Januari i en lista, 2026

Januari, som många känner är världens längsta månad och på ett sätt håller jag med? Det måste nästan vara något med kosmiska och vårt förhållande till solen, att det är längre tid? Inte mig emot dock, mer tid vill man alltid ha.

Månadens bok
Läste faktiskt fyra hela böcker den här månaden? Otippat. Bland annat läste jag Stjärnans Ögonblick av Clarice Lispector. Jag tyckte om språket, de oväntade ordvalen som verkar vara just hennes sätt att skriva på och därför är hon säkert svåröversatt. Det finns ett avsnitt på P1 Klassikern om boken som jag tänkte lyssna på. Av de andra böckerna var två stycken för bokklubbarna: The Widow av Grisham och Flesh av Szalay. Läste också The Evin Prison Bakers Club: Surviving Irans most notorious Prison.

Månadens ord
Bärighet, och inte som i smak utan som i isens bärighet. Jag och D försöker bli långfärdsskridskoåkare och gick med i SSSK, en skridskoklubb här i Stockholm, nu i januari.

Månadens mat
Jag har utforskat en del olika kök genom matlagningen men tänkt på att jag inte riktigt behärskar det persiska köket trots min bakgrund. Jag lagade därför en av mina favoriträtter, Ash, nyligen. En örtig bönsoppa med salta nudlar. Ärligt talat blev den exakt som jag ville ha den? Så nöjd. Annars fick jag äntligen prova Xiang Yue, en sichuansk restaurang.

Månadens vin
Har knappt druckit något vin den här månaden. Var på restaurangen Farang när jag gick en kurs, och vinet där var gott men det är också allt jag minns i vinväg. Drack något rött när vi åt fondue i en kåta i Sötten också, men ja, det var nog inte mer spännande än såhär i januari.

Månadens te
I mina gömmor hittades en påse med NKs påskte som var oöppnad, så det blev månadens mission att dricka upp. Det var gott, ett svart te med mango, citron och ros. Om man slog i lite mjölk blev smaken orimligt likt sådant där sött mjölkigt thaite? Vi var i Thailand förra januari, jag och D, så det blev en ljuv doft av den tiden.

Månadens skönhet
Lite sen på bollen köpte jag Cliniques Almost lipstick i färgen Black Honey, färgen som ska vara ultimat men som jag varit skeptisk mot eftersom jag blir det när något blir sådär grovt hypeat. Om det var förförra året som den hade sin absoluta hype på sociala medier? Dock var färgen perfekt… Naturligt bärig och skir nog för att kännas mjuk men ändå tillräckligt med färg för att det ska ge något.

Månadens bad 
När jag och D var i Skåne blev det ett besök på Skanörs kallbadhus. Jag badade i isande kalla vågor.

Månadens skrivande 
Det går så sjukt trögt för mitt skrivande. Jag är med i Ulrikas skrivgrupp men har inte lyckats vara med på någon träff än, men jag hoppas det ska bli räddningen för skrivgnistan. Dock är en av mina forskningsartiklar äntligen publicerade, det är ju också ett slags skrivande om än något helt annat.

Månadens låt
Baraye av Shervin Hajipour. En låt om varför folk går ut och protesterar på Irans gator, som rör min själ varje gång jag lyssnar på den. Han gjorde den under Women Life Freedom-protesterna men texten beskriver precis vad som rör sig i själen och förtrycks av regimen. Om någon är intresserad, kan man läsa det här blogginlägget. Andra halvan av inlägget beskriver rad för rad textens innebörd. Mitt hjärta brister av hur han fångar det Iran jag känner.

Månadens kultur 
Den här månaden blev det besök på Falsterbos fotomuseum. Jag tycker verkligen det är toppen, om ni har vägarna förbi någon gång rekommenderas ett besök. De lockar till sig giganter inom fotografi och med lokalens plats precis vid havet och sanddynorna, blir det hela en särskild upplevelse.

Månadens bokcitat
Jag har inget denna månad. Jag har varit för splittrad i tanken för att kunna ta till mig vackra meningar, tyvärr.

Månadens TV
Jag har börjat titta på Culinary Class Wars! Om man är matintresserad är det många aspekter som gör det sevärt: dels är det otroligt välrenommerade och duktiga deltagare. Sen används en hel del råvaror som inte alls är välbekanta för någon som lagar mycket mat i Europa, och att programmet tar sig tid att utveckla hur saker lagas och hur kockarna tänker bakom deras kreation, ja det blir väldigt lustfyllt. Tycker nästan det räknas som slow-TV i jämförelse med många andra matprogram. Kanske känns det också så för att man inte kan scrolla och joxa samtidigt, utan man måste titta och läsa undertexter för att förstå eftersom allt är på koreanska. Jennie Walldén är med och tävlar! Men jag har inte nått något avsnitt där hon är med än.

Månadens podd
Som kanske tidigare känt är SRs poddar det som konsumeras mest på min poddapp, men jag tror inte jag valt Klassikern någon gång som nämndes här ovan? Det är P1 som producerar korta avsnitt om ett modernt klassiskt verk.

Det var svårare än vanligt för mig att skriva den här listan. I vanliga fall brukar det vara en välkommen stund av reflektion kring månaden och av att knyta ihop säcken på något vis. Men det som dominerat mina tankar mest, har varit protesterna i Iran och den totala massakern av oskyldiga människor som skett. Samtidigt är ju människan och livet sådär – man kan distraheras. Jag har distraherats av mitt jobb, mina böcker, av D:s kärlek, av skidor och vintersport men så fort det är mellanrum i aktiviteter så övermannar tankarna på alla oskyldiga liv, liv som liknar ditt och mitt liv, av alla fängslade, skadade, som torteras och avrättas. Det blir som parallella liv, ett liv som är mitt vanliga liv, ett jag uppskattar och tycker om att få skriva om här. Sen det inre livet, som är mer sargat och upprört.

Jag hoppas på ett ljust februari.

Vardagsvecka i januari med en släng av Soho, Xiang Yue och Riche

Det är fint att se på vardagar genom den blick man har när man skriver här i etern. Det känns mjukare, snällare, mer förlåtande mot alla egna inneboende krav. Min vecka häromveckan var som en klassisk vecka i januari, men ändå blir jag väldigt glad när jag tänker på den.

Jag jobbar i Norrtälje just nu. Bussen dit är lång, både fysiskt som i att det är en dubbeldäckare men också tidsmässigt. Minst en timme enkel väg. Jag brukar läsa bloggar, dricka te, skriva här på bloggen, forska, läsa bok och på vägen hem oftast somna och vakna med käkont. Men dit känns som en fredad timme att ägna sig åt sådant jag ändå vill göra. Dessutom är vägen från busstationen fin tycker jag, längs med ett vattendrag och när snön är sådär djup som den var häromveckan kläs det gamla lasarettet in i ett snötäcke.

På veckans första dag kom jag hem till att D hade fixat mys hemma. Jag hade fått två bra forskningsbesked på kort tid, något som kändes som en lättnad i en tid där forskningen känns kämpig på många vis. Även om jag är en förespråkare att man ska fira allt som går att fira, så kan jag glömma bort att göra det med jobbframgångar särskilt om det varit kantat med svårigheter innan. Det är som att jag bara vill andas ut och sen vill lägga det bakom mig.

Blommor och champagne <3. Blev djupt rörd. När man själv mest är i något och harvar, med en ganska dyster känsla, så blir det så fint att komma hem på en vanlig vardag intet anandes och mötas av någon annans omtanke.

På tisdagen var det dags för bokklubb på Soho House. Vi läste John Grisham och hans nya bok The Widow. Jag hade en förhoppning om att det skulle vara en mysig lässtund över julen. Jag läste den visserligen mestadels framför brasan i Ljunghusen, men det var ändå inte en så bra bok? Trodde mer om honom.

På Soho tog jag en drink till bokdiskussionerna. Ibland dricker folk vin, ibland inget och just denna dag drack alla typ te men jag var sugen på en liten drink. Den smakade surt äpplegodis. Det här är alltså bokklubben Jessika Gedin leder. Det var lite blandade skurar om utlåtandet men visst var majoritetens åsikt att det inte var den bästa bok man läst men att den trots det, fångar en. Vad är det med språket som Grisham ändå lyckas med?

Kvällen efter kom jag hem till D, han är alltid hemma innan mig om han inte hittar på något. Vi åt lite middag innan vi bänkade oss framför TV:n för ett väldigt stort zoom-möte. Vi ska bli medlemmar i SSSK, en skridsko-klubb, och första etappen var att gå en kollektiv teorikväll.

Just nu är det dock en del snö på sjöarna så det är inte den bästa åkningen om jag får säga det själv, som total nybörjare på naturis.

På torsdagen mötte jag upp mina vänner Iris, Julia och Louise på Xiang Yue, som ligger på vägen hem från Norrtäljebussen för mig. Det är ett kinesiskt hak som ska ha väldigt god och autentisk mat från Sichuanköket.

Det var verkligen väldigt gott. Allt. Vi åt bland annat en rätt med stekt aubergin som jag måste rekommendera. Och gurksalladen! Läste någonstans att det är tradition, att börja med den här lite syrliga, salta, småstarka och krispiga gurksalladen.

Vi åt friterade räkor och friterad kyckling, båda med rikligt med sichuan så läpparna och tungan pirrade. Räkorna hade någon mer chili i sig också, för det brann till i munnen en stund efter man tuggat i sig dem.

Och deras biang biang-nudlar… Otroliga. Breda, perfekt tuggmotstånd och dressade med chiliolja. Vi hade en så fin stund här inne, pratade om allt. Högt, lågt, hemskt, ljust. Vi har lärt känna varandra via surfen vilket också är något jag ofta tänker på, hur en enstaka surfresa i Portugal gett mig så många av mina närmsta vänner?

Och fredagen, som markerade avslut på en lång vardagsvecka eller markerade starten på helgen beroende på hur man vill se på det, spenderades med Eli. Också en surfvän! Vi gick till Riche ihop, drack varsin öl och pratade bland annat om hennes kommande projektarbete i Uganda. När jag pluggade till läkare var jag också i just Uganda, och nu ska Eli dit i sin roll som barnmorskestudent. Hon är cool!

I januari behöver man romantisera sin vardag ännu mer än vanligt känner jag. Trivs oftast bra mitt i vintern men just nu sover jag ofantligt dåligt och att få skapa lite skimmer kring sin vardag hjälpte iallafall min just nu lite gråa blick.