Tycker alltid det är svårt att recensera böcker som Straff, böcker man tycker är viktiga men som kanske inte fullständigt når fram till den litterära nivå man också vill ha. När jag var i San Francisco hösten ’24 besökte jag en legendarisk bokhandel och i en hylla med de översatta böckerna som är på topplistan skymtade jag Stöld. Ändå maffigt för en svensk författare att ta sig dit! Jag läste den på svenska och kände flera saker; dels att den är viktig för själv hade jag inte läst någon bok om samernas nutid. Samtidigt var jag märkligt oberörd när jag slog igen boken, inte på ett intellektuellt plan för jag kände mig upprörd över diverse saker, men liksom emotionellt kom inte historierna åt mig.

Det var ju ett dystert sätt att beskriva en bok som trots allt var bra, men troligtvis färgade denna tidigare upplevelse min ingång till Straff. Den här boken är upplagd med en blandad kronologi. Vi följer ett gäng barn som tvingas gå på Nomadskolan med en riktigt ondsint husmor, och vi följer dem i nutid. Nomadskole-tiden är 50-talet, nutid är sent 90-tal kanske?

På Nomadskolan är barnen tvingade att prata svenska, även om de inte kan språket. De blir misshandlade, straffade, nedtryckta och föräldrarna får de endast träffa på lov. Barnen vi följer blir ärrade för livet. Och det är här jag tror Laestadius tappar mig lite.

Jag har stor respekt för att jag inte kan förstå den här slags övergrepp, och jag vill inte bagatellisera de ärr som en sådan här kollektiv händelse kan orsaka. Samtidigt tror jag få människor bara är sitt trauma. De flesta människor hittar en väg till överlevnad och ljus. När jag läser boken är det bara en karaktär som verkar få ihop det som vuxen, men alla de vuxna kapitlens om henne handlar om hennes oförmåga till att visa och utrycka kärlek till sin omgivning. Så tycker jag resten av karaktärerna också skildras, det är bara allt det hemska som hänt dem som lyser igenom och präglar deras nutid.

Boken är dock enkel att sluka. Språket sakligt, historien intressant och viktig. Jag läser på om Nomadskolan och funderar mycket. Så nog når den upp till ett viktigt syfte ändå, det ska man inte förringa, men visst hade jag önskat en annan slags komplexitet i karaktärerna så jag kände och våndades med dem under läsningen istället för att sakligt förstå.

Som vanligt är jag otroligt nyfiken på vad ni tycker som läst!