Judas av Amanda Romare

Amanda Romare, en författare som tog sig igenom det enorma bokbrus som finns och blev en av de utvalda. Så kan jag tänka ibland när hon dyker upp i någon intervju, podd, boksnack eller sommarprat. Det fascinerar mig. För mig är Romare vårt svenska svar på författare och titlar som All fouls av Miranda July. Ett nedslag i vår nutid, ett öppet, ofiltrerat och naket sådant. Romare skriver autofiktivt, ett grepp jag ofta fastnar vid att diskutera. Kanske för att det kändes ovanligt förr men som är en brutalt stor trend nu, kanske för att vi är introspektiva och egocentriska, så vårt skrivande färgas också av detta. Romare blev känd med Halva Malmö består av killar som dumpat mig, som också plockades upp som serie av Netflix. Jag såg serien faktiskt, och tyckte den var superbra. Så ärlig och sann skildring av tinderlivet, om att inte sätta gränser, om att ge upp sin integritet och det mänskliga i att egentligen bara vilja bli älskad.

I Judas är Romare istället i en parrelation, och sin första pÃ¥ lÃ¥ng tid. Hon har blivit tillsammans med en kille som ocksÃ¥ är frÃ¥n Bjäre och hon tampas med mycket känslor kring relationslivet. Om det är tillräckligt bra, hur lÃ¥ngt man fÃ¥r pusha varandra och – Ã¥ngesten. Hur stor del han mÃ¥ste ta i att vara en stöttepelare, var gÃ¥r gränsen mellan individ och vi. Det finns flera scener som diskuterats flitigt, däribland en sexscen där folk tycker hennes kille Emil gick över gränsen och sen en scen när (den fiktiva?) Amanda vill tvinga sin kille att gÃ¥ ner i vikt med Ozempic.

Den där rÃ¥a bilden utan tillrättaläggning av skeenden uppskattar jag kanske mest med boken. Jag tycker det finns grÃ¥zoner inbyggda, precis som dilemman och moraliska tveksamheter ofta har, och det uppskattar jag i en tid där mycket kan vara svart-vitt. Rätt, fel, övergrepp, kränkning, sÃ¥ upplever jag ofta att definitionen gÃ¥r medan jag själv kan tänka ”eller en grÃ¥zon” men som sällan fÃ¥r lov att existera i det allmänna. Jag har ju sÃ¥klart ocksÃ¥ en massa egna Ã¥sikter kring mycket hon beskriver. Till exempel tror jag inte man efter tvÃ¥ Ã¥r ihop ska känna att man nöjer sig eller att ”större än sÃ¥här blir nog inte kärlek”, en aspekt hon ofta tar upp genom sidorna. DÃ¥ tror jag inte man hittat helt rätt. Jag tycker kanske inte heller sovsex-biten kändes sÃ¥ upprörande, för jag tolkar det som att Amanda är med pÃ¥ det hela, och inte har uttryckt motsatsen. Men hon leker med tankarna, experimenterar med var gränserna gÃ¥r i sin bok. Hon berättar ocksÃ¥ om ett övergrepp som skett inom kompisgruppen och hur det finns en instinktiv reflex av att vilja sopa allt under mattan, för det är krÃ¥ngligt med skav. En helt ärlig tanke som jag tror mÃ¥nga känner igen sig i, hur fel den än mÃ¥ vara. Och att genom att vi lär oss känna igen att bekvämligheten inte alltid är mest rätt, sÃ¥ kan vi komma vidare frÃ¥n gamla strukturer där offret blir offer igen.

Jag spinner iväg. Och det förvånar mig lite, för min första tanke när jag slog igen boken var att det är en ganska simpel bok. Dagboksreflekterande i korta stycken. Det är inget gediget karaktärsbygge eller intrikata miljöer som byggts upp. Det är ganska rakt på, enkelt språk, lättläst i ett nafs och ibland lite väl rått (analsprickor orkar jag inte läsa om något mer). Men det är något större än så, jag tycker Judas är ett slags samtidsdokument och därför väl värd sin läsning. För oavsett hur boken landar hos en, så tycker jag den visar på hur tankarna går hos många i samma ålder och position som Amanda Romare, och därför gillar jag den här boken lite oavsett hur innehållet reflekterar mina egna åsikter, mitt eget liv och mina egna tankar. För det är mycket jag inte håller med om, inte känner igen i mitt egna liv men som jag ändå ser mycket av runt om mig. Har ni läst den och vad tycker ni?

Maj i en lista, 2026

Jag är lite omtumlad men på ett härligt sätt här i slutet av maj. Månaden inleddes med min brors bröllop i Toscana, fortsatte med en tur till Danmark med mitt tjejgäng från universitetet och avslutas i ett kvittrande Norrtälje sista dagarna på jobbet. Jag fick blombud två gånger, för att fira min specialistexamen, och i lördags hade jag fest för att fira ordentligt. Det flyter omkring heliumballonger runt mig i denna sekund, blombuketterna är så många, tacksamheten stor. Herregud. Syrenerna har slagit ut och sprider sin doft, solen har tittat fram ofta och värmt ens nästipp, och jag har tänkt tänkt tänkt. Min sommar, som jag egentligen behöver fylla med jobb eftersom att vi ska vara utomlands hela hösten med vår backpacking, är ännu tom och jag är ömsom orolig ömsom pirrig över att inte veta vad som väntar. Precis som våren, precis som maj, knoppar som ska brista, jag ska också blomma på något sätt men frågan är hur.

MÃ¥nadens bok
Jag läste ut fyra böcker den här månaden, vilket är ungefär så mycket jag brukar läsa på en semester så förstår inte exakt vad som hände. Inledde med Den stygga flickans rackartyg av Mario Vargas Llosas. Fortsatte med Rejection av Tony Tulathimutte, sen Straff av Ann-Mari Laestadius och avslutade med Judas av Amanda Romare. Ingen blev en favorit men måste säga att alla fyra väckte diskussion inom mig, av olika skäl. Jag funderar på greppet Vargas Llosas använder, det här att skilda en mans liv med ungefär tio nerdyk och inte beskriva vad som händer mellan, som Flesh och Stoner. Och hur tröttsam en viss kvinnosyn kan vara. Rejection var en bok jag inte fick grepp om. Smart? Vedervärdig? Inte alls min slags litteratur iallafall. Stöld, som för mig att tänka på samernas rättigheter men också om berättarteknik och vad som skiljer en platt bok åt från en som engagerar. Och sen Judas som aktualiserar mina tankar om autofiktion och hur det känns att släppa en sådan bok i ljuset, om det påverkar ens relationer.

MÃ¥nadens ord
Blombud? Nä jag har ingen inspiration.

MÃ¥nadens mat
Det har varit väldigt blandat på tallriken denna månad. Middagarna på bröllopet i Toscana är de jag bär med mig för all framtid. Hemma har jag varierat persiskt, husmanskost, nudlar och varit lite trött vilket märkts av på en ganska udda variation som passerat under kvällarna.En måltid som inte får förglömmas är när jag och tjejgänget satt på en dansk bodega och satte i oss smörrebröd och pilsner medan regnet öste utanför, en slags turistmålbild med Danmark.

MÃ¥nadens vin
I kylen hemma har en flaska väntat tappert på sitt öppnande. På den stod klart och tydligt att den fick öppnas först när jag är specialist, och det blev ju så! Sjukt. Det var en flaska champagne från ett hus som inte finns på Systembolaget men där D privatimporterat med några vänner för ett tag sedan. Underbart god, av flera skäl.

Månadens te 
Vi fick en påse av NKs blandning och har druckit många koppar av den. Den är ganska fruktig och med en distinkt ton av ros. D gillar fruktsmak på te, ett omedvetet slavisk arv tror jag för både i Polen och Kroatien verkar det vanligt med Lipton Forrest frukt-teer. NK gör en sofistikerad variant som även jag kan njuta av trots uttalad forest fruit-PTSD.

Månadens skönhet
Jag köpte en ny ögonskuggepalett (!). Till bröllopet, och det blev en quad från Charlotte Tilbury. Jag saknade lite skimmerskuggor i min Patrick Ta-palett så gick till den allmänna husgudens utbud. Patrick Ta-paletten jobbar matta skuggor och helglitter, men jag gillar mest mellantinget med skimmer. Trivs hittills med denna!

Månadens bad 
När jag var i Danmark med tjejgänget badade vi i havet, och en av gångerna nakna medan mörka regnmoln drog in och mullrade. Sådana bad känns alltid mäktiga, även om jag frös och var missnöjd när vi klädde av oss.

Månadens skrivande 
Ett nyhetsbrev för Netdoktor publicerades och även en forskningsartikel kom äntligen ut. Första utkastet på forskningsartikeln skrev jag en semestervecka när jag var på Stocken med ett gäng vänner 2024. För övrigt skrevs ett av de första blogginläggen från Stocken. Långa ledtider inom forskningen inser jag… men inget skönlitterärt skrivande blev det, vi får kollektivt hoppas på juni.

Månadens låt
Har ni sett att man kan få fram sina mest spelade låtar på Spotify någonsin? Två av mina topp tio har jag återvänt till, en med lite skam och en med lite förvåning. Despacito (!) var med på listan och även Cocaina med Emma Peters. Hade förväntat mig Mumford and Sons, Fleetwood Mac, Moonica Mac och Maggio. Visserligen var alla med på topplistan men inte pallplats.

Månadens kultur 
Ni som är i Stockholm borde besöka Bergianska nu i sommar. Dels är det en vacker plats att vara på (en av mina och D:s tidiga dejter var här. Jag tappade bort min hemnyckel och blev nästan överdrivet sen till poesibrunch på Riche med min vän Antonia). I år ställer de ut två skulpturer i sina fontäner som föreställer varsin utdöende växt. Min vän Mickan är konstnären bakom ena verket.

MÃ¥nadens TV
Tyvärr är jag en person som inte ser serier men D har knäckt koden, tydligen kan man få mig hooked på reality som jag nämnde i förra månadslistan. Vi har följt expedition Robinson med stort nöje! Jag hejar på Ola eller Jonas, tycker båda känns värdiga vinnare?

MÃ¥nadens podd
För er som liksom jag vill grotta ner i Lina Wolffs bok Liken vi begravde så pratar hon om denna i Gästen, en podd från P4. Hon pratar bland annat hur man behåller respekten för en händelse som Helen-mordet som inspirerade hennes bok. Avsnittet är från 27/12 2025 så inte särskilt nytt, man från scrolla lite i arkivet.

Och nu då? Jag vet inte och det är sjukt. Tyvärr är jag inte ekonomiskt oberoende så det blir ju till att hitta något extra att hålla på med här i juni. Men vi ska också till Kroatien i två veckor! Och segla! Och jag vill skriva! Allt vibrerar inom mig. Juni, sköna juni, vad ska du ge mig och vad ska du ta av mig?

Böckerna jag väntar på att få att läsa

Så otroligt fin tjänst det är med bibliotek. Jag och biblioteket på Fältan har en renässans faktiskt. Det blev fint efter renoveringen, väldigt modernt men det passar lokalerna. Ganska dansk stil med ljust trä och mjuka former. Nu har jag ställt mig i kö till ett gäng böcker igen. Senast jag skrev ett sådant inlägg var i februari och sedan dess har jag fått några av böckerna! Köar fortfarande på Kammakargatan av Therese Boman och Air av Christian Kracht.

Blue Sisters av Coco Mellors
Jag hade aldrig hört talas om Mellors förrän jag läste Sandras blogg om hennes skrivkurs i Grekland som Mellors höll i. Tydligen ska hon vara kung på karaktärsbygge, men jag har också hört lite blandat, var exempelvis på boksnack på Soho house där systrarna Romare och Helle Schunnesson, Nadia Kandil, Marcella Mravec snackade loss om deras läsupplevelse. Där tyckte man kanske karaktärerna var något stereotypa, som en saga. Får se vad jag tycker men nyfiken är jag! Nu har jag plats 3 efter någon månads köande faktiskt.

Kära faster av Valérie Perrin
Valérie Perrin är ju en favorit hos mig, de tre böckerna jag läst hittills har verkligen uppskattats och det är faktiskt ocksÃ¥ mina mest lästa recensioner pÃ¥ bloggen. Ni hittar Glömda om söndagen och Tre pÃ¥ respektive länk. Självklart är därför suget efter hennes nya titel stor! Men kanske bara borde köpa, jag kommer säkert vilja behÃ¥lla den ändÃ¥. Kom pÃ¥ nu – vem av mina vänner lÃ¥nar Färskt vatten till blommorna av mig? Köplats 213 trots att jag köat ganska länge ärligt talat, men tills jag köpt eller lÃ¥nat sÃ¥ fÃ¥r den hänga kvar.

Ärret av Kamel Daoud
Detta är nästa bok i bokklubben! Boken tar avstamp efter inbördeskriget i Algeriet på 90-talet och ska avhandla förtryck och tabun i Algeriet efter kriget. Författarens böcker är förbjudna i hans hemland och därför lever Daoud i exil i Frankrike och har också valt att skriva sina böcker på franska för att han förhåller sig friare till det språket. Jag kan förstå den känslan men imponeras också av att använda ett annat språk än sitt modersmål till litteraturen. Det finns fler exempel, typ Theodor Kallifatides många böcker och Jila Mossaeds dikter. Lina Wolff pratade om detta i en podd, när hon gick på en skrivkurs på spanska och behöva skriva noveller på spanska, hur mycket svårare det är. Ser nu att min köplats är 157 så det måste jag väl lösa på annat sätt om jag ska hinna läsa denna till juni.

Judas av Amanda Romare
Är så nyfiken på Romares andra bok men jag kan föreställa mig att det var nervöst för henne att kliva ut med den. Tänk när ens debutroman blir en sådan snackis, plockas upp av Netflix och blir till serie och man själv blir en av få kända författare? Alltså. Jag har köplats 3 efter en lång kötid så snart är det dags!

Rejection av Tony Tulathimutte
Jag har faktiskt precis plockat ut den här boken, men detta läser vi med Jessika Gedin-bokklubben just nu. En väldigt amerikansk bok om ensamhet och odräglighet. Hittills lite skräckblandad förtjusning men jag tror tyvärr den kommer landa som All fours av Miranda July för mig.

Köar ni på något, eller använder ni ens bibliotek? Är jag och min kompis Irma reliker som köar och längtar till sms om upplockning?