Rio: regn, smuts, kända trappor och Confeiteria Colombo

Rio Rio Rio. En stad jag hade föreställt mig på ett visst sätt i ärlighetens namn. Jag tänkte mig heta stranddagar och badkläder fyllda med sandkorn. Jag tänkte mig solstolar, volleybollspelare rakt framför nosen på en, dricka kokosnöt och äta grillostspett på stranden. Det blev inte så mycket av det där, men istället påtagligt mycket regn och ändå en ganska behaglig upplevelse.

Vi trotsade regnet för det mesta och tog på oss regnjackorna vi så dyrt införskaffat oss inför avresan. Kanske hade vi inte tänkt att dessa skulle användas i just Rio, men invigda blev de båda. På söndagar finns en stor marknad i Gloria och jag ville så gärna till den! Stånden höll öppna med presenningar tätt virade.

Vi drack caipirinhas. Satfläsk vad starka de är. D höll på att beställa en liter men vi lyckades styra om.

Vi provade en hel del mat på marknaden, bland annat colombianskt ris som var mycket gott. Vi åt även acarjé, en slags friterad boll från Nordöstra Brasilien. Det var verkligen smaker jag aldrig provat, kanske låter jag lite väl kaxig nu men jag tycker mig ha provat mycket olika slags mat i livet tack vare alla resor men här var liksom nya kombinationer som nog aldrig nått min palett. Acarjé är en slags boll gjorda på malda bönor som fått fritera i röd palmolja. Dessa skärs sedan upp och stoppas med fyllning: vatapá som är en slags brödkräm med ingefära, torkade räkor, nötter, kokosmjölk med mera. Sen hade man på caruru som är en okrastuvning som också har torkade räkor och cashew i sig. Man toppade med chilisås och mer torkade räkor. Det smakade otroligt mycket och när smaker är sådär nya för en… Ja det var som sagt längesedan jag upplevde det, men det gjorde mig mycket mer skeptisk än förväntat, trodde jag var coolare än så. Daniel hälsade att han gillade bollen!

Efteråt drack jag en passionsfruktjuice innan vi tog oss an ytterligare ett matstånd: nigeriansk mat. Vi åt jollof rice. Gott! En tjej i kön snubblade och spillde ut riktigt oljiga räkor på min jacka, blev lite ledsen av det, fettfläckar är inte att leka med.

Dagen efter vaknade vi upp med förhoppning om ljusare väder men icke. Rio i grått är inte den mest klädsamma färgen.

Vi tänkte åka och titta på lite kulturella byggnader och klev rakt upp i ett demonstrationståg. Tydligen var det självständighetsdagen i Brasilien. Brasiliens historia är väldigt speciell och även denna dag är det, självständigheten var ett pappersarbete via Portugal och det finns så mycket om Brasiliens historia jag skulle vilja berätta om men låter bli just nu. Är väldigt fascinerad och skulle vilja veta mer.

Vi spatserade vidare. Många vackra gamla byggnader finns i Rio, de flesta nedklottrade och många i rivningsskick.

Vi insåg att allt var stängt denna dag, även det portugisiska läsrummet som jag helst ville besöka. En pampig byggnad fylld med litteratur, jag fick föreställa mig hur det såg ut inuti istället och våra steg fortsatte längs de nedstängda gatorna.

Gatorna ekade kusligt tomma.

Bara vimplarna och vi på stan. Demonstrationståget såg vi aldrig något mer.

Vi fick förbi ett anrikt gammalt café och insåg att det var här alla var ju. På Confeiteria Colombo, enda öppna stället i krokarna.

Vi ställde oss i den evighetslånga kön, lite i brist på annat att göra men byggnaden var verkligen vacker på insidan. Ett riktigt landmärke från Rios Belle Epoque-period som ärligt talat känns väldigt långt bort i nuläget. När caféet öppnade var det starkt inspirerat av europeiska institutioner, som anrika caféer i Wien.

Först åt vi lunch, en medioker hamburgare för mig. Efteråt provade vi deras pastel de nata, ett portugisiskt arv, och en slags kokosgelekaka. Jag har ätit pastel de nata på Pasteis de Belém tidigare i Lissabon, och kan meddela att denna var i samma klass.

Efter bränslepåfyllnaden fortsatte vi promenaden. Gatorna var så…. Smutsiga? Slitna? Äckliga? Men på väg mot tunnelbanan råkade vi gå förbi en riktigt sjuk katedral som är känd. Den ser lite ut som en pyramid på utsidan men i betong. Insidan är konisk i sin form och olik alla kyrkobyggnader jag någonsin varit i.

Vi fortsatte promenaden mot en akvedukt. Jag tog en klassisk turistbild på D.

På vägen till tunnelbanan råkade vi gå förbi de här kända trapporna, Escaderia Selarón. En chilensk konstnär bodde vid trapporna och det blev ett slags konstprojekt att täcka alla trappsteg i kakel. Först ville han bara renovera trappen vid sitt hem som var i desperat behov av upprustning och täckte trappstegen med olika kakelbitar men det hela växte som projekt och till slut började folk från hela världen skänka kakel så han kunde fortsätta.

Jag försökte läsa på om honom men fick inte fram så mycket, han verkar ha varit obrydd avseende hur känd han blev av trapporna och en dag fann man honom död med brännmärken utanför sin dörr, just på de här berömda trappstegen. Kanske självmord, kanske mord. Det är många musikvideos och annat som blivit filmat vid trapporna som gjort dem så kända, jag kände mig lite förvirrad kring allt. Det känns som en viral grej? Jag undrade hur många som stod i trappen som känner till konstnären bakom.

När vi väl åkte hem från trapporna gick vi förbi världen trevligaste bokaffär vid oss! Okej världens trevligaste kanske var lite väl många superlativ men det är känslan när man gått runt i ett ganska luktande och smutsigt Rio en hel dag. Där inne doftade det istället kaffe och kaka från ett kafé och det fanns en miljon böcker.

Så många sektioner.

Ja ni ser! Jag hittade Lisa Ridzéns bok översatt (här är min recension), och även Backman. Och Pippi såklart! Så häftigt att Ridzén tagit sig till Brasilien eller?

Sen minns jag inte vad vi gjorde mer denna dag… Men det var en liten inhopp i Rio-livet!

Packningen som valdes ut

Det här inlägget var jag egentligen väldigt taggad på att få göra. Efter att ha tagit med er på mina alldeles för många klädtankar inför backpackingresan kändes det inte mer än rätt att visa resultatet. Lärde mig dock två saker när jag försökt komponera detta inlägg:
1. Det är svårt att fotografera kläder på ett brädgolv med springor.
2. Det är ännu svårare att göra det i mörker när man är stressad inför att packa klart natten innan.

Men vi kör igång! Vi är borta närmare tre månader (två och en halv), vi kommer göra mycket naturaktiviteter som vandringar i både 20 grader och 0 grader, i både sol, vind, regn och kanske snö men också vara på varma tropiska platser samt hänga i städer. Samtidigt vill jag packa så minimalistiskt som möjligt för att minska vikten man släpar runt på, men också för att möjliggöra att plocka upp saker längs vägen.

Här ligger min vandringsarsenal. På tema skaljacka landade jag i Arc’teryx Beta SL, en otroligt lättviktig jacka som ska ha bra prestanda och enligt mig en snygg passform. Letade land och rike efter färgen Canvas, får se om prislappen är värd det men om jag inte är nöjd med denna rolls royce till skaljacka så är det ju snarare plagget jag inte är kompis med. Den rosa bollen är min Mrs Dunfri från Houdini, en dunjackeekvivalent att ha kalla kvällar i bergen. Mitt bland de vikta plaggen syns en fleece från Bergans som jag haft länge och älskar samt två långärmade tröjor i merinoull, en lite skogsgrön och en vit med blommönster. Jag har även med mig en svart merinoulltshirt och en grön i hälften merino hälften bambu. Med i arsenalen finns ett par underställsbyxor också ifall det är kallt någon natt, vilket jag tror, när vi ska vandra i Peru står det att nätterna ligger runt nollan. Även en buff i merinoull packades ner.

I byxväg (här och här är inspoinläggen) blev det ett par Leutia-byxor från Arc’teryx i grönt. Sitter snyggt på alla? Jag har en period när allt känns fult på mig så en förlåtande modell uppskattas. De vita byxorna blev woven cargo-serien från New Balance, sjukt tunna och lätta! Fungerar på både vandring och som citybyxa. Tyvärr insåg jag att mina favoritvandringsbyxor från Fjällräven sitter för tight numer (…) så de lämnades hemma. Jag ville gärna prova Astrid Wilds byxa men de var slutsålda och dök aldrig upp på Sellpy under min spaningsperiod. I shortsväg valde jag ett par från Nike ACG, deras vandringslinje. Jag tänkte ha allt i stan också, men som komplement har jag med en längre svart kjol och en plisserad vit tenniskjol också. Med dessa fem plagg totalt kan jag troligen få ihop en ganska bred mängd looks, min svarta kjol har en liten slits som gör att man kan klä upp den.

I packningen la jag även ner en vit linneskjorta, alltid bra till stranden, vandring, stan. Packade ner en vit ljus tröja i mjukt sportmaterial, tänk yogakläder, och en ribbad svart tshirt i bomull. Ett nattlinne i siden åkte också med. Jag plockade faktiskt bort den där linneklänningen som ligger vikt här på bild, vi får se om det blir ett misstag, jag la istället till en salviagrön träningstshirt jag tänker mig går att använda till vardags. Är egentligen van vid kjol och klänning hemma så är lite osäker på detta drag.

Ahhhh skorna. Ja. Jag kunde inte få ner det till färre. Längst uppe till vänster har vi ett par som ska få fungera både till vandring på enklare turer och att ha i stan. De spelar med approachestetiken men är tänkta till trekking och inte klättring, från Salomon. I mitten har vi ett par Teva i gladiatormodell, de väger ingenting och är rätt snygga på. Tyvärr kanske Tevas mest obekväma modell men vi jobbar på det, D tog med leukoplast som missbrukats. Ett par havainas packades ner och redan på flyget hade jag ett köttsår mellan tårna så det var nog ett misstag att ta med dem. De blå skorna är löpningsskor. De gråa kängorna är mina betrodda vandringskängor från Haglöfs. Köpte riktiga skinnkängor från Lundhags något år men de var alldeles för stora trots att jag provade ut storleken noga, så mina gråa fortsätter hänga med. Smartast kanske hade varit att använda Salomonskorna som vandringsskor endast men jag kan inte tänka mig vara utan ankelstöd vandringar som är flera dagar efter varandra, som när vi ska gå till Machu Picchu.

Accessoarerna glömde jag fotografera hemma så den här bilden är nytagen från Rio. Dagen innan avfärd insåg jag att alla mina vandringsstrumpor var puts väck så det blev ett akut besök på Naturkompaniet och en mycket högre summa än tänkt. Köpte ett par Darn Through med motiv från skog, de ska tydligen vara kungar i vandrinsstrumpesammanhanget. Även ett par svarta neutrala inhandlades samt två par tunnare merioullstrumpor från ett svenskt märke.
Jag har med mig två bandanas till både vandring och stan, samt ett stickat pannband i ull som vän Karin stickade till mig en gång i present. Den tänker jag är perfekt kalla dagar i bergen! När jag ”shopped my own stash” hittade jag en tunn cashmeremössa, perfekt. Med mig finns även några klämmor att tämja min utväxta lugg med.
I smyckesväg är det sparsmakat. Generellt är jag en vanemänniska som oftast har samma smycken dag ut och dag in. Nu lämnade jag dock en av ringarna hemma som jag jämt har (pappas 25årspresent till mamma), och istället har jag tre silverringar där jag gjort två själv på Bali och en är specialistpresent från mitt pluggäng där vi alla får en likadan twisted orbit ring från Efva Attling när man är klar. Istället för D:s dophalsband i guld som jag alltid har runt halsen blir det två snäckhalsband, ett grövre med flera snäckor och en tunnare kedja med en snäcka. Jag har även en choker-aktig kedja med små runda plattor med livets träd och ett blått pärlhalsband. Det plus en röd fotlänk är nog allt?

Två baddräkter: en salviagrön som är skön att surfa i och en lite metallic olivgrön som är mer snygg än sportig. Jag tar med två väskor, en magväska som jag oftast bär som en axelväska och sen en klassisk från Uniqlo alla tipsar om. Ska stryka på lite patches så den blir roligare.

Denna bild består av mina sportkläder. Det var mycket fram och tillbaka innan jag landade i tre sport-BHar där två är samma modell men olika färg, och en som är mjukare. Jag packade ner en svart croppad topp som man både kan träna i men också använda på stan, en till lite geometrisk topp som man kan göra yoga i men också omvandla till fest. I packningen åkte även ett par svarta träningshorts från Nike, riktiga favoriter jag haft i kanske 10 år? Ett par cykelbyxor och en hederlig träningstshirt i brunt ligger också i ryggsäcken.

…

Ja det var svårt att begränsa avdelningen skönhet. Sminket är jag nöjd med att ha komprimerat till color corrector för ögonen, concealer, BB-kräm, bronzer, rouge och mascara. Resten kan man diskutera men har med mig fukt (toner, ansiktskräm, ögonkräm, liten handkräm), spf (ansikte, kropp, stift), rengöring (olja och micellärvatten) samt lite blandat som alcogel, nagellack, nagellacksborttagning, deo, hårolja och kanske det onödigaste av allt: en mist. Men jag ÄLSKAR att ha mist på flyg/buss/tåg och eftersom vi ska resa mycket kände jag att det fick vara värt vikten.

Och det här tog jag med på flyget! Läsplatta vilket verkligen är att ta bort lite från själen i läsväg men jag ska erkänna att det är oerhört praktiskt. Senast jag var i Sydamerika tog jag med kanske åtta inbundna böcker och fick betala övervikt varje gång jag skulle förflytta mig. Jag kör med Kobo och lånar från biblioteket. Min dator följer med, sen en dagbok med mjukt japanskt papper samt min gröna kalender som har massa reflektionsprompts veckovis. Min kamera som inte använts sedan 2017 följer med! Hade en Sony-kamera innan och fotograferade massor manuellt. Bytte upp mig till en Olympus ur OMD-serien när Sonyn blev stulen på tunnelbanan i New York. Min Olympus var både kralligare rent fotomässigt men också mycket snyggare, dock lärde jag mig aldrig fota manuellt med den eftersom allt var nytt. Men jag hoppas att denna resa ska ge mig ett nytt försök! Mitt lilla pennfodral hänger också med, samt en liten necessär till flyget (handkrämen, misten, ansiktskrämen, linser och öronproppar i den).

Det var nästan hela packningen, har med mig underkläder, vandringsstavar och säkert något mer jag inte rapporterar om. Det har inte varit enkelt att packa! Och vi får se om det här räcker hela vägen men jag hoppas ändå det.

Våra första dagar i Rio

Det är ju helt galet att vi påbörjat den här resan? Den är så laddad för mig, min första tur i Sydamerika var 2018 för att hälsa på min kära vän Siri. Hon gjorde utbyte i Santiago, så jag åkte över för att hälsa på. Gjorde en märklig rutt, jag åkte via New York för att säga hej till min vän Eli som gjorde utbyte där, bodde på något ganska random AirBnb där vi var runt omkring 25 olika gäster som hade varsitt garderobslitet rum i Brooklyn och försökte navigera mellan att hälsa på gamla bekanta och göra stan. Från New York tog jag mig till Ecuador för surf längs havet och yogaläger uppe i bergen innan jag äntligen var hos Siri. Sedan dess har jag tänkt att varje resa ska gå till Sydamerika men det har inte blivit av, av diverse skäl. Jag har gått runt och drömt om att vara ledig länge och fara runt, och visst har det funnits en förhoppning om att träffa någon som vill göra det med mig. Samtidigt är jag övertygad om att man måste leva sitt liv fullt ut, oavsett om man är i relation eller inte, så jag har också burit med mig en känsla av att det var dags att planera, göra verklighet av drömmarna men det var flera år där i samband med covid då allt försvårades.

När jag träffade D så kom det fram ganska snabbt att han också hade resedrömmar, och hade sparat ihop massa semesterdagar för att någon dag åka ut på en längre tur. Att få göra detta med D känns därför som en dröm? Att allt fick klaffa, bli som jag önskade? Känns overkligt.

Men det är verkligt för en torsdag for vi iväg och jag klädde mig bekvämt för en långflygning.

Vi hade världens lyxigaste 12 timmar där på flyget. Champagne, god (!) mat serverad på porslin, möjligheten till att ligga raklång. Jag drabbades av lite vaccinbiverkningar från dengue-vaccinet jag tog ungefär 10 dagar innan avresa, så det var extra skönt att allt var så lyxigt och bekvämt när man själv var lite hängig.

Väl framme i Rio installerade vi oss i en slags minilägenhet men utan kök. Vi hade utsikt av Frälsaren varje morgon.

Nere vid vattnet vid oss skymtar man Sugarloaf mountain, eller Pão de Açúcar som det egentligen heter.

Vi testade vår lokala kvarterskrog som serverar den mest typiska mat som finns här tydligen och det var sjukt gott! Ris, svarta bönor, pommes och grillad kyckling. Lite kaka på kaka med pommes men förutom det en mycket bra måltid. Kanske kommer jag börja laga svarta bönor hemma sen, jag hittar aldrig en riktig plats i menyn hemma men att servera bara rakt upp och ner var så otroligt gott.

Detta skulle vara en av få regnfria dagar så vi bestämde oss för att åka upp för lilla sockertoppen.

Vissa klättrade, inte vi.

Vi åkte upp i skymningsljuset.

Och det allra bästa var att se statyn på håll i solnedgången.

Efter detta lilla äventyr åkte vi hem om till Botafogo som vårt område heter. Jag behövde vila, biverkningarna från vaccinet tog ut sitt rätt men efter ett tags energiåterhämtande begav vi oss ut i våra kvarter som visade sig vara riktigt trevliga, så otroligt bra vibe. Massor av små barer som i riktig Rio-stil serveras smårätter på lösvikt och dricksglas med öl. Bland annat åt vi någon slags rätt med friterad zucchini, hyvlad mandel och färskost som jag kommer bära med mig länge.

Deras tonfisk med bönor smakade också delikat.

Morgonen därpå gick vi till vårt närmsta bageri som visade sig vara riktigt hipster på det bästa sätt. Jag åt egengjord ricotta på surdegsbröd och konfiterade tomater, kanske inte så brasilianskt men ack så gott.

Sen gjorde vi stan! Mina Tevas dödar tyvärr mina fötter, hade så stora förhoppningar på dessa men hade helt glömt bort att de ganska snabbt skapar skav och allmänt obehag.

Gatorna här är lummigare än vad man kan tro!

Vi hamnade på Copacabana, jag kan inte se namnet utan att höra den gamla dängan i huvudet alternativ så ser jag en passage ur vänner när Rachel ska sjunga den på ett bröllop framför mig.

När magarna började kurra gav vi oss på lunchjakt. Egentligen skulle man kunna sitta på Copacabana och håva in allt man behöver av försäljarna. En ny bikini, drinkar, acaí, grillad majs, allt finns! Men vädret började blåsa upp så istället gick vi till Gelato Sats.

Grillad kyckling är en slags nationalrätt i krokarna och tydligen ska Anthony Bordain ha ätit just här. Verkar finnas motstridiga uppgifter kring sanningshalten i detta men med tanke på kön till att få ett bord så är det inte bara jag som hade hört om det.

Vi fick in en rotisseriekyckling med de klassiska tillbehören ris, pommes, en tydligen typisk äggblandning som var som en äggröra med cassavamjöl och en tomat-gurka-lök-sallad i en syrlig vinägerdressing. Inga svarta bönor! Men vi tog en kopp svartbönssoppa att dela på till förrätt, så man fick sig dagens dos.

Kvällen bjöd på äventyr! Regnet började smattra men vi hade planer som involverade lite tak över huvudet. Vi bytte stadsdel och åkte mot centro.

Vi såg en fotbollsmatch på den legendariska arenan Maracanã! Här hölls VM på 50-talet och Pelé gjorde sitt tusende mål här inne. Vi var där mest för att uppleva just brasiliansk fotboll i Brasilien, och det var stämning minst sagt. Det gick bra för hemmalaget så vi fick ta del av en kollektiv eufori som gjorde mig tårögd.

Vi bokade via en tour på airbnb, mest för att vi inte kom åt biljettsidan själva. Utländska telefoner verkade blockade på något vis? Men det var också trevligt att träffa på lite annat folk, så efter matchen tog vi en öl ihop med ett spanskt par från Andalusien och två chilenska kusiner.

Rio hittills ger ett kaosigt men kul intryck. Det finns sjukt mycket att göra, och det finns väldigt olika slags stämningar beroende på var i staden man befinner sig. Tyvärr ska det vara ganska molnigt och dant resten av vår vistelse här så det kanske blir mindre strandliv än man hade hoppats på, men det kommer inte gå någon nöd på oss, så mycket kan jag ändå lova.

En önskelista till Rio

Tidigt när jag och D träffades så insåg vi att båda gick och hoppades på en långresa. Jag hade tänkt mig en Sydamerika-tur och D hade sparat massor av semesterdagar utan tydlig destination. Att vi nu får göra en höst i Sydamerika ihop är därför en dröm, av så många skäl och så många bottnar. Första anhalten är RIO DE JANEIRO! Inte dåligt! Resan får en egen kategori på bloggen, Sydamerikabackpacking.

Vi har precis landat faktiskt (bilden är från när vi åker mot Arlanda). Luften är tät och fuktig, trafiken galen och vi bägge så trötta medan vi väntar på hur taxin i snigelfart jobbar sig mot vårt boende. Det var dock den lyxigaste flygresa dit jag någonsin upplevt så klagas ska det icke! Här kommer iallafall en önskelista på saker att göra och äta:

SE KRISTUSSTATYN
Det är trots allt ett av de sju underverken och den totala symbolen för Rio så hur turistigt det än må vara så ska vi dit.

ÅKA/GÅ UPP FÖR SUGARLOAF MOUNTAIN
Ett av de kända bergen i Rio. I augusti verkar det finnas dj-set i solnedgången några gånger i veckan, jag hoppas de kör nu i september också. Det vore otroligt!

GÅ PÅ SAMBAFEST
Nattlivet i Rio känns som en egen nivå, och det är dessutom sambans hemstad så en slags kombo av de tu känns lockande.

GÅ EN WALKING TOUR
När jag och min vän Siri rest ihop (vi har varit i Lissabon och Valparaiso bland annat) har vi gått free walking tours. Det är ett sjukt bra sätt att lära känna en stads historia på. Jag och D gjorde samma i Sarajevo och Dubrovnik där den förstnämnda var mest givande. Så det vill jag göra nu med, så vi får en kontext.

HÄNGA PÅ COPACABANA + IPANEMA + LEBLON
At the copa, copacabaaaaanaaa

GÅ PÅ MARKNAD
Rio verkar vara marknadernas stad och jag är särskilt nyfiken på Feira da Glória som verkar dra både lokalbefolkning och turister. Tänk att få snacksa på lite lokala matbitar och kika på allt ifrån smycken till Brasilientröjor.

KÖPA HAVAIANAS
Do not judge att av alla saker man kan göra i Rio så vill jag köpa plastskor, men detta är flip flopens huvudstad och jag vill köpa ett par när man väl är där.

Sen vill vi självklart äta massor av lokal mat. Något av det roligaste med att resa är att upptäcka ett land genom dess matkultur. Här är några rätter jag vill prova:

FEIJOADA
En slags svartbönsgryta som absolut är vardagsmat i Rio. Serveras gärna med ris, cassavamjöl och apelsinklyftor. Jag som älskar bönor är mycket nyfiken!

ACAÍ
Amazonas och därmed också Brasilien är landet där acaí växer och caféer som serverar detta bär i smoothieform vimlar det av i Rio vad det verkar. Jag älskar acaí men unnar mig sällan, dyrt här hemma ju plus att vi har nordiska superbär som blåbär så jag har inte kunnat motivera just köp av acaí. Att nu ha fri tillgång – mmmmhm!

MOQUECA
Inte typiskt för Rio men det finns en brasiliansk fisk- och skaldjursgryta med kokosmjölk som känns nästan lite thailändsk i sin smakbeskrivning som jag är sugen på.

COXINHA
En slags friterad krokettboll: deg på utsidan, strimlad kyckling i mitten.

BEIJU DE TAPIOCA
Pannkakor/omelett av tapioca dvs mjölet från cassava. Fylls med ost, tomat och liknande. Ändå intressant att varje matkultur har en egen pannkaka!

Okej, då blir det rakt ut i Riovimlet så fort vi fått i oss en natts sömn. Vi hörs! Jag har försökt förinställa lite inlägg för jag är ju aldrig i synk tidsmässigt, men så småningom hoppas jag på Sydamerikainlägg också beroende på internettillgång längs vägen.