/kvällar/är ledig när andra jobbar osv i och med att jag är läkare på sjukhus. De små spröten gjorde sitt dock, glatt fångade jag känslan.

Det första jag gjorde var att spatsera till en adress intill Rörstrandsgatan för att köpa olivolja. Det här företaget, Villa Anzo, hörde jag om via Tuvessonskan (tror jag!). Olivoljan görs i Scurgola och importeras av en familj till Stockholm. Köpte mig en liter av höstens skörd. Har inte hunnit smaka än men jag älskar olivolja generellt och ser mycket fram emot att prova denna!

På vägen hem såg jag att Lillebrors inte hade någon kö. Också sällsynt så jag passade på att gå in. Svårt att låta bli när bulldoften ligger tät på gatan… Valde en kardemummabulle och en kanelbulle på croissantdeg till mig och D, och en liten påse med kanelbulle och kardemummabulle med toscatäcke till min lillebror och Hj.

Sen spatserade jag hem genom ett ganska halt Stockholm och tänkte på allt jag ville hinna med under helgen. Blev både pepp och stressad. Önskar jag inte blev stressad men har lätt till den känslan just nu, en känsla av att inte hinna vad jag tänkt och att saker glider mig ur händerna.

När jag kom hem blev det till att snabbt svida om, sminka ögonlocken med glitter och ta mig ut igen. Vid dörren hängde jag bullar och skidglasögon till min bror som skulle komma förbi. Själv styrdes stegen först till Tyge och Sessil som var mer än fullt, och sen vidare till Hillenberg.

På Hillenberg drack vi deras version på Si claro som var god! Sen blev det Teds där jag drack en (väldigt) spicy Margarita. Var kul att dricka lite drinkar, gör det relativt sällan. Tredje anhalten blev dock Villa Dagmar vilket resulterade i champagne och madelene-kakor. Gäller att jobba kontraster när man barhoppar.

Inte min bästa bild men tre enheter utan mat översätts även till bilder. Men deras Madelenes är otroliga. Nästan friterade och omgärdade av kanelsocker. Jag gillar inte ens kakor men älskar dessa, så går ni dit måste ni prova. Sen steg hungern åt huvudet och mitt sällskap och jag traskade något lulliga till Hemköp och köpte ingredienser till en hemmagjord tunnbrödsrulle. Don’t ask.

Det snöade hela natten och när jag äntligen kom ur sängen var det ett vinterlandskap om mötte mig. Min kompis Kajsa lockade med mig på en skidtur i Ågesta. Vackert, bra spår, lagom temperatur men fasiken vad sliten jag var. Krigade mig igenom dryga milen och sen åt vi bulle i bilen.

När jag kom hem var jag så oerhört trött men ingen rast ingen ro. Åt en mycket stark nudelsoppa (Shin Ramuyn med extra kimchi och chili crisp) framför youtube innan jag hastade mig vidare till Gullmarsplan.

Min vinklubb hade nämligen träff! Vi drack viner från norra Italien och diskuterade smakerna. Mycket röda bär (chock), viol, salvia, choklad, läder och lite vanilj som dominerade. Bra viner i norra Italien tror jag var allas slutsats. Lovisa som hade ordnat provningen hade fixat så fint med tillhörande snacks från regionen.

Och en mycket god svamprisotto! På söndagen for jag iväg så jag sätter punkt för den helgen precis där.

Ett år i böcker, del ett

Det är svårt att sammanfatta ett år bara sådär tycker jag, men jag uppskattar ritualen. Så pass mycket uppskattar jag den, att jag börjar se det om ett projekt jag kan skjuta upp vilket är lite tröttsamt. Tur då att Goodreads kan hjälpa mig att få ihop bokåret. Jag har inga mål med mitt läsande. Det är njutning för mig. Jag älskar att vistas bland ord och bokstäver, bland vackra meningar och karaktärers tankar. I år blev det tjugonio böcker och här kommer därför tjugonio korta recensioner uppdelat i tre delar, häng på;

Systrarna av Jonas Hassen Khemiri

En bok av en favoritförfattare. Jag gillar att Khemiri vågar experimentera i den här boken, med både stil och uttryck. Bra bok, tjock men fyller ut sin kostym. Gav den fyra av fem.

Sockerormen av Karin Smirnoff

Jag minns den här boken i lösa drag. Väldigt svensk; det är misär, grått, barn som far illa. Men ändå dras jag med att läsa klart denna som fick tre av fem.

Tills alla dör av Diamant Salihu

Årets första fempoängare. Med ett enkelt språk som är lätt att sluka förklarar Salihu hur gängkriminaliteten som vi känner den idag kom till. Om konflikterna, familjerna, pojkarna som blir mördare och mördas. Läs för förståelse om samhället! Fem av fem.

Häng city av Mikael Yvesand

En bok om att vara kille i Luleå, och sen kanske ett mord som skett i bakgrunden. Den här boken förstod jag inte alls, kanske måste man ha varit en runkande TV-spelskille för att uppskatta… Sorry. Gav ändå två av fem för jag kunde inte sluta läsa den ändå.

Jävla karlar av Andrev Waldén

En debutbok som vann Augustpriset 2023. Inser att jag sällan läser om pojkars uppväxt, men råkade läsa två på raken. Underfundig och komisk om egentligen svåra ämnen som att inte bli omhändertagen som man önskar av en förälder och destruktiva män som kommer och går genom hans liv. Gillade! Fyra av fem.

Studie i mänskligt beteende av Lena Andersson

And she strikes again. Andersson skrivit sirligt och cyniskt om olika kvinnor. Det känns precis som en betraktare som studerar kvinnorna lite vid sidan av. Jag tror antingen att Andersson inte har några starka kvinnovänskaper i livet eller bara ogillar att skildra kvinnors band i positiva ordalag. Bra skriven! Fyra av fem.

Rent hus av Alia Trabucco Zerán

Nästa fempoängare för året, bra start ändå. Det var första bokklubbsboken och jag var kanske den som gillade boken bäst. En städerska återberättar varför flickan i familjen hon arbetade hos dog. Tyckte om det lite mystiska greppet om att berättarrösten återberättar en tid som varit. Bra språk, om man vill kan man göra boken ganska politisk. Fem av fem.

Stöld av Ann-Helén Laestadius

En bok alla älskar och som jag såg på rekommenderade-hyllan i San Francisco. Utspelar sig i Sapmi och skildrar ett modernt liv där, med lapphat och renmord. Jag tyckte den var okej, men fastnade inte för karaktärerna och kände inte så stort engagemang som jag hade velat. Tre av fem.

Baumgartner av Paul Auster

Min bästa läsupplevelse i år. Auster skildrar en mans liv efter förlusten av hans hustru. Den är inte sorglig men reflekterar över livet och kärlek, med små anekdoter och utvikningar. När han skrev den var han döende och jag tror inte det är långsökt att han tänkte på sin egen död och hustrun han lämnade efter sig. Språket! Wow! Fem av fem!

Det var den första delen, ytterligare tre kommer. Kanske dumt att avslöja i del ett att favoriten var här men så är det. Har någon av er en pärla från 2024 att rekommendera mig?

Tystnad i skrift, tankar som snurrar

Här har det ekat ganska tyst i tre veckor förutom inlägget om utställningen här nedanför som jag bara måste rekommendera.

Jul, nyår, tid jag trodde skulle bli vilsam. När jag var yngre längtade jag något otroligt till mellandagarna. Långsamma dagar utan krav. Brukade hinna läsa multum, sortera i itunes-biblioteket och bli så uttråkad att planer inför kommande året kunde smidas.

I år jobbade jag natt en del och dessutom är man vuxen nu, jag kan glömma det ibland. Att bara vara hemma renderar så mycket ärenden som tar tid. Återvinna, sortera kläder, betala räkningar. Fick en ny kyl/frys, tömde den gamla, gjorde granola, fermenterade jalapeños. Förstår inte varför saker tar sådan tid för mig, ibland undrar jag om jag gör det på fel sätt.

Men det är nytt år. Inte så mycket nya tag än. Jag ska försöka sitta med min reflektionkalender och tänka igenom mitt år. Min spontana känsla är att det var ganska bra år som blev helt fantastiskt sista månaderna. Mer om det någon annan gång. Nu ska jag hasta vidare i mina vuxna ärenden; returnera paket på posten, slänga kartonger, lägga julpynt i källaren och fotografera saker jag vill sälja av.

Sen ska jag drömma om vilka böcker jag vill läsa, platser jag vill se och texter jag vill skriva… Gott Nytt 2025 på er, fina lilla skara som tittar in här!