Den första boken av Karolina Ramqvist

I vintras läste jag Ramqvist bok, ”Den första boken” som trots titeln faktiskt är hennes tionde bok. För många tror jag Ramqvist främst blev känd för ”Bröd och mjölk”, även om hon varit författare sedan mer än 25 år tillbaka. ”Den första boken” refererar på ett sätt till boken ”More fire” som Ramqvist, liksom den här boken, lät utspela på Jamaica. Historien är likartad, det är en ung kvinna som spenderar sin tid på ön och möter kärleken. Medan ”More fire” har ett större fokus på kolonialism i kärlekshistorien så spelar den slags frågor en mindre roll i ”Den första boken”, som istället låter skillnaderna agera kuliss.

Boken handlar istället mer om huvudpersonerna något invecklade och i min mening omogna syn på kärlek. Hon är ung, hon åker till Jamaica för att skriva en bok, de har sex, det känns som de kommer varandra nära av det, och på något vis är kärleken mellan dem djup av detta. Samtalen känns ytliga och flyktiga, men dynamiken är svår. Hon kommer från världen med pengar men har egentligen inga, hon vill inte förknippas med sexturism men ändå är ett av hennes mest framträdande attribut just vitheten och att hon är annorlunda gentemot Paul, som den jamaicanska mannen heter.

Språket är vackert, sinnligt och gör att jag hålls kvar i historien. Berättelsen är suggestivt framlagd och präglas av en sexuell ton, inte konstigt kanske med tanke på att huvudspåret utspelar sig i deras gemensamma säng, och olika bakåtblickar varvas med att de har sex hennes sista dagar på ön.

Vad tycker jag då? Jag tycker språket är fint och att boken är annorlunda från mycket annat man läser, men efter halva kände jag mig klar med den. Jag tycker den är för grund? Klart jag minns hur det kunde kännas av vara typ 22 och inte ha koll på sitt känsloliv, blanda ihop passion med djup kärlek och inte våga ta tag i sitt inre. Men för den sakens skull lockar det mig inte att spendera en hel bok inuti ett sådant huvud. Dock tror jag många kan uppskatta den här boken, Young Adult-litteraturen känns verkligen fortsatt stark just nu.

Var faktiskt på författarsamtal med Ramqvist i höstas och där kom frågan upp huruvida det finns sanning i historien. Visst ska författare få lov att berätta historien utan att deklarera exakt hur mycket inspiration som finns från egna minnen eller känslor, men jag tyckte den frågan var extra intressant nu när jag läst. För med tanke på att det är andra boken som utspelar sig på en plats där hon själv var i den åldern, och att huvudpersonen är aspirerande författare… Ja den biten kittlar i mig mer än jag vill erkänna. Skrev ett inlägg om autofiktion för ett tag sedan och även om detta inte klassas som en autofiktiv bok så följer den på något sätt med i trenden.

Om någon av er läst – jag vill veta vad ni tyckte!

Mars månad i en lista

Jag kan för mitt liv inte förstå att mars redan är slut. Får nästan andan i halsen av det, så mycket jag skulle ha hunnit med de tre första månaderna av året som inte hunnits. Det är kanske livet som vuxen, att aldrig vara i fas? Eller livet för en modernt stressad storstadsbo? Jag vet då inte. Kanske känns jag såhär för att jag är snörvlig, hostar så mycket att det gör ont i bröstet och att båda mina öron gnisslar och har lock för sig. I korta ordalag: jag är sjuk, och när jag är sjuk kan det dystra sinnet göra sig påmint. Mars var ju egentligen fartfylld och trevlig, vad gnäller jag för? Let’s go!

Månadens bok
På tal om att vara efter är jag efter med bägge bokklubbsböckerna som är månadens läsning för mig: Intermezzo av Sally Rooney och Hyper av Agri Ismail. Ingen av böckerna lever hittills upp till sin hype, iallafall inte för mig. Men Hyper ska precis ge sig in i Tehran på 70-talet innan revolutionen, ett ämne som kan göra att hela min bild av boken kan ljusas upp. Får se!

Månadens ord
Snöglitter. Jag tror det är ett riktigt ord och om det inte är det, inför jag det här och nu. Jag menar hur snön gnistrar till i solen och ser ut som hav av glitterkorn, men nu när jag sitter och dissikerar ordet känns det som att snöglitter hade kunnat betyda något snuskigt?

Månadens mat
Okej okej, inte att leka med, men jag har ätit ganska många Crepe Complete i Alperna och den vi åt på Hermine, en restaurang med magisk utsikt mitt i backen i Alpe d’Huez, var så fantastisk god i sin enkelhet. Fylld med någon ost och skinka, ett stekt ägg på toppen, några senapsdressade salladsblad och magin var total.

Månadens vin
Min killkompis Henrik gav en flaska ”Gött rött”, komikern Per Anderssons vin som jag och några vänner inmundigade en sen vardagskväll. När man läser på känns det egentligen som det kan vara ett kanonvin trots det skämtsamma namnet. Druvan montepulciano, låg sockerhalt, hög alkoholhalt. Men det här vinet blev inte en favorit. Ganska oraffinerat, visserligen som italienska viner ofta är, men ingen lång eftersmak och mest bara en smäll i munnen innan smaken försvann. Nåväl. Vi går raskt vidare.

Månadens skönhet
På Tomorrowland klistrade vi små kristaller och pärlor i ansiktet på varandra och gjorde hela små kreationer av bågar och annat. Fick ett oerhört sug för att göra om det! Kanske inte en vardag på sjukhuset, men visst måste det finnas andra tillfällen än Tomorrowland-festival som lämpar sig för strass i ansiktet?

Månadens bad
Jag och D hade fått nys om en utomhusbassäng i Alpe d’Huez. Eller nys och nys, vår vän Chris hade skrivit det i gruppchatten och badtaggade som vi var sprang vi i förväg. Kändes så härligt med en varm bassäng utomhus med utsikt över snöbeklädda berg! En kombination av speedotvång och några grader för kallt vatten gör det här till mitt mest ovärda bad på mycket länge.

Månadens låt
Känns som jag borde välja en Kent-låt men jag blev typ inte berörd av spelningen alls? Känns så synd… Annars har jag lyssnat på EDM och techno på grund av nämnda Tomorrowland alltså, allra mest Dmitri Vegas mix 2 times som han gör med bland annat Steve Aoki (en DJ som brukar kasta gräddtårtor på sin publik, hello?).

Månadens kultur
Vad för kulturellt har jag gjort den här månaden? Jag vet typ inte? I lördags var jag på poddfest på Fotografiska med min bror, men det kan jag inte riktigt rekommendera pga helt överfullt och supervarmt överallt. Jo men jag har ju lyssnat fyra dagar på techno på festival och varit på Kent, det får ju självklart räknas. Sen har jag börjat med ett nytt skrivprojekt som genast fick bordas pga stundande halvtid inom doktorandprogrammet. Känns som mitt huvud snurrar av för många lösa trådar för tillfället.

Månadens bokcitat
Det blev inget bokcitat den här månaden? Talande för att ingen av titlarna jag läst egentligen haft ett sådant där språk som jag suktar efter att ta del av. Istället såg jag ett mycket härligt surfklipp eller kanske en kortfilm för surf när Breitling höll ett häng häromveckan. Kan inte peta in den här filmen i någon annan kategori men den kommer så småningom, det är den svenska surfaren Freddie Meadow som porträtterades.

Månadens TV
Love is Blind Sverige säsong två släpptes och jag slukade varje släpp i ett svep. Den svenska versionen som fortfarande känns genuin och äkta är så intressant att se på. Se dynamiker utifrån, det är spännande. Dock tycker jag den kändes så konstigt klippt? Förutom Ola och Milly kände jag aldrig att jag fick lära känna något av paren.

Månadens podd
Radiokorrespondenterna Ryssland. Alltså om det är något som jag behöver i detta politiska virrvarr med starka känslan om att världen som jag vill ha den är på väg från mig, så är det en trygg SR-podd med analys och direkt rapportering från kriget i Ukraina. På Poddfest stod jag och min bror precis där alla poddare mickades upp och kan skvallra om att Joakim Paasikivi var mest välklädd i en skogsgrön välsittande kostym, plus att hans fru matchade honom.

Nu kommer april. Jag kan relativt ofta må ganska svajigt på våren. Tycker förväntningarna är så höga och oftast har jag byggt upp en hel hög med projekt och deadlines som ska varvas med välfyllda helger. Den här våren ser ut att bli exakt sådär, kanske värre, så jag är ärligt talat lite skrämd av april som kommer. Men jag ska hinna med diverse firanden, åka till Skåne, åka till Kroatien, ha halvtid på forskningen, skicka in en text till Bonnier Healthcare och jobba heltid då. Det blir prima. Let’s go igen…

Läs också:
En lista om februari
Januari i en lista
En lista om november

Min skönhetsåtervinning

Ett inlägg jag själv älskar att läsa är folks tömda skönhetsförpackningar. Under covid mångkonsumerade jag långa YouTube-klipp där folk gick igenom tömd flaska efter tömd flaska, och nu när jag skapat mig en liten egen blogg så tänkte jag äntligen gå igenom mina egna. Här kommer en liten samling av skönhet jag tömt årets första två månader.

Jag har efter lång och trogen tjänst gjort slut på tre mjukgörande produkter. Skönhetsmässigt är jag ganska strikt med ingredienser och forskningunderlag för effekt, men jag gör en del undantag och alla dessa tre är sådana.

Snail 96 Mucin Power Essence från COSRX är ett slags snigelslem på pumpflaska. För mig är det något oklart varför det ska vara just snigelslem men jag älskade den här produkten. Sjunker in kvickt och huden känns återfuktad och mjuk efter.

The Rebound Serum från Mantle hade lite samma känsla, huden kändes plumpad och mjuk efter men ibland också lite kliande. Det finns rosmarin i produkten som är känt för att vara irritativt så kanske därför.

The Whipp från Mantle var en mycket härlig kräm, verkligen fluffig och sjönk in kvickt i huden. Doftar härligt av citronkaramell, vilket jag egentligen gillar men de citrondoftämnen man använder är faktiskt typ marknadens billigaste och lite irritativa men jag är inte så noga med kroppsprodukter.

Sen tömde jag dessa tre små flaskor.

Bare with me från Nyx blev viralt för att ha en lätt serumkonsistens och därför passa perfekt som concealer under ögat. Hos mig fastnade den i alla små linjer jag inte visste jag hade, så det var inte en favorit faktiskt.

Fat oil från Nyx däremot var ett härligt och tjockt läppglans. Otrolig konsistens om man vill att det känns men inte klibbar. Gav en del färg, kanske att nyansen var i det djupaste laget för min mycket bleka hud men kan bli köp i annan nyans igen. Förpackningen är horribel dock så det håller emot.

Gloss bomb från Fenty är typ det läppglans jag gjort slut på snabbast i livet. Jag vet inte om det är för att det är så mjukt och härligt att applicera eller för att det inte är så drygt? Men oavsett: perfekt glans. Lagom gloss, inget klibb, neutral nyans, diskret vaniljdoft. Kan bli köp igen men är lite för snål egentligen. Finns så många bra budgetläppglans.

Och sen två K-beauty favoriter som jag gör slut på stup i kvarten.

Retinalögonkräm från Beauty of Joseon. Retinal var inte samma evidens som retinol men jag tror ändå effekten borde vara samma på sikt. Kräm som snabbt sjunker in och är mild i sin effekt så jag behövde inte trappa in den.

Spf 50-dagkräm från samma märke. Lätt kräm som man absolut inte kan tro är spf 50. Använder typ jämt, brukar ha paus i december och januari men jag var ju i Thailand i januari så då gjorde jag slut på denna.

Det var dagens skönhetsdos! Kul för mig att växla mellan ämnen, hoppas ni också tyckte det trots lite kassa bilder tagna i kvällsljus.

När en onsdag innebar förhandsvisning av Presence

Jag känner mig som en imposter genom att igen skriva ett inlägg om film, eftersom jag inte sett någon sedan jag var på Stockholms filmfestival. Generellt är jag inte en person som tuggat i mig tillräckligt med filmer för att verkligen analysera, men med det sagt: häng med på när jag fick gå på förhandsvisning av filmen Presence!

Presence är regisserad av Steven Soderbergh som gjort filmer som Erin Brockovich och Oceans Eleven, titlar som till och med jag känner igen. Så peppen var ändå hög – nu skulle han ha tagit sig an en skräckfilm med lite inspiration av paranormal activity främst i form av hur kameran används.

Jag först på plats – mitt sällskap i form av D kom något senare, och jag stod uppställd och redo vid ingången med en bok under armen som jag läst på bussen till Bio Rio. Om någon undrar är det Intermezzo jag läser just nu. Först skulle den läsas med Soho-bokklubben men eftersom jag var i Thailand den träffen avstod jag, men sen blev den vald med min andra bokklubb så nu behöver jag ändå ta mig an den. Hittills okej!

Nåväl. Tillbaka till filmen. Innan var det mingel och bubbel, tackar man icke nej till en onsdag. Eller mingel och mingel, mest stod vi vid varandra och pratade om dagen. Mysigt det med. Vi fick smöriga popcorn serverade vid platsen och min förväntan var hög.

Låt oss sammanfatta såhär: förväntningarna infriades inte. Det var något med både historien och kanske hur den berättades som inte alls grep tag i mig. Blev absolut inte skrämd och förstod inte greppet att allt filmades med en kamera, som var själva ”the Presence” som hemsökte huset på något sätt. Tyckte också att extremt många trådar påbörjades som inte kom någonvart. Nja, inte en film i min smak men jag är heller inte en konnässör i branschen.

Efteråt bjöds vi på cheeseburgare och McVegan från donken. McVegan var bra mycket godare än vad jag hade kunnat tro! Smarr. Och var oavsett nöjd med lite bio mitt i veckan, ändå mer glamour och flärd än vad min onsdag annars hade bidragit med.

Stacken av Annika Norlin

För ett tag sedan läste jag Stacken, Annika Norlins första skönlitterära bok, men långt ifrån första text. Norlin är känd som textkompositör och en väldigt duktig sådan, hon har gått under artistnamn som Hello Saferide och Säkert! Häromåret släppte hon en novellsamling som skapade förtjusning i kritikerkåren. Själv var jag kanske inte lika begeistrad som alla andra, men tjusningen är absolut trots det tydlig, även för mig.

I Stacken beskriver Annika Norlin en sammansättning av människor som vill leva på ett annat sätt än det klassiska samhället. Utan stress och förbehållningar, utan att ta av planetens resurser, utan det vanliga ekorrhjulet. Vi följer karaktärerna en och en, sen samtidigt som de parallellt sammanflätas till just Stacken.

När jag läste den tänkte jag att det var en okej bok men faktum är att jag tänkt mycket på den i efterhand, och det är ju ett gott betyg. Den sätter ljus på vissa tankar. Dels hur mycket gruppmänniska man ändå är. Även om man vill leva radikalt och utanför samhällets normer formerar vi oss i grupper som ju får egna regler. Så helt fria verkar vi inte kunna vara, och vad är total frihet? Om vi tänker sexuell frihet, vad händer med de personer som är mer monogama till naturen? Får de ändå vara med? Hur mycket oliktänkande ryms egentligen om man samtidigt ska ha en gemenskap? I Norlins bok är gruppdynamiken slående nära en sekt. Men tycker Stacken att de är en sekt?

Att Norlin kan använda sig av orden för att skapa stämningar och beskrivningar lyser tydligt i boken. Trots det präglas den dock av att vara så otroligt lik mycket av den moderna svenska litteraturen. Det är något med författare från samtiden som älskar att beskriva oss och samhället som så grått. Alltid är det osmickrande sexscener, snor, skrikande barn, missbruk och ångest som porträtteras. Jag är mer ett fan av det kanske poetiska, drömmande, lyriska. Om man med en sådan scen bryter av med något rått blir det effektfullt men när hela boken präglas av det råa och oslipade som är typiskt för modern svensk litteratur, då kan det inte bli en bok jag på totalen uppskattar.

Ändå tycker jag det är en bra bok? Det är så lustigt det där, att själv inte tycka om en bok men om någon skulle be om en objektiv bedömning så innehåller den de element som nog klassar en bra bok. Tänkvärdhet, radikal, bra språk.

Det blir 3 av 5 på min något icke-konsekventa skala.

En lista om februari

Hur var februari månad?
Ja, hur var den egentligen? Jag har haft det bra, jag vet att många hatar denna månad men massor av favoritpersoner i mitt liv fyller år i februari och dessutom så tycker jag det är en perfekt månad om man får göra vintersport och det fick jag ju till viss del.

Månadens bok
Jag försökte läsa Fourth Wing av Rebecka Yarros men den var verkligen inget för mig. Klämde Bränn alla mina brev av Alex Schulman istället, och säga vad man vill om honom men han är en bra historieberättare. Precis förstått att mycket är sant ur boken och plötsligt skaver den lite för mig ändå. Men rent sett till bara boken, så var den väldigt bra. Hann påbörja Intermezzo sista dagarna av måndagen. Olik Sally Rooneys andra böcker hittills.

Månadens ord
Skär. Och inte som i att skära bröd, utan mer som i skära is. Att ta ett skär. Mycket snack om det på Östermalms IP där jag åkt en del skridskor under februari. Kan inte stå så länge på mitt skär pga rädsla men skall övas på.

Månadens mat

Fick äta Mapo Tofu på Wäng för första gången i livet. Mapo Tofu var inte min grej, det här oljiga passas inte min smak alls.

Månadens vin

På alla hjärtans dag öppnade jag och D en flaska Amarone, det var väldigt gott trots en nätt prislapp. Det känns som Amarone var ett riktigt innevin för 10 år sedan som gå bort-present. Annars slog jag till på ett Pet Nat på systemet som Pompette importerat, gav en flaska i present till min vän Ottilia och en är märkt för att skåla med min bror när lite saker fallit på plats.

Månadens skönhet

Jag gjorde en GlowID-beställning som jag är peppad på. Massa minisar som jag tänkte ha i D:s badrumsskåp. Har gjort en hostile take over…

Månadens bad

Efter att ha åkt tjejvasan i lotten av februari så tog vi ett dopp i utomhusjacuzzin. Det varade bara cirka 10 minuter för hotellet hade blandat ihop våra bokningar men ändå.

Månadens låt

Har jag ens lyssnat på musik den här måndagen? Tittar på Spotify och mest verkar jag ha lyssnat på fransk café-musik. Specifikt.

Månadens kultur

Lena Andersson kom till Soho House och pratade om sin nya bok Män och kvinnor. Jag är mycket taggad på den, Esther gör comeback men denna gången får man också männens perspektiv enligt Andersson. Spännande ju! Jag har också varit på utställning av Marcus Jansen på CFHILL som kan rekommenderas och sett galapremiären av Presence i Sverige, på Bio Rio. Den kanske inte rekommenderas.

Månadens bokcitat

Från Alla mina brev. Poängen är att om man drömmer om ett liv man inte har, istället för att uppskatta livet man är i, då är man illa ute och visst finns det en poäng i det.

Månadens TV

White Lotus har dragit igång!!! Men jag har bara sett ett halvt avsnitt, var för trött och somnade så måste börja om.

Månadens podd

Mest har jag plöjt mina gamla politikpoddar men kan rekommendera Lundströms Bokradio och hennes intervju med Sara Stridsberg för den intresserade. En recension av Farväl till Panic Beach hittar ni här.

Februari är en kort månad, det känns tycker jag, för tiden har rusat. Jag är glad över skridsko- och skidstunder men de känns alltid för få. Skulle vilja bo på ett enligt berg under vintern. Mars är här nu och den brukar vara en skör månad för mig. Våren anländer mitt gamla hemland Skåne medan det brukar vara slask i Stockholm. Dock blir det skidor, räddar ju alltid, och jag ser fram emot när solen blixtrar till och skapar vågor av längtan till riktig vår inom en.

Vad man inte ska missa på årets bokrea

Det är bokrea och jag känner ett pirr spridas i kroppen. Mamma var förbi mig häromdagen och lämnade färskpressad apelsinjuice och en bokreakatalog från Akademibokhandeln. Om inte det är gulligt så säg. Nedan kommer mina tips och önskningar, fast egentligen borde jag inte köpa en enda titel mer för min bokhylla är mer än dignande och ena hyllplanet sa tack och adjö häromdagen…

Skönlitterära titlar jag läst och rekommenderar

Systrarna av Jonas Hassen Khemiri och Tre av Valerié Perrin
Bägge två är favoritförfattare hos mig och bägge två har minst varsin titel som går att fynda. Hassen Khemiri bjuder på intelligent om tre systrar och deras uppväxt, medan Perrin ger en tät vävd historia med air av Frankrike och välsmakande ord. En recension av Tre finns här. Ps jag hoppas jag läser något svindlande snart, för känns som jag tipsat om samma böcker ett tag.

Rent hus av Alia Trabucco Zeran och 1984 av George Orwell
Rent hus handlar om en städerskas tid hos en privilegierad chilensk familj, och i hemlighet diskuterar den klass och samhörighet. 1984 tycker jag är en titel som blir allt mer kuslig för vart år, innehållet är mer aktuellt än någonsin.

Poesi jag läst och rekommenderar

Samlade dikter av Karin Boye och Samlade dikter av Edith Södergran
Lättillgänglig klassisk svensk poesi. Boye är såklart mycket vass och flera av hennes bästa finns i den här samlingen men tycker även Södergran är värd sin läsning.

Titlar jag läst och tror andra skulle rekommendera

Kanske min flummigaste kategori, men ibland läser man ju något som man själv kanske inte tycker är ett boktips men som man ändå tror andra uppskattar? Eller? Nåväl, här kommer mina sådana tips.

Jävla karlar av Andrev Walden och Skärvorna av Brett Easton Ellis

Jävla karlar vann Augustpriset 2023 för bästa skönlitterära bok. Jag tyckte om den och skrattade mycket, men det kanske inte är en bok jag tipsar om ändå i vanliga fall. Dock går den hem hos så många i min närhet, att den får åka upp här ändå. Easton Ellis bok är också en bok jag läste med viss behållning men som min omgivning istället älskar, recension hittar ni här.

Titlar jag är nyfiken på

Agnes, Louis, Paris av Johanna Ranes och Historien av Elsa Morante

Johanna Ranes gick på KI samtidigt som jag, kanske till och med att vi gick i samma klass ett kort tag. Jag skrev på en historia samtidigt som hon debuterade med den här boken, och min historia utspelade sig också med Paris som stark kuliss. Mycket nyfiken på hennes ord! Historien av Elsa Morante har jag vealat läsa i evigheter, men det blir aldrig av. Kanske nu?

Efter jobbet ska jag dock rusa till Hedengrens. Många av de lokala bokhandlarna har 40 % på precis alla titlar den första dagen på rean, så dit vill jag för att spana. Vad ska ni köpa?

The ministry of time av Kaliane Bradley

I bokklubben på Soho House läste vi The minstry of time av Kaliane Bradley. Det var en bok jag iallafall inte hade hört talas om, men som visade sig varit extremt hypad utomlands. Det var så mycket skriverier att jag direkt blev skeptisk. För mig står bra PR bakom en sådan slags virvelvind av entusiasm, inte den egentliga litterära kvaliteten. Kalla mig gammaldags men så är det. Trion av Johanna Hedman fick lite samma enorma skriveri innan den ens var publicerad och massa översättningskontrakt. Det var visserligen en bra bok, men i min mening är det inte en modern klassiker direkt som stack ut så pass mycket som man fick bilden av i samband med att hon debuterade. Eller är det en illa dold avundsjuka jag omedvetet blottar?

Tillbaka till The ministry of time. En riktigt genreöverskridande och lite märklig bok. Som en blandning av Expeditionen av Bea Usma och spänningsroman? Och lite romantik på det? Boken utspelar sig i UK, några decennier från nutid minst. Man har med hjälp av en tidskapsel transporterat folk från dåtiden in till den moderna världen. De ska assimileras in i det moderna samhället med hjälp av anställda på minsteriet. En av de anställda är bokens huvudperson som är ganska lik författaren i olika attribut.

Sen händer det inte så mycket alls i boken. Den går långsamt framåt medan vi följer huvudpersonens lite invecklade tankar om sitt jobb och dåtidens människor som upptäcker saker om det moderna samhället, som dejting och att homosexualitet är tillåtet. Tills det plötsligt är kanske 80 sidor kvar, då byter boken helt skepnad och blir dels ganska sci-fi fokuserad och dels en spänningsroman med skjutningar och annat.

Jag tror författaren hade jättekul när hon skrev den här boken. Skrivarglädjen dansar verkligen över sidorna, kan tänka mig att det var ett lustfyllt projekt. Dock räcker inte glädjen hela vägen för min del. Visst, den är bitvis lite underhållande, men sedan har den inte så mycket mer. Kommer vara en klassisk bok jag glömmer om några år och aldrig riktigt rekommenderar till någon. Kan dock inte kalla den för dålig faktiskt, för jag läste ändå den med någon slags läsglädje och funderade inte på att avsluta den i förtid.

Bokklubben på Soho tyckte lite blandat om den, men ingen var kanske direkt begeistrad. Många rekommenderade att läsa lite intervjuer med författaren så det har jag gjort. Hon känns sympatisk och kanske lite udda, man får en känsla av att hon själv blev lite kär i en av dåtidens personer och ville skriva in sig själv i en kärlekshistoria med honom.

Vad läser ni?

Vardagliga vardagar

Trots min lilla storlek på blogg fick jag ett inläggsönskemål, och det gjorde mig gladare än glad. Er (enda) önskan är min lag – här kommer ett vardagsinlägg helt enkelt.

Jag har haft en lite annorlunda vecka bakom mig, vanligtvis jobbar jag ju på sjukhus men nu har jag haft en vecka med forskning och kurser hemifrån. Lyxen med det är att man kan ta en morgonpromenad och eftersom jag är fortsatt jetlaggad var jag redo för en sådan redan 07:15 häromdagen. Jag hade redan hunnit dricka te, göra en ganska utökad hudvårdsrutin, sminka mig och fläta håret.

Det snöade! Mitt hjärta klapprade av denna syn. Snö gör något med min lycka. Särskilt snö som träffas av solstrålar, men man får ju inte vara kinkig, det här dög med. Avslutade dock ändå min promenad snabbt för det var en enstaka plusgrad och det började snöa horisontellt rakt i ansiktet på mig. Uppskattar trots allt inte slask i ansiktet före klockan åtta.

Satt hemma sedan och försökte förstå olika epidemiologiska begrepp. Känner mig extremt analog som pluggar med penna och papper men har jag inte skrivit det med handen finns det ingen chans att jag lär mig.

Min kurs hade lunch i fyrtio minuter, tyckte det kändes snålt men jag sprang iallafall ner till Mogges och köpte sushi till mig och pappa. Jag har lyxen att ha föräldrarna på några minuters gångavstånd från mig, och eftersom pappa var ledig passade vi på. Jag tog hot tuna roll vilket var ganska okaraktäristiskt, brukar vilja ha något blandat pga aktiv mat-FOMO. Men nu så.

Efter kursen kilade jag ner till Hedengrens. Bokus tar evigheter med mitt paket, brukar inte handla av dem men fick presentkort i julklapp av jobbet. Nu behövde jag akut inhandla nästa bokklubbsbok (bokklubben på Soho House med Gedin!).

Det blev ”Fourth wing” av Rebecca Yarros. Jag känner mig väldigt skeptisk pga inte alls min genre men sällan sett en bok bli så hyllad utanför sin egen läsekrets så jag hoppas bli motbevisad.

Efter att lämnat boken hemma slevade jag i mig någon slags middag innan jag gick ner till Östermalms IP. På tisdagar erbjuder SSSK skridskoträning om man vill få lite långfärdsskridskorteknik. Är inte en sådan här träning det svenska föreningslivet i sitt esse? Jag är iallafall så oerhört tacksam över de om engagerar sig för att andra ska få komma ut och njuta av naturen tillsammans med dem. Jag har köpt alldeles egna skrillor denna säsong, ett alldeles för spontant och dyrt köp efter en tuff jobbdag. Blir både glad och får lite ångest när jag tittar ner på dessa. Men mina skridskor, alltså inte de illröda pjäxorna, är så vackra i någon slags brunskimrande metall och skarp skena från Lundhags. Så lite lycka kanske materiella ting kan ge… Dessutom kom min vän Louise ner till isen, och vi fick hänga en kort sväng.

Unnade mig själv blåbärssoppa och blodapelsin till mellis efter.

Dagen därpå vaknade jag med en del träningsvärk i mestadels fötterna, jag är ganska rädd när jag åker så dels spänner jag mig mycket och dels är väl fötterna ovana vid att balansera på en smal metallplatta. Upp steg jag ändock och gjorde ordning mig i racerfart, hade nämligen bokat in mig på morgonpass på megaformer. ClassPass hade prov på erbjudande för ett tag sedan och nu kör jag abonnemang. Nere på A Place där jag tränade är stämningen lugn och lite kalifornisk. Mycket snygga tjejer och coola instruktörer, väldoftande schampo i duscharna och känsla av exklusivitet. Jag gillar det och blir skrämd samtidigt för jag är varesig smidig eller har en stark core. Känns väldigt lyxigt att kunna gå på morgonpass. Vid 08:30 var jag redo för att göra kursuppgifter och för att inhämta motivation gick jag till Soho House.

Drack matchalatte och insåg hur jag glömt äta frukost. Satt och skrev på lite forskningsgrejer, gjorde en kursuppgift, smörjde händerna tio gång ner med den lilla tuben som tittar ut och kände mig ändå halvnöjd med vad jag lyckades producera.

Soho House är en mycket vacker plats, då det är lokaliserat i en gammal kyrka, men dagsljus ser man icke och jag hörde rykten om sol så lagom till lunch slog jag ihop datorn och traskade till en av min närmsta vänner Antonia som bor i krokarna. Hon är mammaledig så vi drack en kopp kaffe vid matbordet medan hennes gulliga dotter försökte äta morot- och potatispuré. Jag har bott i Stockholm i snart 15 år men jag försöker ändå behandla det som Lund, den stad jag växte upp i, genom att försöka motivera alla nära personer i livet att bo på gångavstånd. Det går tyvärr sådär, två nära vänner som bodde i krokarna innan bor numer i Huddinge och på Resarö så jag kan inte påstå att mina försök helt burit frukt. Men mamma, pappa, lillebror och fästmö samt några vänner är här och det ger mig mycket glädje.

Den här sista starka oredigerade matbilden får representera hur min kväll tedde sig. Vi hade en slags kickoff-aktivitet med jobbet, en mycket ovanlig företeelse inom sjukvården. Vi var tretton personer som lagade mat på Cajsa Warg ihop. Mycket mysigt och mycket underhållande eftersom mina kollegor råkade laga sockerlag till den milda grad av massor av vit rök vällde ut över rummet och startade brandlarmet medan butiken var igång.

Där har vi två lite ovanligare dagar i vardagen. Idoliserar numer livet där man kan jobba hemifrån hur mycket man vill. Det finns säkert massor av negativa aspekter av det, men jag hann bara se hur fritt och ljuvligt det kan vara…

Mat jag vill laga

Inte är man en unik nittiotalist när man säger att man älskar att typ laga mat och komponera ihop saker i sitt lilla kök? Syra grönsaker, fermentera kimchi, göra egen granola. Bli en liten husmor om helgerna. Jag har sparat ner lite saker som jag är taggad på att laga, tänkte skriva ”laga inom en snar framtid” men det är ju inte helt sant eftersom iallafall två av recepten sparades ner för hundra år sedan.

Inne på Therese Elgquists blogg finns det här typ matbrödet? Vet inte vad man ska kalla det, kanske en slags svensk take på foccacia. Vill prova alla slags bröd som inte kräver så mycket insats, jag har dåligt tålamod och tycker kladdig deg inte ger någon slags tillfredsställelse så jag lockas ju starkt av meningen enkelt att baka och noll jäsningstid.

Ni märker att jag är besatt av elle-bloggar? Inne hos Elsa sparade jag för längesedan ner dessa kakor. Jag är inte en person som tycker om kakor särskilt mycket men just dessa tilltalade mig. Kanske tranbär och vallmo tillsammans med choklad, det kändes oväntat på något sätt. Kanske är det Elsas vackra presentation på de fina faten med räfflad kant och sirligt blått mönster?

Bästa Tuvessonskan! Så stort fan av henne. Jag gillar ägg, jag gillar gochujang, jag tycker salladslök har något i koreanska sammanhang. Så detta ska lagas någon trött vardagskväll.

Det var min lilla trio av saker att laga! Har ni något som jag borde addera?