Mina lästa böcker 2025 del 3

Sista delen av den här bokkavalkaden! Del 1 hittar du här, och del 2 här. Nu är vi inne på hösten, då min läsning kom igång ifrämst i slutet av hösten när jag började pendla.

Det var inga favoriter för livet i denna del av läsåret men ändå en del titlar som var trevliga att ta del av. De här böckerna har jag mestadels inte hunnit recensera faktiskt! Men kommer lägga in deras länkar efterhand. Stjärnmarkerad = bokklubbsbok. Let’s go!

Patronyme av Vanessa Springora ☆
En bok jag läste direkt efter Fars rygg och som delar många likheter. Springora skrev en debutbok om sin tonår när hon var ”tillsammans” men en mycket äldre manlig fransk författare. Den här boken utforskar Springoras pappa, en mycket märklig man som hon aldrig förstått och försöker kartlägga efter hans död med hjälp av fotografier och sitt efternamn. Liksom Fars rygg kretsar boken i sin tur mycket om hennes farfar och hans potentiella inverkan på pappans galenskap. Rekommenderar även om de flesta i min bokklubb tyckte den var ofärdig och inte så läsvärd.

Friläge av Yrsa Keysendal
Yrsa är en skicklig författare och generellt väldigt kunnig inom skrivande är min uppfattning efter att få ha haft henne både som lektör och kursledare. Det var så spännande att läsa hennes bok av det skälet! Men väldigt svårt att recensera av samma skäl.

Stargate: En julberättelse av Ingvild H. Rishøi
En modern Dickens kanske man kan kalla den här julberättelsen? Rishøi berättar med sin alldeles egna sagostil om två flickor som växer upp med en alkoholiserad pappa. De försöker få till en jul hemma ändå, och vi följer deras väg. Vackert berättat om mörka teman, men ändå är inte boken rakt igenom dyster utan ljuset spirar.

Vinternoveller av Ingvild H. Rishøi
Lite på samma tema skildrar Rishøi vardagstragik och realism med en varm sagoton. Stargate var bättre men denna var också bra. Är sugen på att läsa mer av henne!

Senseis portfölj av Hiromi Kawakami
En bok jag vann i julklappsspelet vi hade med bokklubben! Varit nyfiken på den länge och den uppfyllde mina förväntningar. Japansk i stilen – en stillsam vänskap och annorlunda kärlek som växer fram mellan intag av olika japanska rätter jag iallafall aldrig hört talas om. Rekommenderar varmt!

Hålla andan av Flora Wiström
Jag gick skrivkurs med Yrsa & Flora i september som sagt, och köpte då denna av Flora. Melankolisk, mörk och smutsig om att vara tonåring och allt som man kan kämpa med då. Jag är inte rätt publik för boken känner jag, men Floras stil känns igen.

All Fours av Miranda July
En av 2025s stora snackisar! Det var väldigt kul att ta del av den här boken för att förstå vad alla pratar om där ute i etern. Jag förstod den inte alls dock. Visst är det på tiden att en bok om en kvinna i vanliga medelåldern får ta plats men jag kände att den inte har igenkänning i en svensk kontext riktigt? För mig blev den mest vulgär och påfrestande att läsa.

Det var alla böcker jag läste 2025! Har ni någon favorit från 2025 jag ska ta med mig i tipslistan?

Patronyme av Vanessa Springora

När Vanessa Springora kom med sin debutantbok trodde jag det var den enda boken hon skulle komma att släppa. Visserligen har hon alltid arbetat med skrivande i någon form, men boken hon skrev med titeln Samtycket handlade om hur en känd författare i Frankrike haft ett ”förhållande” med henne i tidiga tonåren. Hon hämtades i skolan till att hänga på hotellrum och ligga med hivin. Helt sjukt i dagens svenska kontext, men något som var accepterat inom kultureliten i Frankrike under samma tid. Me Too som inte blev till något i Frankrike, blev istället till något slags uppror efter Samtycket släppts. Lagar tillkom, diskussioner skedde.

Ack så fel jag hade, för nu kom boken Patronyme. Även i denna bok skriver Springora utifrån sig själv, och jag skulle inte vilja kalla det autofiktion riktigt. Hennes märkliga och frånvarande far dör och lämnar ifrån sig en lägenheten i total röra. Springora hittar fotografier av sin farfar i en nazistisk kontext som upprör henne och gör att hon börjar försöka forska vidare om sitt efternamn och ursprung.

Jag läste boken dikt an till Fars Rygg, och likheterna är slående. Frånvarande fädrar som inte gett den kärlek som hade behövts, och mystiska fädrar för man vet så lite om deras inre liv. I båda böckerna granskas farfadern för att få svar på tillkortakommanden.

Kommer boken fram till ett svar? Nej, det gör ju den inte. Likaså kommer inte heller Fars rygg fram till ett svar på varför man inte var älskad som barn.

Att förklara är nämligen inte detsamma som ursäkta, har en filosof sagt och Springora citerar denne i boken. Ändå känns det som precis vad hon försöker göra gentemot sin pappa. om hon bara kan förstå hur farfadern var innerst inne så kanske hon kan få en förklaring till varför hennes egen pappa aldrig gav henne kärlek.

Själv tyckte jag mycket om denna bok. Springora skriver sparsmakat och nästan lite avskalat med en ton jag har lätt att ta till mig. Jag läste boken tillsammans med bokklubben på Soho House, alltså den som leds av Gedin. Mycket kretsar i att ta reda på farfadern och efternamnets historia. Var han ungrare? Var han tysk? Var han nazist?

Många i klubben tyckte att hon borde låtit historien vila lite till, att den låg för nära henne och att boken inte fick något driv. Jag ser deras poänger men ändå tyckte jag om den. Kanske tycker jag främst om hennes sätt att skriva på, men boken fick mig också fundera på varför vi är så besatta av vårt arv i familjen? Definierar det vem vi är? I bokklubben finns också en fransyska (som varit expert i GVFÖ, if u know u know osv) och det var väldigt belysande att få hennes perspektiv. I Frankrike finns inte den stora diskussionen om vad den äldre generationen gjorde under andra världskriget. Det är en diskussion som tidigare varit närvarande i Tyskland, och när jag bodde i Berlin upplevde jag att det fanns ett kollektivt ansvar i att minnas alla hemskheter så att det i sig ska kunna stå som skydd för framtida upprepningar. I Frankrike har den slags skuld börjat diskuteras och kanske har Springora igen skrivit ett verk som får ett samhälle att förändras om än i små steg.

November i en lista

Åh vad november var en skön månad kände jag. Hade en vardaglig känsla med pendling till jobb och lediga helger men det har varit så skönt med allt det mysiga som infann sig lagom till höstmörkret. Vi har haft mycket middagar hemma med kompisar i olika konstellationer, mycket tända ljus och inte haft lika hektiska planer. Fick dessutom bokklubba två gånger, både med Soho/Gedin och med kompisar. Följ med!

Månadens bok
Jag läste Patronyme av Vanessa Spingora, Friläge av Yrsa Keysendal och Stargate av Ingvild Rishøi. Patronyme blir ett tips från mig även om många i bokklubben tyckte den kändes ofärdig och hade utrymme för att slipas. Dock är kanske mitt riktiga tips Springoras första bok Samtycket.

Månadens ord
Kanske bivaxljus? Tycker ordet blir distinkt i munnen, men väljer det kanske framförallt för att det är mitt favoritljus eftersom det doftar lite mjukt och sött. Och att den där honungsgula färgen är så fin i höstmörkret.

Månadens mat
Eftersom jag är hemma mycket senare om vardagarna har matlagningen också fått spegla det. Daniel har lagat pasta och köttfärssås och jag var syndig och åt med ketchup, tryggaste som finns. Gjorde även skånsk äggakaga som vi ofta fick i skolan, och åt med lingon från Hälsingland. Säg något godare! Kanske får månadens rätt dock ändå bli kantarellpasta eftersom det plockats en del.

Månadens vin
Vi fick en flaska rött från Jerome Arnoux av vår vän Erik för ett tag sedan och nu när han och några andra var över för att äta just kantarellpasta med oss så öppnade vi den. Tycker generellt om Arnouxs viner, kan rekommendera.

Månadens te
Varje morgon stiger jag upp och sätter på vattenkokaren för att brygga mig en liten kanna te att hälla över i min ljust citrongula termos. Att sippa på termosen är höjdpunkten på bussresan till jobbet sen! Nu har jag mest druckit Bönans julte från förra året. Tycker inte det är särskilt gott ärligt talat men försöker dricka upp så jag får lov att köpa en ny sort till säsongen. Med lite mjölk i blir det ändå en mysig dryck på bussen.

Månadens skönhet
Har blivit alldeles för mycket skönhetsinköp… Jag köpte en ny dagkräm med snigelslem som tyvärr inte var så återfuktande, så behöver uppdatera mig där. Sen har jag unnat mig lite väl många läpprodukter, min favoritkategori, men kan säga att den gamla godingen Lip Perfector från Clarins alltid går att lita på hur många sorter andra man än provar.

Månadens bad
Har jag badat denna månad? Jag tror faktiskt inte det, sorgligt nog. Höstbad är min favorit annars.

Månadens skrivande
Planen var att redigera mitt projekt om morgnarna på bussen, det har jag inte gjort kan jag avslöja. Tyvärr alltså, det smärtar mig lite att säga det. Dock har jag skrivit två kardiologiska konferensbrev samt granskat kardiologiska texter så det enda skrivande jag får betalt för har faktiskt skett!

Månadens låt
Jag och alla andra har lyssnat på Lily Allens nya album. Så längesedan jag lyssnade på ett album från första till sista låt igen och igen. Förutom det skvallriga och skandalomsusade i att hon väldigt öppet och naket beskriver hur hennes äktenskap går i spillror och hon själv likaså, så är musiken så bra. Den är nostalgisk för mig, såhär lät pop när jag lyssnade på det som mest. Min tonår är fylld av artister som Lily Allen och hennes låt Smile. Just nu tycker jag låten Pussy Palace är favoriten men diskuterade med min vän Karin nyligen, att man byter lite ju mer man lyssnar.

Månadens kultur
Om oktober var kulturmaxat så var november motsatsen. I lördags, sista skälvande novemberdagarna, var jag dock på Dramaten och såg Romeo & Julia-körens julkonsert. Den är magisk och så trygg, samma gosiga känsla som Nötknäpparen kan ge en.

Månadens bokcitat
Niels Fredrik Dahl skriver vackert om ensamhet. Min recension av boken Fars rygg hittar ni här.

Månadens TV
Det är På spåret-säsong! Älskar att se det programmet. Så få produktioner kvar som är sådär långsamma? Som inte handlar om snabba poänger som är slagkraftiga. Annars har jag tittat på Salt Fat Heat Acid på Netflix, en serie om mat via matkreatören och kocken Samin Nasrat. Älskar hennes förhållningssätt till smaker och programmet är rent genommysigt att få titta på.

Månadens podd
Den här månaden har jag lyssnat mycket på Lundströms bokradio. Tycker hennes trygga stämma är så rofylld och att hon är både lugn men bra på att ställa frågor som gör att boken utvecklas genom avsnittens gång.

Nu är det alltså december! Jag älskar december, älskar upptakten till julen. Vill bara få mysa med alla man känner, känna doften av barr och glögg, slå in klappar, rimma, lacka, ha julklappsspel. Vi hade faktiskt adventsglögg första advent dvs nu i november men annars är det ju den stora höjdpunkten, att få samla alla goa runt om en och glögga i timmar med julmusik från lägenhetens numer alla högtalare. Vad längtar ni mest till i december?