Etikett: sjukdomen

Länge leve bloggvärlden

Ett inlägg jag velat få skriva länge men inte fått till är just detta, ett inlägg om internet, bloggen, vad den ger mig och vad för något som seglar längs ens väg inom böcker och skrivande. Jag hade haft en tanke ganska länge på att starta en blogg, men kände också den klassiska jantekänslan antar jag. Varför skulle jag, kommer inte folk tycka jag är fånig, det gamla vanliga ni vet men tillsist övervann drivet av att vilja ha en plats att få skriva på. Att få skapa sig en sådan plats bjöd plötsligt in till så mycket mer än jag kunnat föreställa mig. Att få kommentarer, diskutera diverse ämnen med internetkompisar, hitta till andras bloggar, vidga perspektivet, allt det där var saker jag inte hade räknat med men som idag står för en stor del av drivkraften om varför jag längtar till att skriva här.

En fredag i augusti var det som att hela mitt blogguniversum fick en ny dimension av levande. Ulrika Nettelblad, vars blogg jag läst lång tid, debuterade som romanförfattare. Att få ha följt någons skrivprocess, avslag från förlag, fullträff från förlag och allt annat som hör till en debut gjorde mig rörd. Fastän jag aldrig hade träffat Ulrika så var jag stolt, stolt över en person jag egentligen inte kände och den känslan av samhörighet och mänsklighet genom etern var väldigt fin. Jag fick komma på bokreleasen och det var en kväll då ens internet blev levande. Där fanns Ulrika i egen hög person som pratade om boken ihop med sin förläggare som jag följer på Instagram, där var Julia och lyssnade vars blogg jag också läser, där var Nina och Gudrun från whatsapp-skrivcirkeln. Alla namn och telefonnummer blev personer med egna röster och kroppspråk. Det pirrade så i mig, att få vara med om det, att få träffas fysiskt och känna att allt detta är på riktigt, allt detta finns.

På samma sätt värmdes min själ när jag, faktiskt samma dag som Ulrikas debutroman firades, fick skriva min adress till Amanda Rudelius som också debuterat som författare. Amanda är också en person som jag inte hade (och ännu inte har) träffat men som jag via bloggen har fått många utbyten med. Att få hennes debutroman till mitt hem och bokhylla kändes så stort och fint, något som inte hade hänt om jag inte hade haft bloggen och fått mötas i orden. Det var bara några dagar innan vår avfärd, så jag har inte fått läsa den än men det blir den första titeln när vi kommer hem.

Jag vet inte vad jag vill komma fram till med det här inlägget mer än att rikta tacksamhet åt varenda en som väljer att kika in. Tack för att ni läser, lämnar kommentarer och hejar på. Jag känner mig rik på livet som får dela den här platsen med er, och hoppas få göra det länge till. Länge leve bloggvärlden!

Helgnjutet

I verklighetens realtid är vi i Rio men i bloggens dåtid är vi faktiskt kvar i augusti. Får se när jag lyckas uppdatera från resande fot, men tills dess finns det lite inlägg som kommer rulla. Men det blev helg här i bloggens tidslinje. Helg i augusti är märklig på många vis, folk har inte hunnit ta sig an sina rutiner än och helgen kommer med en frihet man redan är van vid, inte ser som lika unik.

Jag inledde helgen med att möta upp vänner vid Nytorget. Eller – egentligen inledde jag den med en bokrelease – Ulrika Nettelblads debutroman Sjukdomen! Men det förtjänar ett eget inlägg, så vi låtsas att Meatball for the people var första stationen.

I vintras var vi ett stort gäng som åkte till Alpe d’Huez för att åka skidor och gå på Tomorrowland. Om det var episkt? Ja. Vicky och Ilian som var med bor i Hamburg, och var i Stockholm för att besöka, för mig och D var det första träffen med dem sedan resan. Självklart ville de testa köttbullar, och valet föll på Meatball for the people. Jag har aldrig ätit köttbullar där, det är för min egen del en rätt jag skulle ha valt på typ Riche, Tennstopet, Pelikan men det var verkligen ett helt utarbetat koncept på Meatballs for the people som jag tror lockar folk generellt.

Vi tog bland annat nobelköttbullar vilka jag trodde kanske hade serverats på Nobel i något sammanhang men det verkar inte ha varit så. Känner mig lite lättlurad här i efterhand. Angel tog deras bloody mary som serveras med en köttbulle som garnityr.

Jag hade med mig Sjukdomen så den fick luftas lite på restaurang. Vi hade en så trevlig kväll allihop men jag hade en konstant molande huvudvärk.

Vi avrundade när de andra gick till en mjödbar i Gamla stan. Jag hade haft ett lite speciellt möte under dagen som gjorde mig väldigt trött, en trötthet som höll i sig hela lördagen. Vi åkte ut till Älta och besökte vänner till D. De bjöd oss på en så härlig och mjuk lördag, och med lite champagne och en ipren bättrade huvudet på sig. Det kom lite blixtar och åska ett slag, kanske bidrog det till min tryckande känsla i skallen.

På söndagen var jag dock lika sliten trots att åskovädret dragit förbi, men våra lunchplaner passade mitt humör perfekt. Våra vänner Rana och Christoffer ville ses på Sima deli, ett persiskt ställe nära där vi bor som har soul food som sitt ledords, säg något bättre för någon med framtidsbeslutsångest och huvudvärk. De serverar mer hemmamat där än klassisk persisk restaurangmat. D tog lammlägg med dillris och bondbönor. Dillris är något av det godaste jag vet när det är gjort rätt.

Själv tog jag lite plock av saker jag var sugen på, som inlagda grönsaker (torshi), oliver på persiskt vis med malda valnötter och granatäpple samt en persisk aubergineröra. Allt gott men inget var lika gott som mamma, mormors, mosters, kusinernas mat. Som alltid.

Vi satte oss utanför och tog en kopp te efter. Eller de andra drack kaffe, men jag drack te och det smakade däremot precis som hos moster! Jag undrar vilken tesort som är vanligast i Iran. Det är inte något ceylon-te direkt, det här är mycket lättre i smaken och har en ljusare bärnstensfärg. Oftast brygger man det på samovar och tappar ut koncentrerat te, som sedan späs ut med kokt vatten. Det blir inte beskt sjukt nog.

Efter lunchen och mitt glada tedrickande lämnade jag D på ett massageställe och tog med mig resterna från lunchen i en liten burk. Greppade den hårt, man vill ju inte tappa ett ris som är så mödosamt att göra i backen.

Stegen bar till Karla frukt. Söndagarna hemma har, av en slump, inneburit att jag köpt varsin pralin till oss och så blev det även denna söndag.

Älskar Karla frukt. Så mysigt, finns goda saker i cafeét också och framförallt känns det som ens köp blir omsorgsfullt.

Jag köpte praliner från Majani som gör bland annat Fiatpralinerna om ni vet? Som är formade som små kuber med omslagspapper i olika kulörer? De har också en god trekantig pralin med hasselnötsnougat, det kanske är favoriten trots allt. På kvällen var jag så otroligt trött så jag låg med i soffan med D och smaskade på pralinbitarna, och det var den helgen.