Vi har ätit lite gott och blandat de senaste veckorna, lite våriga influenser har smugit sig in i repertoaren. Mer pasta, mer bönor, men också en del apelsin som en sista flämt av citrussäsongen.

Salsicciapasta
Salsiccia är ju i grunden en färsk fläskkorv med örtighet och vitlök som smakprofil. Själv är jag inte ett fan av fläskfärs men en riktigt balanserad salsicciapasta är ändå väldigt gott! I grunden hade jag selleri, lök, morot (dvs sofritto) och en del vitlök. Jag stekte med tomatpuré och lät allt koka i cava vi hade kvar från en brunch. Sen i med salsiccia (jag köpte korvar, klippte skinnet och klämde ur färsen). Såsen skapades med krossade tomater och crème fraiche, jag föredrar crème fraiche framför grädde som jag tycker blir för mastigt. Balanserade med salt, svartpeppar och en skvätt sherryvinäger. Säkert något mer, älskar ju att dutta och balansera. Blev så gott så att jag kände mig nyfrälst inför rätten.

Endive-ish med vitost, apelsin, vita bönor och mandel
Jag är inte den som gillar beska i onödan men köpte en endive-liknande sallad på Lidl som var lite bitter men precis lagom mjäll i övrigt. Den kombinerades med en röra gjord på bosnisk vitost, olivolja och citron. Till salladen blev det också små vita kokta bönor från Fagraslätt, apelsiner, rostade mandlar och självklart lite extra olivolja på det. Otroligt gott!

Svartkålspasta med borlottibönor
En trött tallrik med vardagspasta har ni här. En favoritpastasort är mezze manchine, det är som en halv rigatoni typ. Jag stekte svartkål samt färsk tomat i olivolja och vitlök, blandade i en del parmesan, borlottibönor (också från Fagraslätt) och ärtor. Vips var maten klar. Snabbt och vårigt!

En svenskifierad Espinacas con garbanzos
Det här blev en svensk omtolkning av en spansk rätt med kikärtor och spenat. Det ser inte mycket ut för världen men är sjukt gott! Först skapar man en god olja: i botten massor av olivolja där vitlök steks tillsammans med spiskummin, malen koriander samt rökigt spanskt paprikapulver tills vitlöken är mjuk. Sen har man i sina kikärtor eller som i mitt fall, svensk gråärta. Under tiden mixar man ihop en brödkräm med lantbröd, olivolja och vatten som används som redning när ärtorna fått hänga med olivoljan i typ en kvart. I med spenat, egentligen helst bladspenat så det inte ser ut som en soppa i mitt fall, smaka av med salt och syra (jag valde balsamico och citron). Vips har man en välsmakande värmande och ganska näringsrik röra! Vi åt den på sked ihop med salt vitost och ugnsrostade tomater efter tips från boken Ärtor, bönor & linser av Jenny Damberg som är den mest inspirerande kokbok jag läst på länge. Älskar att få tips på nya sätt att äta baljväxter och legymer på.

Tonfiskmackor och en vit sparris med kapris
Vi var bägge sjukt trötta och jag svängde ihop en tonfiskröra med hackad kapris, cornichonger, soja och majonnäs. Jag åt dessa på macka med ost som stektes i pannan som ett slags försök på tuna melt, medan D åt sin röra med pasta. Vi hade fått två vita sparrisar av mamma som jag stekte upp till förrätt. Kanske blev det en lite väl tillagad yta men såsen hörni??? Den blev så god. Brynt franskt smör med kapris, hade i lite nerhackade sardeller som smälte ihop och karamelliserade citronjuice tillsammans i pannan. Jefvlar.

Blodapelsin med vispad yoghurt
Det här kastar jag in trots att det inte var en måltid per se, men det var trots allt en perfekt efterrätt på en vardagsmiddag med vänner. Jag skar upp blodapelsin och vanlig apelsin. På apelsinerna strösslade jag hackade rostade nötter och färsk mynta (fast frysta blad i mitt fall). Lite turkisk yoghurt vispades upp med citronzest och voila! En perfekt vardagsefterrätt, mellis, frukost, vadsom.

Det var lite skönt att skriva det här inlägget? Är så trött ska ni veta, jag tror det är min årliga vårtrötthet men säkert lite doser av annat så jag har tappat förmågan till att planera middagarna. Mycket saker jag tycker om, som bönrätterna, kräver att jag blötlägger kvällen innan. När man är i fas i livet är det absolut ingen stor grej och snarare ett mysigt sätt att förbereda sig för morgondagen men när man är sådär urvriden som jag är nu, då kommer jag hem och känner mest att jag hoppas D har en middagsidé. Igår gjorde han fajitas som vi åt i soffan. Det frångår alla mina middagsprinciper som egentligen innehåller att man ska äta vid bordet, göra det mysigt, duka. Men det är skönt att släppa sådant ibland faktiskt. Bara våga slappna av i sin trötthet. Längtar till soffmiddag idag också!