En långsam helg med Isherwood, fotokonst och café i solen

Den här förlamande tröttheten, jag undrar när den ska gå över egentligen? Häromhelgen var en av min mest oplanerade på flera år. D var bortrest och jag valde att inte planera in för mycket men med något slags hopp om att jag skulle få massa energi och typ rensa källaren och annat nödvändigt. Tyvärr uteblev energirycket men helg blev det och den var skön i sin stillsamhet.

Min fredag inleddes på Soho House. Jag drack cappuccino och redigerade det sista i ett projekt jag burit med mig sedan 2022. Det ska föräras med ett eget inlägg så småningom, blir rörd av att folk frågar både här och på sms om detta, för inom mig känner jag mest att jag känner mig lite fånig. Men här satt jag iallafall, redigerade det sista.

Vällde saker över bordet, såsom jag ofta gör när jag sitter vid skrivbord. En mist från Hyggee som är otrolig, inte för dess eventuellt hudvårdande förmågor utan för att misten är perfekt fin i sina droppar. Mitt nya vårdande läppglans fick också vila på bordet och appliceras stup i kvarten. Cappuccinon på Soho gör sitt, skapar en stämning helt enkelt.

Här har ni en riktigt trött och sliten person som står i toalettkön på Soho, satt där fram till klockan ett för då slog klockan lunch.

Jag gick till Xiang Yue med D, han jobbade hemifrån och vi kunde passa på att luncha ihop. Jag har gått till Xiang Yue väldigt ofta på kort tid, men på lunchen är det en annan meny så jag fick byta ut min annars stadigt återkommande beställning (aubergine, biang biang nudlar och gurksalladen). Nu testade jag mapo tofu, jag gillar inte ens mapo tofu men kan meddela att denna var god. D tog ankan, han tyckte den var att rekommendera, för mig är det lite tufft med fettkappan och skinnet som hänger kvar. Nästa gång vill jag prova deras variant på bao!

Sen följde jag med hem och satt en sista sväng vid matbordet medan D satt vid skrivbordet vi numer har i sovrummet. Jag drack ett jasminte som jag köpte i London sista veckorna innan jag hade träffat D. Känns konstigt att tänka att det teet funnits längre hos mig än honom, när det känns som han alltid varit en del av mig.

När klockan slog helg drog D till min lillebrors kontor med hans vänner, och överraskade pga svensexa! Själv gick jag lite snabbt på en utställning, Patrik Risberg har fotat mode och är med i min bokklubb, så den utställningen kändes kul att få besöka. Mycket folk, gratis drinkar och partystämning.

Efter ett kort besök där jag inte hittade Patrik tyvärr, så åkte jag till Vasastan och mötte upp ett av mina tjejgäng, det som jag jobbat med. Vi firade att en av tjejerna flyttat in i en ny lägenhet och en annan som nyss fått en bebis. Det här gulliga kortet fick tillhöra vår inflyttningsgåva.

Vi ska på Tomorrowland i Alperna igen! Vi provade våra mantlar och drack Hugo.

Sen gick vi till en lokal italienare. Jag åt skaldjurspasta som var okej. Gillar tyvärr min egen för mycket och åt ett gäng väldigt goda i Kroatien och Montenegro i somras, konkurrensen är tuff.

På lördagsmorgonen vaknade jag och ville träna. Efter revbensont och dylikt så känner jag mig väldigt ur form och då uteblir motivationen. Jag cyklade iallafall till Torsgatan och FSA, aldrig varit där innan men körde ett av deras styrkepass i grupp med infrarött ljus. Spännande! Fick göra Romanian deadlifts och var trött i ländryggen hela kvällen sen.

Hemma svängde jag ihop en rödcurry-gryta som jag bjöd D:s mamma på. Hon skulle bo hos oss lite kort. Själv åt jag rester från Xiang Yue och la till ett koreanskt inlagt ägg.

Lördagen fortsatte raskt och jag mötte upp min vän Antonia och vi spatserade till Nordiska Museet. Medan hon pudrade näsan rättade jag till mitt lipptint. Viktigt.

Vi såg Nordbor, eller rättare sagt började vi se Nordbor som är en utställning om hur livet i Norden såg ut från 1500-talet tills idag. Fantastiskt välgjord utställning, men om man vill engagera sig i allt såsom både jag och Antonia vill behöver man lite mer tid än de nittio minuter vi hade avsatt. Hälften av 1700-talet hann vi till. Efter utställningen följde jag med Antonia till ICA, så mysigt att hänga med andra som handlar tycker jag, innan jag gick till mina föräldrar och åt middag.

Dagen efter vaknade jag halvtidigt och gjorde äggröra till mig och svärmor. Solen sken in genom vardagsrummet och påminde om hur våra rutor behöver putsas. Själv tog jag på mig solglasögon och stegade ut i ljuset.

Tänkte sätta mig på ett café för lite läsning.

Efter en orimlig dos beslutsångest, cirkulerade Eken, Kringlan, Stora bageriet, Diplomat och till slut 1897 vid Djurgårdsbron. På önskelistan stod soligt bord och en pain au chocolat men det blev ju en evighetsvandring så när jag väl nådde 1897 började jag få tidsbrist. Det blev en cortado och lite läsning istället.

Vi läser den i Soho-boklubben.

Efter en timmes läsande om Isherwood i Berlin spatserade jag hem igen.

Flytande isflak är så rasande vackert.

Väl hemma tog jag cykeln direkt och rullade till Odenplan. Där mötte jag upp min kompis Jesper på Pascal, äntligen Pain au chocolate! Så god men så stor! Jag ville ha en sådan där liten man får på hotellbuffeér, men den var iallafall väldigt god. Av en slump sprang jag in i Patrik, fotografen jag inte hittade i fredags, så då kunde jag berätta att jag varit på hans utställning.

Efter en trevlig fikastund promenerade jag hem. Ville egentligen in på Rönnells men de har inte öppet om söndagarna. Hemma började jag på flera projekt: började göra surkål, provade kläder från Sellpy där allt var för litet, sökte på om man ska gå Inka eller Salkantay till Machu Picchu i framtiden och kollade på bröllopsgästklänningar. Inget blev klart kan jag meddela och vips var det tidig kväll och D kom hem! Det var fint att återförenas. Vi gick en kort promenad och köpte blommor till mamma, innan vi gjorde ingenting ihop. Helg helg helg hörni.

Grand Hotel, Marie Antoinette och skridskor

Februari är en riktig födelsedagsmånad i familjen. Min bror, hans fästmö, hennes bror och sen min egna D som fyller år mitt i månaden. Vi hade en hel helg av firande med D, som började med att min och hans familj överraskande honom på Farang en fredagskväll. Han blev väldigt glad! Vi åt krispig gris, deras signaturrätt, och massa annat gott. En av de godaste rätterna var deras Fried Rice sjukt nog så måste rekommendera att man tar in den. Men det var helt enkelt en rivstart på en maxpackad födelsedagshelg.

På lördagen gav vi oss ut här! Ett lätt lager av pudrig snö hade lagt sig på isen, men det blev mindre och mindre ju längre bort vi kom och störde inte åkningen. Det var åtta minusgrader så jag tog mina varmaste termobyxor, men det visade sig att solen sjukt nog värmde.

En sak som är extra trevlig med att åka skridskor i stan är att man kan ta sig till massa häng som sker i staden samtidigt. Det är en alldeles speciell och ganska dekadent känsla ärligt talat, att glida fram och se siluetterna från platser där man oftast är i. Vi drog iväg med D:s syster och man, att få göra det här ihop med dem har stått på D:s önskelista så det kändes nästan som att ge en present. Efter Tanto någonstans så såg vi denna turkosa låda och bestämde oss för att stanna till.

Kycklingmacka och öl inmundigades i solen.

Jag var ganska trött sista halvtimmen men som tur var kompenserar vyerna så jag njöt ändå. Anledningen är tråkig men jag är så otränad efter att haft paus i och med revbenet. Nåväl. Det var verkligen en ljuvlig solig tur som vi avslutade genom att ta en after-skate i Gamla stan. Hederliga Temple Bar fick ett besök, där hade inte jag varit sedan min första hösttermin på läkarprogrammet 2010.

På söndagen var den riktiga födelsedagen och jag hade styrt ihop en överraskningsbrunch. Det var lite komplicerat, för den skulle vara hos oss men man vill ju inte att födelsedagsbarnet misstänker något för att man köpar hem massa mat. Både D och min mamma fixade därför en hel massa gott hos mina föräldrar och tog med till brunchen. Han blev överraskad!

Efter brunchen väntade mer överraskning, ni anar temat i inlägget? Maximera mera. Jag tog D till detta pampiga hotell.

Grand Hotel! Vi bodde i ett rum mittemot slottet och det låg en kikare i fönsterbrädet om man ville kika in. Kändes kul och konstigt samtidigt.

Grand hade lämnat macarons till D och jag hade med praliner, jordgubbar och massa chark samt en liten bit tryffelpecorino. Min mamma hade hjälpt mig jaga fatt på kroatisk pršut, jag ringde den enda svenska leverantör jag hittade som guidade mig och berättade att på Hemköp vid centralen fanns det.

Såklart blev det champagne med, det dekadenta temat måste fullbordas. En Gula Änkan från 2012, oerhört god!

Hej kungen! Jag har träffat honom en gång på KI, han och drottning Silvia var där för att besöka lite labbverksamhet och annat, och jag fick lov att vara en av studenterna som eskorterade runt dem i lokalerna.

Sen var det dags för spa. Jesus vad avslappnande det var. Vi drack Ruinart som är huschampagnen på Grand, den säljs bara på glas där och på min vän Emmas vinbar Lilla Huset i Visby. Nu har hon inte hand om Lilla Huset längre men vill ändå dela med mig av den här kuriosan.

Uppe på rummet var vi alldeles möra efter att ha badat varmt, simmat runt, suttit vid eldar och läst tidningar så det fanns ingen ork att gå ner för en restaurangupplevelse. Vi fortsatte istället det dekadenta spåret.

Roomservice i sängen. Aldrig känt mig så nära Marie Antoinette som nu.

Efter många timmars sömn vaknade vi till ett soligt Stockholm och en lika solig Verandan, frukostället på Grand. Allt man kan önska fanns där, hantverksostar från olika delar av Sverige och en liten bagelstation.

Jag var tvungen att göra mig en bagel bland mycket annat, åt denna andaktsfullt medan jag läste tidningen. Inte för att jag egentligen är ett så stort bagelfan men det får mig att tänka på forna dagar när jag bodde i New York. Köpte ofta bagels från någon av de rullande vagnarna på väg till sjukhuset, favoriten var en med frön och kanel. Den brukade serveras varm i en servett, adderade ofta en kopp kaffe med mjölk för 1,5 dollar och jag kände mig som en cool storstadstjeja.

Slurp.

Det blev nästan för soligt för en lite ljuskänslig person som mig men det vågar jag knappt säga högt faktiskt. Otacksamt.

Tillslut stängde faktiskt frukosten! Vi hade varsin halvt urdrucken porslinskopp med cappuccino kvar så vi fick lov att sitta i en gullig liten soffa utanför Verandan och sörpla i oss skvätten i botten, äta varsin liten pain au chocolat och läsa klart det sista.

Det var väldigt mysigt att leka turist i sin egen stad! Vi tog en promenad runt Skeppsholmen, något jag gör ofta för det ligger nära, men nu såg jag det med en främlings blick och ack vad vackert det är. Det var ovanligt låga vattennivåer så man kunde se ett vrak. Jag tog gladeligen foton på det.

Innan D förklarade för mig att det låg precis till höger om vad jag fotograferade. Ärligt talat frågade jag honom, ”vad är den där stensamlingen” och han tittade granskande på mig i ett försök att avgöra om jag skojade eller inte. Tyvärr var det inte ett skämt.

Efter promenaden hade vi några ynka timmar kvar innan utcheckning. Jag tappade upp ett bad och serverade mig själv det sista av alla godheter. Sen mös jag och boken Silke. Det här var en lässtund jag kommer bära med mig, för boken manade till filosofiska tankar och jag hade gott om tid att fundera på livets mening där i vattnet.

Men sen var det ju tyvärr dags att lämna den ultimata mysbubblan. Kläderna veks ihop, necessären stängdes.

Vi sa farväl.

Och sen var denna Grand Hotel-saga slut.

Vardagsoverload med Niels Fredrik Dahl, Liljevalchs vårsalong och bokklubb

Jag ska absolut sluta tjata om mitt revben snart, för det börjar bli bättre ganska snabbt nu. Men det gjorde att jag i två veckor sköt på alla sociala aktiviteter och plötsligt kom andra veckan i februari med aktiviteter varenda vardag. Följ med, det var kul!

MÅNDAG

De som orkade igenom min återblick på 2016 vet kanske att jag gillar att dra upp Berlin av och till. Jag gjorde utbyte med min vän Harald där, samtidigt som vår vän Karin var i Heidelberg. Sedan vår germanska period ses vi på Bierabend med jämna mellanrum, nästan alltid på Bierhaus, men denna gång blev det Xiang Yue. För några veckor sedan var jag på samma mysiga ställe men med en annan konstellation, matbeställningen blev dock identisk, deras aubergine, sichuankyckling, biangbiang-nudlar och gurka till förrätt. Ska prova något nytt nästa gång! De har ett fat med bao-ish som ser magiskt ut exempelvis.

TISDAG

I år hade jag tänkt läsa om The Sun also rises av Hemingway, för jag klassar det som en favoritbok trots att jag bara läst den en gång. Passande nog blev den vald som bokklubbsbok i Soho House-klubben. Diskussionerna blev lite avslagna för en gång skull, kanske för att 90% av klubben älskade den. Det finns ett avsnitt när de diskuterar den på Babel, det är ju Jessika som leder både Babel och denna lilla bokklubb, som jag ska spana på.

ONSDAG

En av bokklubbsmedlemmarna från min andra boklubb heter Simon. Vi gick till Soyokafe som jag aldrig hört om men som var nominerad till Gulddraken 2019 tydligen! Simon och jag delar matintresse förutom bokintresse. Jag fick prova takoyaki för första gången, en slags bläckfiskboll garnerad med bonitoflakes. ”Har du provat bonitoflakes?” Undrade Simon. ”Kanske, jag tror det?” Svarade jag. ”Du borde komma ihåg det i sådant fall, flingorna rör på sig”. Detta var så otroligt gott!

Jag provade deras miso ramen, jättegod buljong som inte var överdrivet misostinn utan man fick mycket smak av den underliggande buljongen också. Simon tog katsu curry, så märklig men god rätt. Friterad kyckling med en currysås lik en indiskdoftande curry.

Gullig lapp vid kassan.

Märta och belåtna vallfärdade vi vidare mot Sergels torg.

Niels Fredrik Dahl intervjuades av Kristina Sandberg. Han var så sympatisk och älskvärd, likaså Sandberg och dynamiken var väldigt fin. Fick Fars Rygg signerad, hade egentligen glömt den hemma men D kom och levererade boken så jag kunde få min signatur.

TORSDAG

Skyddade hem efter jobbet för att byta om till något fint men så orkade jag verkligen inte? Energin är så låg just nu. Satte på mig läppglans och sen dundrade jag vidare till kvällens aktivitet.

Invigning av Liljevalchs vårsalong! Tyvärr hade jag bara en plats, så gick dit lite själv men anammade känslan fort.

Ändå dekadent att få dricka bubbel och äta chokladpraliner medan man ser på konst, alldeles själv.

Brukar försöka gå på Vårsalongen, så det kändes kul att få se den redan från invigning.

Mycket blandad konst och för min del, som inte är alldeles för bevandrad, mycket jag absolut inte förstår. Det här var fint dock.

Favoriten var denna dock, glaskonstverk av Jessica Westerberg som jag råkar känna dock, men jag tycker genuint att denna var finast och gav mest pirr. Råkade springa på henne också och fick ge en grattiskram!

Rummet där hennes konstverk hängde var generellt det finaste rummet, lite aquatisk och eterisk känsla. Tyckte om denna fina också.

Annars måste jag erkänna: känner mig lite som kejsarens nya kläder, eller förstår alla hur konsten på Vårsalongen blir vald? Tyckte ändå det var bättre kurerat i år men har ett behov av att diskutera detta med någon. Jag håller med om att konst gärna ska få skapa diskussion och tankar, men jag har också ett behov av att ögat tillfredsställs. Att det är vackert eller imponerande hantverk. I Sverige tycker jag så stor del av konsten, här inkluderar jag även böcker, gärna skildrar och premierar det fula?
Nåväl. Det var den veckan. Den här veckan gör jag ingenting om kvällarna istället, jag är fortfarande trött ärligt talat och har massa forskning och andra projekt som tar upp min kvällstid. Det är mysigt på sitt sätt, det med.

Vi åker skridskor, handlar på Supermercado och firar födelsedagar

Det var helg. Just nu lever jag för helgen, det är inte så jag tycker man ska lägga upp sitt liv när man har valmöjligheterna som jag väl egentligen har, men jag tycker vardagen är lite jobbig just nu. Det där med att ha ont i revbenet, gå upp tidigt, klockan ringer alltid när jag fortfarande är sömnig, vaknar med huvudvärk, har drömt någon mardröm… så när helgen kommer vill jag omfamna den med emfas, och så har jag gjort senaste tiden.

En helg börjar med fredag. Jag och D hade inga planer men vi har sedan ett tag tillbaka försökt få till ett fredagsglas oavsett, denna gång med våra vänner Antonia och Dennis, samt deras lilla gulliga dotter C. Alla var vrålhungriga och ett fredagsglas blev middag. Vi gick till Tures men det var lite för hög ljudvolym för mitt fredagströtta huvud och råbiffen var inte helt perfekt i smak. Sällskapet däremot, det levde upp. Med ens var helgen inledd!

Lördagen vaknade jag lite sådär övertrött som man kan göra när man äntligen får chansen att sova ut. Tog tillfället i akt att göra mig i ordning länge, tvättade håret, hade i serum, smörjde kroppen, sminkade mig varsamt. Hade olika ögonskuggor och använde olika penslar, la både lite contour och rouge. Hur mycket jag än pysslar så syns det inte riktigt på mig dock, det känns som smink inte tar sig igenom. Nypiffad mötte jag och D upp min pappa för att spatsera hem till min bror. På vägen frågade en person, patpastorius, om han fick ta ett fotografi. Jag blev glad för frågan men jag är ju inte en person som är naturlig framför kameran, men han var så duktig och hade ett otroligt objektiv. Tycker om hans bilder på Instagram, svartvitt och varsamt om Stockholm.

Hemma hos min bror var det som alltid gemytligt. 27 stora år blir han! Vi drack bubblor, åt nötter och väntade spänt på att han skulle öppna vårt paket. Det var kul att Emil, min bror, sa ”det här krusiduller känner man inte igen, är det D som slagit in?”. Ja, jag är inte så bra på inslagning. Eller snarare har jag inget tålamod, men D hade fixat fint och valt ett kalasomslagspapper.

Här är jag så pirrig för jag var övertygad om att min bror skulle bli glad för den här presenten.

Martin Sallieres är en skodesigner ni ska spana in! Han är gift med min vän Mikaela (och Martin är också min vän) och han har länge designat skor jag tycker har det där… Det där? Odefinierbara? Oftast leker siluetterna på hans design med vårt perspektiv av hur en sko ska se ut. Hans skomärke lanserades i torsdags, men i det här inlägget var det ännu några dagar kvar tills världsreleasen av hans debutkollektion.

Och Emil fick det första paret som jag fick äran att köpa innan lanseringen. SER NI HUR FINA DESSA ÄR?

Vi bjöds på lunch, en kräftpasta med löjrom.

Som jag snabbt demolerade med hjälp av en god kålsallad. Jag blev kanske lite tipsy ärligt talat, vi drack så mycket bubbel och sen amaretto på maten med en hemgjort tiramisu. Very italiano.

Ljuset försvann medan vi åt lunchen och på vägen hem var det redan skymning. Vi gick förbi Supermercado på vägen hem och jag behövde givetvis ta ett varv, finns alltid något jag vill ha.

Blir man inte sugen? Försöker dock endast köpa ekologisk citrus numer, läste om mängden pesticider på frukten från konventionell odling och blev skärrad. Jag konsumerar mycket citron, men nu har jag köpt tre kilo ekologisk citron från en spansk bonde som jag hoppas på kunna salta in på något sätt. Jag köpte lite annat inne på Supermercado dock, får visa längre ner.

Sedan styrde jag stegen till Sibyllan, en av de trevligaste tebutiker som finns. Egentligen vill jag säga att Tehuset Java är det, för det är den butik jag är uppvuxen med i Lund och jag blev väldigt glad när de öppnade i Stockholm, men Sibyllans anor känns i lokalerna.

Vi handlade en present till Sarmed, en vän som också fyllde år denna helg. Han gör en väldigt god espresso på deras maskin hemma, och eftersom han precis ska gå på pappaledighet kändes det som kaffebönor kunde passa. Köpte en italiensk rostningsvariant och denna fina burk åkte också med.

Sen åkte vi till söder för att fira honom! Pizza från Meno Male och Deglabbet imundigades och bubbel dracks. En av Sarmeds vänner hade Mumford & sons tshirt och jag blev på glatt humör, favoritbandet ❤ Försökte passa på och jämföra Margaritavarianten mellan Meno Male och Deglabbet, kan meddela att Meno Males tomatsås har en autenticitet i smaken som är svårslagen men Deglabbet har bättre mozarella och mer basilika.

På lördagsmorgon vaknade jag innan D. Hade en mysig morgon för mig själv, tände alla ljus och läste Hemingway. Ville gärna ha på OS i bakgrunden, trodde väl aldrig jag skulle bli en person som behövde vänta inräkningens nolla på en TV-skärm… Om ni undrar varför mina stackars böcker ligger i travar så har vi gjort om lite i sovrummet. Det innebar tyvärr att jag numer bara har tre hyllplan och jag måste välja ut vilka böcker som temporärt ska huseras i källaren. Ett extremt svårt val så jag skjuter på det, det enda rätta.

Medan jag väntade på att D skulle vakna till packade jag upp lilla kassen från gårdagen. Passerade tomater, jag hoppas på extraordinär smak, en sherryvinäger för den är ändå godast i matlagning, vit tonfisk på burk (blev inspirerad efter att ha lyssnat på ett Meny-avsnitt om konserver) och välsmakande små oliver. Trött på gröna nocerellaoliver, tycker inte det är den godaste sorten faktiskt, och dessa små otroligt goda känns som en revolt.

Till sist vaknade D! Vi gjorde amerikanska pannkakor (hade för få ägg för klassiska), bryggde kaffe på Mokabryggaren och läste på om skridskor. Den där pannkaksspaden i trä köpte jag på Rosendahl, när jag och D promenerade där för första gången. Vi hade stekt pannkakor den morgonen också, och det kändes som ett första gemensamt hemligt köp när vi handlade en slev ihop så tidigt i relationen som ju inte var uttalad än då.

Sen gav vi oss ut på isarna! Det skrivs mycket om Riddarfjärden och alla som går i, men vi hade säkerhetsutrustning och färska israpporter med oss i bagaget.

En av anledningarna till att jag ville börja med långfärdsskridskor var att jag såg folk åka just vid Stadshuset en vinter och sedan dess har det varit en dröm att åka där.

Vi åkte södra hålle, via Pålsundet ut till Årstaviken och tillbaka. Det blev ett stopp hos Gösta i Tanto, en tunnbrödsrulle med sauerkraut att dela på.

Levde lajf osv.

Efter skridskoturen var vi lite frusna och gick för att fika vid Skeppsbron. Fick dock en stark känsla av att vi var på en alport och beställde istället en iskall öl. Satt prima.

Vi avslutade söndagen med en klassisk söndagsmiddag: stek med potatis och sås. Vi har lyxen att få viltkött av D:s mamma så det blev dovhjort i sous viden, rostade potatishalvor, rödvinssås och sallad.

Helg.

Vykort från veckorna

Veckorna går men ändå inte, det känns som ett behagligt tempo just nu. Jag har gått lite i ide? Träffar inte lika många som jag brukar och på grund av ett tilltufsat revben har jag inte tränat som vanligt heller. Det känns skönt, som att jag har en liten paus och samlar krafterna. Här kommer några glimtar från min vardag dock:

Jag hade en vardagsförmiddag till att skriva. Blev så exalterad av frihetskänslan! Spatserade till Pascal och beställde frukost medan jag satt med utskriften av mitt evighetsprojekt, en sista genomläsning, som jag hållit på med i över ett år…

En helt annan dag gick jag på en matworkshop på Soho House. Jag var skeptisk innan, kommer låta så dryg nu, men eftersom jag lagar en del mat, fermenterar, gör nötsmör och har mig så undrade jag om det skulle kunna finnas någon inspo för mig. Det fanns kan jag meddela! Var verkligen SÅ kul och peppande, har nu köpt flera kilo citrus från spanska ekologiska gårdar som jag väntar febrilt på. Det ska läggas in, göras sirap och saltas.

Jag hade kursdagar och en morgon mötte jag upp Matilda på Skeppsbro bageri. Jag var sen pga verkar vara det kroniskt, men vi fick en fin pratstund. Satt kvar lite efter och skrev dagbok. När jag kom ut regnade det slask i sidled vilket jag inte uppskattade.

Den här boken, The Evin Prison Bakers Club, lästes. Sepideh Gholian blev gripen i samband med att hon organiserade fackliga protester, något som är förbjudet, och har varit fängslad i många år. Svårt torterad, frisläppt en dag, fängslad igen. Trots detta har hon skrivit en förhållandevis ljus bok som sätter mänskliga minnen till de medfångar som hon haft, som gör att de inte bara är anonyma offer.

En dag ledde mina steg till Pikmakaren. Det var faktiskt samma dag som jag började läsa boken här ovan så jag hade gråtit ganska mycket på tunnelbanan och behövde gå runt en sväng innan jag kunde gå in i den här lite anskrämliga lokalen. Pikmakaren är ett skridskofan som gör de bästa pikarna för långfärdsskridskoåkning.

Pikarna känner man på isen med och kan användas till att balansera med om det är ojämnt. Jag och D har åkt upp för SSSK, en skridskoklubb vi nu är med i. Jag var rätt så rejält förkyld när vi åkte upp och tyckte det var ganska mycket misär att behöva vara utomhus i kyla och snö när man är burrig, så när vi hälsade på i Småland ville jag ta revansch. Tills dess hade dock mitt revben kaikat ur. Slog det lite lätt i Stöten men den lilla skadan har verkligen blivit hundra gånger värre av kraftig hosta. Det var dock medvind åt ena hållet på den här sjön, så jag åkte i medvind till andra sidan, medan Ds mamma körde bilen dit och mötte upp med blåbärspaj och varm flädercitronsaft. Sen åkte jag med henne tillbaka medan killarna åkte i motvind tillbaka. Det var ungefär vad mitt revben klarade av…

Sen har jag sprungit på biblioteket en del och bland annat lånat Bodydouble som Ds vän Emma tipsat mig om, och nu även Ulrika genom kommentarerna. Verkligen sugen på att läsa!

Vardagsvecka i januari med en släng av Soho, Xiang Yue och Riche

Det är fint att se på vardagar genom den blick man har när man skriver här i etern. Det känns mjukare, snällare, mer förlåtande mot alla egna inneboende krav. Min vecka häromveckan var som en klassisk vecka i januari, men ändå blir jag väldigt glad när jag tänker på den.

Jag jobbar i Norrtälje just nu. Bussen dit är lång, både fysiskt som i att det är en dubbeldäckare men också tidsmässigt. Minst en timme enkel väg. Jag brukar läsa bloggar, dricka te, skriva här på bloggen, forska, läsa bok och på vägen hem oftast somna och vakna med käkont. Men dit känns som en fredad timme att ägna sig åt sådant jag ändå vill göra. Dessutom är vägen från busstationen fin tycker jag, längs med ett vattendrag och när snön är sådär djup som den var häromveckan kläs det gamla lasarettet in i ett snötäcke.

På veckans första dag kom jag hem till att D hade fixat mys hemma. Jag hade fått två bra forskningsbesked på kort tid, något som kändes som en lättnad i en tid där forskningen känns kämpig på många vis. Även om jag är en förespråkare att man ska fira allt som går att fira, så kan jag glömma bort att göra det med jobbframgångar särskilt om det varit kantat med svårigheter innan. Det är som att jag bara vill andas ut och sen vill lägga det bakom mig.

Blommor och champagne <3. Blev djupt rörd. När man själv mest är i något och harvar, med en ganska dyster känsla, så blir det så fint att komma hem på en vanlig vardag intet anandes och mötas av någon annans omtanke.

På tisdagen var det dags för bokklubb på Soho House. Vi läste John Grisham och hans nya bok The Widow. Jag hade en förhoppning om att det skulle vara en mysig lässtund över julen. Jag läste den visserligen mestadels framför brasan i Ljunghusen, men det var ändå inte en så bra bok? Trodde mer om honom.

På Soho tog jag en drink till bokdiskussionerna. Ibland dricker folk vin, ibland inget och just denna dag drack alla typ te men jag var sugen på en liten drink. Den smakade surt äpplegodis. Det här är alltså bokklubben Jessika Gedin leder. Det var lite blandade skurar om utlåtandet men visst var majoritetens åsikt att det inte var den bästa bok man läst men att den trots det, fångar en. Vad är det med språket som Grisham ändå lyckas med?

Kvällen efter kom jag hem till D, han är alltid hemma innan mig om han inte hittar på något. Vi åt lite middag innan vi bänkade oss framför TV:n för ett väldigt stort zoom-möte. Vi ska bli medlemmar i SSSK, en skridsko-klubb, och första etappen var att gå en kollektiv teorikväll.

Just nu är det dock en del snö på sjöarna så det är inte den bästa åkningen om jag får säga det själv, som total nybörjare på naturis.

På torsdagen mötte jag upp mina vänner Iris, Julia och Louise på Xiang Yue, som ligger på vägen hem från Norrtäljebussen för mig. Det är ett kinesiskt hak som ska ha väldigt god och autentisk mat från Sichuanköket.

Det var verkligen väldigt gott. Allt. Vi åt bland annat en rätt med stekt aubergin som jag måste rekommendera. Och gurksalladen! Läste någonstans att det är tradition, att börja med den här lite syrliga, salta, småstarka och krispiga gurksalladen.

Vi åt friterade räkor och friterad kyckling, båda med rikligt med sichuan så läpparna och tungan pirrade. Räkorna hade någon mer chili i sig också, för det brann till i munnen en stund efter man tuggat i sig dem.

Och deras biang biang-nudlar… Otroliga. Breda, perfekt tuggmotstånd och dressade med chiliolja. Vi hade en så fin stund här inne, pratade om allt. Högt, lågt, hemskt, ljust. Vi har lärt känna varandra via surfen vilket också är något jag ofta tänker på, hur en enstaka surfresa i Portugal gett mig så många av mina närmsta vänner?

Och fredagen, som markerade avslut på en lång vardagsvecka eller markerade starten på helgen beroende på hur man vill se på det, spenderades med Eli. Också en surfvän! Vi gick till Riche ihop, drack varsin öl och pratade bland annat om hennes kommande projektarbete i Uganda. När jag pluggade till läkare var jag också i just Uganda, och nu ska Eli dit i sin roll som barnmorskestudent. Hon är cool!

I januari behöver man romantisera sin vardag ännu mer än vanligt känner jag. Trivs oftast bra mitt i vintern men just nu sover jag ofantligt dåligt och att få skapa lite skimmer kring sin vardag hjälpte iallafall min just nu lite gråa blick.

En Nytorget-dejt i vintersolen

Förr om åren när jag fotograferade mycket med min kamera, hade jag ibland upptäckardagar i olika stadsdelar. Tog ofta med mig kameran, en dagbok, en bok och spatserade runt. Minns dessa dagar med väldigt ljuva ögon, det var ett så kul sätt att lära känna en stad genom att fotografera, fika på kaféer, upptäcka gulliga butiker. Främst gjorde jag det när jag borde utomlands i Berlin och New York varsin kortare sväng, men även hemma i Stockholm någon gång då och då. Det kan ge lika mycket utomlandskänsla tycke jag, iallafall om det är kvarter jag aldrig annars är i, som gatorna kring Kungsholmstorg. Ett par jular har jag haft en egen stadsdelsdejt någon av sista dagarna innan jul, men i år fick jag äntligen dela detta med D.

Jag ser surmulen ut här men är bara lite trött i ögat. Vi vaknade ganska sent den tjugotredje, jag hade tagit ledigt från jobbet för att vi skulle kunna ha vår dag och då passade det fins med sovmorgon också. Blir dock ofta lite på dåligt humör över att en förmiddag har gått… Man är inte enkel.

Helt magiskt med blå himmel och krispig vinterluft ute på gatorna! Särskilt efter den mycket gråa december som var innan.

Från mitt område är vägen till Nytorget helt perfekt för man bjuds på massor av Stockholms pärlor längs vägen. Först får man promenera Biblioteksgatan ner, som alltid är stämningsfull men extra så en vinterdag som denna, trots lite lam bild.

Vi gick in på ett midnattspyntat Eataly som start på turen.

Tog varsin cappuccino och strosade runt bland alla delikatesser.

Sen gick stegen vidare ner för Biblioteksgatan igen, tycker Pas d’Art är så vackert men inte ätit där på flera år. Kanske dags att prova igen?

Nåväl, efter Biblioteksgatan kan man gå ner mot Skeppsbron via Kungsträdgården och då får man se denna vidunderliga utsikt.

Sol, så lycklig känsla.

Mitt på Skeppsbron hördes plötligt riktigt höga ljud och jag blev livrädd men det gick snabbt över när vi insåg att de sköt saluter för Drottning Silvias födelsedag.

Jesus alltså. Lugnade nerverna genom att gå in till Gamla Stan, vi kikade bland annat på julmarknaden och alla dess stånd med brända mandlar och senap. Sen gick vi förbi riktigt gulliga restauranger men var inte lunchhungriga än.

Vi passerade bland annat förbi en väns port, blev glad av att se den.

Och råkade även gå förbi en mycket gullig ostbutik.

Solen solen solen. Vi letade oss ut mot Slussen sen.

Förbi detta, som skapar lite obehag ändå? Tror inte stängslet är en del av konstverket?

Vi tog Katarinahissen upp, och belönades med denna otroliga utsikt.

Tyckte kurvaturen på den här byggnaden var extra fin. Promenaden fortsatte sen förbi en fiskhandlare, en barberare som också sålde böcker och tillslut började magarna kurra så vi snabbade på stegen till Nytorget.

Lunchen intogs på Nytorget 6, och jag kommer minnas den här lunchen som alldeles perfekt, precis som jag hade romantiserat det. Ett glas rött mitt på blanka dagen, varsin steak minute som var otroligt god? Plus bussigt att få både bea och rödvinssås, sen fick man också varsin generös skål med syrligt dressad sallad. Mina kinder som hade blivit alldeles stickiga av den krispiga vinterluften värmdes sakta upp igen.

Efter lunchen turnerade vi runt i olika butiker, bland annat Grandpa och Tambur. På Tambur köpte vi en julklapp till min bror och hans fästmö. Det blev en ostkniv och en smörkniv i burgundy från Sabre, alltså det där OG bistrobestick-märket. Det blev självklart också ett stopp på The English Bookshop där jag köpte en av mina favorittitlar i present till min svägerska, nämligen Fiesta! And the sun also rises av Hemingway som jag skrivit om här.

Men ett av favoritstoppen när jag är i krokarna av Nytorget är 6/5/4, mmmmm att få dregla över surfbrädor. Jag är fortfarande och kommer väl alltid vara för dålig för att äga en egen bräda men man blir ändå sugen.

När klockan kröp sig närmare 17 svängde vi in om Alba, vinbaren, och tog varsitt glas. Jag drack en funky pinot noir, oftast det jag landar i om jag ska dricka naturvin. Vi beställde också Madeleine-kakor med kolasås.

Och det var sista anhalten på vår tisdagsdejt som jag kommer bevara som ett litet ljus i bröstkorgen.

Luciahelg med Kungliga Filharmonikerna, Engelbrektskyrkan och vörtextrakt

Luciahelgen kom och gick. Julkänslan inom mig kommer och går, men mest kommer den. Det är svårt att känna något annat när man omger sig av gran, juldofter och glögg ständigt.

Jag och D inledde luciadagen med att ta oss till Konserthuset för att se Kungliga Filharmonikerna och ett luciatåg från Adolf Fredrik. Underbart på pappret men jag var på riktigt rivigt humör, kände inte igen mig själv. Kanske för att vi råkade åka till Kulturhuset först och att när vi väl var på konserten var det etthundratusen barn som grät, sparkade i stolar och allmänt tjoade. Inte alls vad jag önskar på en konsert med Filharmonikerna. Grinchen här 🫡

Efter konserten gick vi lite ärenden jag satt upp på vår lista, och sicken tur för oss att det ena var ett besök på Stockholms Æter och Essence.

Här inne har tiden stannat på det bästa sätt. Kryddor vägs upp på jämviktsvåg med tyngder.

Ärendetåget gick vidare. Vi köpte tomtelatte längs vägen och smet in på Fabrique för att köpa världens största levainlimpa. Har tjatat men tycker verkligen deras levain är så gott?

När vi kom hem dukade vi fram lite godsaker. Längd, knäck, praliner och ostar. Sen gjorde vi varsin stor mortadellamacka. Vi skulle på lucia i Engelbrektskyrkan och våra vänner skulle ses hos oss på glögg innan. Pga lite sjukdomsbortfall och allmänt svårt att planera tiden så blev det Cilla som hann dyka upp hos oss och det var ljuvligt att umgås.

Sen lucia i Engelbrektskyrkan. Det var ljuvligt och vackert. Uppskattade att man innan sa, försök leva i nuet och njut av konserten. Tänk på de andra besökarna så de inte måste se lucia genom er skärm. Folk respekterade det! Därav bild innan det släcktes ner.

På kvällen hade vi tänkt äta vilt men det hade inte hunnit tina och mitt lite purkna humör började pocka på igen. Gjorde därför en enkel middag så min hangry sida inte skulle blanda sig i också. Ångade ägg i koreansk stil. Man vispar ihop ägg och buljong, samt lite soja samt mirin i det här fallet. Sen ångar man det i ett vattenbad. Skar upp små ränder efter och droppade över fisksås samt strösslade salladslök. Serverades med sushi-ish-ris med risvinsvinäger, soja och furikake. Lite kimchi och sallad slungad med sojavinägrett till det. Sen gjorde vi inte mycket mer, och det var skönt.

Söndagen kom! Packade också upp fynden från tidigare idag. Kanelstång, pomeransskal och vörtextrakt.

Spatserade bort till Karla Frukt i regnet. Det är otroligt mysigt där inne, kan rekommendera om man är på Karlavägen.

Vi köpte mandlar. Trodde inte jag gillade dessa, marsipan är inte min favorit, men det var väldigt gott? Smakade mer som bränt socker?

Väl hemma slog vi in en liten gåva. Bivaxljus från Gotland, glöggtryfflar och olivolja från Primošten i Dalmatien.

För vi skulle på glögg! Det var väldigt mysigt. Jag åt en mintkyss bland annat och njöt av den.

Det var sista gången den här årliga glöggen skulle äga rum precis här, så vi sa också adjö till denna lägenhet.

Söndagen var dock inte slut än. Jag ville dra med D på Nobel Lights så vi promenerade ut på stan och såg konstverken runt slottet.

Går inte att fotografera den här slags konst men det var verkligen väldigt trevligt att gå den här rundan. Kan rekommendera till nästa år!

Inne i Gamla Stan kändes det som utomlands. Kanske då det är många turister, jag vet inte riktigt. Utanför ett café fanns stora säckar med apelsinskal så vi gick in för att köpa apelsinjuice, något vi gjorde ganska ofta på vår sommarbilresa i Kroatien. Kanske var det därför det kändes som utomlands med apelsinskalen.

Ångrade dock oss och köpte en varm choklad istället och sippade på mellan de sista konstverken innan vi promenerade hem igen.

Viltköttet hade tinat till sist, dovhjort, så vi tillagade det ihop med rostad sparrispotatis, fransk tomatsallad och haricot verts.

Det var den helgen. Mycket juliga inlägg just nu! Om någon vill läsa om böcker så kika på mitt julklappstipsförslag, boksnack förklätt i vinterskrud.

Vardagar i ett svep: Chrismukkah, julklappsspelet och bröd

Jag har verkligen en hel del julkänsla just nu, men bara när jag får vistas hemma eller på glöggfester. Däremellan är vädret så höstigt, fuktigt, grått. Vill ha snö, kunna åka längd, ta några varv på Östermalms IP om kvällarna med skridskorna. Vilket i och för sig man tekniskt kan men det är inte så kul att åka när det regnar åt alla håll. Förra veckan var julig i sitt innehåll iallafall, häng med!

På måndagen hade vi sådant vardagsmys hemma. Vi stekte älgköttbullar och åt med kokt potatis samt den klassiska gräddsåsen, lingon och pressgurka. Prick alla ljus var tända hemma, inklusive ett juligt från Björk & Berries som doftar gudomligt. Efter middagen skrev vi några julkort och såg julkalendern. Min bästa måndag på länge.

På tisdagen vaknade jag istället trött. Så väldigt trött. Allting släpade, mitt huvud, min pepp, ingenting var i synk. Arbetsdagen var seg och avslutades av att en glasburk föll ur mitt jobbskåp precis när jag var framåtböjd. Med en färskt växande bula i bakhuvudet åkte jag hem och beklagade mig för D. Av tisdagskvällen blev det ingenting. Koreanska snabbnudlar i soffan, ett avsnitt På Spåret och tillsist övermannade huvudvärken mig och jag la mig för att få en ny dag.

Onsdagen var fortfarande seg, men väl hemma från jobbet gick jag till Energii som är en nyöppnad reformerstudio nära mig. Det var skönt att röra lille kroppen och efteråt skulle jag möta upp Emma. Strosade förbi Uggsbutiken som bjöd på glögg medan jag väntade in henne. Vi åt på Saya sen, det var bättre i minnet, men mysigt att ses oavsett såklart.

Torsdagen var en efterlängtad dag för mitt KI-tjejgäng skulle fira Chrismukkah vilket vi gör varje år. Nu åt vi julig gnocchi i saffransås och spelade julklappsspelet. Jag vann boken Bröd bröd bröd och en degskrapa, otroligt nöjd.

Ps det var också Daniels namnsdag så han fick ett par ribbade svarta strumpor inslaget från mig.

Fredag, så efterlängtad. Var helt utpumpad dock, är det bristen på sol? Eller att jag pendlar och blir trött? På kvällen samlades vi ett gäng hemma hos min vän Anna och åt snacks samt snackade ikapp. Alla var lite slitna, nästan varenda en hade eller skulle gå natt under helgen så flera colaburkar roterades runt istället för vinflaskor. Så mysigt att ses, och snart finns det en mjuk liten bebis i detta hem.

Det var förra veckans vardagar i ett svep. En kavalkad av mysighet men var också väldigt trött, huvudvärk, ont i käkarna och seghet. Så trött så trött. I slutet av veckan kom rubrikerna om att det varit 0,4h sol i Stockholm under hela december, mörkast sen 1934. Kanske är det därför jag är så trött? Eller för att jag lägger mig för sent i jämförelse med klockans alarm 05:55?

En helg med glöggis, mortadellamackor och Soho House

Tiden flyger, men den är fylld med så mycket jul att jag verkligen inte förmår mig att klaga över hur fort den går. Häng med på decemberhelg!

Fredagskvällen ekade tomt i kalendern men jag kom hem tidigt från jobbet och kände att det hade varit fint att göra något litet iallafall för att känna att det är helg, hur trött man än må vara. D var på julhäng med sitt jobb så jag försökte arbeta upp en fredagskänsla på egen hand. Tur då att min vän Antonia som bor ett par hundra meter ifrån mig, frågade om jag ville komma över på ost och vin. Sagt och gjort! Spontant, hjärtligt, nära och hemma vid klockan åtta. Kunde inte bett om ett bättre upplägg!

På lördagen vaknade både jag och D något trötta i hasorna men begav oss ändå till Soho House för vad jag trodde var ett Wellness-event med breathwork.

Tji fick jag. Ibland är det oklart vad man bokat… Fick höra en intressant dragning från ett företag om en superdryck de tagit fram. Som doktorand dvs lärling inom forskning fanns det mycket jag ville fråga men det var ju inte därför jag var där.

Efter denna start tog vi nya tag och promenerade till Östermalmshallen för att äta frukost och dricka väldigt stora cappucinos.

Så fint här.

Sen drog vi runt på stan, gick på NK, kollade på en traktörpanna jag verkligen vill ha men som är alldeles för dyr osv. Väl hemma laddade vi upp med mortadellamackor. Baguette från Fabrique, pistagepesto, olivolja, mozzarella, tomater, pistage-mortadella, saltgurka, rucola. Ja det var fantastiska, lovar.

Den stadiga lunchen behövdes för vid 16-snåret promenerade vi över till min bror och hans fästmö.

De hade sin årliga glögg.

Som brukar gå över till bubbel utan middag därav vårt taktiska beslut med rejäla mackor. Från bubbel blev det drinkar på Artilleriet och på vägen hem vid 01 köpte vi hamburgermenyer på Östermalmsgrillen. De har stans bästa burgare, ingen ironi. Testa deras tryffelburgare med karamelliserad lök! Sjukt goda pommes också.

Dagen efter var vi lite trötta igen. Kanske mest jag? Kände mig tacksam över livet osv medan jag drack ur en kopp vi fick av mamma i adventspresent. Tesilen har jag fått av min brors fästmö och själva teet från min vän Cilla, Vinterskrud från Kahls. Ett grönt julte!

På kvällen gick jag och tränade med bristande motivation i kroppen, inte så kul att gymma då. För att komma på bättre tankar begav jag mig till Systrene Grene efter. Minns så tydligt när man var i Köpenhamn som barn, med skolklassen, och att vi ibland fick gå in där. Ens favoritbutik som pre-teen. Köpte fina julkort nu.

Var alldeles slut sen. D tände ljus i lägenheten, däribland ett favoritdoftljus från Björk and Berries medan jag läste min väldigt juliga bok. Började få smått söndagsångest samtidigt men låt oss inte fördjupa oss i det denna gång…