Straff av Ann-Helén Laestadius

Tycker alltid det är svårt att recensera böcker som Straff, böcker man tycker är viktiga men som kanske inte fullständigt når fram till den litterära nivå man också vill ha. När jag var i San Francisco hösten ’24 besökte jag en legendarisk bokhandel och i en hylla med de översatta böckerna som är på topplistan skymtade jag Stöld. Ändå maffigt för en svensk författare att ta sig dit! Jag läste den på svenska och kände flera saker; dels att den är viktig för själv hade jag inte läst någon bok om samernas nutid. Samtidigt var jag märkligt oberörd när jag slog igen boken, inte på ett intellektuellt plan för jag kände mig upprörd över diverse saker, men liksom emotionellt kom inte historierna åt mig.

Det var ju ett dystert sätt att beskriva en bok som trots allt var bra, men troligtvis färgade denna tidigare upplevelse min ingång till Straff. Den här boken är upplagd med en blandad kronologi. Vi följer ett gäng barn som tvingas gå på Nomadskolan med en riktigt ondsint husmor, och vi följer dem i nutid. Nomadskole-tiden är 50-talet, nutid är sent 90-tal kanske?

På Nomadskolan är barnen tvingade att prata svenska, även om de inte kan språket. De blir misshandlade, straffade, nedtryckta och föräldrarna får de endast träffa på lov. Barnen vi följer blir ärrade för livet. Och det är här jag tror Laestadius tappar mig lite.

Jag har stor respekt för att jag inte kan förstå den här slags övergrepp, och jag vill inte bagatellisera de ärr som en sådan här kollektiv händelse kan orsaka. Samtidigt tror jag få människor bara är sitt trauma. De flesta människor hittar en väg till överlevnad och ljus. När jag läser boken är det bara en karaktär som verkar få ihop det som vuxen, men alla de vuxna kapitlens om henne handlar om hennes oförmåga till att visa och utrycka kärlek till sin omgivning. Så tycker jag resten av karaktärerna också skildras, det är bara allt det hemska som hänt dem som lyser igenom och präglar deras nutid.

Boken är dock enkel att sluka. Språket sakligt, historien intressant och viktig. Jag läser på om Nomadskolan och funderar mycket. Så nog når den upp till ett viktigt syfte ändå, det ska man inte förringa, men visst hade jag önskat en annan slags komplexitet i karaktärerna så jag kände och våndades med dem under läsningen istället för att sakligt förstå.

Som vanligt är jag otroligt nyfiken på vad ni tycker som läst!

Ett år i böcker, del ett

Det är svårt att sammanfatta ett år bara sådär tycker jag, men jag uppskattar ritualen. Så pass mycket uppskattar jag den, att jag börjar se det om ett projekt jag kan skjuta upp vilket är lite tröttsamt. Tur då att Goodreads kan hjälpa mig att få ihop bokåret. Jag har inga mål med mitt läsande. Det är njutning för mig. Jag älskar att vistas bland ord och bokstäver, bland vackra meningar och karaktärers tankar. I år blev det tjugonio böcker och här kommer därför tjugonio korta recensioner uppdelat i tre delar, häng på;

Systrarna av Jonas Hassen Khemiri

En bok av en favoritförfattare. Jag gillar att Khemiri vågar experimentera i den här boken, med både stil och uttryck. Bra bok, tjock men fyller ut sin kostym. Gav den fyra av fem.

Sockerormen av Karin Smirnoff

Jag minns den här boken i lösa drag. Väldigt svensk; det är misär, grått, barn som far illa. Men ändå dras jag med att läsa klart denna som fick tre av fem.

Tills alla dör av Diamant Salihu

Årets första fempoängare. Med ett enkelt språk som är lätt att sluka förklarar Salihu hur gängkriminaliteten som vi känner den idag kom till. Om konflikterna, familjerna, pojkarna som blir mördare och mördas. Läs för förståelse om samhället! Fem av fem.

Häng city av Mikael Yvesand

En bok om att vara kille i Luleå, och sen kanske ett mord som skett i bakgrunden. Den här boken förstod jag inte alls, kanske måste man ha varit en runkande TV-spelskille för att uppskatta… Sorry. Gav ändå två av fem för jag kunde inte sluta läsa den ändå.

Jävla karlar av Andrev Waldén

En debutbok som vann Augustpriset 2023. Inser att jag sällan läser om pojkars uppväxt, men råkade läsa två på raken. Underfundig och komisk om egentligen svåra ämnen som att inte bli omhändertagen som man önskar av en förälder och destruktiva män som kommer och går genom hans liv. Gillade! Fyra av fem.

Studie i mänskligt beteende av Lena Andersson

And she strikes again. Andersson skrivit sirligt och cyniskt om olika kvinnor. Det känns precis som en betraktare som studerar kvinnorna lite vid sidan av. Jag tror antingen att Andersson inte har några starka kvinnovänskaper i livet eller bara ogillar att skildra kvinnors band i positiva ordalag. Bra skriven! Fyra av fem.

Rent hus av Alia Trabucco Zerán

Nästa fempoängare för året, bra start ändå. Det var första bokklubbsboken och jag var kanske den som gillade boken bäst. En städerska återberättar varför flickan i familjen hon arbetade hos dog. Tyckte om det lite mystiska greppet om att berättarrösten återberättar en tid som varit. Bra språk, om man vill kan man göra boken ganska politisk. Fem av fem.

Stöld av Ann-Helén Laestadius

En bok alla älskar och som jag såg på rekommenderade-hyllan i San Francisco. Utspelar sig i Sapmi och skildrar ett modernt liv där, med lapphat och renmord. Jag tyckte den var okej, men fastnade inte för karaktärerna och kände inte så stort engagemang som jag hade velat. Tre av fem.

Baumgartner av Paul Auster

Min bästa läsupplevelse i år. Auster skildrar en mans liv efter förlusten av hans hustru. Den är inte sorglig men reflekterar över livet och kärlek, med små anekdoter och utvikningar. När han skrev den var han döende och jag tror inte det är långsökt att han tänkte på sin egen död och hustrun han lämnade efter sig. Språket! Wow! Fem av fem!

Det var den första delen, ytterligare tre kommer. Kanske dumt att avslöja i del ett att favoriten var här men så är det. Har någon av er en pärla från 2024 att rekommendera mig?