En Nytorget-dejt i vintersolen

Förr om åren när jag fotograferade mycket med min kamera, hade jag ibland upptäckardagar i olika stadsdelar. Tog ofta med mig kameran, en dagbok, en bok och spatserade runt. Minns dessa dagar med väldigt ljuva ögon, det var ett så kul sätt att lära känna en stad genom att fotografera, fika på kaféer, upptäcka gulliga butiker. Främst gjorde jag det när jag borde utomlands i Berlin och New York varsin kortare sväng, men även hemma i Stockholm någon gång då och då. Det kan ge lika mycket utomlandskänsla tycke jag, iallafall om det är kvarter jag aldrig annars är i, som gatorna kring Kungsholmstorg. Ett par jular har jag haft en egen stadsdelsdejt någon av sista dagarna innan jul, men i år fick jag äntligen dela detta med D.

Jag ser surmulen ut här men är bara lite trött i ögat. Vi vaknade ganska sent den tjugotredje, jag hade tagit ledigt från jobbet för att vi skulle kunna ha vår dag och då passade det fins med sovmorgon också. Blir dock ofta lite på dåligt humör över att en förmiddag har gått… Man är inte enkel.

Helt magiskt med blå himmel och krispig vinterluft ute på gatorna! Särskilt efter den mycket gråa december som var innan.

Från mitt område är vägen till Nytorget helt perfekt för man bjuds på massor av Stockholms pärlor längs vägen. Först får man promenera Biblioteksgatan ner, som alltid är stämningsfull men extra så en vinterdag som denna, trots lite lam bild.

Vi gick in på ett midnattspyntat Eataly som start på turen.

Tog varsin cappuccino och strosade runt bland alla delikatesser.

Sen gick stegen vidare ner för Biblioteksgatan igen, tycker Pas d’Art är så vackert men inte ätit där på flera år. Kanske dags att prova igen?

Nåväl, efter Biblioteksgatan kan man gå ner mot Skeppsbron via Kungsträdgården och då får man se denna vidunderliga utsikt.

Sol, så lycklig känsla.

Mitt på Skeppsbron hördes plötligt riktigt höga ljud och jag blev livrädd men det gick snabbt över när vi insåg att de sköt saluter för Drottning Silvias födelsedag.

Jesus alltså. Lugnade nerverna genom att gå in till Gamla Stan, vi kikade bland annat på julmarknaden och alla dess stånd med brända mandlar och senap. Sen gick vi förbi riktigt gulliga restauranger men var inte lunchhungriga än.

Vi passerade bland annat förbi en väns port, blev glad av att se den.

Och råkade även gå förbi en mycket gullig ostbutik.

Solen solen solen. Vi letade oss ut mot Slussen sen.

Förbi detta, som skapar lite obehag ändå? Tror inte stängslet är en del av konstverket?

Vi tog Katarinahissen upp, och belönades med denna otroliga utsikt.

Tyckte kurvaturen på den här byggnaden var extra fin. Promenaden fortsatte sen förbi en fiskhandlare, en barberare som också sålde böcker och tillslut började magarna kurra så vi snabbade på stegen till Nytorget.

Lunchen intogs på Nytorget 6, och jag kommer minnas den här lunchen som alldeles perfekt, precis som jag hade romantiserat det. Ett glas rött mitt på blanka dagen, varsin steak minute som var otroligt god? Plus bussigt att få både bea och rödvinssås, sen fick man också varsin generös skål med syrligt dressad sallad. Mina kinder som hade blivit alldeles stickiga av den krispiga vinterluften värmdes sakta upp igen.

Efter lunchen turnerade vi runt i olika butiker, bland annat Grandpa och Tambur. På Tambur köpte vi en julklapp till min bror och hans fästmö. Det blev en ostkniv och en smörkniv i burgundy från Sabre, alltså det där OG bistrobestick-märket. Det blev självklart också ett stopp på The English Bookshop där jag köpte en av mina favorittitlar i present till min svägerska, nämligen Fiesta! And the sun also rises av Hemingway som jag skrivit om här.

Men ett av favoritstoppen när jag är i krokarna av Nytorget är 6/5/4, mmmmm att få dregla över surfbrädor. Jag är fortfarande och kommer väl alltid vara för dålig för att äga en egen bräda men man blir ändå sugen.

När klockan kröp sig närmare 17 svängde vi in om Alba, vinbaren, och tog varsitt glas. Jag drack en funky pinot noir, oftast det jag landar i om jag ska dricka naturvin. Vi beställde också Madeleine-kakor med kolasås.

Och det var sista anhalten på vår tisdagsdejt som jag kommer bevara som ett litet ljus i bröstkorgen.

Patronyme av Vanessa Springora

När Vanessa Springora kom med sin debutantbok trodde jag det var den enda boken hon skulle komma att släppa. Visserligen har hon alltid arbetat med skrivande i någon form, men boken hon skrev med titeln Samtycket handlade om hur en känd författare i Frankrike haft ett ”förhållande” med henne i tidiga tonåren. Hon hämtades i skolan till att hänga på hotellrum och ligga med hivin. Helt sjukt i dagens svenska kontext, men något som var accepterat inom kultureliten i Frankrike under samma tid. Me Too som inte blev till något i Frankrike, blev istället till något slags uppror efter Samtycket släppts. Lagar tillkom, diskussioner skedde.

Ack så fel jag hade, för nu kom boken Patronyme. Även i denna bok skriver Springora utifrån sig själv, och jag skulle inte vilja kalla det autofiktion riktigt. Hennes märkliga och frånvarande far dör och lämnar ifrån sig en lägenheten i total röra. Springora hittar fotografier av sin farfar i en nazistisk kontext som upprör henne och gör att hon börjar försöka forska vidare om sitt efternamn och ursprung.

Jag läste boken dikt an till Fars Rygg, och likheterna är slående. Frånvarande fädrar som inte gett den kärlek som hade behövts, och mystiska fädrar för man vet så lite om deras inre liv. I båda böckerna granskas farfadern för att få svar på tillkortakommanden.

Kommer boken fram till ett svar? Nej, det gör ju den inte. Likaså kommer inte heller Fars rygg fram till ett svar på varför man inte var älskad som barn.

Att förklara är nämligen inte detsamma som ursäkta, har en filosof sagt och Springora citerar denne i boken. Ändå känns det som precis vad hon försöker göra gentemot sin pappa. om hon bara kan förstå hur farfadern var innerst inne så kanske hon kan få en förklaring till varför hennes egen pappa aldrig gav henne kärlek.

Själv tyckte jag mycket om denna bok. Springora skriver sparsmakat och nästan lite avskalat med en ton jag har lätt att ta till mig. Jag läste boken tillsammans med bokklubben på Soho House, alltså den som leds av Gedin. Mycket kretsar i att ta reda på farfadern och efternamnets historia. Var han ungrare? Var han tysk? Var han nazist?

Många i klubben tyckte att hon borde låtit historien vila lite till, att den låg för nära henne och att boken inte fick något driv. Jag ser deras poänger men ändå tyckte jag om den. Kanske tycker jag främst om hennes sätt att skriva på, men boken fick mig också fundera på varför vi är så besatta av vårt arv i familjen? Definierar det vem vi är? I bokklubben finns också en fransyska (som varit expert i GVFÖ, if u know u know osv) och det var väldigt belysande att få hennes perspektiv. I Frankrike finns inte den stora diskussionen om vad den äldre generationen gjorde under andra världskriget. Det är en diskussion som tidigare varit närvarande i Tyskland, och när jag bodde i Berlin upplevde jag att det fanns ett kollektivt ansvar i att minnas alla hemskheter så att det i sig ska kunna stå som skydd för framtida upprepningar. I Frankrike har den slags skuld börjat diskuteras och kanske har Springora igen skrivit ett verk som får ett samhälle att förändras om än i små steg.

Luciahelg med Kungliga Filharmonikerna, Engelbrektskyrkan och vörtextrakt

Luciahelgen kom och gick. Julkänslan inom mig kommer och går, men mest kommer den. Det är svårt att känna något annat när man omger sig av gran, juldofter och glögg ständigt.

Jag och D inledde luciadagen med att ta oss till Konserthuset för att se Kungliga Filharmonikerna och ett luciatåg från Adolf Fredrik. Underbart på pappret men jag var på riktigt rivigt humör, kände inte igen mig själv. Kanske för att vi råkade åka till Kulturhuset först och att när vi väl var på konserten var det etthundratusen barn som grät, sparkade i stolar och allmänt tjoade. Inte alls vad jag önskar på en konsert med Filharmonikerna. Grinchen här 🫡

Efter konserten gick vi lite ärenden jag satt upp på vår lista, och sicken tur för oss att det ena var ett besök på Stockholms Æter och Essence.

Här inne har tiden stannat på det bästa sätt. Kryddor vägs upp på jämviktsvåg med tyngder.

Ärendetåget gick vidare. Vi köpte tomtelatte längs vägen och smet in på Fabrique för att köpa världens största levainlimpa. Har tjatat men tycker verkligen deras levain är så gott?

När vi kom hem dukade vi fram lite godsaker. Längd, knäck, praliner och ostar. Sen gjorde vi varsin stor mortadellamacka. Vi skulle på lucia i Engelbrektskyrkan och våra vänner skulle ses hos oss på glögg innan. Pga lite sjukdomsbortfall och allmänt svårt att planera tiden så blev det Cilla som hann dyka upp hos oss och det var ljuvligt att umgås.

Sen lucia i Engelbrektskyrkan. Det var ljuvligt och vackert. Uppskattade att man innan sa, försök leva i nuet och njut av konserten. Tänk på de andra besökarna så de inte måste se lucia genom er skärm. Folk respekterade det! Därav bild innan det släcktes ner.

På kvällen hade vi tänkt äta vilt men det hade inte hunnit tina och mitt lite purkna humör började pocka på igen. Gjorde därför en enkel middag så min hangry sida inte skulle blanda sig i också. Ångade ägg i koreansk stil. Man vispar ihop ägg och buljong, samt lite soja samt mirin i det här fallet. Sen ångar man det i ett vattenbad. Skar upp små ränder efter och droppade över fisksås samt strösslade salladslök. Serverades med sushi-ish-ris med risvinsvinäger, soja och furikake. Lite kimchi och sallad slungad med sojavinägrett till det. Sen gjorde vi inte mycket mer, och det var skönt.

Söndagen kom! Packade också upp fynden från tidigare idag. Kanelstång, pomeransskal och vörtextrakt.

Spatserade bort till Karla Frukt i regnet. Det är otroligt mysigt där inne, kan rekommendera om man är på Karlavägen.

Vi köpte mandlar. Trodde inte jag gillade dessa, marsipan är inte min favorit, men det var väldigt gott? Smakade mer som bränt socker?

Väl hemma slog vi in en liten gåva. Bivaxljus från Gotland, glöggtryfflar och olivolja från Primošten i Dalmatien.

För vi skulle på glögg! Det var väldigt mysigt. Jag åt en mintkyss bland annat och njöt av den.

Det var sista gången den här årliga glöggen skulle äga rum precis här, så vi sa också adjö till denna lägenhet.

Söndagen var dock inte slut än. Jag ville dra med D på Nobel Lights så vi promenerade ut på stan och såg konstverken runt slottet.

Går inte att fotografera den här slags konst men det var verkligen väldigt trevligt att gå den här rundan. Kan rekommendera till nästa år!

Inne i Gamla Stan kändes det som utomlands. Kanske då det är många turister, jag vet inte riktigt. Utanför ett café fanns stora säckar med apelsinskal så vi gick in för att köpa apelsinjuice, något vi gjorde ganska ofta på vår sommarbilresa i Kroatien. Kanske var det därför det kändes som utomlands med apelsinskalen.

Ångrade dock oss och köpte en varm choklad istället och sippade på mellan de sista konstverken innan vi promenerade hem igen.

Viltköttet hade tinat till sist, dovhjort, så vi tillagade det ihop med rostad sparrispotatis, fransk tomatsallad och haricot verts.

Det var den helgen. Mycket juliga inlägg just nu! Om någon vill läsa om böcker så kika på mitt julklappstipsförslag, boksnack förklätt i vinterskrud.

Vardagar i ett svep: Chrismukkah, julklappsspelet och bröd

Jag har verkligen en hel del julkänsla just nu, men bara när jag får vistas hemma eller på glöggfester. Däremellan är vädret så höstigt, fuktigt, grått. Vill ha snö, kunna åka längd, ta några varv på Östermalms IP om kvällarna med skridskorna. Vilket i och för sig man tekniskt kan men det är inte så kul att åka när det regnar åt alla håll. Förra veckan var julig i sitt innehåll iallafall, häng med!

På måndagen hade vi sådant vardagsmys hemma. Vi stekte älgköttbullar och åt med kokt potatis samt den klassiska gräddsåsen, lingon och pressgurka. Prick alla ljus var tända hemma, inklusive ett juligt från Björk & Berries som doftar gudomligt. Efter middagen skrev vi några julkort och såg julkalendern. Min bästa måndag på länge.

På tisdagen vaknade jag istället trött. Så väldigt trött. Allting släpade, mitt huvud, min pepp, ingenting var i synk. Arbetsdagen var seg och avslutades av att en glasburk föll ur mitt jobbskåp precis när jag var framåtböjd. Med en färskt växande bula i bakhuvudet åkte jag hem och beklagade mig för D. Av tisdagskvällen blev det ingenting. Koreanska snabbnudlar i soffan, ett avsnitt På Spåret och tillsist övermannade huvudvärken mig och jag la mig för att få en ny dag.

Onsdagen var fortfarande seg, men väl hemma från jobbet gick jag till Energii som är en nyöppnad reformerstudio nära mig. Det var skönt att röra lille kroppen och efteråt skulle jag möta upp Emma. Strosade förbi Uggsbutiken som bjöd på glögg medan jag väntade in henne. Vi åt på Saya sen, det var bättre i minnet, men mysigt att ses oavsett såklart.

Torsdagen var en efterlängtad dag för mitt KI-tjejgäng skulle fira Chrismukkah vilket vi gör varje år. Nu åt vi julig gnocchi i saffransås och spelade julklappsspelet. Jag vann boken Bröd bröd bröd och en degskrapa, otroligt nöjd.

Ps det var också Daniels namnsdag så han fick ett par ribbade svarta strumpor inslaget från mig.

Fredag, så efterlängtad. Var helt utpumpad dock, är det bristen på sol? Eller att jag pendlar och blir trött? På kvällen samlades vi ett gäng hemma hos min vän Anna och åt snacks samt snackade ikapp. Alla var lite slitna, nästan varenda en hade eller skulle gå natt under helgen så flera colaburkar roterades runt istället för vinflaskor. Så mysigt att ses, och snart finns det en mjuk liten bebis i detta hem.

Det var förra veckans vardagar i ett svep. En kavalkad av mysighet men var också väldigt trött, huvudvärk, ont i käkarna och seghet. Så trött så trött. I slutet av veckan kom rubrikerna om att det varit 0,4h sol i Stockholm under hela december, mörkast sen 1934. Kanske är det därför jag är så trött? Eller för att jag lägger mig för sent i jämförelse med klockans alarm 05:55?

En helg med glöggis, mortadellamackor och Soho House

Tiden flyger, men den är fylld med så mycket jul att jag verkligen inte förmår mig att klaga över hur fort den går. Häng med på decemberhelg!

Fredagskvällen ekade tomt i kalendern men jag kom hem tidigt från jobbet och kände att det hade varit fint att göra något litet iallafall för att känna att det är helg, hur trött man än må vara. D var på julhäng med sitt jobb så jag försökte arbeta upp en fredagskänsla på egen hand. Tur då att min vän Antonia som bor ett par hundra meter ifrån mig, frågade om jag ville komma över på ost och vin. Sagt och gjort! Spontant, hjärtligt, nära och hemma vid klockan åtta. Kunde inte bett om ett bättre upplägg!

På lördagen vaknade både jag och D något trötta i hasorna men begav oss ändå till Soho House för vad jag trodde var ett Wellness-event med breathwork.

Tji fick jag. Ibland är det oklart vad man bokat… Fick höra en intressant dragning från ett företag om en superdryck de tagit fram. Som doktorand dvs lärling inom forskning fanns det mycket jag ville fråga men det var ju inte därför jag var där.

Efter denna start tog vi nya tag och promenerade till Östermalmshallen för att äta frukost och dricka väldigt stora cappucinos.

Så fint här.

Sen drog vi runt på stan, gick på NK, kollade på en traktörpanna jag verkligen vill ha men som är alldeles för dyr osv. Väl hemma laddade vi upp med mortadellamackor. Baguette från Fabrique, pistagepesto, olivolja, mozzarella, tomater, pistage-mortadella, saltgurka, rucola. Ja det var fantastiska, lovar.

Den stadiga lunchen behövdes för vid 16-snåret promenerade vi över till min bror och hans fästmö.

De hade sin årliga glögg.

Som brukar gå över till bubbel utan middag därav vårt taktiska beslut med rejäla mackor. Från bubbel blev det drinkar på Artilleriet och på vägen hem vid 01 köpte vi hamburgermenyer på Östermalmsgrillen. De har stans bästa burgare, ingen ironi. Testa deras tryffelburgare med karamelliserad lök! Sjukt goda pommes också.

Dagen efter var vi lite trötta igen. Kanske mest jag? Kände mig tacksam över livet osv medan jag drack ur en kopp vi fick av mamma i adventspresent. Tesilen har jag fått av min brors fästmö och själva teet från min vän Cilla, Vinterskrud från Kahls. Ett grönt julte!

På kvällen gick jag och tränade med bristande motivation i kroppen, inte så kul att gymma då. För att komma på bättre tankar begav jag mig till Systrene Grene efter. Minns så tydligt när man var i Köpenhamn som barn, med skolklassen, och att vi ibland fick gå in där. Ens favoritbutik som pre-teen. Köpte fina julkort nu.

Var alldeles slut sen. D tände ljus i lägenheten, däribland ett favoritdoftljus från Björk and Berries medan jag läste min väldigt juliga bok. Började få smått söndagsångest samtidigt men låt oss inte fördjupa oss i det denna gång…

Julklappstips i böcker

Jag tycker, kanske inte så otippat, att böcker är en utmärkt julklapp. I min familj ger vi väldigt många presenter till varandra (jag tänker inte skämmas över det), och att få en bok eller två i högen är underbart. Att ägna sin juldag åt att äta rester, läsa julklappen och bara slöa är en av höjdpunkterna under jul enligt mig. Så här kommer en radda julklappstips baserad på måhända generiska perspektiv, man kan såklart ge vilken av titlarna som helst till valfri person.

Till storasystern
Till din syster som älskar att plöja sida upp sida ner så behöver du ge en genomtänkt bok. Hon måste inte tycka om den, men det ska finnas en tanke kring varför hon får den. Själv kan jag rekommendera, utan att ha läst den, Lena Anderssons bok Män och kvinnor. Det är en fortsättning på Egenmäktigt förfarande men nu ur mannens perspektiv. Spännande och kanske provokativt? Annars kan man ge en bok som fått pris (personligen gravt osugen på årets Nobelpristagare dock, tror inte det kommer passa mig) som Booker Prize vinnaren Flesh av David Szalay som vi ska läsa i bokklubben.

Till mamman
Till din mamma som i grunden tycker om att läsa, men aldrig hinner eftersom hon är familjens nav, så ska du dels ge tid. Det vill säga diska undan alla tallrikar från julafton eller någon annan syssla som brukar hamna på hennes axlar, så hon kan läsa en ljuvlig bok från Valérie Perrin. Dock har jag tipsat om henne lite för många gånger (här och här) så om du vill ge något piggare, kanske Liken vi begravde av Lina Wolff kan vara något? Augustpriset 2025, i ropet och lite hipp. Och en författare jag aldrig riktigt njutit av på samma sätt som alla andra, men inte ska jag väl stå i vägen för att andra ska kunna ta del av den.

Till pappan
Din pappa, som läser ibland men gärna om historiska skeenden, ska självklart läsa en bok av Ken Folett. Själv har jag läst Fall of Giants-trilogin som handlar om 1900-talets historia. Underbart skrivna, det är skönlitteratur som man ändå lär sig av. Eller så kanske en klassisk författare som Kerstin Ekman och hennes tunna men stilistiskt skrivna Löpa varg kunna vara något?

Till pojkvännen
Vi låtsas att din pojkvän älskar att läsa och uppskattar litteratur, för då kan du ge honom Fars rygg av Niels Fredrik Dahl (recension här). Klurig fadersrelation beskriven i en text om ensamhet med ett vackert och genomarbetat språk. Eller så ger du en klassiker som Ernst Hemingway, en favoritbok hos mig är Siesta: The sun also rises som jag skrivit om här.

Till flickvännen
Din flickvän läser inte så ofta men ganska så mycket när hon väl är ledig. Nu ska ni till Thailand över jul och nyår, och hon vill läsa böcker som smälter likt smör. Då tycker jag du kan ge något från Coco Mellors som Blue Sisters. En intelligent chick lit? Eller så ger du bort Supper Club av Lara Williams, inte för att jag läst henne eller Coco Mellors för den delen men enligt Sandra Beijer är de samma slangs genre som jag tänker att lite coola tjejer borde uppskatta.

Om någon av er ska ge bort en bok eller önskar er en är jag i vanlig ordning riktigt nyfiken på titlarna, berätta snälla!

Glögg på en torsdag och Way Gallery

Fastän förra veckan var så regnig och disig frodades julkänslan inom mig. Jag och D följer julkalendern, oväntat bra måste jag säga, och i torsdags skulle vi dricka vardagsglögg hemma hos vänner.

Tycker det är mysigt att få pyssla med en gå-bort-gåva, och vi själva fick så enorm fina presenter på första advent så inspirationen fanns. Det blev ett par bivaxljus från Gotland, det är ordentliga kronljus på 35cm, men också en K-beauty produkt, nämligen en mask från Dr Ceuracle med honung på framsidan. Kändes passande.

Packade ner ljusen i min glittriga väska som var en av adventspresenterna, och så traskade vi mot Odenplan.

Först ett stopp på Way Gallery, ett modernt och mysigt galleri som jag ofta återvänder till. De hade öppningskväll för sin julmarknad.

Det fanns massor av fint där, både konst att sätta upp och mindre saker som ljusstakar och annat.

Tyckte mycket om dessa matpinnehållare.

Och de här rökelsehållararna är jag fortfarande i valet och kvalet om man ska köpa. Den här slags konst är ju sällan dyr gentemot den tid kreatörer lägger men ändå, ändå tänker jag om man kan lägga 1000 kronor på en rökelsehållare när jag också aldrig bränner rökelse då 95% luktar äckligt (men 5% doftar jättelyxig yogastudio).

Efter att ha druckit varsitt glas vitt vin gick vi till Hälsingehöjden, hem till Matilda och Robin. Rykande het glögg blev det, och en tur i deras magiska lägenhet.

Det är extremt fint inrett hemma hos dem, och modigt, personligt, ja allt man kan önska av ett hem. Kika på Matildas instagram om ni vill se, matildalevenborn.

Vi åt massor av gott, godast och vackrast kanske julgranen med cornichoner var ❤

Efter att ha snickesnackat tills klockan slog 22 och lite till, så tackade vi för oss och spatserade hem i diset. Sov alldeles för lite innan klockan bistert ringde 05:50 men då vaknade jag iallafall med en känsla av jul inom mig.

Den juligaste första adventshelgen

Ahhhhhh nu är min kanske favorittid på året här! Juletid. En ursäkt till att samlas och dricka glögg i småmuggar, gå på konserter och vara allmänt frejdig. Jag har en årlig adventsglögg varje år men i nu var den extra maxad med häng eftersom jag fick ha den tillsammans med D och våra familjer skulle vara juliga hela helgen.

På fredagen var vi dock inte i form. D hade varit sjuk under veckan och jag själv lite låg. En fredagsdrink blev det ändå, på Snabba Katten. Jag drack ett funky Pinot Noir, tittade på snyggt folk och pratade ikapp med några vänner. Kände mig mer upplyft efter och redo att ta mig an helgen.

Lördagen var nämligen en stor dag. Min och Daniels familjer har träffats på olika sätt men inte prick alla samtidigt. Nu sågs vi hos mina föräldrar som hade lagat stor brunch åt oss alla. Det var så mysigt att se familjerna flätas ihop. Sen hade jag och D lite för få timmar på oss att göra det mysigt i hemmet. Vi lyssnade på julmusik, satte upp våra stjärnor i fönstret och reste julgranen ihop med min bror. Kanske okristligt tidigt med gran, eller det är väl inte ens kristet, men oavsett så känns det fint att maxa julkänslan direkt så man får njuta av den hela december. I år blev det en rödgran för att få doften i hemmet så fort man kliver in. Vi klädde den, den är så fin! Älskar gran!

Vi kastade i oss lite sushi ihop innan det var dags att gå till Dramaten. Hade en så varm och fin känsla av att cirkeln är sluten. Jag och D var på julkonsert förra året, med Romeo & Julia-kören och den var ju magisk. Att vi året efter får gå på den igen men ihop med familjerna, det var en fin känsla. Tänk om någon skulle sagt det till oss förra året när vi var nya med varandra? Fast samtidigt kändes allt så rätt direkt och snabbt familjärt, så vi hade inte blivit förvånade antagligen…

Efter konserten drack vi glögg med Ds syster familj innan det var läggdags. Söndagen var ju den stora dagen då vi bjöd över alla vänner och familj till glöggdrickande och julsnacksätande. En sådan dag, när alla man älskar är på samma plats, ja det lämnar en mjuk känsla som håller i sig länge. Vi fick så många fina presenter, och massor av amaryllisfång. Kände mig hejdlös tacksam över allt och alla där vid 20-tiden när den sista tappra skaran sa adjö.

Demon Copperhead av Barbara Kingsolver

Litteraturbranschen är liksom alla andra branscher styrd av uppmärksamhet och strömningar på sociala medier, det som plötsligt plockas upp och sprids kan ta över hela marknaden ett tag. För mig är Demon Copperhead ett slags exempel på det, en bok som kom 2022 och visserligen blev omtalad redan då men som verkar ha ytterligare en våg just nu utan att jag förstår riktigt varför. Den hamnade på både Washington Post och New York Times lista över bästa böcker 2022, samt vann Pulitzer Price 2023 för bästa fiktion, men ändå är 2025 ett år som den här titeln verkar läsas av många. Själv har jag varit sugen på att läsa den sedan 2022, jag skulle bara läsa Shuggie Bain först men den var så tung och mörk att jag inte mäktade med tanken om att spendera ytterligare 1000 sidor med en ny stackars pojke.

Jag är glad att jag sparade den, för den blev vald som bokklubbsbok. Jag har två bokklubbar, och detta gällde den som Jessika Gedin leder på Soho House. Är så spännande att diskutera litteratur med totalt okända personer. Uppskattar det mycket. Nåväl, tillbaka till boken.

Demon Copperhead växer upp i Virginia. Han bor i en husvagn med sin mamma som har beroendeproblem, det är fattigt och osäkert men han får ändå kärlek från grannfrun och deras familj. Sedan följer man helt enkelt Demon genom livet, och det är ett liv värt att skildra men är också ett dussinliv i sina trakter. Vi får se hur det blir när ett barn inte kan tas omhand av sina föräldrar, när det kommer in våldsamma vuxna, vad socialen kan och inte kan göra. Vi får också följa vad som händer när man introducerar oxycontin i områden med hög arbetslöshet och hög slitsamhet.

Det Barbara Kingsolver gör med en briljant hand, är att hon skildrar allt detta och mycket mer, med en så äkta men också humoristisk ton. Hon balanserar varsamt på linjen att ta ämnena på största allvar men ändå lyckas leda mig som läsare genom alla sidor utan att gå under. För en sådan här bok kan skapa mycket hopplöshet, särskilt när den skildrar så mycket mörker i ett samhälle och det är så jag minns exempelvis Shuggie Bain. Det som också fascinerar mig är att hon lyckas så fint med en pojkes skildring av livet när hon själv är kvinna. Jag älskar att få exempel att en författare kan få skriva om vilket ämne den vill, oavsett hur sann den är mot ens eget ursprung eller livshistoria. Partiet som är kanske det mörkaste men också det som jag är mest nyfiken på, är när oxycontin introduceras i Virginia. Man blir lamslående nedslagen av när man förstår vad för läkemedel och vad för slags kliniker som plötsligt ploppar upp i delstaten. Facit finns idag på vilken förödelse det skapade, men det känns som många samtidigt är omedvetna vilket skifte åt det negativa hållet det var att morfinpreparat fick sådant fritt spelrum i samhällen som man får beskriva som utsatta eller sköra i sammanhanget.

Den här boken rekommenderar jag med varm hand. Den är lång, men orden flyger förbi, sida för sida. Perfekt för läsning mysiga höstkvällar eller kommande jullov för all del!

Bokklubbsavslutning med julklappsspelet

Vi hade julavslutning med bokklubben, något jag själv tycker är så otroligt mysigt och hoppas vi fortsätter med alla kommande jular. Senast vi sågs i klubben var bara veckan innan ungefär, och då hade vi läst Fars rygg som jag skrivit om här. Därför hade vi inte någon specifik bok att diskutera, utan det var det allmänt boksnack på tapeten. En fråga jag ville prata om var skämsböcker – titlar man läst och njutit av, men kanske inte brukar skryta om i litterära sammanhang. Det var en oväntat kul fråga att ställa och författare som Dan Brown, Kepler, Alex Schulman med flera cirkulerade. Jag tycker det är lite spännande vad som avgör vad som är fint och inte i lässammanhang, och skulle vilja utmana mitt eget synsätt ibland som jag kan bli lite tokig på.

På vägen till bokklubben var jag dock in om en bokhandel för att köpa en titel och slå in.

För julavslutning med bokklubben betyder julklappsspelet! Vi körde samma förra året, alla tar med en bok och sedan en extragrej, det kan vara en till bok, något att snacksa på, ett bokmärke.

I år blev det en väldigt härlig skörd av titlar. I potten låg:

Senseis portfölj av Hiromi Kawakami. En bok som Sandra Beijer tipsat om på sin blogg om jag inte missminner mig.
Ett system så magnifikt att det bländar av Amanda Svensson. En bok jag faktiskt läst, hon skriver rätt finurligt kan jag tycka.
Vikarien av David Norlin. En bok som ska handla om det lilla livet, men ändå vara en bladvändare.
Jag tror jag går in i hans rum och öppnar en väska till av Marie-Louise Ekman. Om tiden efter Gösta Ekmans bortgång, och sorgehantering.
Efterklang av An Yu. Om svampars väg att låsa upp ett liv.
All Fours av Miranda July. Booktoks mest omsnackade bok i år?
Stargate: En julberättelse av Ingvild H. Rishøi. En kortroman eller längre novell om julen ur en flickas perspektiv som bor ihop med sin alkoliserade pappa och snälla storasyster. Det var boken jag själv hade med i leken.

Så otroligt roligt att roffa åt sig hejvilt av titlarna med tidspress och stort mått av tur. Jag fick dessa två till slut, men inga snacks. Var på stark jakt efter Ekmans bok ett tag men lyckades inte ta hem den, i efterhand tror jag det var en slags gruppsykos, ni vet när alla roffar åt sig samma sak, så vill man också ha den? För egentligen är bägge titlarna jag kom hem med böcker jag har haft ögonen på sedan innan.

Älskar att hänga med klubben! Och att alla bor så otroligt fint? Det är så mjukt och ljuvt för ögat. Vilken titel hade ni satsat på? Kan stolt meddela att Stargate var hett villebråd, och på andra plats Ekmans bok.