Har ni hört talas om den här boken, Goodbye to Berlin av Christopher Isherwood? Tydligen en klassiker som gått mig förbi. I samma anda som Hemingway beskriver Isherwood ett dekadent Europa mellan krig, med sig själv som förklädd huvudkaraktär.
Vi läste den här i bokklubben på Soho House som Jessika Gedin leder. Jag tog mig an den med stor lust, allt som är Hemingway-esque brukar jag vara nyfiken på. I den här boken följer man Isherwood som bor i Berlin pre-krigstiden inför andra världskriget. Egentligen är det här noveller som knyts samman genom huvudpersonen, som heter Isherwood så autofiktion på hög nivå här, och vi träffar på en Sally Bowles som är en brittisk ung kvinna som lever ut i Berlins puls, men vi träffar också på fattiga tyska Otto som följer med Isherwood och hans bekant på sommarsemester.
I boken finns det mycket sagt mellan raderna. Isherwood har många vänner som är kvinnor men det är oklart för mig till en början varför det aldrig blir något mer, han lyckas inte nå ända fram till kärleken. Vi får också träffa på karaktärer som är judar åren innan kriget bryter ut och den ganska raska upptrappningen av hot och våld.
Boken ruskade inte om mig? Jag kände att jag läste den i all evighet och jag förstår egentligen inte varför det blev så. Den är bra skriven som i att det är enkelt att ta sig an orden och sidorna, historien är dekadent och intressant, men ändå. Säkert handlar det främst om mig och inte boken. Samtidigt förstod jag inte att det var självständiga noveller, kanske bidrar detta till att jag inte fångades in i en historia eftersom det faktiskt inte fanns en.
Det som jag förstod först efter jag var klar med boken är att Isherwood nog är gay. Om man läste denna bok i sin tid är detta tydligt mellan raderna och även för biblioteket där jag lånade boken, då de hade markerat boken som queer. Men ändå förstod jag inte att detta var något som förmedlades mer än att jag funderade på hans vänskaper. Annars slås jag också av att Sally Bowles, en av kvinnorna som porträtteras, enkelt verkar gå i säng med man efter man och gladeligen berättar om detta för Isherwood som ändå verkar bli något avundsjuk. Dessutom trodde jag att den tiden var mer konservativ men kanske förmedlas något även här som går mig förbi.
Om man är sugen på att läsa om slutet av det glada tjugotalet och se hur världen blir mörk runtom på 30-talet men i en dekadent miljö, då rekommenderar jag ändå denna titel. Annars kan jag rekommendera miljöerna jag läste boken i; Pom & Flora, Krümel, bageri på Djurgården… Njöt av våren bit för bit.
Tycker det är väldigt mysigt att få sammanfatta månaden såhär. Se tillbaka och reflektera lite över främst fina stunder men också känslan i stort. Det är något jag också uppskattar med att få skriva den här bloggen, att mycket av livet finns sparat i små mappar. Mars var allt och inget för mig. Vissa dagar väldigt glad, längtandes till våren, pirr i kroppen. Andra dagar stor oro. Oro över Iran, framtiden och var allt är på väg. Det är så stora känslor att härbärgera, men mitt i allt det där pågår det vanliga livet.
Månadens bok Det känns som jag ägnat hela mars åt att läsa Goodbye to Berlin av Isherwood. Varför det tar mig en evighetstid förstår jag inte, den är enkel att läsa men det är som att jag ändå aldrig blir kvar. Jag har varvat med lite dikter av Rilke om kvällarna också. Goodbye to Berlin läser jag förresten med Soho House-bokklubben som Jessika Gedin håller i. Får se om den dyker upp i Babel med!
Månadens ord Pist. För att skidor är livet men också för att jag funderat på ordets ursprung? Det kommer inte naturligt för mig att förstå vad moderordet är egentligen? Vi var och åkte en vecka i Alpe d’Huez och gick på Tomorrowland, så pist har också varit välanvänt.
Månadens mat Den här månaden blev det en hel del olika pasta av oklara skäl, men också flera rätter med svenska gråärtor. En något underskattad gröda i hemmakök! Sen har jag under mars månad köpt tjugo kilo apelsiner totalt. Jag önskar jag skojade men ibland blir det sådär för mig när jag snöar in på något.
Månadens vin Min bror anordnade en vinprovning med italienska viner från det distrikt han och hans fästmö ska gifta sig i. På den provningen drack jag ett väldigt gott rött vin, Brancaia. Tänk er lite körsbär, vanilj, tobak i en välbalanserad sipp. Det var förresten inte alls så Systembolaget beskrev smakerna ser jag nu, men så tyckte jag det smakade… Ni får ta mina smakbeskrivningar för vad de är helt enkelt.
Månadens te Fortsätter med att sippa mycket jasminte. En så delikat smak, om man brygger det varsamt det vill säga. Känns vårigt och lyxigt!
Månadens skönhet Jag vill skifta över till mineral-spf i ansiktet. Det går att ha en lång diskussion om detta och jag är inte säker på min sak, men ska prova ett tag iallafall. Nu har jag beställt hem två olika från Skin1001, får återkomma med utvärdering efter jag använt upp mina andra tuber.
Månadens bad Det blev en vecka i Alpe d’Huez i år igen för mig och D. Lägenheten vi hyrde ihop med våra vänner hade en relaxavdelning på bottenvåningen med jacuzzi. Att få slappa i den efter en dags skidåkning var magi!
Månadens skrivande Den här månaden redigerade jag klart ett gammalt manus jag burit med mig länge. Det känns vemodigt på ett sätt, att släppa taget och inte pågå sida vid sida med projektet. Å andra sidan är jag inte heller riktigt nöjd och jag tror det är dags för mig att våga skriva nytt. I övrigt har jag publicerat ett nyhetsbrev om idrottskardiologi för den intresserade.
Månadens låt Just nu lyssnar jag bara på olika låtar från Tomorrowland, festivalen som var i Alpe d’Huez. Att få dansa till till elektronisk musik och ha hela alpmassiven framför sig är en frihetskänsla lik ingen annan. En låt som ger mig vårpirr är 2 Times.
Månadens kultur Äntligen fick jag gå på utställningen Nordbor. Jag och min vän Antonia botaniserade i de olika erorna med stor fascination. Nordbor går igenom folket som bott i Norden sedan 1500-talet till idag. Vi hann inte så långt och kommer behöva gå tillbaka för nya besök i framtiden, men kan starkt rekommendera ett (eller flera) besök.
Månadens bokcitat
Något som är positivt med att jag dragit med mig Goodbye to Berlin överallt är att jag åtminstone tagit mig tiden att fotografera citat. Den här boken är skriven på 1930-talet och jag fascinerades ändå av att diskussionen kring gränssättandet runt det manliga geniet fanns redan då.
Månadens TV Love is Blind, den tredje svenska säsongen, såklart! Jag ville skriva små reflektioner och sammanfattningar längs säsongen, som Gabriella Skog gjorde om Gift vid första ögonkastet men så visade sig en kompis till mig vara med och det kändes plötsligt konstigt att skriva om avsnitten. Är dock, efter denna sjukt kaosiga säsong, nöjd med att meddela att Ibbe är min kompis. Okej snabb skvallrig sammanfattning: Ludwig & Camilla: hon är inte attraherad och han må kräva mycket fysiskt väldigt snabbt, men det jag tror han känner av är att hon inte dras till honom och det är egentligen därför han fastnar i att kräva intimitet dag 2. Daniel & Johanna: jag tycker hans beteende är riktigt obehagligt faktiskt. Tycker inte någon ska vara med honom innan han hunnit jobba på sig själv och fått lite självinsikt. Lars-Erik & Ronja: tycker inte dessa två var en särskilt bra match och jag tycker inte hon är respektfull gentemot att han är religiös. Det var ingen nyhet med hans övertygelser. Menar inte att hon måste dela hans värderingar men man måste vara respektfull mot hans tankar, även om man inte ser likadant på saken. Iallafall om man valt att förlova sig och vetat om premisserna. Aron & Angelica: medan han växer på en genom säsongen, mogen och artikulerad när det gäller känslor, så har jag inget hopp om Angelica redan från början. Jag tänker att hon vill bli känd och verkar vara 19 år i sitt känsloliv, vilket märks av tidigt men blir obeskrivligt tydligt ju längre säsongen går. Ibbe & Aniela: stabila och vettiga hela säsongen. Självklart är jag bias, men jag tror detta är en uppfattning som gemene man också har.
Månadens podd Jag har sparat massa avsnitt från Språket, en podd på P1 som utforskar olika delar av svenska språket helt enkelt. Senaste avsnittet handlar om påskkäringar, skrock och häxor exempelvis.
Ja hörni. Livet dundrar in i april nu, och jag hinner knappt med. Till helgen är det påsk, vilket jag ser fram emot! Vi ska vara i Skåne och njuta av havet. Dessutom fyller jag år på påskdagen, så det bör ju firas på något vis. Egentligen gillar jag att fira stort men det hinns inte i år, får bli en mindre middag av något slag. Annars kommer april avslutas med en resa till Italien, då min bror gifter sig där. Blir nervös av bara tanken!
Jag hoppas kunna njuta och ta det lite lugnt mitt emellan allt som sker här i månaden. Läsa Lina Wolff med bokklubben, dricka te om kvällarna, njuta av vårsolen och känna mig skör som jag brukar här i april.
Den här förlamande tröttheten, jag undrar när den ska gå över egentligen? Häromhelgen var en av min mest oplanerade på flera år. D var bortrest och jag valde att inte planera in för mycket men med något slags hopp om att jag skulle få massa energi och typ rensa källaren och annat nödvändigt. Tyvärr uteblev energirycket men helg blev det och den var skön i sin stillsamhet.
Min fredag inleddes på Soho House. Jag drack cappuccino och redigerade det sista i ett projekt jag burit med mig sedan 2022. Det ska föräras med ett eget inlägg så småningom, blir rörd av att folk frågar både här och på sms om detta, för inom mig känner jag mest att jag känner mig lite fånig. Men här satt jag iallafall, redigerade det sista.
Vällde saker över bordet, såsom jag ofta gör när jag sitter vid skrivbord. En mist från Hyggee som är otrolig, inte för dess eventuellt hudvårdande förmågor utan för att misten är perfekt fin i sina droppar. Mitt nya vårdande läppglans fick också vila på bordet och appliceras stup i kvarten. Cappuccinon på Soho gör sitt, skapar en stämning helt enkelt.
Här har ni en riktigt trött och sliten person som står i toalettkön på Soho, satt där fram till klockan ett för då slog klockan lunch.
Jag gick till Xiang Yue med D, han jobbade hemifrån och vi kunde passa på att luncha ihop. Jag har gått till Xiang Yue väldigt ofta på kort tid, men på lunchen är det en annan meny så jag fick byta ut min annars stadigt återkommande beställning (aubergine, biang biang nudlar och gurksalladen). Nu testade jag mapo tofu, jag gillar inte ens mapo tofu men kan meddela att denna var god. D tog ankan, han tyckte den var att rekommendera, för mig är det lite tufft med fettkappan och skinnet som hänger kvar. Nästa gång vill jag prova deras variant på bao!
Sen följde jag med hem och satt en sista sväng vid matbordet medan D satt vid skrivbordet vi numer har i sovrummet. Jag drack ett jasminte som jag köpte i London sista veckorna innan jag hade träffat D. Känns konstigt att tänka att det teet funnits längre hos mig än honom, när det känns som han alltid varit en del av mig.
När klockan slog helg drog D till min lillebrors kontor med hans vänner, och överraskade pga svensexa! Själv gick jag lite snabbt på en utställning, Patrik Risberg har fotat mode och är med i min bokklubb, så den utställningen kändes kul att få besöka. Mycket folk, gratis drinkar och partystämning.
Efter ett kort besök där jag inte hittade Patrik tyvärr, så åkte jag till Vasastan och mötte upp ett av mina tjejgäng, det som jag jobbat med. Vi firade att en av tjejerna flyttat in i en ny lägenhet och en annan som nyss fått en bebis. Det här gulliga kortet fick tillhöra vår inflyttningsgåva.
Vi ska på Tomorrowland i Alperna igen! Vi provade våra mantlar och drack Hugo.
Sen gick vi till en lokal italienare. Jag åt skaldjurspasta som var okej. Gillar tyvärr min egen för mycket och åt ett gäng väldigt goda i Kroatien och Montenegro i somras, konkurrensen är tuff.
På lördagsmorgonen vaknade jag och ville träna. Efter revbensont och dylikt så känner jag mig väldigt ur form och då uteblir motivationen. Jag cyklade iallafall till Torsgatan och FSA, aldrig varit där innan men körde ett av deras styrkepass i grupp med infrarött ljus. Spännande! Fick göra Romanian deadlifts och var trött i ländryggen hela kvällen sen.
Hemma svängde jag ihop en rödcurry-gryta som jag bjöd D:s mamma på. Hon skulle bo hos oss lite kort. Själv åt jag rester från Xiang Yue och la till ett koreanskt inlagt ägg.
Lördagen fortsatte raskt och jag mötte upp min vän Antonia och vi spatserade till Nordiska Museet. Medan hon pudrade näsan rättade jag till mitt lipptint. Viktigt.
Vi såg Nordbor, eller rättare sagt började vi se Nordbor som är en utställning om hur livet i Norden såg ut från 1500-talet tills idag. Fantastiskt välgjord utställning, men om man vill engagera sig i allt såsom både jag och Antonia vill behöver man lite mer tid än de nittio minuter vi hade avsatt. Hälften av 1700-talet hann vi till. Efter utställningen följde jag med Antonia till ICA, så mysigt att hänga med andra som handlar tycker jag, innan jag gick till mina föräldrar och åt middag.
Dagen efter vaknade jag halvtidigt och gjorde äggröra till mig och svärmor. Solen sken in genom vardagsrummet och påminde om hur våra rutor behöver putsas. Själv tog jag på mig solglasögon och stegade ut i ljuset.
Tänkte sätta mig på ett café för lite läsning.
Efter en orimlig dos beslutsångest, cirkulerade Eken, Kringlan, Stora bageriet, Diplomat och till slut 1897 vid Djurgårdsbron. På önskelistan stod soligt bord och en pain au chocolat men det blev ju en evighetsvandring så när jag väl nådde 1897 började jag få tidsbrist. Det blev en cortado och lite läsning istället.
Vi läser den i Soho-boklubben.
Efter en timmes läsande om Isherwood i Berlin spatserade jag hem igen.
Flytande isflak är så rasande vackert.
Väl hemma tog jag cykeln direkt och rullade till Odenplan. Där mötte jag upp min kompis Jesper på Pascal, äntligen Pain au chocolate! Så god men så stor! Jag ville ha en sådan där liten man får på hotellbuffeér, men den var iallafall väldigt god. Av en slump sprang jag in i Patrik, fotografen jag inte hittade i fredags, så då kunde jag berätta att jag varit på hans utställning.
Efter en trevlig fikastund promenerade jag hem. Ville egentligen in på Rönnells men de har inte öppet om söndagarna. Hemma började jag på flera projekt: började göra surkål, provade kläder från Sellpy där allt var för litet, sökte på om man ska gå Inka eller Salkantay till Machu Picchu i framtiden och kollade på bröllopsgästklänningar. Inget blev klart kan jag meddela och vips var det tidig kväll och D kom hem! Det var fint att återförenas. Vi gick en kort promenad och köpte blommor till mamma, innan vi gjorde ingenting ihop. Helg helg helg hörni.
A T H E N A 