Vardagsmat hos oss: från salsicciapasta och Espinacas con garbanzos till tonfiskmackor

Vi har ätit lite gott och blandat de senaste veckorna, lite våriga influenser har smugit sig in i repertoaren. Mer pasta, mer bönor, men också en del apelsin som en sista flämt av citrussäsongen.

Salsicciapasta
Salsiccia är ju i grunden en färsk fläskkorv med örtighet och vitlök som smakprofil. Själv är jag inte ett fan av fläskfärs men en riktigt balanserad salsicciapasta är ändå väldigt gott! I grunden hade jag selleri, lök, morot (dvs sofritto) och en del vitlök. Jag stekte med tomatpuré och lät allt koka i cava vi hade kvar från en brunch. Sen i med salsiccia (jag köpte korvar, klippte skinnet och klämde ur färsen). Såsen skapades med krossade tomater och crème fraiche, jag föredrar crème fraiche framför grädde som jag tycker blir för mastigt. Balanserade med salt, svartpeppar och en skvätt sherryvinäger. Säkert något mer, älskar ju att dutta och balansera. Blev så gott så att jag kände mig nyfrälst inför rätten.

Endive-ish med vitost, apelsin, vita bönor och mandel
Jag är inte den som gillar beska i onödan men köpte en endive-liknande sallad på Lidl som var lite bitter men precis lagom mjäll i övrigt. Den kombinerades med en röra gjord på bosnisk vitost, olivolja och citron. Till salladen blev det också små vita kokta bönor från Fagraslätt, apelsiner, rostade mandlar och självklart lite extra olivolja på det. Otroligt gott!

Svartkålspasta med borlottibönor
En trött tallrik med vardagspasta har ni här. En favoritpastasort är mezze manchine, det är som en halv rigatoni typ. Jag stekte svartkål samt färsk tomat i olivolja och vitlök, blandade i en del parmesan, borlottibönor (också från Fagraslätt) och ärtor. Vips var maten klar. Snabbt och vårigt!

En svenskifierad Espinacas con garbanzos
Det här blev en svensk omtolkning av en spansk rätt med kikärtor och spenat. Det ser inte mycket ut för världen men är sjukt gott! Först skapar man en god olja: i botten massor av olivolja där vitlök steks tillsammans med spiskummin, malen koriander samt rökigt spanskt paprikapulver tills vitlöken är mjuk. Sen har man i sina kikärtor eller som i mitt fall, svensk gråärta. Under tiden mixar man ihop en brödkräm med lantbröd, olivolja och vatten som används som redning när ärtorna fått hänga med olivoljan i typ en kvart. I med spenat, egentligen helst bladspenat så det inte ser ut som en soppa i mitt fall, smaka av med salt och syra (jag valde balsamico och citron). Vips har man en välsmakande värmande och ganska näringsrik röra! Vi åt den på sked ihop med salt vitost och ugnsrostade tomater efter tips från boken Ärtor, bönor & linser av Jenny Damberg som är den mest inspirerande kokbok jag läst på länge. Älskar att få tips på nya sätt att äta baljväxter och legymer på.

Tonfiskmackor och en vit sparris med kapris
Vi var bägge sjukt trötta och jag svängde ihop en tonfiskröra med hackad kapris, cornichonger, soja och majonnäs. Jag åt dessa på macka med ost som stektes i pannan som ett slags försök på tuna melt, medan D åt sin röra med pasta. Vi hade fått två vita sparrisar av mamma som jag stekte upp till förrätt. Kanske blev det en lite väl tillagad yta men såsen hörni??? Den blev så god. Brynt franskt smör med kapris, hade i lite nerhackade sardeller som smälte ihop och karamelliserade citronjuice tillsammans i pannan. Jefvlar.

Blodapelsin med vispad yoghurt
Det här kastar jag in trots att det inte var en måltid per se, men det var trots allt en perfekt efterrätt på en vardagsmiddag med vänner. Jag skar upp blodapelsin och vanlig apelsin. På apelsinerna strösslade jag hackade rostade nötter och färsk mynta (fast frysta blad i mitt fall). Lite turkisk yoghurt vispades upp med citronzest och voila! En perfekt vardagsefterrätt, mellis, frukost, vadsom.

Det var lite skönt att skriva det här inlägget? Är så trött ska ni veta, jag tror det är min årliga vårtrötthet men säkert lite doser av annat så jag har tappat förmågan till att planera middagarna. Mycket saker jag tycker om, som bönrätterna, kräver att jag blötlägger kvällen innan. När man är i fas i livet är det absolut ingen stor grej och snarare ett mysigt sätt att förbereda sig för morgondagen men när man är sådär urvriden som jag är nu, då kommer jag hem och känner mest att jag hoppas D har en middagsidé. Igår gjorde han fajitas som vi åt i soffan. Det frångår alla mina middagsprinciper som egentligen innehåller att man ska äta vid bordet, göra det mysigt, duka. Men det är skönt att släppa sådant ibland faktiskt. Bara våga slappna av i sin trötthet. Längtar till soffmiddag idag också!

Vardagsmat hemma hos oss, nudelsoppa till cacio e pepe-bönor

Grovt inspirerad av Floras serie om vardagsmat de lagar, så publiceras detta inlägg. Jag gjorde ett liknande för någon månad sedan och det var så mysigt! Samt ett perfekt ställe att samla lite inspiration till mig själv om det tryter någon dag. Eftersom jag inte är proffsblobgare är bilderna inte lika snygga som Floras men jag tror ändå maträtterna framgår, trots janauriljus… Häng med:

Nudelsoppa med miso och jordnötssmör
Jag gör sällan mat på recept men trillade förbi ett nudelsopperecept som såg gott ut på Instagram och följde instruktionerna till punkt och pricka. Man hade i allt som är gott: miso, jordnötssmör, chili crisp oil, sesampasta och redde av med kokosmjölk. I botten av den här skålen ligger soba-nudlar, inte ett riktigt soppval kanske men det var vad vi hade hemma. Detta blev gott men alldeles för mastigt och rikt för att fungera som soppa i min mening. Dessutom lite oklar smakprofil när allt blandas sådär, det tar ut varandra? Men det blev en vacker skål och konceptet nudelsoppa är ju en hemskt trevligt i vintertid.

Vietnamesisk nudelsallad
Den här nudelsalladen gör jag relativt ofta i lite olika tappningar. Jag älskar den vietnamesiska dressingen nuoc cham, den balanserar syrligt-salt-umami-sött på ett brutalt sätt. Här är det glasnudlar, blandade grönsaker, massor av färsk mynta, tofu och jordnötsströssel.

Cacio e pepe-bönor
Lägger sällan upp min baljväxtbaserade mat. Varför kan jag inte riktigt säga, kanske att baljväxter ofta inte ser så vackert ut för ögat och att jag har en gammal fördom om att folk tror bönor är äckliga? Detta är verkligen galet gott: cacio e pepe-bönor. Fick en kokbok med baljväxter av Iris och Julia, och det var längesedan jag kände mig så inspirerad i matlagning. Här är det vita små bönor från gården Fagraslätt i Skåne som efter blötläggning kokas upp med rikligt saltat vatten. Sen skapar man en emulsion av olivolja, riven pecorino, riven parmesan, bönspad samt det som gör rätten sådär extra god: svartpepparkorn som är rostade i panna och sen mortlade. De lena smöriga bönorna till detta är magi i munnen. Vi åt detta med smörstekt levain och en sallad med stora, vackra tomater. De är finare än de är smakrika dock. Dressade med en olivolja med citronsmak från Menton (tack Kajsa!) och en spansk vinäger (tack Emil!). Älskar matrelaterade presenter.

Musslor och räkor
En enkel men otrolig lyxig söndagsmat: rökta räkor, buljongkokta musslor, egenslagen aioli och majo. Majonnäsen smaksatte jag med dill och citron. Hade varit extra härligt om musslorna var vinkokta men vi hade inget vitt vin hemma (!) och på söndagar får man hålla till godo… Men med persilja och lök kommer man långt i musselsammanhang.

Ash-e reshte eller en örtig bönsoppa med salta nudlar
Det här är en persisk rätt och en av mina barndomsfavoriter. Inte för att vi åt persiskt på daglig basis direkt men ibland på helgerna lagade mamma detta och jag älskar smakerna i den här. Soppan, som är ganska fast, består av grönt och örter (mest spenat egentligen, persilja, torkad mynta) och bönor (jag använde borlotti och kikärtor) samt linser (gröna går bra tror jag, men jag hade en persisk sort nu). Stekte lök lång tid, så det närmade sig karamelliserade, och hade i vitlök innan jag byggde ihop med resten. Detta måste koka ihop LÄNGE alltså flera timmar helst för att smakerna riktigt ska utvecklas. I slutet rör man ner persiska nudlar, reshte, som är mycket saltare än typ pasta och de ska koka med tills de blir mjuka, ingen al dente med mening. Jag toppade traditionsenligt med torkad mynta stekt i olja (det blir en slags myntaolja) och kashk, en fermenterad vetekräm typ? Och mitt hjärta värmdes av att få äta det här. Det är comfort food generellt med en sådan här slags rätt, men extra mycket i tider när mitt huvud inte kan tänka på något annat än Iran.

Har ni någon vardagsfavorit jag borde laga? Eller helgfavorit för all del!