Februari är en riktig födelsedagsmånad i familjen. Min bror, hans fästmö, hennes bror och sen min egna D som fyller år mitt i månaden. Vi hade en hel helg av firande med D, som började med att min och hans familj överraskande honom på Farang en fredagskväll. Han blev väldigt glad! Vi åt krispig gris, deras signaturrätt, och massa annat gott. En av de godaste rätterna var deras Fried Rice sjukt nog så måste rekommendera att man tar in den. Men det var helt enkelt en rivstart på en maxpackad födelsedagshelg.

På lördagen gav vi oss ut här! Ett lätt lager av pudrig snö hade lagt sig på isen, men det blev mindre och mindre ju längre bort vi kom och störde inte åkningen. Det var åtta minusgrader så jag tog mina varmaste termobyxor, men det visade sig att solen sjukt nog värmde.

En sak som är extra trevlig med att åka skridskor i stan är att man kan ta sig till massa häng som sker i staden samtidigt. Det är en alldeles speciell och ganska dekadent känsla ärligt talat, att glida fram och se siluetterna från platser där man oftast är i. Vi drog iväg med D:s syster och man, att få göra det här ihop med dem har stått på D:s önskelista så det kändes nästan som att ge en present. Efter Tanto någonstans så såg vi denna turkosa låda och bestämde oss för att stanna till.

Kycklingmacka och öl inmundigades i solen.

Jag var ganska trött sista halvtimmen men som tur var kompenserar vyerna så jag njöt ändå. Anledningen är tråkig men jag är så otränad efter att haft paus i och med revbenet. Nåväl. Det var verkligen en ljuvlig solig tur som vi avslutade genom att ta en after-skate i Gamla stan. Hederliga Temple Bar fick ett besök, där hade inte jag varit sedan min första hösttermin på läkarprogrammet 2010.

På söndagen var den riktiga födelsedagen och jag hade styrt ihop en överraskningsbrunch. Det var lite komplicerat, för den skulle vara hos oss men man vill ju inte att födelsedagsbarnet misstänker något för att man köpar hem massa mat. Både D och min mamma fixade därför en hel massa gott hos mina föräldrar och tog med till brunchen. Han blev överraskad!

Efter brunchen väntade mer överraskning, ni anar temat i inlägget? Maximera mera. Jag tog D till detta pampiga hotell.

Grand Hotel! Vi bodde i ett rum mittemot slottet och det låg en kikare i fönsterbrädet om man ville kika in. Kändes kul och konstigt samtidigt.

Grand hade lämnat macarons till D och jag hade med praliner, jordgubbar och massa chark samt en liten bit tryffelpecorino. Min mamma hade hjälpt mig jaga fatt på kroatisk pršut, jag ringde den enda svenska leverantör jag hittade som guidade mig och berättade att på Hemköp vid centralen fanns det.

Såklart blev det champagne med, det dekadenta temat måste fullbordas. En Gula Änkan från 2012, oerhört god!

Hej kungen! Jag har träffat honom en gång på KI, han och drottning Silvia var där för att besöka lite labbverksamhet och annat, och jag fick lov att vara en av studenterna som eskorterade runt dem i lokalerna.

Sen var det dags för spa. Jesus vad avslappnande det var. Vi drack Ruinart som är huschampagnen på Grand, den säljs bara på glas där och på min vän Emmas vinbar Lilla Huset i Visby. Nu har hon inte hand om Lilla Huset längre men vill ändå dela med mig av den här kuriosan.

Uppe på rummet var vi alldeles möra efter att ha badat varmt, simmat runt, suttit vid eldar och läst tidningar så det fanns ingen ork att gå ner för en restaurangupplevelse. Vi fortsatte istället det dekadenta spåret.

Roomservice i sängen. Aldrig känt mig så nära Marie Antoinette som nu.

Efter många timmars sömn vaknade vi till ett soligt Stockholm och en lika solig Verandan, frukostället på Grand. Allt man kan önska fanns där, hantverksostar från olika delar av Sverige och en liten bagelstation.

Jag var tvungen att göra mig en bagel bland mycket annat, åt denna andaktsfullt medan jag läste tidningen. Inte för att jag egentligen är ett så stort bagelfan men det får mig att tänka på forna dagar när jag bodde i New York. Köpte ofta bagels från någon av de rullande vagnarna på väg till sjukhuset, favoriten var en med frön och kanel. Den brukade serveras varm i en servett, adderade ofta en kopp kaffe med mjölk för 1,5 dollar och jag kände mig som en cool storstadstjeja.

Slurp.

Det blev nästan för soligt för en lite ljuskänslig person som mig men det vågar jag knappt säga högt faktiskt. Otacksamt.

Tillslut stängde faktiskt frukosten! Vi hade varsin halvt urdrucken porslinskopp med cappuccino kvar så vi fick lov att sitta i en gullig liten soffa utanför Verandan och sörpla i oss skvätten i botten, äta varsin liten pain au chocolat och läsa klart det sista.

Det var väldigt mysigt att leka turist i sin egen stad! Vi tog en promenad runt Skeppsholmen, något jag gör ofta för det ligger nära, men nu såg jag det med en främlings blick och ack vad vackert det är. Det var ovanligt låga vattennivåer så man kunde se ett vrak. Jag tog gladeligen foton på det.

Innan D förklarade för mig att det låg precis till höger om vad jag fotograferade. Ärligt talat frågade jag honom, ”vad är den där stensamlingen” och han tittade granskande på mig i ett försök att avgöra om jag skojade eller inte. Tyvärr var det inte ett skämt.

Efter promenaden hade vi några ynka timmar kvar innan utcheckning. Jag tappade upp ett bad och serverade mig själv det sista av alla godheter. Sen mös jag och boken Silke. Det här var en lässtund jag kommer bära med mig, för boken manade till filosofiska tankar och jag hade gott om tid att fundera på livets mening där i vattnet.

Men sen var det ju tyvärr dags att lämna den ultimata mysbubblan. Kläderna veks ihop, necessären stängdes.

Vi sa farväl.

Och sen var denna Grand Hotel-saga slut.