Kategori: Frankrike

Shoppar lavendel, Dior och vykort i Frankrike

Jag var ju i Antibes en långhelg, och om det är något som pockar på ens romantiserande om Frankrike så är det alla små butiker med saker man vill ta med sig hem för att bevara den franska touchen.

Säg något franskare än lavendelpåsar. Det är vår, vilket är de små krypen i sekelskiftslägenheters favorittid dessvärre och jag väntar bekymrat på utvecklingen. Tydligen kan lavendel hålla undan deras ankomst så jag köpte glatt två små påsar.

Köpte mig både en grön och en grå-brun-melerad fransk hårnål. Den gröna trampade jag sönder häromdagen tyvärr, den låg i en packpåse utanför resväskan på hotellet i Florens och då lät det knäck. Kanske kan man limma? Och den gråa är redan på vift. Så synd för när man får in snitsen blir det riktigt tjusigt!

Här har ni en produkt i två delar. Det vänstra är ett fodral jag köpte för nästan ett år sedan men inte invigt. Jag ville nämligen ge min svägerska Hj ett likadant i present så väntade in hennes födelsedag. Till höger ser ni det nya köpet, nämligen en refill-hylsa av det sjukt mjuka balmiga stiftet Dior Lip Addict. Man klickar i det i sitt återanvändningsbara fodral. Älskar.

Jag gick på stan med Lovisa och Mulaika från möhippan, och fick lära mig att detta är en kult-retinol. Var tvungen att hoppa på tåget och köpa. Den är inte invigd än, ska prova efter min nuvarande är slut.

Vi gick förbi en otroligt gullig pappersbutik och jag var tvungen att köpa ett lass med vykort. Hann tyvärr inte posta ett enda denna gång men jag sparar dessa hemma. När man ska på kalas eller middag och vill skriva en hälsning så tycker jag ens lilla korthög kommer till väl pass. Det blev också ett bokmärke som ni ser till vänster. Kunde inte låta bli…

Sist ut: ätbara saker. Tog bara bild på tomaterna men dessa tre otroligt vackra tomater transporterades i handväskan med viss oro om att de skulle bli mosade. Den gula fick en smäll men överlag gick det oväntat bra. Dagen efter jag kom hem åt jag och D dessa, det var fint att bjuda honom på en smak av Frankrike. Jag köpte också en Pain au chocolat som han fick till frukost och en Pan Bagnat, det vill säga den mackan som har ursprung i Nice och består av salad nicoise i bröd helt enkelt (Sandra Beijer-core). Den är fylld med tonfisk, sardeller, ägg, grönsaker och den köpte jag faktiskt till mig själv och slukade på flyget.

Är nöjd med min lilla skörd!

Tomorrowland i Alpe d’Huez

Tiden går så fort och mars är long gone så att säga men ändå vill jag bevara en liten skärva av vår alpresa. Att få skriva om sina minnen gör att de fäster sig starkare inom mig. Just nu, när allt går så fort och mycket stora saker händer i livet samtidigt, så känns det extra viktigt på något sätt, att låta allt ha sin plats.

Till dessa vackra berg åkte jag, D och sju kompisar i mars månad. Vi hade varit precis där, nästan samma konstellation, en gång förut. Det var Alpe d’Huez som ropade på oss även detta år.

Vi var där på festival, Tomorrowland! Den där legendariska elektroniska festivalen som brukar vara i främst Belgien ni vet? Den har en alpversion. Förra året var allt nytt och obekant men i år kände vi igen oss, även om scenerna var nya. Det finns flera scener i backen man kan åka mellan.

D lyckades snappa platser till en bonusspelning i solnedgången en av dagarna. Tänk dessa vyer för ögat, det var galet vackert. Åka ner i mörker var dock inte riktigt en favorit, mår nästan lite illa av det?

Att glida runt i ett skidsystem och möta upp sina vänner för gemensam åk, en långlunch i solen, hitta fram till spelningen ihop… det är livets lyx.

Om kvällarna öppnar festivalområdet. Tre-fyra lite mindre scener och en jättestor. Vi såg Steve Angello och Axwell, Lost Frequencies och Dmitri Vegas. Dansade, dansade, dansade.

Livet känns i en under sådana här veckor. Alla dagar blir små minnespärlor att bära med sig. Om man är det minsta intresserad av festivaler/EDM/coola scenproduktioner och gillar skidor så kan jag inte rekommendera en sådan vecka nog.