Nyår känns som en laddad högtid för många, och liksom Julia har jag spanat att det verkar vara inne att somna innan tolvslaget. Själv håller jag fast vid att det är en fin högtid om man bara anammar att den får firas som man själv önskar och kan i livet. Dock tog min vurm för nyår kanske en ny höjd när jag och D lyckades tacka ja till tre firanden, visserligen utspridda över dagen, men häng med och fira med mig!

Vid klockan 11:30 hade vi ett bokat bord på Sturehof ihop med ett gäng vänner vi även åt nyårslunch med förra året. Pirret när man stegade in på Sturehof var obeskrivligt. Det var något med att alla gäster var extra finklädda, såg uppspelta ut och även personalen som visserligen alltid är proffsig, var extra trevliga.

Jag och D inspekterade fiskarna i taket medan vi väntade in vårt sällskap. Efter ett tag tog vi saken i egna händer och beställde in en flaska champagne och i och med den beställningen gick startskottet för det längsta nyårsfirande jag haft.

När våra gosiga vänner väl var på plats och alla var installerade började årets bästa lunch. Kände samma förra året, det är svårt att specificera vad det är som gör det. Vi åt diverse smårätter, skrattade ikapp, tog in efterrätt där jag åt/drack en Kir Royal med körsbärssorbet i botten och ett par champagneskvättar på toppen så man kunde sörpla i sig sin efterrätt. Minerna var glada!

Jag och D gick hem efter lunchen för att hämta upp en gå-bort-gåva, bättra på läppstift och rätta till flugan för att åka till Vasastan och gå på dagsfest! Bubbelflaskorna tornade upp sig i trappen, ett gott tecken.

Jessika Gedin som har hand om Soho-bokklubben jag är med i, var värdinna för denna otroliga fest. Man bjuds in att dricka champagne och skåla för varje tolvslag i varje tidszon. Anar ni något blått längst bak i rummet? Det var nedräkningen som alla följde frejdigt. UNDERBART att få räkna ner minst en gång i halvtimmen. Vi skålade glatt på, glas efter glas, och jag var alldeles starstruck av alla mycket coola kulturpersoner i detta rum, men vågar inte mingla med någon. Vid 17 begav vi oss hemåt men att dricka bottomless champagne på en mage som ätit smårätter kändes som en dålig uppladdning inför en lång kväll, så vi stannade på Kebabkungen och delade en rulle. Jag fläckade ner både min päls och Daniels vita skjorta med den karaktäristiskt röda såsen, mycket vuxet.

Väl hemma försökte jag i mitt salongsberusade tillstånd förbereda kvällens förrätt, en citrusfruktbaserad crudo på hälleflundra. Fileeade grapefrukt, pressade citron, apelsin, lime och blandade med fisksås och en skvätt risvinsvinäger. Hade i sånt man har – rå hälleflundra, tunna krispiga rädisskivor, mango och så vidare. Vi skulle fira med Rana och Chris, och när de kom över drack vi champagne med dem och även Daniels mamma, innan vi åt förrätt och kvällens första överraskning kom. Ut på gatan, sa killarna som planerat vår kväll.

Vi skulle nämligen till Villa Dagmar för en mellandrink! Jag drack en French 75 som var perfekt, och var alldeles pirrig inför var resten av kvällen skulle ha med sig om killarna hade öppnat såhär starkt.

Från Villa Dagmar blev det taxi hem till Rana och Chris för huvudrätt och hot shots, innan nästa plötsliga överraskningsmoment uppenbarade sig. En taxi stod utanför porten som vi hastade ner till och som tog oss till nästa coctailstopp, At Six. Deras French 75 var tyvärr ingen höjdare men stämningen var det, och på något sätt drack vi tequila och var på allmänt festligt humör.

Från At Six rullade taxin sen till Strandvägen för tolvslag, och sen efterhäng på hemmaplan. Jag hade ett så kul nyår! Det var något alldeles särskilt att inte veta vad som skulle hända utan bara flyta med i någon annans planering sådär. Det var också, tro det eller ej, mindre planerat i år och något med det gjorde att jag kunde njuta lite extra, paradoxalt nog. Den första januari mådde jag dessutom otippat bra, att börja vid 11:30 verkar inte ha fällt mig trots allt…