Dikterna och fragmenten av Sapfo

Något som fascinerar mig djupt är de gamla grekerna och antiken. När ”killar som tänker på romarriket” trendade kände jag igen mig väldigt mycket, även om jag tänker på grekerna mer än romarna just. Det som slår mig är hur likt livet idag ändå var livet då. Visst har vi massor av moderniteter och ett digitalt samhälle, men litteraturen, poesin, badhusen var inte helt olika dagens.

Sapfo är en poet från från 600-talet före Kristus. Det är svindlande att tänka att jag sitter på Pom & Flora tretusen år senare och läser hennes ord, och känner. För orden skapar känslor i mig på samma sätt som moden poesi gör. Den här upplagan är översatt nyligen, av samma duo som översatte hennes verk till svenska för cirka tjugo år sedan. De gör nu en omtolkning, försöker fånga hennes ton mer än att vara bokstavstrogna. Det här var en väldigt fin och genomarbetad upplaga, med värdefullt efterord som gav kontext till de styckena man själv inte har kunskapen om.

Det här stycket exempelvis, det är träffande än idag. För visst är det precis så i relationer, både den med romantik och den med vänskap. En person med vacker själv blir automatiskt vacker fysiskt när man fått lära känna den. En bra påminnelse i ett ganska ytligt samhälle.

Att titeln är just ”Dikterna och fragmenten” är för att mycket av Sapfos ord inte gått att bevara. Man ser bara lösryckta delar, inte hela stycken, som på bilden ovan. Det gör mig ledsen, för jag vill veta mer och mer, höra hennes ord och inte bara gissningar kring hennes budskap. Men även fragmenten är publicerade.

Egentligen är mycket litet känt om Sapfo. Hon bodde på Lesbos, hon verkade leda en grupp unga kvinnor och hon är den äldst bevarade kvinnliga poeten. Hennes ord är ofta sexuella och laddade, men inte alltid. Och är det inte slående att även för 3000 år sedan tänkte vi på kärlek och romantik, på sex och kroppar? Det som kittlar många är att Sapfo verkar åtrå kvinnor i sina texter, men det är nog beroende på hur man översätter och tolkar den antika grekiskan.

Och det här fragmentet tycker jag går rakt i hjärtat på en. Olycklig kärlek och krossade hjärtan fanns även på den antika grekiska tiden.

En del kontext jag inte hade men gavs i efterordet – att plektron tydligen betyder penisattrapp av läder 🙃.

Jag kan starkt rekommendera den här översättningen till någon som vill både ha lättillgänglig poesi och få en bit av den grekiska litteraturen. Önskar jag hade köpt den istället för att ha lånat på biblioteket, men kanske blir ett köp i framtiden om jag går förbi den faktiskt. Ah, Sapfo har fått ännu ett fan…

(Om någon annan av någon outgrundlig anledning är Sapfo-besatt just nu rekommenderar jag avsnitt 111 av Bildningspodden som pratar just om Sapfo).