En helg med yoga, Svenskt Tenn och kantarellpasta

Det var helg nyligen, en novemberhelg för att avslöja laggen här på bloggen. Den var så mysig och lugn, precis allt jag vill ha av en novemberhelg. Jag slutade tidigt på fredagen vilket möjliggjorde en bokning på yogastället nära mig. Testade Restore-yoga, vilket tydligen innebär att man ligger i typ fyra olika vilande positioner under 1,5 timme. Mycket avslappnande men man kan inte låta bli att fundera på människan som väsen. Att vi är så många vuxna individer som känner oss såpass uppvarvade att vi betalar pengar för att ligga ner i ett rum ihop och slappna av. Får se om jag går igen, jag tror inte det var för mig ärligt talat, även om det var något vackert i det hela.

Avslappnad i kroppen gick jag hem, smörjde ansiktet, tog på mig smink inkluderande en glittrig ögonskugga och gick till Lucy Flowershop för att möta upp en blandad kompott av vänner.

Lucy Flowershop är en av Sveriges bästa drinkställen och med på topp 50 i världen tror jag? Här dricker jag en Dirty Martini med en ”oliv” gjord av vit choklad. Ps jag fattar inte hypen, är för okomplicerad när det gäller drinkar antar jag.

Jag och D fick med oss alla sju styckna kompisarna hem och bjöd på rödvin samt fetaoströra med rostade tomater medan jag svängde ihop en kantarellpasta. Tre av kompisarna skulle iväg på en annan middag så de sa vi hejdå till men vi blev ändå ett tappert middagsgäng. Tiden flög iväg över snack om inget och allt, som det ska vara. Kan säga att den här fredagen var precis som jag önskar mig, en känsla av spontanitet och att man samlar ett gäng som kanske inte alltid hänger och att det blir så gemytligt ändå.

På lördagen ignorerade vi våra diskberg och åkte till Mariatorget för att promenera hem till Sarmed och Ellen, samt deras mycket gulliga lilla son I. Förutom brunch och mimosas fick jag bebisgosa. Det var något jag inte förstod storheten i förut men jag har i takt med att nära vänner skaffat bebisar ändrat mig. Att se en så liten person bära dragen från ens nära vänner och hålla en så hjälplös filur i sina armar ger en tröst och tro på mänskligheten på något vi.

Vi brunchade till sen eftermiddag och jag fick skynda hem för att svida om till middagsklädsel. Glittrig ögonskugga penslades på ögonlocken igen och jag drog med mig alla mina favoritläpprodukter för tillfället eftersom jag inte kunde välja.

Skulle nämligen hem till Antonia för att träffa några pärlor, dricka vin, äta ost och chark, prata ikapp.

Vi gick ut och åt sen, och fick sitta vid vårt bord tills vi storknade vid 23. Mycket generöst!

På söndagen vaknade jag tidigt och kände mig sliten. Min sämsta mix egentligen, hatar när man inte kan sova ut och känner att man hade behövt det. Annars gillar jag att vakna tidigt men helst ska man inte känna sig som en zombie som jag gjorde. Försökte göra något bra av saken och gick ut i friska luften.

Köpte Fabriques vört! Säsongens första. Gott, men hade önskat mer russin och tyckte kanske inte det var fantastiskt? Deras levain är magi och värt varenda krona men kände inte samma när. Har ni någon favorit-vört? Helst MYCKET russin!

Efter att ha tagit det väldigt lugnt efter frukosten gick vi ut på stan, och vandrade grusiga gator ner mot Strandvägen. Det var ju kallt i några dagar och ett försök till snötäcke la sig, men det försvann illa kvickt även om resterna kunde anas på stadens gator.

Vårt mål var Svenskt Tenn. Förra året köpte vi några hängen till granen tillsammans och nu kanske det är en slags traditionsstart? Vi köpte iallafall tre hängen till julgranen i år. Det kändes så symboliskt fint att vara där ihop.

Vi gick vidare till Myrqvist sen. D provade ett par skor som var väldigt fina egentligen men passformen var inte helt rätt. Jag såg butter ut i spegeln men var egentligen glad men också lite stressad för jag hade en tid att passa (!).

Jag skulle nämligen på massage. Malee undrade vad tusan jag gjort med min vänstra sida som var så spänd och svaret är mina nya arbetsuppgifter, att göra ultraljud med vänster arm. Det var så skönt att bli utmasserad, så pass att jag kände mig vimmelkantig efter och behövde sitta en stund i väntrummet och återhämta mig.

På vägen hem gick jag förbi en asiatisk matbutik som heter Pong och köpte mirin till kvällens middag som skulle bli teriyaki-lax, och sen lite snacks. Rostat sjögräs är det godaste jag vet kanske? Nä okej ska inte överdriva men tycker verkligen om iallafall!

Och det var den helgen, i sin mjuka form.

November i en lista

Åh vad november var en skön månad kände jag. Hade en vardaglig känsla med pendling till jobb och lediga helger men det har varit så skönt med allt det mysiga som infann sig lagom till höstmörkret. Vi har haft mycket middagar hemma med kompisar i olika konstellationer, mycket tända ljus och inte haft lika hektiska planer. Fick dessutom bokklubba två gånger, både med Soho/Gedin och med kompisar. Följ med!

Månadens bok
Jag läste Patronyme av Vanessa Spingora, Friläge av Yrsa Keysendal och Stargate av Ingvild Rishøi. Patronyme blir ett tips från mig även om många i bokklubben tyckte den kändes ofärdig och hade utrymme för att slipas. Dock är kanske mitt riktiga tips Springoras första bok Samtycket.

Månadens ord
Kanske bivaxljus? Tycker ordet blir distinkt i munnen, men väljer det kanske framförallt för att det är mitt favoritljus eftersom det doftar lite mjukt och sött. Och att den där honungsgula färgen är så fin i höstmörkret.

Månadens mat
Eftersom jag är hemma mycket senare om vardagarna har matlagningen också fått spegla det. Daniel har lagat pasta och köttfärssås och jag var syndig och åt med ketchup, tryggaste som finns. Gjorde även skånsk äggakaga som vi ofta fick i skolan, och åt med lingon från Hälsingland. Säg något godare! Kanske får månadens rätt dock ändå bli kantarellpasta eftersom det plockats en del.

Månadens vin
Vi fick en flaska rött från Jerome Arnoux av vår vän Erik för ett tag sedan och nu när han och några andra var över för att äta just kantarellpasta med oss så öppnade vi den. Tycker generellt om Arnouxs viner, kan rekommendera.

Månadens te
Varje morgon stiger jag upp och sätter på vattenkokaren för att brygga mig en liten kanna te att hälla över i min ljust citrongula termos. Att sippa på termosen är höjdpunkten på bussresan till jobbet sen! Nu har jag mest druckit Bönans julte från förra året. Tycker inte det är särskilt gott ärligt talat men försöker dricka upp så jag får lov att köpa en ny sort till säsongen. Med lite mjölk i blir det ändå en mysig dryck på bussen.

Månadens skönhet
Har blivit alldeles för mycket skönhetsinköp… Jag köpte en ny dagkräm med snigelslem som tyvärr inte var så återfuktande, så behöver uppdatera mig där. Sen har jag unnat mig lite väl många läpprodukter, min favoritkategori, men kan säga att den gamla godingen Lip Perfector från Clarins alltid går att lita på hur många sorter andra man än provar.

Månadens bad
Har jag badat denna månad? Jag tror faktiskt inte det, sorgligt nog. Höstbad är min favorit annars.

Månadens skrivande
Planen var att redigera mitt projekt om morgnarna på bussen, det har jag inte gjort kan jag avslöja. Tyvärr alltså, det smärtar mig lite att säga det. Dock har jag skrivit två kardiologiska konferensbrev samt granskat kardiologiska texter så det enda skrivande jag får betalt för har faktiskt skett!

Månadens låt
Jag och alla andra har lyssnat på Lily Allens nya album. Så längesedan jag lyssnade på ett album från första till sista låt igen och igen. Förutom det skvallriga och skandalomsusade i att hon väldigt öppet och naket beskriver hur hennes äktenskap går i spillror och hon själv likaså, så är musiken så bra. Den är nostalgisk för mig, såhär lät pop när jag lyssnade på det som mest. Min tonår är fylld av artister som Lily Allen och hennes låt Smile. Just nu tycker jag låten Pussy Palace är favoriten men diskuterade med min vän Karin nyligen, att man byter lite ju mer man lyssnar.

Månadens kultur
Om oktober var kulturmaxat så var november motsatsen. I lördags, sista skälvande novemberdagarna, var jag dock på Dramaten och såg Romeo & Julia-körens julkonsert. Den är magisk och så trygg, samma gosiga känsla som Nötknäpparen kan ge en.

Månadens bokcitat
Niels Fredrik Dahl skriver vackert om ensamhet. Min recension av boken Fars rygg hittar ni här.

Månadens TV
Det är På spåret-säsong! Älskar att se det programmet. Så få produktioner kvar som är sådär långsamma? Som inte handlar om snabba poänger som är slagkraftiga. Annars har jag tittat på Salt Fat Heat Acid på Netflix, en serie om mat via matkreatören och kocken Samin Nasrat. Älskar hennes förhållningssätt till smaker och programmet är rent genommysigt att få titta på.

Månadens podd
Den här månaden har jag lyssnat mycket på Lundströms bokradio. Tycker hennes trygga stämma är så rofylld och att hon är både lugn men bra på att ställa frågor som gör att boken utvecklas genom avsnittens gång.

Nu är det alltså december! Jag älskar december, älskar upptakten till julen. Vill bara få mysa med alla man känner, känna doften av barr och glögg, slå in klappar, rimma, lacka, ha julklappsspel. Vi hade faktiskt adventsglögg första advent dvs nu i november men annars är det ju den stora höjdpunkten, att få samla alla goa runt om en och glögga i timmar med julmusik från lägenhetens numer alla högtalare. Vad längtar ni mest till i december?

En adventslista om julmys

Imorgon är det första advent, svindlande, och jag är så glad att årets finaste period börjar. Att våra stjärnorna i vardagsrumsfönstrena lyser, att det hänger pynt, doftar gran och att vi kommer umgås med vänner och familj ännu mer dessa veckor. Så denna söndag blir det glöggis med familj och massa vänner, och ikväll julkonsert med Romeo & Julia-kören på Dramaten. Så redo!

Bästa jullåten?
Jag tillhör gänget som älskar Last Christmas, mycket för att musikvideon är fenomenal. Som en liten minifilm om kärlekssmärta. Annars tycker jag mycket om 2000 miles av Pretenders.

Favoritglögg?
Finns en tydlig favorit för mig sedan förra året och det är Hellströms glögg ifall man också kör ner en äppelklyfta och kanelstång i sitt glögglas. Tycker den är perfekt kryddig och varm i bröstet.

Mysigaste doften?
Alltså dofterna är väl halva julen. Men allra mjukast blir jag av kombinationen gran och glögg. Jag älskar det friska men ändå jordiga i granen.

Julfilmen man ser igen och igen?
Det är två julfilmer jag sett flera gånger och det är Love Actually och The Holiday. Dock var det ett tag sedan… Någon som har ett förslag på ytterligare film att addera? Vill känna juuuuuul och mys.

Godaste julgodiset?
Jag gör en riktig god, om jag får säga det själv, vitchokladsfudge med tranbär. Sen gör min vän Antonias kille (min egen vän också numer ju) en otrolig trillingnöt? Han har på lite havssalt på slutet och den är utom denna värld. Annars är jag mest en person som gillar salta saker…

Smaskigaste julosten?
Ost är verkligen mitt gebiet men lite osäker på vad för slags ostar som finns egentligen som har etiketten julost? Inte så väldans många kanske. Skulle välja en holländsk ost med karamelliserade smaker som Primadonna eller Grand Cru. Känns juligt.

Favoritjulte?
Okej okej, Röda Mulen från Sibyllan är som en varm rund julig kram. Vill hitta ett svart te med samma effekt men inte fått till det hittills, tycker ofta svarta julteer blir lite bitska i smaken.

Böcker med jultema?
Det ska bli ett separat julboksinlägg för mig men jag ska iallafall läsa Stargate: en julberättelse av Ingrid H. Rishøi, får se om den lever upp till alla lovord. En gång läste jag Juloriatoriet för jag trodde den var julig men den handlade om något helt annat så kunde verkligen inte uppskatta den även om den ska vara otrolig enligt många. Annars har jag faktiskt Selma Lagerlöfs bok 24 julberättelser på lut där man kan läsa en om dagen. Har ni tips på en julig bra bok?

Finaste julpyntet?
Är av meningen att jag älskar allt men hemma uppskattar jag att hänga upp pappstjärnor lite varstans, men allra finast är de stora pappstjärnorna i fönstret med lampor i som sprider ett så milt gult ljus. Sen köpte jag och D stjärnfall på Svenskt Tenn ihop förra julen och nu när vårt granpynt ska förenas så kan jag inte låta bli att hålla dessa små hängen som favoriter.

Godast att äta på julafton?
Älskar brunkål tillsammans med Jansson, eller sill på grovt rågbröd. Mmmm. Längtar redan.

Vad för julkultur kommer det tas del av?
Åh, bästa perioden även för konserter och teatrar. Hittills har jag och D bokat in oss på julkonserten idag på Dramaten och Luciakonsert i Engelbrektskyrkan. Det finaste under julen är kyrkans konserter tycker jag. Kanske för att det ekar av min barndom där vi också hade lucia i Domkyrkan och julavslutningen. Det ska bli något mer spektakel men vad är inte bestämt, ofta brukar det bli en adventskonsert i Oscarskyrkan också.

Bästa presenten att lägga i julklappsspelet?
Jag älskar julklappsspelet om alla anstränger sig, man kan hitta mycket fint för mindre summa. Mitt självklara svar är absolut en bok, men det har jag faktiskt själv inte haft med förutom när vi kör det med bokklubben, då bestämde jag reglerna hehe. Då bad jag alla ta med en bok och ett tillbehör (bokmärke, goda praliner, ett gott te eller en till bok). Men annars: allt som är gott från typ Supermercado eller en delikatessbutik. Skulle bli så glad av en lyxig olivolja, extra god balsamico, någon speciell nöt, hantverkspasta osv. Min vän Rebecca la i en tryffel i vår lek förra året, det tyckte jag var festligt. Annars är fina handstöpta ljus väldigt trevligt, eller ett doftljus kanske? En fin tvål, en en extra bra hudkräm… Ja ni hör.

Blir det någon julkalender att lyssna/se på?
I teorin vill jag se den klassiska julkalendern på SVT men det har inte blivit av senaste åren. Kanske när man får barn? Försökt hitta poddjulkalendrar och liknande, exempelvis gjorde Levengood en för några år sedan. Har ni något förslag? Annars får mitt försök att läsa en text från Selma Lagerlöfs samling 24 julberättelser så det är en slags kalender.

Någon julkalender att öppna?
Min mamma brukar skämma bort mig, två år på raken fick jag en bokkalender (!!!) med en ny bok varje dag och ibland har hon köpt typ Rituals kalender till mig. Några år köpte jag skönhetskalender själv men inte i år. D gav mig Novellix kalender med en novell varje advent förra året, så gulligt av honom. I år blir det nog ingen faktiskt, men kommer vilja räkna ner med ett kalenderljus om inte annat.

Hoppas ni också har lite julpirr i kroppen!

Fars Rygg av Niels Fredrik Dahl

Vi valde att läsa Fars Rygg av Niels Fredrik Dahl i min ena bokklubb här under hösten. En bok som varit på tapeten hos oss som förslag flera gånger men utan att någonsin tagit sig hela vägen som bokval tills nu. Först ville jag låna den på biblioteket i tron om att den ju publicerades på svenska i januari, det har hunnit gå tid, men i och med att den vann Nordiska rådets pris hösten 2024 så antar jag att trycket fortsatt är högt av det skälet. Hundratals i kö iallafall…! Så jag knatade in på Hedengrens för att köpa.

Fars Rygg handlar om en man som funderar på sin far och varför han är så undandragen och ensam. Genom att använda sig av sin fars sparade fotografier från uppväxten tar han sig an projektet att förstå en person han aldrig känt sig nära. Faderns far, kallad Domaren, spelar en stor roll. Författaren ser på sin egen far och farfarn Domaren med en betraktares blick.

Domaren vill att far ska få en belevad uppväxt. Den börjar i Alexandria där Domaren fått ett prestigefyllt jobb. Men samtidigt försjunker modern och hustrun Ellen djupare och djupare i någon slags depression. Far får sedan bo i Norge ett slag, därefter en internatskola och sen Norge igen. Boken berättar hela kronologin i ett svep i början, för att sedan gå vidare och fördjupa sig i varje del, och snurrar ett par varv ibland kring samma epok. Min teori är att det var så författaren skrev boken: han hade sina fotografier och fick reda på några skärvor mer av vart minne.

Att Niels Fredrik Dahl är en skicklig författare går inte att ta miste om. Språket är ekonomiskt, eller tight för att använda ett engelskt ord. Det finns inga onödiga utsvävningar med långa beskrivningar men ändå lyckas han med inte alltför många ord och stort flyt i texten skapa tydliga stämningar. Karaktärerna är ganska endimensionella – vilket i min mening inte gör något i den här berättelsen. Poängen är att den är skriven ur en persons blick, en person som inte var med, som aldrig kommer kunna veta exakt hur det var och som egentligen bara vill ha svar på varför hans pappa var så ensam och svåråtkomlig. En förklaring som kanske kan ge läkning åt känslan av att hans far inte var tillräckligt kärleksfull.

Flertalet gånger när jag läste boken, så tänkte jag att det här är bok jag själv gillar men inte vågar rekommendera på bred front. Den kan nog upplevas som repetitiv, platta karaktärer, inget avslut på historien. Och allt det där stämmer om man har en viss slags blick på berättelsen men likaså berättar den något djupare och större än sina ord.

Författaren vill ha ett avslut och ett svar kring sitt liv. Så som många andra söker han svar och förklaring, inte helt ovanligt när en förälder inte varit den som den borde ha varit för en.

Det här är en av bokens få utläggningar men tyckte den var för fin för att inte vara med.

Jag rekommenderar den här boken, men jag känner mig ändå varsam kring rekommendationen? Som att jag är orolig att andra personer inte kommer tycka om den eller se den på samma sätt som jag. Jag kan se risken. För dig som har läst eller är nyfiken på den kan jag rekommendera avsnittet i Lundströms Bokradio där bland annat Alex Schulman är med och diskuterar. Även Expressens bokklubb finns som podd, men tog inte med mig lika mycket av deras diskussioner denna gång.

Har någon av er läst? Skulle så gärna vilja höra era åsikter!

Ett plommonkakerecept

Ny genre på bloggen. Kakor. Recept. Ja hörni, jag hoppas ni uppskattar lite gott och blandat. För mig är det iallafall fint att få dela lite av varje som jag blir sugen på att skriva om. Dock trodde jag aldrig kakor skulle bli en sådan grej, för egentligen gillar jag inte kakor och hatar att baka. Däremot älskar jag ju att laga mat, men där får man smaka av och höfta medan kakor är mer en kemisk process där det är viktigt att måtta och inte leka cowboy.

Dock var det farsdag häromveckan och då fick jag ändå ett infall. Jag hade varit på yoga på förmiddagen och ätit en god brunch med vänner, var värmd i själen och ville ta vara på mjukheten i kroppen. Pappa skulle komma över till oss för en fika på eftermiddagen så det kändes passande att omvandla det mjuka inom mig till en kaka. Jag började med att klämma fast bakplåtspapper i springform. Eller rättare sagt bad jag D göra det, oväntat svårt för mig som inte ägt en springform förut. Sen skar jag små bitar smör och pudrade botten med kardemumma och pyttelite kanel samt strösocker.

Sedan halverade jag ett gäng plommon och la med snittytan nedåt, säg något vackrare än detta stadie i bakning när allt är icke-kladdigt och symmetriskt?

Sen gjorde jag kaksmet. Själv uppskattar jag lite medelhavsinsiprerade kakor med olivolja och yoghurt i. Dock glömde jag yoghurten nu men hade iallafall lika delar smör och olivolja (50g av varje) som jag vispade ihop med 1dl strösocker. När det var fluffigt vispade jag ner ett ägg, citronskal, lite citronsaft, kardemumma. När det var inkorporerat siktade jag 2,5dl vetemjöl, 1tsk bakpulver och 0,5tsk bikarbonat. Om man inte har endera hemma går det bra med bara en sort av bakpulver/bikarbonat.

Sen fick kakan bakas i en ugn på 175 grader i nästan 50 minuter för att bli perfekt! Under tiden hann jag tvätta håret och D plockade undan samt slog in min pappas paket, och vips så var min bror och pappa på plats. Man kunde nog dekorerat kakan eller något men så långt har jag inte kommit i min bakningskarriär.

Jag drack te med hjälp av min fina tesil jag fått av min brors fästmö, älskar den. Kakan blev urgod! Serverade med lättvispad grädde. Men… till och med en i mina mått mätt en urgod kaka lockar inte överdrivet mycket, så ni får ursäkta en lite klen bit här på bild. Åt ganska mycket choklad som fika istället.

Köper mat på nätet och visar upp för allmän beskådan

Sådär, en helt naken rubrik som också är helt sann. Något av det mysigaste jag vet är att kika i folks necessärer samt kylskåp. Inte för att jag vill snoka utan för att jag blir lite peppad och inspirerad av sådant? Älskar också små YouTubevideos om sånt. Nu beställde jag själv hem en box med skafferiprodukter som jag ville dela med mig av. En del av paketet är sådant jag handlar i mindre specialbutiker på vägen hem från jobbet men numer när jag är på väg hem senare och därmed hungrigare så har det inte blivit läge. Testade därför en hederlig internetbeställning, denna gång från Delitea.

Tror inte ni förstår mängden pirr i min mage när jag i vardagsmörkret under en lite halvbra lampa packade upp mina små produkter.

Dels köpte jag kokos. Riven är god att ha i overnight oats och chiapudding som jag just nu äter en del, pga bra frukostmat om jag vill äta på bussen till jobbet. Men rostade flarn… Vet inget lyxigare i en granola eller som topping. Blandade ner typ halva påsen i den senaste granolan jag gjorde samma kväll.

Sen kom lite välbehövlig påfyllnad av de bästa koreanska snabbnudlarna. ÄLSKAR Shin Ramyum. Det mest tröstande jag vet trötta kvällar är att äta en skål av dessa och se ett matlagningsprogram. Just nu Salt Fat Heat Acid på Netflix. Nåväl. Vår gochugang var slut, brukar köpa Sempios men den fanns inte på Delitea så testar Risberg. Sen blev det sötpotatisnudlar, älskar att göra japchae som är en ganska enkel koreansk nudelrätt. Den såsen är pang-god och förgyller varje vardagskväll som behöver en snabb lösning.

Köpte lite toppings. Vi hade slut på näringsjäst, min förra var mycket gulare så får se om smaken är samma. Använder som lite umamiliknande topping på vardagspastor, allra bäst blir det om man orkar mixa i en matberedare med cashew och flingsalt. Sen Furikake, som jag oftast strör på min ramen eller tonfiskröra när jag gör det.

Till sist lite fler smakförstärkare. Min första flaska HP någonsin. Är inte generellt ett HP-fan men skälet till detta köp är tvåfalt. Dels åt jag en galet god gräddstuvad pyttipanna på Värsan på Sandhamn efter en kall segling i somras, och råkade veckan efter vara på AW med en som lagat den i köket där. Är osäker om receptet är hemligt men jag kan avslöja att HP behövs. Sen lyssnade jag på Marcus Aujalay (en känd kock som har restaurangen Tegelbacken och varit domare i Mästerkocken) i podden Ingredienserna som tog med det i sin topp fem flaskor med smakförstärkare. Därtill två burkar dijon, den högra är den klassiska hemma annars men blev sugen på att prova ett till märke så blev två burkar helt enkelt.

Önskar mig ett stort hem i framtiden som dels får plats med alla mina böcker men också med allt jag vill ha i ett skafferi för låt mig avslöja detta, det var ingen lätt match att få in allt i skåpet…

En promenad till Rosendal

Jag var ju ledig en hel del i oktober, något som var mycket svårare än jag föreställt mig. Kanske för att ledighet för mig ändå var förknippat med ganska höga krav på att producera. Skulle hinna ifatt med forskningen, och avsluta ett skrivprojekt. Samtidigt ville jag passa på och njuta av den underbara hösten och krocken i tid gjord mig lite olycklig. Tiden går dessutom mycket snabbare hemma? Eller iallafall när man inte fyller den varje minut. Det var först sista dagarna jag lyckades få fatt i mig själv och det mer lugna. Låt oss gå tillbaka till en sådan dag.

Tog ut mig själv och mitt osminkade ansikte på promenad. Det var tjocka moln på himlen och ljuset var dämpat, något min stressade själ blev glad över. Mindre njutningskrav. Min fantastiska återanvändbara takeaway-mugg var med, fylld med Gotlands kalksten, en tesort från Kränku.

Mina fötter styrde ut mot Djurgården. Stötte på oväntat mycket franska turister, funderade på om även de hade höstlov? Djurgården visade upp sin vackra sida. Som alltid? Är Djurgården ens fult i lervälling och nakna träd? Har svårt att tro det.

Nåväl, inget jag behövde ta reda på nu eftersom löven fortfarande satt kvar om än svagt på träden. Brandorangea, ropar ut att det är sista sucken, och sista sucken försökte jag insupa.

Det var Rosendal som var ett delmål på promenaden. Kikade runt i deras små butiker, intresserade mig för deras stora bord med massa lökar. Inte för att jag planterar något någonsin men drömde ändå om att bli en person som hinner påta i en trädgård. Har tidigare inte trott att jag skulle kunna tycka om det men det har väckts en liten undran inom mig. Sen spanade jag på de här hyllorna på bild. På deras bordsborstare och rotfruktsborste.

Oktober var väldigt milt som ni kanske minns, och jag satte mig utomhus på en bänk. Solen sprack upp mellan molnen och värmde min nästipp.

Jag läste Fars Rygg av Niels Fredrik Dahl. Kommer en recension, vi har diskuterat den i min bokklubb också, och det är en mycket bra bok för diskussion tycker jag så tips till er som har bokklubbar.

Mitt läsande tog abrupt slut när jag kom på att jag behövde vara hemma till ett forskningsmöte och jag fick avsluta min promenadutflykt med att hoppa på en elscooter hem. Otroligt icke-romantiskt. Väl hemma hade jag mötet och sen gjorde jag lite småpyssel. Malde mandlar till mandelsmör, blötlade bönor och funderade på hur vi ska göra med den stora gröna växten som flyttat hit från Daniel.

Drömmar om sensommaren, bröllop på Gotland

Känns väldigt avlägset att blogga om sommarbröllop när man kunde vara utomhus men det är sådant jag drömmer mig till här när jag åker bussen i ottan till Norrtälje.

Man vill väl också bevara sådana här minnen på bloggen tänker jag mig. Min vän Emma och Petter gifte sig på Gotland! Känner du igen dem?

Kanske har du varit på Lilla Huset i Visby då? Deras pangvinbar som öppnade förra sommaren.

Vi samlades alla vänner redan på fredagen på stenstranden vid Högklint och fick ta del av allt som är gott. Räkor, hummer, grillat kött, viner i mängder. Vi satt vid havet och man fick verkligen ta del av deras Gotland såhär.

Den stora dagen var förstås lördagen.

Kolla tjusiga! De gifte sig i kanske Sveriges minsta kapell, det var mysigt och trångt där inne.

Efter själva ceremonin drack vi litervis av champagne, minglade, gick till mingel nummer två, åt middag och slirade runt tills klockan slog natt.

Jag kanske nöjer mig såhär, mitt kortaste blogginlägg på länge? Men det är fint att få spara en del av den här helgen även här.

The New York Trilogy av Paul Auster

Paul Auster, vilket otroligt litterärt arv han lämnade bakom sig med sin bortgång. Jag läste honom först när han gick bort, han sista bok Baumgartner som jag skrivit om här. Kände mycket när jag läste den, både för att det fanns något djupt rörande och sorgligt i att han skrev om en man som förlorade sin älskade hustru medan han samtidigt höll på att gå bort och behövde lämna sin egen hustru. Men det var också den litterära kvaliteten, den var så hög och jag blev sugen på att läsa mer av honom. Boken efter blev 4321, också mycket bra och filosofisk i hur olika livet kan bli på grund av små val och händelser. Med dessa stora böcker i bagaget tog jag mig an The New York Trilogy.

Boken består av tre separata berättelser men som har samma tema. Huvudpersonerna iakttar någon annan som gör avvikande livsval, och ska spionera alternativt ta reda på mer om den här andra personen, och i deras jakt efter den andra personen förlorar de sig själva och sin egna integritet.

Man ska nog ha inställningen att boken är djupt filosofisk, förklädd i långa noveller om jagande. Man ska nog inte som jag, läsa den med tanken att få en historia riktigt berättad för sig för då kan man bli frustrerad. Berättelserna tangerar också många spännande ämnen om moral. Sista berättelsen handlar om en person vars barndomsbästis gift sig med en vacker och underbar tjej. Barndomsvännen försvinner spårlöst och hans unga hustru tar kontakt med huvudpersonen för att be honom hjälpa till att råda i alla litterära projekt som efterlämnats. Det visar sig att barndomsbästisen är ett geni när det kommer till skrivandet, till skillnad från huvudpersonen som försökt och försökt men aldrig riktigt blir publicerad. Det väcker många tankar hos honom, där en del kretsar kring förbjuden avundsjuka och viljan att överta hans liv men samtidigt inte riktigt förstå honom.

Det var tredje berättelsen jag läste med störst behållning, varför kan man spekulera i. Kanske för att jag hade förstått temat och kunde ta till mig resonemangen med större känsla eller så var den berättelsen starkare. Handlingen fanns där men också tankarna, och att kombinera detta med ett vackert och utarbetat språk är varför jag tycker Paul Auster är ett geni i skrivandet.

Sanningen ska dock fram – det tog mig evigheter att läsa den här boken. Den hängde med hela sommaren till diverse platser och jag blev aldrig riktigt klar. Länge kände jag att det är så lite kvar, en sittning till och jag är färdig, men det krävdes flera gånger till med boken för att jag skulle få läsa sista sidan. Den känslan bottnar sig ju inte bara i en positiv uppfattning inför en bok, utan jag var redigt trött på den ganska länge. Den var med i Ljunghusen, Kroatien och hemma på balkongen i Stockholm. Det är för många platser. Samtidigt är det något med Austers vackra betraktelser om livet, som när han försöker beskriva hur kemi känns precis före man kysser varandra eller den där fullkomliga känslan av att höra ihop med någon och hur det kan göra att man är öppnare i hjärtat mot andra i ens liv.

Om jag rekommenderar boken? Trots min egna upplevelse gör jag det, ifall man från början går in med inställningen att den är filosofisk alternativt att man bara läser den sista novellen, ”The locked room” som bägge urklippen är ifrån.

Är det någon annan som läst Auster och kan rekommendera vilken titel man ska ta sig an härnäst? För jag vill läsa mer av honom, men plockar gärna guldkornen om det går.

Höst på Tyge & Sessil, Huddinge och Hälsingland

En helg för några veckor sedan gick till historien som min mest höstromantiserade någonsin.

På fredagen sågs jag och D efter jobbet för att ta varsitt fredagsglas på vinbaren Tyge & Sessil som ligger vid oss.

Jag drack något väldigt lätt pinot noir som nästan smakade rosé, inte en favorit men kul att prova. Vi slurpade i oss vars två ostron innan jag åkte till Huddinge och lät min vän Cilla bjuda mig och ett helt gäng med tjejer på middag. Alltså tjejmiddag, så mysigt koncept? Det blev en höstig gryta, potatisstomp och mustigt rödvin. Så med den kvällen i ryggen vaknade jag lite omtöcknad till min väckarklocka på lördagsmorgonen. Tåget mot Hudiksvall avgick 08:20, så det var bara att raskt klä på sig och koka en termos te.

Det tog perfekt lång tid att sitta på tåget till Hudiksvall. Kunde redigera en forskningsartikel som behövde rätt mycket arbete innan den skulle (återigen) skickas till en tidskrift. Inget av mitt skrivande är särskilt belönande kan jag meddela, längtar tills det finns något publicerat att fira.

Väl framme var det bara att svida om till något sånär funktionella kläder för vi hade bestämt att svampplock stod på schemat. Egentligen är det lite sent på säsongen men en ovanligt varm höst regn i Hälsinglands skogar gjorde oss hoppfulla.

Med all rätt. Vi klev in i skogsbrynet och genast lös massa trattisar med sina hattar, redo att bli plockade i mängder och nerlagda i flätade korgar. Har plockat svamp två gånger i livet, bägge gångerna här i skogarna kring mina vänners barndomsgård, och kommit hem med sådana mängder att det är oförskämt.

Vi passade självklart på att fika också. Systrarna hade kokat kaffe och packat ner äpplekaka som vi mumsade på. Kände en stark tacksamhet för livet på ett nästan klyschigt vis. Behövde krama mina vänner och säga ”gud vad mysigt det här är” flera gånger. Kanske är det inte klyschigt och kanske är det helt naturligt ändå. Naturen gör en ödmjuk och att få stå i en mäktig gammal skog, få plocka något ätbart direkt från marken, få umgås med snälla och kloka själar… Det är klart att man känner sig ödmjuk och tacksam inför att man får leva livet så.

Vi åkte hem till gården sen för att bre ut våra svampar. Louise och jag rensade, medan Julia och Iris reducerade sina många liter rödvin i en kastrull som skulle bli sås till kvällen.

Från svampplock till bakstuga. Jag sa ju att det här var den höstigaste helgen någonsin? För det var det iallafall. Vi åkte till en gullig stuga där man kan baka fritt på häll.

Systrarnas mamma hade satt en deg till oss som vi skar upp till små bollar och kavlade ut, ganska tunt. Sen kunde man rulla en nagg över, en syssla som gjorde mig barnsligt peppad. Varför det är så roligt vågar jag inte spekulera i, men hade kunnat rulla naggen i flera timmar. Om man inte naggar tillräckligt djupt så lyfter det yttersta skiktet på brödet, lite som ett pitabröd ni vet?

Systrarnas mamma med vänner hade kavlat en miljon tunnbröd innan vi började baka. Ett dagsverke som heter duga. När vi åt middag ihop på kvällen tänkte jag att de verkligen hade gjort sig förtjänta av en värmande måltid. Då åt vi, förutom flera liter rödvinssås, också lammstek med potatisgratäng och en otrolig gremolata till. Hade kunnat äta den i skål med sked. Allt smakade så gott… Drömmer mig tillbaka till den måltiden. Lammet var från gården bredvid.

Dagen blev natt, och efter natten grydde solen. Det var vackert att se solstrålarna leta sig fram genom molnen och lysa upp gårdsplanen.

Iris var ute och red på morgonen, och sen ville vi kika på stallet. I samma veva fick vi hälsa på några lamm som tillhör gården bredvid. Deras ull är så vacker.

Älskar den här platsen och min hjärna fylls av romatiserande bilder av hur det är att växa upp med naturen och samspelet med den som en del av sitt liv. Självklart kan jag logiskt sett förstå att det finns utmaningar och nackdelar med det också, men i stunden när man står där och iakttar… Då undrar jag om det inte är lösningen på all ens stress och oro. Att komma närmare människans ursprung.

Något höstigt vi inte hann med var att pressa äpplen till must. Däremot fick vi smaka den helt galet goda musten på morgonen. Det hamnade på listan av nästa års höstaktivitet.

Den blåa himlen är lite av ett spratt för vände man blicken åt andra hållet hopade sig svarta arga moln i massor. Men den soliga promenaden var det sista vi gjorde på denna helg innan kosan bar av söderut igen. Hälsingland, I will be back.